Nightowl
Champion
Detta kommer, som man kan förstå, att vara en rapport från vårt spelande (jag vågar inte säga "kampanj", för då kommer inte ens vårt första scenario att bli färdigspelat) av Panty Explosion, spelet om japanska skolflickor med psykiska krafter, vars titel har jack shit med spelets innehåll att göra. Här är spelets hemsida. Här hittar ni vår wiki.
Jag ber om ursäkt om den framstår som osammanhängande, men jag är osammanhängande. Förhoppningsvis kan mina spelare reda ut eventuella dumheter...
Eftersom vi är spridda över hela Sverige spelar vi över IRC. Det är första gången jag gör det, och det är mig veterligen första gången flera av spelarna gör det också.
Innan vi ens började spela spånade vi via wikin och vrållådan fram vilka vi skulle spela och vilken skola det rör sig om. Eftersom spelet handlar om att gå i gymnasiet (med psykiska krafter, demoniska monster och kusliga konspirationer som allkrydda ovanpå) kände vi att man borde veta en del om skolan vi gick på.
Någonstans kom vi fram till att det var en skola för både flickor och pojkar, eftersom det ger mer tillfälle till mer romantiska intriger (annars får man smyga varenda gång man vill skicka en lapp till en kille). Vi kom också fram till att det är i slutet av första terminen i första ring, så att folk vet ungefär vad de har varandra men fortfarande har saker att upptäcka, och för att jag har storhetsvansinne och har en hemlig dröm om att få en hel "säsong" som utspelar sig under ett helt skolår.
REFLEKTION ETT: Panty Explosion är inte enbart inspirerat av japanska tecknade filmer - till och med Fucking Åmål funkar som inspiration - men det är en viktig inspiration, och dessutom är vi alla som spelar obotliga nippofiler. Jag kan därför inte komma ifrån känslan att man på något meta-sätt skapar en TV-serie. Jag tror att åtminstone en del av mina medspelare har samma känsla åtminstone ibland. Det här har återkommit i "tänket" på olika nivåer. Jag kommer att återkomma till det här ibland.
Det viktigaste beslutet var dock att skolan inte ligger i Tokyo eller någon annan av Japans storstäder, som är en av grundförutsättningarna i spelet, även om det inte är en regel eller så. Japan har glesbygd också, och skolan kom istället att ligga på landsbygden, i den lilla staden Shibetsu på Hokkaido, Japans Norrbotten. Jag vet inte exakt vad mina medspelare hade för skäl, men mina inkluderar att vilja bryta mot åtminstone en kliché/arketyp (kanske för tidigt innan man prövat på dem?), en förkärlek för det som passerar som vildmark i Japan (med dito folklore, vyer etc), att det blir lättare att bygga upp en starkare känsla för en liten ort (alla känner alla), och det faktum att jag själv bor i ett jävla kallhål med mariginellt fler invånare i Shibetsu.
Parallellt med att folk skapade sina rollpersoner mejslade vi fram basfakta om Shibetsu och om Shibetsus enda gymnasieskola (en offentlig sådan). Mer finns att läsa i vår wiki, för den som är nyfiken, men viktigt att veta kan vara att Shinohara Heavy Industries, ett stort och givetvis skumt högteknologiskt företag vars grundare kom från Shibetsu, fortfarande har ett viktigt forskningslaboratorium där. Förutom fiske och turism är det det som gör att staden inte är en spökstad, och det gör att den typiska glesbygdsorten har ett inflytande och inflyttande av högutbildat folk från hela Japan och till och med resten av världen.
