Nekromanti Illustrerade tjejer i rollspel...

[Arfert]

Raggi sticker ut hakan! Typ.

 

[krank]

Jag vet inte, jag kände nog ungefär som hon här.

 

[Mogger]

Ja, så modig han är...

 

[Ymir]

Women are just better at some things than men and being a sympathetic victim is one of them

Där nånstans avfärdade jag honom som ett sumpmiffo.

Jag älskar damsels in distress och får mycket mer känslor för (attraktiva) kvinnor i offerroller än manliga diton, men jag sitter fan inte och försöker intala mig, än mindre fucking argumentera för, att det inte skulle vara ett symptom på patriarkala strukturer vi borde, måste, göra upp med.

- Ymir, avfärdar

 

[android_iv]

Håller med helt. Fast jag orkade nog inte riktigt ens läsa så långt. Tröttnade och skummade stora delar av den. Kranks länk var mycket bättre, där fick man en sammanfattning + kritik på betydligt mindre text.

 

[Ögat]

+1

Jag håller med om att skönhet/sexighet är en sorts makt. Däremot håller jag inte med om LotFP-resonemanget om att det skulle vara samma sorts makt som till exempel styrka. Sexighet är en sak. Styrka är en annan sak. Förhoppningsvis kan båda gracerna fördelas jämt bland alla kön.

 

[Vitulv]

Jag orkade inte läsa allting, varför har inte alla fattat att bloggar är till för ganska korta inlägg?

Anyway, jag gillade det här;

"So here I am counting instances of "female in power, female not in power, female scantily clad, female not scantily clad..." in the art that I'm commissioning because I feel I have to be aware of such things because people are watching and there's always talk of such things. And then I realize it's ridiculous. So I stop. And I think about a few things."

Det var riktigt förlösande att läsa.

Men så gillar jag ju också sådan här skit:

Spoiler

 

[Ögat]

Men så gillar jag ju också sådan här skit:

Det gör jag med. Tycker dock att det finns en skillnad i att stå för att det är vad det är (killar gillar nakna tjejer), vs. försöka få det att framstå som något annat (tjejer tycker om att kräla nakna för att tittas på när de bestämmer själva).

Därför håller jag inte med i resonemanget om varför han avfärdar det hela som fånigt, även om jag kan hålla med om mycket annat (vilket också "go make me a sandwich" gör).

 

[Ymir]

Bingo. Jag gillar också barbarchauvinism och älskar, som tidiga påpekat, damsels in distress, men det gör inte att jag inte tycker det finns fog, egentligen, att rannsaka mig själv för det. Vi är alla offer för de patriarkala strukturerna, och det är okej, liksom, ett halvnaket våp hit eller dit i rollspel, no biggie, men vi kan försöka bättra oss, och den dag vi, som snubben som den här tråden handlar om, sitter och aktivt försöker försvara strukturerna, då har vi tagit steget från passivt medverkande till direkta puckon.

- Ymir, förtydligar

 

[Tsianphiel]

Det som stör mig mest med resonemanget i bloggposten är att Raggi inte verkar förstå den problematik som kommer med objektifiering av personer, men främst den objektifiering som rör kvinnor. Det finns ett flertal undersökningar som pekar på att hur vi blir bedömda är hur vi själva bedömer oss. Det betyder att även om vi inte medvetet låter oss påverkas av exempelvis kvinnosyn i rollspel, så sker en omedveten påverkan som kallas priming (Wikipedia).

Det är alltså inte bara en fråga om individen, även om jag självklart inte med det här vill säga till de modeller som ställer upp för den här typen av konst att de inte har rätt att göra vad fan de vill med sina kroppar. Det har de. Däremot så säger Raggi själv att det finns en förväntan på konsten som han som producent måste leva upp till. Det är det konsumenterna förväntar sig.

There might be specific points of screwing around with expectations but by and large if you want to get an idea across you need to do it in a way that people will instinctively understand.

Jag antar - av resten av bloggposten - att det är våld som är att "screw around with expectations". Däremot är våldet mot kvinnan inte särskilt cutting edge. Det finns överallt, i vilket modemagasin man än läser. Döda kvinnor, våldsutsatta kvinnor och kroppsdelar är ett standarduttryck inom modeindustrin och även inom filmindustrin.

