BRUS : Akt Ett.
BRUS
En blodisande rymdfabel om de påfrestningar som några hjältars vänskapsband utsattes för i utrotandet av den nesliga UnOscillator-civilisationen.
Akt Ett - Sergeant Cuntslit's besked
eller Hur jag slutade fitta mig och blev en Badass Motherfucker
Rollpersonerna kommer som pojkar till Fort Jaffe, för att drillas till att bli män.
De kommer som veka civilister, men skall omstöpas till att bli kallhamrade krigsmaskiner.
När de kommer så har de färg på kinderna, glimtar i ögonen och leenden på läpparna. Det är för att de haft ynnesten att växa upp under trygga och bekväma former, vilket enbart beror på de uppoffringar och försakelser som imperiet gjort för deras skull. Så de står till skuld till imperiet, och nu har det blivit dags att börja betala tillbaka på den skulden.
Det här förklarar Drill Sergeant Kunzlieb för rollpersonerna, som alltså precis har tagit sina första steg in i armén. Fort Jaffe ligger på en kall och ogästvänlig planet, och de flesta baracker och lokaler är nedgångna med revor i väggar och tak som blåsten tjuter igenom, och som släpper in det kalla klimatet utanför.
Kunzlieb är en härjad veteran med fruktansvärda brännskador över halva ansiktet och ett gapande, köttigt vertikalt hål där hans mun skulle ha suttit, ur vilket tolv rör och slangar ringlar ut likt ormar för att sedan sitta inkopplade i olika uttag över hans rygg och bröstkorg. Kunzlieb talar inte, utan projicerar tankar som en talsyntes läser upp i rollpersonernas comutrustning. (som spelledare kan du åstadkomma storverk genom att använda en talsyntes för att kommunicera med spelarna, där du matar in meddelanden i en dator och låter de bli upplästa genom högtalarna samtidigt som du tittar in i spelarnas ögon och låter ditt ansikte signalera samma känslor som Kunzlieb uttrycker) Kunzlieb får snabbt öknamnet cuntslit för att revan i hans ansikte ser ut som en proppfylld vulva.
Kunzlieb är inte den vresiga Full Metal Jacket-typen som skriker och gormar (eftersom han förmår ingetdera) utan föredrar att använda en kombination av uttdragen psykologisk tortyr och elchocker för att diciplinera manskapet. Han går mycket långsamt fram till personerna han vill tala med (han bär alltid en lång, svart läderrock som knarrar något förskräckligt när han rör sig), lutar sig fram obehagligt nära dem och försöker provocera fram reaktioner från dem. Och så fort någon väl blir uppretad så trycker Kunzlieb ett snabbt tryck på en fjärrkontroll för att snabbt avsluta diskussionen genom att få den uppkäftige rekryten att rulla runt på golvet i konvulsioner av en serie kraftiga elchocker.
Kunzlieb är särskilt intresserad av att så split mellan rekryterna, genom att exempelvis dela in dem i grupper som måste tävla mot varandra, där förlorarna får sova i den kallaste och dragigaste sovsalen. Eller genom att ge vissa rekryter i uppdrag att ansvara för sina vanartiga och underpresterande kamrater, på så vis att när den underpresterade rekryten gör bort sig så kommer de båda att bestraffas samtidigt.
Träningen sker mestadels på holodeck, där rollpersonerna först får höra en käck röst som till tonerna av marschmusik meddelar saker som "Dagens simulation kommer bli ett återgivande av Utrotandet av Den Fega Slemsäck-rasen, 8008. De Fega Slemsäckarna hade fräckheten att gå till omotiverat angrepp mot de mänskliga kolonisatörerna som upptäckt och landat på planeten de döpte till "Another New Hope", där De Fega Slemsäckarna gömde sig. En humanoid ras av kortvuxna amfibier med förmodade homosexuella böjelser - här är en illustration som en av våra modiga soldater ritat, där en av dem fiskar efter ålar genom att moona under vattnet - så hade de inte mycket att stå emot vår snabba och obarmhärtiga motoffensiv som ni snart skall få äran och nöjet att återge", och så vidare. Det är korta briefings som visar hur imperiet hånar och/eller demoniserar sina fiender, innan rollpersonerna kastas in i krigssituationer och man använder stridsreglerna som vanligt. Dessa strider är dock överglamouriserade och tillrättalagda. I uppdrag där man skall rädda gisslan så består dessa av idel storbystade cheerleaders, och så vidare.
På en stor dataskärm kan man alltid se hur många kills de olika rekryterna samlat på sig under de genomförda hologramuppdragen. Denna lista blir snabbt modellen för ett hierarkiskt system där de på toppen får ynnestar, medan de på botten får latrintjänst, bestraffningar, och betraktas som paria.