REFLEKTION TVÅ: Innan vi kommer till spelarnas rollpersoner kan jag på en gång säga att SHIs närvaro kommer från thark; hans rollpersons pappa är SHIs direktör. På det hela taget fanns det en grej jag gillade: kampanjens säte växte fram från rollpersonerna. Eftersom thark bestämde sig för att hans rollperson Hazumis pappa var Lex Luthor, så kom SHI att ploppa fram ur vad han ville spela. Detta återspeglades i de övriga rollpersonerna - Dr_Graevlings rollperson Taras pappa är en utlänning som bor och jobbar i Japan eftersom han forskar åt SHI - så att det man skapat för en rollpersons identitet återkastas i kampanjens identitet och tillbaka till rollpersonernas identitet igen. Det är så här jag alltid velat ha kampanjbyggande.
REFLEKTION TVÅ: Diverse monster - generellt kallade "demons" i spelet - är en av hörnstenarna i PE. Varje scenario har sin "demon", det är en av förutsättningarna. En demon behöver inte, men antas ofta vara bokstavliga demoner från japansk folklore. En demon kan dock vara en annan psioniker, en vanlig dödlig, en elak organisation eller ett abstrakt problem av något slag.
Kaxiga tjejer som slåss mot det övernaturliga i high school får ju mig som nörd att tänka på Buffy the Vampire Slayer, men Krille observerade att tendensen till "veckans monster" och skumma militära myndigheter som utnyttjar psioniker för egen räkning fick honom att istället tänka på X-files. Jag bestämde mig därför att spöken och demoner till trots, så skulle jag ha ett "science fantasy"-stuk på "demonerna" i spelet. Vetenskapen är naturligtvis inte särskilt vetenskaplig, utan det är mer en fråga om stil och tema. Detta kommer i sin tur inte bara från Krilles observationer om själva spelet utan från hans rollperson, och därför ska vi återgå till spelarnas rollpersoner.
Var och en knåpade fram sin person gradvis utifrån spelets regler. Jag ska inte säga mycket om den processen eftersom jag inte själv gjorde någon rollperson utan det får spelarna göra. Jag ska dock sammanfatta dem här, för kännedom. Eftersom vi är onda otakus är namnen skrivna på japanskt vis med efternamnet först.
Krille spelar Sowa Yurika, vår kvotpsioniker. Yurika flyttar runt en massa för hennes pappa är effiktivitetskonsult inom polisen, och har inga vänner eller rötter någonstans, och kom hit i början på terminen. Hon har haft en del problem med mobbning (utbölingar ska inte sticka upp) men har lång vana av att manipulera sig in i nya miljöer och har börjat få om inte vänner så bekanta. En viktig faktor här är Sowa Hanbei, Yurikas storebror och guds gåva till kvinnorna - cool, snygg, cool, sjysst, cool, vuxen, cool, kör sportbil, cool, har läderjacka och skäggstubb, och nämnde vi att han är cool?
Åjustja - Sowas pappas jobb är bara en täckmantel. Han är en Man in Black, liksom de flesta män i familjen Sowa. Han startade trenden att allas familjeauktoriteter är skurkar... Han är en elak jävel... och ett tecken på att fucking jävla kuk-Shibetsu är ett ställe av vikt.
thark spelar Shinohara Hazumi, dotter till ägaren till SHI, som nämndes ovan. Hazumi är DÖDSKÄR i Sowa Hanbei, men har inte sagt det till någon. Genom att hänga med Yurika får hon således chans att komma nära honom - det här var ett medvetet arrangemang för att knyta ihop rollpersonerna som vi återkommer till. Hazumi är en liten streber och viktigpetter som gillar ordning och reda och att Bestämma och Ha Kontroll, men som inombords är ganska osäker - den kliché som animenördar kallar för en tsundere, en "mjukishårding". thark påstår att han hatar klichén och att Hazumi blev så av en slump, men känn er fria att häckla honom i alla fall.
Åjustja; Hazumi är adopterad, och har således ett Mystiskt Förflutet... (dundunDUUUUN...)
Storuggla spelar Goto Yuu, dotter till provinsialläkaren och Hazumis bästa vän. Hon är, för övrigt, DÖDSKÄR i Sowa Hanbei hon med, men har inte sagt något till någon än, så även om hon inte var Hazumis polare skulle hon hänga efter Yurika.