(För ett urval från Sociological images:
Dead looking women with cats
Dead women (NY Top Model)
Brutalized women as entertainment
Fashion meets dead women
Dead girl, the movie)

"You think about what you want the art to say, and then you say it"

Vad jag förstår av Raggis inlägg så vill han alltså ha sagt att kvinnokroppar är objekt, och fina att se på. De funkar också som offer:

"Women are just better at some things than men and being a sympathetic victim is one of them. Yes, it can be taken too far when it becomes overdone, a shortcut rather than shorthand."

Vilket då inte på något sätt motsäger den gängse uppfattningen om kvinnobilder inom modevärlden. Men det är inte avant-garde. Och det är inte särskilt riskfyllt. "Kontrovers" säljer ju som bekant.

Att använda ord som “silly”, “ridiculous”, “stupid” om de av oss som protesterar mot den typen av objektifierande som Raggi uppenbarligen försvarar med sin text genom att påstå att “det bara är konst, det kan man inte ta på allvar”, och de som ställer upp på det “tycker om att bli betraktade som vackra” (fast det han egentligen säger om vi skall kolla ordval är att de tycker om att bli betraktade som sexuella objekt) berättar att Raggi är likgiltig inför objektifieringsproblematiken, eller helt ovetande om den. Att tycka något annat är enligt författaren rent ut sagt störtlöjligt och vi som gör det, vi är bara fåniga, och vi köper heller inte hans produkt. Så varför skall han bry sig om oss? 


Den kärlekshistoria jag upplevde när jag först tittade igenom och läste Lamentations of the Flame Princess är över. För min del är det uppenbart att dess författare inte har någon som helst respekt för mig som kvinna eller som rollspelare.

Det är någonstans här jag vill poängtera att det förmodligen inte bara är jag som känner på det här viset, att det finns kvinnor överallt som gärna skulle vilja spela rollspel, men som blir bortstötta av den attityd författare som Raggi IV uppvisar mot oss, den brist på respekt vi måste leva med och den objektifiering kvinnor blir utsatta för i gamersammanhang. Att bry sig om hur ena halvan av mänskligheten representeras i rollspelsböcker är uppenbarligen löjligt och korkat.

 

[Svarte Faraonen]

Mer eller mindre hela Raggis internetnärvaro (framför allt på RPGnet, i min erfarenhet) får honom att framstå som en trollande fårskalle. Det är till stor del därför jag aldrig kommer att köpa Lamentations.

 

[CapnZapp]

Kan någon koka ner all denna text till något koncist? (arferts och kranks länkar är bägge jättelånga och jättesvamliga).

Och om det händelsevis råkar vara samma gamla tragg:

Jag spelar sword & sorcery delvis för att där får jag slå ihjäl folk utan konsekvens, men delvis också för att där är kvinnorna lättklädda och lättillgängliga.

Jag har därmed ingen plikt eller skyldighet att ändra på det faktum att kvinnorna - där - är lättklädda och lättillgängliga. Jag är ju fullt medveten om att det är FANTASY, dvs en fantasi.

En fantasi som är lika lite gångbar, korrekt eller ens önskvärd i verkliga livet som fantasin att få slå ihjäl folk och låta sig täckas av deras blod.

Att uppröras över sakernas tillstånd i fantasylitteraturen är som att uppröras över att kvinnor reduceras till objekt i pornografi. Med ett annat ord: D'Oh.

Men argumentet "strukturerna gör att färre tjejer börjar med rollspel då". Visst. Men lös då inte detta problem genom att klä på Conans slavprinsessor! Lös problemet genom att skapa nya världar, nya spel, som lockar tjejer.

Därför:
#1 kärnan i sword & sorcery är ju just de överbiffiga hannarna och de bystiga och fala damerna. Ta bort det, och du har förstört genren.
#2 vissa saker attraherar generellt fler män än kvinnor, och tvärt om. Sluta arbeta för att alla rollspel ska tilltala alla (bägge könen). Hade det funnits, vad vet jag, Sex and The City The Role-Playing Game, hade jag väl inte stövlat in och börjat skrika efter fler biljakter och knivslagsmål?



(Ber om ursäkt om det inte var samma gamla tugg som låg bakom dessa länkar. Hoppa då bara över hela denna post. Jag erkänner villigt att jag inte orkade läsa dem, när jag först började misstänka denna ängsliga PK-feminism hos Lamentations-skribenten)

 

[CapnZapp]

Lös problemet genom att skapa nya världar, nya spel, som lockar tjejer.