Det här betyder att det viktigaste är vilken relation rollpersonerna får med de andra rekryterna i gruppen. Du får fläska ut detaljerna på egen hand eller i samråd med rollpersonerna (såsom att låta deras personliga rivaler och barndomsvänner få ingå i truppen), men det bör vara färgstarka arketyper såsom dessa:
Nikolai Ardozia - Blåögd korgosse med hollywoodutseende, som inledningsvis ser ut att vara gjord för en raketkarriär inom armén, men som bara har fyllts med förväntningar från alla de krigsfilmer och den propaganda han matats med, och som därefter blir desillusionerad, tillbakadragen och disträ när han konfronteras med den oglamourösa verkligheten. Han börjar begå klumpiga misstag och ser alltmer bruten ut. När Kunzlieb märker detta vill han statuera ett exempel med Nikolai, och blir nästan bara ännu mer förargad när Nikolai inte besvarar tortyren genom att bli arg.
Denice LeChausseur
Denice är kristen rocksångare, har studerat filosofi och uträtt missionsarbete i drabbade delar av galaxen, och är det enda barnet till två mycket framgångsrika författare av lättsamma självhjälpböcker och amatörpsykologiska verk i stil med "lås upp din medmänniskas leende", "tolka din deprimerade tonårsdotters nycker" och "bli vän med din zorga-ödla".
Denice har kort sagt full ammunition av alla olika slag för att sätta sig på höga hästar och leverera självgoda floskler, "bara för att jag vill hjälpa dig". Denice är inställsam och gör sitt bästa för att söka förståelse. Hela tiden gör han analyser av andras handlingar och reaktioner, och ger dem råd och tips på hur de skall förbättra sin situation. "Vad du går igenom just nu, det är vad filosofen Cyberclaw kallade för att Överklocka Den Inre Brandväggen. Vad du är för blind för att inse, det är att du bara brottas med dig själv medan du..."
Det mest irriterande med Denice är att han inte är tillräckligt dålig för att bli hårt bestraffad av Kunzlieb. Denice håller humöret uppe och ser diciplineringen som ett sätt att stärka ens karaktär och lära känna sinna begränsningar.
Uwe Doyle
Uwe är en liten kort tjockis med vek röst som hela tiden låter andfådd och bekymrad. Uwe måste bära stomipåse och har dessutom drabbats av en märklig sjukdom som gör att han anländer till Fort Jaffe med hög feber och senare får utslag som han hela tiden kliar på. De andra pojkarna är rädda för att Uwes sjukdom skall smitta, vilket gör honom utstött och ensam. Uwe är en snäll, försynt pojke som hela sitt liv varit bortskämd av mycket rika och överbeskyddande föräldrar, och han platsar inte alls i armén. Hans tillstånd blir snabbt värre, han får hemska utslag över hela kroppen som om hans skinn höll på att frätas bort, och han bekänner för rollpersonerna att läkarvården som erbjuds här i Jaffe är så dålig att han fruktar för sitt eget liv. Han måste hem till mamma och pappa, säger han, så att de kan låta kvalificerade läkare undersöka honom. Uwe meddelar att han planerar att börja simulera sinnessjukdom i hopp om att bli hemskickad. Dagen därpå börjar Uwe apa sig, yla och dregla på marken, och Kunzlieb ser till att han blir bortförd. Sedan meddelar han att det enligt reglementet finns vissa säkerhetsåtgärder som måste vidtas när en rekryt beter sig på detta vis. Det måste undersökas om utbrottet kan bero på något rekryten ätit eller kommit i kontakt med. "Finns det någon här som har några upplysningar om vad Doyle kan ha gjort för att ådra sig detta tillstånd?" frågar han. Om ingen säger något så trycker han på en knapp och spelar upp en ljudinspelning från Uwes samtal med rollpersonerna om att simulera sinnessjukdom. Rollpersonerna bestraffas hårt för att ha ljugit, och Uwe sätts i arrest i väntan på att fängslas. Två dagar senare så kommer ett fordon för att plocka upp Uwe, men de bär inte med honom till fängelset och drar ut honom i en svart liksäck. Kort därefter börjar rykten gå om att männen fick plocka upp vissa delar av Uwe med en spade och hälla ner i liksäcken.
Katzuhiro "Euro" Iwata
Denna unga pojke kommer från månen Europa och får snabbt Euro som tilltalsnamn. Euro är något av ett mysterium; en tillbakadragen albino med något av en rockstjärneattityd som ofta står och ler - som om han skrattade åt något skämt som ingen annan än han själv förstod - eller verkar lite upphöjt frånvarande på det där sättet som glamourösa storstjärnor kan vara när de umgås med vanliga plebejer.