Yuus far är väl en vanlig mes, men hennes farfar - den populäre Gamle Doktor Goto, som alla vill gå till istället för hans besvärlige och moderne son - var under andra världskriget med om att utföra högst omoraliska medicinska experiment på krigsfångar och dylikt. Så förutom Cancer Man och Lex Luthor är en av rollpersonerna släkt med Dr Mengele...
Yuu, Hazumi och Yurika är alla med i naginatajutsu-klubben, som består av flickor som slår varandra i pallet med japanska stångvapen. Klubben har betydelse både för deras personliga mål och åtminstone det första scenariot. Den är inblandad i en fejd med bågskytteklubben, vars medlemmar också är snobbiga brudar med pengar och anor.
Dr_Graevling spelar Tara O'Reilly, ett halvblod vars mor är japan och vars far är en utlänning som arbetar som forskare åt SHI (med något Odefinierat Hemligt) och därför flyttat hit med sin familj. Tara ser japansk ut men är uppfostrad utomlands och är därför nonkonformistisk och okonventionell; hon är nyfiken och har starka Kitty-tendenser, i det hon vill ta reda på saker man inte ska lägga sig i, typ hemsökelser, konspirationer och andras förhållanden. Tara är vän med både Yuu och Hazumi; hennes pappa umgås med sin chef ibland, helt enkelt. Tara har observerat det uppseglande triangeldramat men inte sagt något än; det är för mig etablerat att Tara är den som märker saker andra inte ser. Hon är en datanörd och gillar tekniska prylar; hennes klubb är den annars kompakt manliga dataklubben, och hon deltar således inte i de övrigas klubb-konflikter.
Sist men inte minst spelar DeBracy Suzuki Nanami. Nanami är oförskämt glad, positiv, välanpassad och utan skelett i garderoben. Eller ja, hennes mamma är död och hennes pappa är en oförbätterlig kuf som sköter det lokala museet, så Nanami sköter ett helt hushåll själv sedan länge, men i japanska sammanhang är sådant ett lika starkt tecken på att man är en Sann Hjälte som det är det att ha varit en navy seal i amerikanska. Hon är också hopplöst uttråkad av vardagslivet, och tycker att allt annorlunda är spännande, vilket gjort att hon blivit vän med Tara och Yurika. Utnämnd till "moralisk kompass" och "mest trolig som huvudperson om det här faktiskt var en TV-serie". Nanami är inte med i några klubbar, hon har sina småsyskon och matlagning och städning och gudvetallt att tänka på.
REFLEKTION TRE: Här har vi en återkoppling, för det lilla muséet med sin kufiska föreståndare spånade jag fram, och Debbie plockade honom som sin rollpersons pappa. Alltså - rollpersonerna byggs in i kampanjen precis som tvärt om.
På tal om det så känns det litegrann som om vi gjorde, öh, fel här.
Jag har en stark känsla av att PE är litegrann skrivet för att man ska spela med ganska så minimal bakgrund, men vi hade ju tid så vi har fördjupat oss en del. Det stora spelarinflytandet i skol-skapandet är, trots samberättartendenserna i PE, något som kom ur den spelform vi valt och hur vi valt att göra, inte något ur reglerna.
Det känns som det finns en stark oneshot-tendens i PE, vilket iofs inte är fel eftersom spel absolut inte behöver vara kampanjspel, men det ska bli intressant att se hur det går i längden. Ett som är säkert: alla fakta är inte etablerade än, och de kommer troligtvis att etableras under spelets gång. Här har vi på en gång en koppling till TV-serieformatet: i sådana sammanhang etableras ju fakta om bakgrunden pö om pö, och det är långt från säkert att allt var bestämt att seriens skapare från början.
Fastän jag har en övergripande plott om det skulle bli en riktig kampanj av, ska jag villigt erkänna att den är extremt skelettartad och får plats på ett frimärke. Det är inte en fisktank egentligen (tycker jag nog) men vilken inriktning scenarierna får kommer mycket att hänga på vad spelarna gör.
