OAV3: Alltings ände
Det sista avsnittet i OAV3 inleddes nästan där det förra slutade. Två svarta helikoptrar flyger flickorna genom en höstfärgad dal i ösregn, och landar på en äng i närheten av Shibetsus illa underhållna lilla tempel. Diverse packning finns redan på plats i en militärlastbil. Efter en kort stund kommer en tredje helikopter med Ryoko i handfängsel och en irriterad Yumiko - när Ryoko skulle evakueras från sjukhuset i Sapporo mopsade hon sig, för hon är Ryoko, och Yumiko fick visa vilken satans fascistlakej hon är.
När Ryoko fortsätter göra motstånd tappar Yumiko greppet, trycker Ryoko mot lastbilens sida och sätter pistolen mot tinningen på henne. "Du håller käft, satans borgarbracka!" vrålar Yumiko rakt in i Ryokos öra. "Du är en liten bortskämd skit, fattarudet? Haru nån aning om va ditt psykbryt gjorde?" Och vad psykbrytet gjorde var tydligen att chockvågorna slog ut två psi-op-team och skickade två kompisar i koma.
Katia desarmerar situationen någorlunda och förser folk med packning och skickar iväg Yumiko efter mat. Mai ger uttryck för sin oro att Sachiko kanske tar spökets sida, och får ett slags svar på tal (även om det inte var medvetet) när Katia tar fram ett långt prickskyttegevär. Ran börjar tappa greppet, så Katia tar fram sin fältflaska med potatissaft, denna ryska universalmedicin som botar allt från huvudvärk till nageltrång till hysteri till melankoli. Det lyckas mest ge Ran en hostattack.
De vandrar upp till templet och gör sig hemmastadda. Katia greppar larmminor och försvinner ut för att spana lite. I själva verket drar hon på sig en kamouflagedräkt och gömmer sig i en håla med översikt över templet med geväret. Det börjar ösregna. Diverse försök att lugna ner Ran misslyckas - inte ens hennes bror klarar av det, utan Ran byter om till någon mysko dräkt och går in i cosplay-läge. Ska hon dö så ska hon i alla fall inte göra det som sitt tråkiga vanliga jag.
Yumiko kommer så småningom tillbaka med mat, tänder stormlyktor och ser till att eld blir gjord så att det blir lite värme. Sedan försvinner hon ut igen, ut i ösregnet. När de andra börjar äta och Ran svamlar om hur hon ska vara lockbete så att "Sidney" och "Grey" ska kunna döda "demonhorderna" (yeah, she's lost it) så fattar Yumiko posto tillsammans med Katia. Katia och Yumiko har en plan, den är riskfylld och innebär att flickorna måste komma på vad de ska göra, men de har också en reservplan som omfattar ett F-15-plan som kan slå till med två minuters varsel.
Vid det här laget behöver Sachiko gå ut och pissa, och krockar med sin farmor, klädd som en tempelflicka. Farmor har också tappat greppet, och tilltalar Sachiko som Hanako och säger att allting nu ska bli bra och att hon ska ta hand om Hanako, Makoto och deras barn. Sachiko slingrar sig loss från farmors grepp, och slinker iväg i natten. De andra hör ljudet utanför, och Ran säger att om "demonhorderna" anfaller "Sidney" så går planen åt helvete. Ran öppnar dörren och ser farmor, och när farmor tilltalar henne som "Kens dotter" så säger hon att pappa är död, och att hon inte är Kens dotter och att demonhorderna tog henne. Farmor verkar inte reagera nämnvärt.
Sachiko rusar bort i natten och vidare bort till kyrkogården där hon ramlar ihop vid Mizuno Kens gravsten. Hon ber om hans styrka och tilltalar honom som älskare. Jamän, de båda hade ett förhållande! Och nu dyker Kobayashi Gensaburo upp i regnvåt kostym. Fast det är inte hela han - det är Hanako som styr. "Gensaburo" drar upp Sachiko på fötter och trycker en pistol i sidan på henne, och sen går de iväg mot templet för att besöka de andra.
Någonstans uppe i luften får en F-15 order att osäkra vapnen.
I templet får farmor en plastkopp med nudlar av Mai och säger sedan tyst "de är här nu". Ute på gården kommer Sachiko och "Gensaburo". "Jag uppskattar verkligen ironin, Ryoko" säger han. "Jag är säker på att Gensaburo också gör det, när jag dödar dig inför hans ögon." Sen vänder han sig mot Ran. "Och dig ska jag nog strypa" säger han och tittar på Ran. "Så att du får känna på hur det kändes när din far mördade mig."
Mai föreslår att Ryoko ska förstöra pistolen, och det gör Ryoko med sina psi-krafter. "Gensaburo" tappar pistolen och greppet om Sachiko när han försöker sparka mot Mai. Mai försöker stabba honom med ätpinnarna, men det är egentligen en fint för att strypa honom med ett sött band. Det går åt helvete - Mai kör in fingrarna i munnen på "Gensaburo" som biter så det krasar. Ran flyger på honom, men snubblar och bränner sig i elden. Aoi hivar en stormlykta på "Gensaburo" som får ett jack som han inte bryr sig om. "Det är inte min kropp. Det är inte min smärta!" Sen greppar han Ran och drar upp henne och stryper henne. Ran kommer inte loss och hennes kamp blir mer och mer kraftlös.
Ryoko försöker tvinga ut anden ur sin fars kropp, men hittar istället sin fars döda själ. Den har tappat allt mänskligt, och Ryoko bryter ihop av det. Sachiko försöker sig på en liten exorcism, men även det snyter sig. Mai gör ett nytt försök med snöret och får ett rätt bra grepp den är gången. Aoi försöker få Ryoko att göra något och Ryoko samlar sig.
