...men jag kan ge ett exempel på en välfungerande avgränsning: nämnde Hans vana att låta sina spelare beskriva miljön och framgångsrika handlingar i Feng Shui, men inte händelser i ett större perspektiv (om jag minns rätt; Han får förstås rätta mig i den mån jag har fel).
Skönt att någon har förstått mig.
Ett tillägg jag har är att jag sällan planerar hur man ska lösa något i scenariot, utan det är upp till spelarna att lösa det. Senast när vi spelade Feng Shui så råkade spelarna klara "uppdraget" efter halva spelmötet, utan att veta om det själva. De fick uppdraget att stjäla två bilar men det jag inte berättade var att de sedan skulle analysera motorn och bensinen. En av spelarna råkade, genom eget initiativ, komma över ritningarna av motorn och en del av bensinen (eller formeln för... jag kommer inte ihåg).
Sedan tycker jag egentligen inte att problemet är så mycket att visionen blir splittrad som att det är svårt att, som spelare, veta när man så att säga »gör fel«, och att detta leder till paralys hos spelaren istället för den önskade medverkan.
Det här är, om än krångligt beskrivet, en väldigt bra sak som man måste komma ihåg. Jag kommer ihåg hur både
Genesis och
Lexx sade att de inte visste hur mycket de skulle komma på i det gällande scenariot och kände sig låsta på grund av det. Där tar jag på mig ansvaret, för jag borde ha berättat detta innan vi satte igång och spelade. Om spelledare och spelare inte är i synk så blir allting i regel bajs. Det som jag tyckte förstörde scenariot var också att jag inte gav er något mål. Om jag sagt innan att ni borde varit drivande, så kanske det hela blivit bättre.
---
Nu till själva huvudinlägget. Jag vill inte saxa inläggen rakt av två orsaker. Dels så blir texten svårläst när man använder [citat] eftersom texten blir så liten och man måste använda <p> för att göra styckeindelning (vilket 0,0001 % av forumiterna gör). Dels så är mina svarsinlägg väldigt specifika för just det speltillfället, så jag vill inte "tvinga" någon att läsa igenom hela tråden.
Först av allt (i mitten av inlägget?), bra att du tog diskussionen hit istället,
Genesis. Nu till min förklaring angående min spelledarstil.
Styrkan med
öppna manus med (stort) spelarinflytande är att det blir mer tighta historier där man lyckas knyta ihop alla eller åtminstone en stor del av alla trådar. Alla deltagare får i teorin något att säga till om och man kan spela det i stort sett förberedelselöst. Min erfarenheter om sådana spel är inga, så jag kan inte dra några svagheter. Jag kan knappast räkna in mina femton minuter av InSpectres, för det är faktiskt (som jag upplevde det) ett spel med dolt manus och mängder av spelarinflytande.
Svagheterna med
dolda manus och (stort) spelarinflytande är att det blir i regel en del lösa trådar kvar. Styrkan är att det blir lösa trådar kvar. Ja, svagheten som finns här kan du använda till din fördel. Om det finns saker kvar som lämnas obesvarade så har spelledaren något att spinna vidare på i nästa scenario. Jag har en tendens att kunna
planera in sådana här obesvarade saker i mina scenarion (mer planerat än L&L-sessionen). Det behöver inte ens vara samma rollpersoner nästa scenario, men om du ändå återanvänder de lösa trådarna så kan det ge mer sammanhang i världen. Typ som i Sin City eller svenska
TicTac där karaktärer (viktiga spelledarpersoner) kan vara statister (oviktiga spelledarpersoner) i varandras berättelser.
Det finns en till styrka med lösa trådar och det är att scenariot hänger kvar längre hos spelarna. För mig brukar det förbättra mitt intryck av rollspelstillfället. Ni gick ju exempelvis och diskuterade en del lösa trådar efter L&L-scenariot när vi skulle till tågstationen. Jag gillar att gå och tänka på hur det hade gått om man gjort annorlunda och vad vissa saker egentligen gjorde eller tog vägen. Jag kan bara hoppas att andra tycker sådant är underhållande också.
Sedan så kräver dolda manus med stort spelarinflytande väldigt lite förberedande av spelledaren. L&L-scenariot som vi spelade spånade jag ihop under en timme, effektiv tid. Feng Shui-scenarion, som tar en dag att spela, brukar för mig ta mellan 1-2 timmar att spåna ihop.
Sammanfattningsvis: Det du ser som svagheter kan jag använda som en styrka. Jag har inte heller något krav på att historien ska vara tight, för man måste faktiskt inte knyta ihop allting. Tighta historier känns så... konstlade, för min del.
/
Han som kan utveckla det sista om så önskas
.