Jag ska återkomma till de faktiska spelmötena, intryck av regler och av IRC-formen senare, men det här får vara nog för stunden.
Erik
Jag ber om ursäkt om den framstår som osammanhängande, men jag är osammanhängande. Förhoppningsvis kan mina spelare reda ut eventuella dumheter...
Eftersom vi är spridda över hela Sverige spelar vi över IRC. Det är första gången jag gör det, och det är mig veterligen första gången flera av spelarna gör det också.
Innan vi ens började spela spånade vi via wikin och vrållådan fram vilka vi skulle spela och vilken skola det rör sig om. Eftersom spelet handlar om att gå i gymnasiet (med psykiska krafter, demoniska monster och kusliga konspirationer som allkrydda ovanpå) kände vi att man borde veta en del om skolan vi gick på.
Någonstans kom vi fram till att det var en skola för både flickor och pojkar, eftersom det ger mer tillfälle till mer romantiska intriger (annars får man smyga varenda gång man vill skicka en lapp till en kille). Vi kom också fram till att det är i slutet av första terminen i första ring, så att folk vet ungefär vad de har varandra men fortfarande har saker att upptäcka, och för att jag har storhetsvansinne och har en hemlig dröm om att få en hel "säsong" som utspelar sig under ett helt skolår.
REFLEKTION ETT: Panty Explosion är inte enbart inspirerat av japanska tecknade filmer - till och med Fucking Åmål funkar som inspiration - men det är en viktig inspiration, och dessutom är vi alla som spelar obotliga nippofiler. Jag kan därför inte komma ifrån känslan att man på något meta-sätt skapar en TV-serie. Jag tror att åtminstone en del av mina medspelare har samma känsla åtminstone ibland. Det här har återkommit i "tänket" på olika nivåer. Jag kommer att återkomma till det här ibland.
Det viktigaste beslutet var dock att skolan inte ligger i Tokyo eller någon annan av Japans storstäder, som är en av grundförutsättningarna i spelet, även om det inte är en regel eller så. Japan har glesbygd också, och skolan kom istället att ligga på landsbygden, i den lilla staden Shibetsu på Hokkaido, Japans Norrbotten. Jag vet inte exakt vad mina medspelare hade för skäl, men mina inkluderar att vilja bryta mot åtminstone en kliché/arketyp (kanske för tidigt innan man prövat på dem?), en förkärlek för det som passerar som vildmark i Japan (med dito folklore, vyer etc), att det blir lättare att bygga upp en starkare känsla för en liten ort (alla känner alla), och det faktum att jag själv bor i ett jävla kallhål med mariginellt fler invånare i Shibetsu.
Parallellt med att folk skapade sina rollpersoner mejslade vi fram basfakta om Shibetsu och om Shibetsus enda gymnasieskola (en offentlig sådan). Mer finns att läsa i vår wiki, för den som är nyfiken, men viktigt att veta kan vara att Shinohara Heavy Industries, ett stort och givetvis skumt högteknologiskt företag vars grundare kom från Shibetsu, fortfarande har ett viktigt forskningslaboratorium där. Förutom fiske och turism är det det som gör att staden inte är en spökstad, och det gör att den typiska glesbygdsorten har ett inflytande och inflyttande av högutbildat folk från hela Japan och till och med resten av världen.
REFLEKTION TVÅ: Innan vi kommer till spelarnas rollpersoner kan jag på en gång säga att SHIs närvaro kommer från thark; hans rollpersons pappa är SHIs direktör. På det hela taget fanns det en grej jag gillade: kampanjens säte växte fram från rollpersonerna. Eftersom thark bestämde sig för att hans rollperson Hazumis pappa var Lex Luthor, så kom SHI att ploppa fram ur vad han ville spela. Detta återspeglades i de övriga rollpersonerna - Dr_Graevlings rollperson Taras pappa är en utlänning som bor och jobbar i Japan eftersom han forskar åt SHI - så att det man skapat för en rollpersons identitet återkastas i kampanjens identitet och tillbaka till rollpersonernas identitet igen. Det är så här jag alltid velat ha kampanjbyggande.