Uppe i skyttenästet rusar Yumiko iväg för att evakuera ungarna, och säger åt Katia att beordra flyganfallet.
"Gensaburo" trycker åt mot Rans hals; Ran himlar med ögonen och slocknar. Det får Ryoko att tända till och splättar kampanjens första huvud! "Gensaburo" hann aldrig strypas klart av Mai. Lågorna slår upp och tempelbyggnaden fattar eld, och Sachiko börjar dra iväg med farmor. Farmor skrattar ondskefullt - spöket besatte henne istället när "Gensaburo" splättades. Mai försöker kommunicera något till Ryoko, men det går inte så bra - Ryoko missuppfattar allt och splättar även farmors huvud! Sekunden därefter rasar templet in av branden. Hanako stiger upp från farmors kropp och försöker besätta Sachiko men misslyckas, så hon manifesterar sig istället. Aoi flyr ut från huset. Jiro drar iväg med den livlösa Ran.
Yumiko rusar in på gården och vrålar att alla ska kuta, samtidigt som hon skjuter en salva i Hanakos mage utan effekt. Ryoko, minst populär och kassast i att ducka, lyckas på något otroligt sätt rulla ut ur den brinnande tempelbyggnaden.
Sachiko ritar en skyddscirkel och blå lågor slår upp. Hanako försöker komma åt henne, men det går inte; samtidigt drar och sliter Yumiko i alla ungarna (utom Sachiko) och får dem att kuta. Katia skjuter från sitt prickskyttenäste utan effekt. Sachiko står och hånar Hanako som slänger sig mot skyddscirkelns lågor.
Och då kommer flyganfallet! Tempelgården sveps in i en blå eldboll, tryckvågen från planet slår omkull flickorna och tryckvågen från eldbollen sveper över marken, och sen blir det tyst.
Klipp till ett sjukhus, där de fyra flickorna (utom Ran) ligger katatoniska under bevakning. Katia och Yumiko spekulerar i om de kommer att återhämta sig, då de var förbaskat nära psi-bomben och Sachiko mer eller mindre i point zero. En sköterska tar lite prover; på vägen ut vänder hon sig mot Sachiko som bara följer henne med blicken. Sköterskans ansikte är plötsligt Hanakos. "Jag kommer inte glömma dig, sötnos!"
Sachiko skriker rakt ut när hon vaknar ur drömmen, och läkare, sköterskor och Katia och Yumiko rusar till sängen. De håller hårt tag i henne och pressar ner den krampande flickan. Sachikos skrik tonar ut till ett eko allt eftersom kameran dras ut och upp och tonar över till svart.
Klipp och sluttexter till Louis Armstrongs (uttjatade men ironiskt passande) "What a wonderful world", framför en bild på två gravstenar, den ena med texten "Mizuno Ken", den andra med "Mizuno Ran".
---
Tack för en jävligt bra kampanj! Det var kul om än ansträngande och rätt svårt att hålla koll på den här katthjorden, men på nått sätt, när jag ser tillbaka på det så blev det en rätt schysst ståry av det i alla fall.
Ett par ord om planer: ESP hade försökt fånga spöket med två psi-ops-team, men det snöt sig på grund av chockvågorna från Ryokos pappaväckarstunt i sista avsnittet och nu tappade de spåret efter spöket (eftersom spöket inte längre fanns i den astrala världen, utan istället besatt Ryokos pappa). Katias och Yumikos plan för att lösa situationen var helt enkelt att samla ihop så många mål som möjligt i templet, där spöket skulle vara försvagat, och hoppas på att de två psionikerna och speciellt tempelflickan av dem skulle klara av att utöva exorcism. De kunde förstås inte tala om det för flickorna. Hur skulle du själv reagera på planen "du får vara lockbete för det hemska monstret och vi hoppas att du nånstans inne i dig har lärt dig hur man har ihjäl monster, så se till att komma ihåg hur man gör för vi kan inte hjälpa till eftersom vi är ännu kassare på det, så lycka till!"?
Som reservplan tänkte de skadskjuta kroppen som spöket besatte, evakuera flickorna och psi-bomba stället och den besatta kroppen med en ektoplasmisk brandbomb. Psi-bomben bränner dock inte bara spökens ektoplasma utan även den i människors själar och den inneboende i naturen eller heliga platser, så människor kan bli mentalt skadade av bomben, oskyddade psioniker blir garanterat skadade, och platsen blir en paranormal "bränd fläck". Reservplanen var mer osäker, eftersom man dels måste hinna evakuera och dels måste hinna bomba innan spöket lämnade kroppen, plus att vi har den inneboende osäkerheten i bombning. I båda fallen behövdes flickorna som lockbete.
Mina planer var rätt öppna. Jag hade förberedda slut för de olika huvudscenarierna "exorcismen lyckas" och "reservplan lyckas", och modifierade dessa konstant allt eftersom kvällen gick och vad som var mest troligt. Och till slut, när klockan var två på natten(min tidsplanering suger, hemskt ledsen för detta) så var det ganska klart vart det var på väg.
Vad som händer därefter får vara öppet för tolkning. Det är fullt möjligt att de återhämtar sig. Aoi och Mai återhämtar sig nog snabbast; Ryoko och Sachiko fick rätt mycket mentalt stryk plus psi-bomben, och Sachiko var dessutom mitt i bomben om än skyddad av sin skyddscirkel. Huruvida spöket kom undan eller bara var en mardröm tänker jag inte uttala mig om, men oavsett huruvida spöket kom undan så är större delen av hennes hämnd utkrävd.
Tack än en gång för en skitschysst kampanj!