Och har ni gått in i en scifi/fantasy bokhandel på sistone så är ni inte det minsta oroliga för detta.

Det finns ju numera JÄTTEMYCKET fantasy/sf skrivet av och för kvinnor. (Lägger du dessutom till manga, ja... poff!)

Kanske inte just inom rollspel, men det är en annan fråga.

Jag tror dels tjejers "geek"-intresse behöver byggas upp över åren, och att det alltså först nu finns en marknad för rollspel som inte främst tilltalar tonårsstinna killar. Underskatta heller inte branschens tröghet och konservatism (där exempelvis jag ju inte tänker ställa mig i bräschen för mer jämlika spel; jag menar, jag har sett Twilight-filmen, så jag vet vad jag talar om när jag säger "not interested").

Underskatta heller inte att rollspelens tid antagligen har kommit och gått. Om dagens fantasifulla tjejer lägger sitt kreativa krut på annat än rollspel är det inget fel i det.

Det resulterar kanske i att rollspelen fossiliseras i sin Birger Barbaren liknande form, men är det lönt att streta emot? Gillar man vad tjejer gillar; move on (till exempelvis datarollspel)

Tag Dragon Age som exempel: dataspelet gillas av många kvinnor. Men har denna "mogna attityd" överlevt omdaningen till ett papper och penna rollspel?

Jag skulle vilja säga "nej, inte alls" (eftersom starka karaktärer, rafflande intriger, och trovärdiga människoporträtt sällan är i fokus; att slå fram en slumpmässig Fereldenjägare som slåss mot darkspawn saknar ju de känslomässiga bindningar du kan bygga upp i filmer och böcker; och tilltalar nog killar mer än tjejer) men det kanske vi ska diskutera i separat tråd...

 

[Arfert]

Nåt som tydligen är sjukt stort i USA (och snart i hela världen, tydligen, se Twilight) är Paranormal Romance och romantisk fantasy. Som har en främst kvinnlig målgrupp. Den som vill botanisera i det ämnet kan läsa mer HÄR.

I ren försäljning lär genren vara större än "vanlig" fantasy till exempel på andra sidan atlanten.

Vem gör första rollspelet? Kanske Blue Rose kvalar in?

 

[Simon]

Tsianphiel: tiotusen poäng för klokt resonemang!

EDIT, tillägg: Att förneka att man som producent och kreatör har ett ansvar för vad man kommunicerar till publiken och allmänheten, att till och med kalla det för "obviously stupid and ridiculous" är provocerande naivt och ganska osympatiskt. 

"Not every piece of gaming art on Earth is a political statement," säger Raggi. Nä, säger jag, men varje piece du producerar och visar upp för världen har du ett artistiskt ansvar för. Sure, ingen kan förbjuda dig att producera vad du vill, men avfärdar du såna här resonemang på det här sättet så talar du om för mig att vad som är viktigt för mig är stupid and ridiculous för dig. Och då är jag inte särskilt intresserad av vad du gör och tycker, sorry!

(Ja, precis samma konflikt finns naturligtvis inom konsten, exempelvis teatern.)

 

[Dante]

Ah, det obligatoriska »Jag tycker inte att det är ett problem, alltså finns inget problem. Och alla som tror att problemet finns har fel.«

 

[Tsianphiel]

+1 med ett tillägg.

Hur ofta händer det inte att alla tjejer som spelar helt plötsligt buntas ihop till en homogen grupp? Att påstå att "tjejfanasy" eller "tjejsci-fi" på något sätt skulle täcka upp samtliga tjejers intressen är även det stereotypiserande.

Vi är lika individuella i smaken som killar, även när det gäller spel.

 

[DeBracy]

#1 kärnan i sword & sorcery är ju just de överbiffiga hannarna och de bystiga och fala damerna. Ta bort det, och du har förstört genren.

Bullshit. Varken Elric eller Jirel av Joiry bryr sig minsta lilla. Gråkatt kanske skulle sakna Fafhrd lite om han skulle råka klassa in som överbiffig, medan Conan antagligen skulle försvinna från film och serietidningar men inte ur böckerna.

 

[Dante]

#1 kärnan i sword & sorcery är ju just de överbiffiga hannarna och de bystiga och fala damerna. Ta bort det, och du har förstört genren.

Tycker du ja.

