Nu när LinCon har dragit igång så verkar forumet ha självdött en smula. Så för oss stackare som inte är där, så drar jag igång en tråd jag har funderat på ett tag.
Det hela började när Han och Lexx och jag och två till lirade Ljus och lykta för några veckor sedan. I tråden jag just länkade till drar jag upp en grej som jag nu skulle vilja diskutera, men är osäker på huruvida någon annan vill. Nåväl.
Det handlar om dolda manus och spelledarmakt. Eftersom jag är lat och det är coolt att citera sig själv, klistrar jag in vad jag sade i spelrapporten:
Eller är jag ute och cyklar? Han, du får gärna återupprepa dina argument här (eller klippa och klistra, som jag gjorde), så skall jag besvara dem efter bästa förmåga.
//Genesis misstänker att det bara blir han och Han som diskuterar här, men hoppas annorlunda.
Det hela började när Han och Lexx och jag och två till lirade Ljus och lykta för några veckor sedan. I tråden jag just länkade till drar jag upp en grej som jag nu skulle vilja diskutera, men är osäker på huruvida någon annan vill. Nåväl.
Det handlar om dolda manus och spelledarmakt. Eftersom jag är lat och det är coolt att citera sig själv, klistrar jag in vad jag sade i spelrapporten:
Jag har ingen jättebestämd åsikt här, och det kan mycket väl hända att jag ändrar mig om den här diskussionen kommer någon vart, men rent intellektuellt känns det som om det finns något här. Om spelledaren har en egen vision och sedan låter spelarna vara med att bestämma utan att delge dem den visionen, borde inte det innebära att visionen blir splittrad?mig själv said:Jag vill påstå att dolda manus och spelarmakt inte bör blandas. Har man spelarmakt så bör man ha öppna eller inga manus, och har man dolda manus så bör man inte ha spelarmakt (annat än i små oväsentliga detaljer).
Grejen är att när du har en tanke på hur allt hänger ihop, som vi inte känner till, och du låter oss hitta på information själva, så har vi ingen möjlighet att veta om det vi hittar på passar in med det du planerat eller inte. Ta Joeys lapp, till exempel. Jag läste den, utan att ha någon som helst aning om vad dess roll i ståryn var, och bara improviserade fram Herrmans mirakelmedecin. Hade jag vetat att det handlade om ett papper som hade fått honom att mista färgen blått (öppet manus) så hade jag kunnat hitta på att det var en resebroschyr om blå himmel och blå hav, med en illustrativ bild i färg. Det hade ju passat mycket bättre in i ståryn. Hade du hittat på vad som stod på lappen så hade du kunnat hitta på något liknande (ingen spelarmakt). Hade det inte varit bestämt att det var pappret som hade fått honom att mista färgen blått så hade vi kunnat bygga vidare på att det var mirakelmedecinen som han hade druckit och den hade fått honom att sluta kunna se blått (inget manus). Men när det är du som känner till vad lappen är bra för (dolt manus), men jag som skall hitta på vad det är för något (spelarmakt), så kommer automatiskt en viss diskrepans att smyga sig in, och ståryn kommer att få en massa ouppklarade trådar. Möjligtvis kan det lösas om spelledaren är en improviseringsgud och kan knyta ihop alla trådarna som spelarna slänger ur sig, men jag tror inte att den nivån är praktiskt uppnåbar.
Eller är jag ute och cyklar? Han, du får gärna återupprepa dina argument här (eller klippa och klistra, som jag gjorde), så skall jag besvara dem efter bästa förmåga.
//Genesis misstänker att det bara blir han och Han som diskuterar här, men hoppas annorlunda.