Nu svarar jag på saker från lite varstans i tråden, men jag citerar friskt och hoppas det blir begripligt...
stenhöna said:
Hypotes: Ju mer makt och befogenheter RP far, desto mer komplexa och öppna blir problemen (eller kan bli).
Är det nan som prövat spela med RP som är typ kungar, fogdar eller liknande? Hur har det funkat?
Japp, vi i min grupp brukar ha rollpersoner som är om inte i toppen-toppen av sin hierarki så i alla fall i toppen av någon del av den. Det tycker vi är bra, eftersom val, handlingar och konsekvenser står i fokus för vårt spelande.
Exempel är
den här kampanjen, där rollpersonerna är major players i återuppbyggandet av Sverige efter ett imbördeskrig. Den ene betraktar sig som minst en halvgud och har en stor kyrka eller sekt tillägnad sig, och den andre är chef för ett slags legosoldatkompani av supertyper. Båda är bland de mäktigaste supertyperna i världen.
Eller
den här, där rollpersonerna är makthavare i Shadowrun-Seattles undre värld.
Det blir kanske lite speciellt, dock, eftersom vi aldrig spelar något komplett "spel", utan numer alltid skapar spelvärlden och rollpersonerna samtidigt, när vi ska dra igång en ny kampanj.
Sjunde inseglet said:
Ett dilemma som jag alltid upplevt skapar ett klimax i rollspel är när rollpersonerna ställs mot varandra.
Stenhöna said:
Det later rätt optimalt, faktiskt, eftersom det blir en intressekonflikt där spelarna/RP själva far välja vilken form den ska anta. Det blir extremt oförutsägbart, dessutom.
Ja, jag har samma erfarenhet här. Ofta börjar våra kampanjer med en ganska enad grupp, som vill mer eller mindre samma saker, eftersom vi har skapat rollpersonerna med gemensamma drivkrafter som en bra utgångspunkt. Sen, efter ett tag, när de olika personernas linjer har börjat utveckla sig, så hamnar ofta rollpersonerna på kollisionskurs. Det ger vansinnigt engagerande spel!
Stenhöna said:
Finns det mahända äventyr som baseras pa _val_?
Mja, i alla fall om man med "äventyr" menar själva det som händer i spel. Om du menar färdigskrivna äventyr som ska kunna användas av vilken spelgrupp som helst så är det knepigare, eftersom de väl i allmänhet innehåller lite för mycket av en färdig "plot" för att kallas för
baserade på val. Men jag spelar aldrig sådana, så min erfarenhet bygger bara på dem jag läst.
Genesis said:
De blir snarare mindre komplexa, eftersom de allra flesta problem kan lösas med formeln "Anlita någon som ...". Men det öppnar för andra intressanta problemtyper.
Det påståendet stämmer inte alls med min erfarenhet. Att säga att den som är högst i pyramiden kan lösa alla sina problem genom att "anlita någon" tycker jag är ungefär som att säga att rollpersoner som är underställda någon annan kan lösa de allra flesta problem genom formeln "följa order". Eller så här, situationer där kungen bara låter sina underlydande sköta saker är ju inte några "problem", ur ett rollpersonsperspektiv. De är bara saker som hör till den dagliga rutinen, och inte det som intressant spel bygger på. Bra problem är ju situationer där rollpersonen, och bara rollpersonen, kan och måste fatta beslut eller göra saker därför att något som är viktigt för henne står på spel.
Oh well, skoj tråd!