OAV3: Du har rätt att hålla tyst
Onsdagens avsnitt började med att Sachikos farmor hade en mardröm om Hanako, det där spöket, framkallad av sprit och skuldkänslor. Dagen efter, vid frukostbordet, har farmor skallebank och Sachiko går som katten kring het gröt. Sachiko lyckas inte ens misslyckas med att inte bli arg, så det händer inget förrän polisen ringer på. Den vithåriga ryskan och psi-snuten (låt oss kalla dem Katia och Miho, ety det är så de heter) ställde lite frågor till farmor om hur hon kände polischefen medan Sachiko tjuvlyssnade runt om hörnet.
Eftersom farmor ljög så blev Sachiko ledsen och försökte psiförmåga farmor att tala sanning. Det gick inte helt rätt - till och med helt fel - och snutarna uppfattade det som en psi-attack. Innan någon vet ordet av stirrar Sachiko ner i en pistolpipa. Och under det trycket säger Sachiko att farmor ljög, och sedan spiller farmor bönorna. Polisen har vänligheten att tala om att polischefen tog livet av sig och att en arbetskamrat har en teori om häxeri. Så Sachiko skickas till skolan och farmor körs ner till stationen för att svara på några fler frågor.
Skolan är färdigstädad efter jordbävningen, så klassen får det lite lugnt och får rita av äpplen. Mai är... förvirrande som vanligt, och lyckas få Ran att bryta ihop när hon försöker få reda på vad Sachiko var med om i morse.
Efter skolan ska Mai ha sin "dejt" med Kobayashi Hideki, och Aoi och Ran ligger på taket och spanar. Hideki dyker upp, uppklädd och allt, och har ungefär lika god koll på flickor som förut. Enda skillnaden är att han har bättre klädsmak. Mai drar iväg Hideki in i buskarna, skrämmer iväg Akamatsu Gen, och snubblar och drar Hideki med sig i fallet så att han i vanlig japansk busikshumoranda greppar Mais tuttar. Sen försöker Mai få reda på vad Hideki visste om kniven, och eftersom hon inte riktigt kommer till saken sådär fort så var det upplagt för missförstånd.
Som om inte det var nog så sitter den vithåriga ryskan och den enögda snuten (Katia och Yumiko) i en rostig vit Mazda och spanar med riktad mikrofon och kamera med teleobjektiv. De hör förstås biten om att Mai skickade ninjakniven, och drar i vanlig ordning helt fel slutsats - de tror att det är Mai som har förklarat ninjakriget mot Kobayashi och har lurat undan Hideki för att göra nåt elakt. Så de gör som de brukar göra när nåt ondsint händer: de stormar med dragna pistoler.
Eftersom Yumiko gillar amerikanska snutserier så kör hon den vanliga raddan, med skyddsvisitering, handfängsel och "du har rätt att hålla tyst". Hideki är chockad och tyst. Mai stoppas ner i baksätet på Mazdan, efter att en klase donut- och Makku-påsar skyfflats undan. Hideki uppmanas att komma ner till stationen, varefter Mai säger att hon hade planerat det så här. Det får Katia och Yumiko att dra ännu fler slutsatser och bränner gummi för att undvika ett bakhåll. Dessvärre är Mai ökänd för sin åksjuka, och det blir inte bättre av rivstart och rallykörning, så hon, eh, besprutar baksätet, och sig själv, och åtminstone delar av Yumiko. Således flyttas Mai in på det ställe där hon kan spy i fred: fyllecellen.
Kvar på brottsplatsen står Hideki och vrålar mot himlen "Varför händer det alltid mig?!!!" (det hände honom på hans dejt med Tara också i OAV1 om ni minns).
På väg till jobbet försöker Ran övertyga Aoi att komma med på konvent, om inte annat för alla söta pojkar som klär ut sig. Väl vid kafét så är chefen skitsur - han har hört talas om att Mai sitter i fyllecell. Ryoko är förstås upprörd - det är hon alltid - men kommer av sig när Aoi börjar prata dejter. Ran tar tag i saken och ringer Katia, som låter som att hon hade luren inklämd mot axeln och skrubbade baksätet på en vit mazda, och frågar om de kommer släppa Mai snart.
Klipp till förhörscellen där psi-snut och gulligt monster (Miho och Aya - och for the record, Ayas pappa är polischefen Nagato Kenzô som köt sig, och det är Aya som har teorin om häxeri) försöker förhöra Mai. Det går inte så bra, eftersom tal såväl som tankar mest påminner om att man tar något av James Joyce, klipper ner det till kylskåpsmagneter, skakar väl och häller ut det på golvet, men till slut lyckas de komma fram till att hon inte har något med ninjakrig att göra. Miho lämnar ett litet bevis att kikar lite i Mais huvud, och sedan drar de.
Sen kom den obligatoriska avslutningen: Det knackar på dörren till Nagatos gamla kontor. Yumiko, med ny tisha, står i dörren med ett par mappar i handen och en kaffekopp. "Gratulerar till befordran, kommisarie Sowa" säger Yumiko gravallvarligt.
"Tack. Inte världens roligaste sätt att göra karriär på. Hur tar Aya det?"
"Inget vidare, är jag rädd. Katia tänkte dra ner henne till båthuset och hinka potatissaft när mazdan är ren."
Sowa tittar på mapparna. "Vad är det där?"
"Jag gick igenom nåra gamla mappar som jag tyckte borde ha med sidofallet att göra och hittade de här." Hon räcker över dem. Det står "Miyashita Hanako: Mordutredning" på den ena. På den andra står det "Kitamura Senta: Mordutredning".
Sowa öppnar den ena. Den är tom. Han öppnar den andra. Den är också tom. Han tittar upp.
"Underligt, eller hur?" säger Yumiko och går.
Klipp och eftertexter.
----
Det var lite seg start, förmodligen på lite seg spelare kombinerat med taskig kommunikation (jag hade hoppats på att Sachiko skulle vara lite mer proaktiv vid frukostbordet).
Jag tror jag skrämde grannarna när Mai hade sin dejt. Jag skrattade tokhögt hela tiden, och det var varmt så balkongdörren var öppen.
Sowas hejdukar/ockultismklubben/rollpersonerna i OAV2 är som vanligt ute på helt fel spår. Man kunde tro att det är deras jobb, eller nåt. De börjar dock på jobbet att presentera (och misstolka) ledtrådarna som kan rikta in spelarna att låta deras rollpersoner vela åt rätt håll. Jag gillar den plojen, faktiskt - det känns som en riktigt praktisk metod att få spelarna att dra åt samma håll som jag vill i ståryn, utan att slänga in Mr Exposition i monologer med rollpersonerna hela tiden.
...och, ja just det, en person till är nackad. Spöket börjar mena allvar nu. Undrar vem jag ska ta härnäst - nån av rollpersonerna, kanske?