REFLEKTION TVÅ: Diverse monster - generellt kallade "demons" i spelet - är en av hörnstenarna i PE. Varje scenario har sin "demon", det är en av förutsättningarna. En demon behöver inte, men antas ofta vara bokstavliga demoner från japansk folklore. En demon kan dock vara en annan psioniker, en vanlig dödlig, en elak organisation eller ett abstrakt problem av något slag.
Kaxiga tjejer som slåss mot det övernaturliga i high school får ju mig som nörd att tänka på Buffy the Vampire Slayer, men Krille observerade att tendensen till "veckans monster" och skumma militära myndigheter som utnyttjar psioniker för egen räkning fick honom att istället tänka på X-files. Jag bestämde mig därför att spöken och demoner till trots, så skulle jag ha ett "science fantasy"-stuk på "demonerna" i spelet. Vetenskapen är naturligtvis inte särskilt vetenskaplig, utan det är mer en fråga om stil och tema. Detta kommer i sin tur inte bara från Krilles observationer om själva spelet utan från hans rollperson, och därför ska vi återgå till spelarnas rollpersoner.
Var och en knåpade fram sin person gradvis utifrån spelets regler. Jag ska inte säga mycket om den processen eftersom jag inte själv gjorde någon rollperson utan det får spelarna göra. Jag ska dock sammanfatta dem här, för kännedom. Eftersom vi är onda otakus är namnen skrivna på japanskt vis med efternamnet först.
Krille spelar Sowa Yurika, vår kvotpsioniker. Yurika flyttar runt en massa för hennes pappa är effiktivitetskonsult inom polisen, och har inga vänner eller rötter någonstans, och kom hit i början på terminen. Hon har haft en del problem med mobbning (utbölingar ska inte sticka upp) men har lång vana av att manipulera sig in i nya miljöer och har börjat få om inte vänner så bekanta. En viktig faktor här är Sowa Hanbei, Yurikas storebror och guds gåva till kvinnorna - cool, snygg, cool, sjysst, cool, vuxen, cool, kör sportbil, cool, har läderjacka och skäggstubb, och nämnde vi att han är cool?
Åjustja - Sowas pappas jobb är bara en täckmantel. Han är en Man in Black, liksom de flesta män i familjen Sowa. Han startade trenden att allas familjeauktoriteter är skurkar... Han är en elak jävel... och ett tecken på att fucking jävla kuk-Shibetsu är ett ställe av vikt.
thark spelar Shinohara Hazumi, dotter till ägaren till SHI, som nämndes ovan. Hazumi är DÖDSKÄR i Sowa Hanbei, men har inte sagt det till någon. Genom att hänga med Yurika får hon således chans att komma nära honom - det här var ett medvetet arrangemang för att knyta ihop rollpersonerna som vi återkommer till. Hazumi är en liten streber och viktigpetter som gillar ordning och reda och att Bestämma och Ha Kontroll, men som inombords är ganska osäker - den kliché som animenördar kallar för en tsundere, en "mjukishårding". thark påstår att han hatar klichén och att Hazumi blev så av en slump, men känn er fria att häckla honom i alla fall.
Åjustja; Hazumi är adopterad, och har således ett Mystiskt Förflutet... (dundunDUUUUN...)
Storuggla spelar Goto Yuu, dotter till provinsialläkaren och Hazumis bästa vän. Hon är, för övrigt, DÖDSKÄR i Sowa Hanbei hon med, men har inte sagt något till någon än, så även om hon inte var Hazumis polare skulle hon hänga efter Yurika.
Yuus far är väl en vanlig mes, men hennes farfar - den populäre Gamle Doktor Goto, som alla vill gå till istället för hans besvärlige och moderne son - var under andra världskriget med om att utföra högst omoraliska medicinska experiment på krigsfångar och dylikt. Så förutom Cancer Man och Lex Luthor är en av rollpersonerna släkt med Dr Mengele...
