Det som stör mig mest med resonemanget i bloggposten är att Raggi inte verkar förstå den problematik som kommer med objektifiering av personer, men främst den objektifiering som rör kvinnor. Det finns ett flertal undersökningar som pekar på att hur vi blir bedömda är hur vi själva bedömer oss. Det betyder att även om vi inte medvetet låter oss påverkas av exempelvis kvinnosyn i rollspel, så sker en omedveten påverkan som kallas
priming (Wikipedia).
Det är alltså inte bara en fråga om individen, även om jag självklart inte med det här vill säga till de modeller som ställer upp för den här typen av konst att de inte har rätt att göra vad fan de vill med sina kroppar. Det har de. Däremot så säger Raggi själv att det finns en förväntan på konsten som han som producent måste leva upp till. Det är det konsumenterna förväntar sig.
There might be specific points of screwing around with expectations but by and large if you want to get an idea across you need to do it in a way that people will instinctively understand.
Jag antar - av resten av bloggposten - att det är våld som är att "screw around with expectations". Däremot är våldet mot kvinnan inte särskilt cutting edge. Det finns överallt, i vilket modemagasin man än läser. Döda kvinnor, våldsutsatta kvinnor och kroppsdelar är ett standarduttryck inom modeindustrin och även inom filmindustrin.
(För ett urval från Sociological images:
Dead looking women with cats
Dead women (NY Top Model)
Brutalized women as entertainment
Fashion meets dead women
Dead girl, the movie)
"You think about what you want the art to say, and then you say it"
Vad jag förstår av Raggis inlägg så vill han alltså ha sagt att kvinnokroppar är objekt, och fina att se på. De funkar också som offer:
"Women are just better at some things than men and being a sympathetic victim is one of them. Yes, it can be taken too far when it becomes overdone, a shortcut rather than shorthand."
Vilket då inte på något sätt motsäger den gängse uppfattningen om kvinnobilder inom modevärlden. Men det är inte avant-garde. Och det är inte särskilt riskfyllt. "Kontrovers" säljer ju som bekant.
Att använda ord som “silly”, “ridiculous”, “stupid” om de av oss som protesterar mot den typen av objektifierande som Raggi uppenbarligen försvarar med sin text genom att påstå att “det bara är konst, det kan man inte ta på allvar”, och de som ställer upp på det “tycker om att bli betraktade som vackra” (fast det han egentligen säger om vi skall kolla ordval är att de tycker om att bli betraktade som sexuella objekt) berättar att Raggi är likgiltig inför objektifieringsproblematiken, eller helt ovetande om den. Att tycka något annat är enligt författaren rent ut sagt störtlöjligt och vi som gör det, vi är bara fåniga, och vi köper heller inte hans produkt. Så varför skall han bry sig om oss?
Den kärlekshistoria jag upplevde när jag först tittade igenom och läste Lamentations of the Flame Princess är över. För min del är det uppenbart att dess författare inte har någon som helst respekt för mig som kvinna eller som rollspelare.
Det är någonstans här jag vill poängtera att det förmodligen inte bara är jag som känner på det här viset, att det finns kvinnor överallt som gärna skulle vilja spela rollspel, men som blir bortstötta av den attityd författare som Raggi IV uppvisar mot oss, den brist på respekt vi måste leva med och den objektifiering kvinnor blir utsatta för i gamersammanhang. Att bry sig om hur ena halvan av mänskligheten representeras i rollspelsböcker är uppenbarligen löjligt och korkat.