Ingen vet mycket om Euro, och han undviker att prata om sin bakgrund. När han väl pratar så håller han sig kort och koncis. Det mesta han har att säga är skärskådande repliker om sina medrekryter eller om Cuntslit. När någon säger att Nikolai är som gjord för ett liv i armén så fnyser Euro och förklarar att de inte vet vad de talar om, till exempel, och när någon har blivit nedbrottad och slagen av Hank så säger Euro bara "om du tror att det är dig det är synd om, så har du inte fattat någonting."
Euro är en fantastisk naturbegåvning när det gäller de militära prövningarna, men anstränger sig inte mer än han behöver. Till och med Kunzlieb verkar undvika honom.
Hank Doestre - En enorm gorilla till man, med rödsprängda kinder, hårig rygg och kantstötta, gulbruna tänder. Hank är uppvuxen på en mycket avskild farmarkoloni, och är - hur osannolikt det än kan låta - den minsta och vekaste av sina fem bröder. Han har under hela sin uppväxt blivit retad, slagen och nedbrottad av dessa, och aldrig haft några jämnåriga att själv få bossa över. Förrän nu, vill säga. Hank ser detta som sin chans att få ta revansch mot världen, och är inledningsvis den värste busen och antagonisten som rollpersonerna och de andra kommer få behöva se upp med. Kunzlieb förstår Hank's potential som plågoris och använder honom som marionett för att djävlas med övriga rekryter. Efter en tid börjar Hank känna sig ensam och drar ned på sitt retsamma beteende, för att istället prova att skaffa sig en vän. Detta gör att Kunzlieb börjar djävlas med honom, vilket Hank har enorma problem att tillåta. Hank blir nästan bara ännu argare av att få en stöt, vilket leder till ytterligare stötar, och än ytterligare stötar. Efter en hård bestraffning så byter Hank personlighet och riktar all sin bitterhet mot Kunzlieb. När han och rollpersonerna kommenderas tömma latrinen så berättar han sin livshistoria för dem, och om hur han skulle kunna ge allt för att få sätta en översittare som Kunzlieb - som hans bröder - på plats.
Till slut, precis innan du avslutar akten, så ger Kunzlieb honom en stöt vilket får honom att bli så arg att han boxar Kunzlieb i magen. Alla kan se att Kunzlieb tappar andan och börjar spotta ut vätska mellan slangarna han har i käften, innan han ger Hank ännu en stöt. En riktigt lång en, tiden tycks rentutav stå still medan alla ser hur Kunzlieb står - som besatt av en demon - och pressar ned sin tumme mot knappen på sin förbannade fjärrkontroll. Hank skakar först till och rullar omkring på golvet, innan han plötsligt presterar det omöjliga och reser sig upp - medan Kunzlieb fortfarande står och trycker på sin fjärrkontroll - och ställer sig öga mot öga mot den förvånade Kunzlieb och sliter ut slangarna från dennes fittansikte med sin högerarm.
När vakter kommer för att övermanna Hank så har han dragit ner byxorna på Kunzlieb och börjat trycka in slangarna i dennes stjärt, och när de inte lyckas dra bort honom från Kunzlieb så tar en av vakterna upp en pistol och skjuter honom i huvudet.
---
Det är en uppenbart tagen Kunzlieb som dagen därpå samlar manskapet för ett viktigt meddelande. Det hörs små viskande skratt runtomkring, men Kunzlieb är oroväckande oberörd av detta. De flesta är på gott humör - endast Euro ser (för första gången) rädd ut, och han vänder sig mot rollpersonerna och säger "det här är illa, det förstår ni va?"
Kunzlieb säger ingenting till en början, men verkar bara utstråla mer och mer föraktfullhet och grymhet ju längre tråkningarna pågår, tills han startar en filmsekvens som visar människor i panik, en rymdbas i brand, fräsande ljud som sticker i öronen likt högfrekventa brus, följda av död och förintelse.
"Vi står under angrepp av en okänd fiende," förklarar Kunzlieb. "Vårt imperie vill inte ta några chanser och riskera några av sina bästa män innan vi vet mer om vad som har attackerat oss. På fängelser och anstalter över galaxen har män fått erbjudandet att delta i en första motoffensiv och rekogneseringsuppdrag mot vår fiende, i utbyte mot sin frihet. Jag lyckades övertyga högre ort om att denna styrka skulle behöva utökas med några fräscha rekryter som var bekanta med den senaste arméträningen och vapentekniken, och vars lojalitet och trovärdighet inte kan betvivlas på samma sätt som övriga i styrkan. Ni har alltså fått äran att delta i ert första skarpa militära uppdrag, innan ni ens fullgjort er militärutbildning. Grattis. Packa era väskor, ni kommer att bli upplockade om fyra timmar."