Kärnan i S&S (åtminstone Conan-style S&S) är för mig:

R. E. Howards Conan-historier är de ursprungliga Sword & Sorcery-berättelserna, och det hörs direkt på namnet att två saker måste finnas med: svärd respektive svartkonst. Svärden är förstås inte bokstavliga, andra vapen funkar lika bra, men de flesta konflikter kan vinnas med vapenmakt. Ingen svartkonstnär, ingen uråldrig styggelse är så stark att den inte kan besegras av en stadig svärdsarm, en vilja av järn och mod. Individuell styrka och drivkraft spelar mycket större roll än utrustning och magiska mojänger. Så länge du har ditt svärd och kan stå upp är du inte besegrad.

Svartkonsten är främst något som drabbar hjältarna, och sällan något de utövar själva. Visserligen förekommer en och annan godhjärtad präst eller nybörjarmagiker, men den överväldigande majoriteten svartkonstnärer är evul – sluter pakter med demoner, väcker döda till liv och tillber sedan länge glömda gudomar som kräver blod och människooffer. Den kraft som besvärjandet skänker förvränger brukaren och driver honom till vansinnets rand.

Något annat som kännetecknar Sword & Sorcery Conan-style? Att styra sitt eget öde, att kämpa för överlevnad med alla till buds stående medel. Hjältarna kan tillfälligt komma på grön kvist, men nästa gång vi möter dem har de förlorat sina pengar, kvinnor, hästar – ja, allt utom svärden och varsitt slitet höftskynke. Genast finns där incitament för mer äventyrande, tjuvnad, sjöröveri eller vad de än kan tänka sig. Hjältarna ska utvecklas – Conan själv börjar sin bana som cimmerisk krigare och försörjer sig sedan som hyrsvärd, tjuv, härförare, pirat, stamhövding etc. innan han slutar sin bana som kung över Akvilonien.

Och om manschauvinismen (och rasismen, det var för krångligt att redigera bort ur originaltexten) hos Howard tycker jag följande:

Så kommer vi till den del av Conan-känslan som känns knepigast att ta upp: den rasistiska och manschauvinistiska delen. Howard skrev inte sina berättelser i ett vakuum, han var som alla andra ett barn av sin tid. Den tiden var 1920- och 30-tal i den amerikanska södern, med allt vad det innebär. De flesta färgade i Conans värld är obildade vildar, en del till och med kannibaler. Även den svarta besättningen på Tigrinnan, från Conans tid som pirat, beskrivs som vidskepliga och mindre vetande. Bör detta vara en del av Conan-känslan?

Kvinnor är det ganska klent med – bortsett från de som är i behov av räddning av rådiga hjältar, eller de som är föremål för Conans barbariska lustar. Bêlit (från berättelsen Queen of the Black Coast) och Valeria (från berättelsen Red Nails) är förstås undantag såtillvida att de är mer än kapabla kvinnor som plundrar och dräper med samma vildsinthet som Conan själv. Bör detta vara en del av Conan-känslan?

Ja och nej. Att diverse folkslag lever i primitiva samhällen gör dem ju inte sämre, bara annorlunda – så vilda kannibaler har, oavsett hudfärg, definitivt en plats i Conan-stämningen. Men att reducera kvinnor till enbart räddnings- och/eller sexobjekt känns onödigt. Roy Thomas introducerade ju Röda Sonja i Conans värld, och hon är en minst lika kapabel svärdskämpe som cimmeriern. Hjältarna bör kunna vara av vilket kön som helst och därför är det väl lämpligt att introducera lite manliga våp i behov av räddning så att även kvinnliga hjältar har någon att förlusta sig med. Alltså: behåll manschauvinismen, men balansera den med lika delar kvinnochauvinism.

* Citaten är utdrag ur artikeln »Vid Crom!« som publicerades i Fenix 5/2007.

 

[Arfert]

#1 kärnan i sword & sorcery är ju just de överbiffiga hannarna och de bystiga och fala damerna. Ta bort det, och du har förstört genren.

Bullshit. Varken Elric eller Jirel av Joiry bryr sig minsta lilla. Gråkatt kanske skulle sakna Fafhrd lite om han skulle råka klassa in som överbiffig, medan Conan antagligen skulle försvinna från film och serietidningar men inte ur böckerna.

Den ursprunglige serie-Conan var ingen kroppsbyggare heller (som jag brukar påpeka).. han såg snarare ut som en gymnast eller nåt...