Yuu, Hazumi och Yurika är alla med i naginatajutsu-klubben, som består av flickor som slår varandra i pallet med japanska stångvapen. Klubben har betydelse både för deras personliga mål och åtminstone det första scenariot. Den är inblandad i en fejd med bågskytteklubben, vars medlemmar också är snobbiga brudar med pengar och anor.
Dr_Graevling spelar Tara O'Reilly, ett halvblod vars mor är japan och vars far är en utlänning som arbetar som forskare åt SHI (med något Odefinierat Hemligt) och därför flyttat hit med sin familj. Tara ser japansk ut men är uppfostrad utomlands och är därför nonkonformistisk och okonventionell; hon är nyfiken och har starka Kitty-tendenser, i det hon vill ta reda på saker man inte ska lägga sig i, typ hemsökelser, konspirationer och andras förhållanden. Tara är vän med både Yuu och Hazumi; hennes pappa umgås med sin chef ibland, helt enkelt. Tara har observerat det uppseglande triangeldramat men inte sagt något än; det är för mig etablerat att Tara är den som märker saker andra inte ser. Hon är en datanörd och gillar tekniska prylar; hennes klubb är den annars kompakt manliga dataklubben, och hon deltar således inte i de övrigas klubb-konflikter.
Sist men inte minst spelar DeBracy Suzuki Nanami. Nanami är oförskämt glad, positiv, välanpassad och utan skelett i garderoben. Eller ja, hennes mamma är död och hennes pappa är en oförbätterlig kuf som sköter det lokala museet, så Nanami sköter ett helt hushåll själv sedan länge, men i japanska sammanhang är sådant ett lika starkt tecken på att man är en Sann Hjälte som det är det att ha varit en navy seal i amerikanska. Hon är också hopplöst uttråkad av vardagslivet, och tycker att allt annorlunda är spännande, vilket gjort att hon blivit vän med Tara och Yurika. Utnämnd till "moralisk kompass" och "mest trolig som huvudperson om det här faktiskt var en TV-serie". Nanami är inte med i några klubbar, hon har sina småsyskon och matlagning och städning och gudvetallt att tänka på.
REFLEKTION TRE: Här har vi en återkoppling, för det lilla muséet med sin kufiska föreståndare spånade jag fram, och Debbie plockade honom som sin rollpersons pappa. Alltså - rollpersonerna byggs in i kampanjen precis som tvärt om.
På tal om det så känns det litegrann som om vi gjorde, öh, fel här.
Jag har en stark känsla av att PE är litegrann skrivet för att man ska spela med ganska så minimal bakgrund, men vi hade ju tid så vi har fördjupat oss en del. Det stora spelarinflytandet i skol-skapandet är, trots samberättartendenserna i PE, något som kom ur den spelform vi valt och hur vi valt att göra, inte något ur reglerna.
Det känns som det finns en stark oneshot-tendens i PE, vilket iofs inte är fel eftersom spel absolut inte behöver vara kampanjspel, men det ska bli intressant att se hur det går i längden. Ett som är säkert: alla fakta är inte etablerade än, och de kommer troligtvis att etableras under spelets gång. Här har vi på en gång en koppling till TV-serieformatet: i sådana sammanhang etableras ju fakta om bakgrunden pö om pö, och det är långt från säkert att allt var bestämt att seriens skapare från början.
Fastän jag har en övergripande plott om det skulle bli en riktig kampanj av, ska jag villigt erkänna att den är extremt skelettartad och får plats på ett frimärke. Det är inte en fisktank egentligen (tycker jag nog) men vilken inriktning scenarierna får kommer mycket att hänga på vad spelarna gör.
Jag ska återkomma till de faktiska spelmötena, intryck av regler och av IRC-formen senare, men det här får vara nog för stunden.
Erik