Nekromanti Rollspel.nu's filmklubb 2013 v27

[krank]

Vecka 27!

Riktlinjer för filmklubben:

Spoiler

1) Du får gärna se minst en film i veckan. Det behöver inte vara samma film som nån annan, men det får vara det.
2) En gång i veckan skriver vi i en sådan här tråd om vad vi sett. Varje medlem tar med sig en film. Man skriver om filmen man sett. Några rader, sådär, behöver inte vara något avancerat. "Jag har sett 2001 och tyckte den var väldigt seg" är helt OK, men man kan också t.ex. leta rätt på trailers på youtube, skriva recension, sätta betyg.
3) Skriv filmtitlar med fetstil så det blir lättare att se.
4) För att bli medlem behöver man egentligen mest hoppa på.

Personer som varit med tidigare (bokstavsordning!: LÄNK TILL GOOGLE SPREADSHEET.

Om jag missat någon, säg till! (Eller skriv in själva)

 

[krank]

Jag har sett veckans Bondfilm - A Quantum of Solace.

Huvudploten här är väl egentligen att Bond jagar efter snubben som dödade tjejen i förra filmen. Det visar sig också att det finns folk inom MI6 som jobbar för samma organisation som de som låg bakom allting där... Spåret leder till en slemmig låtsas-miljöföretagare och så pumpar det vidare. Krille kommer att ge en bättre sammanfattning senare =)

Filmen är sämre än den föregående, tycker jag. Dels pga otroligt hackig klippning, ofta är det svårt att få något sammanhang i vad fasen som pågår.

Däremot är den fortfarande snygg, Craig är fortfarande en bra Bond. Jag gillade referensen till Goldfinger som fan (den där de dödar en tjej genom att måla henne med guld, alltså). Tempot var högt, våldet brutalt men något mindre sammanhängande, som sagt. Bonds magiska kuk är lite tråkig här; den är rentav ovanligt magisk. Jag gillar inte riktigt den här tendensen att annars hårda tjejer (som ju på senare tid börjat dyka upp) förvandlas till samma menlösa våp som man kanske kunde ursäkta i filmerna från 60-talet. Blä.

Nåja, det var en rolig film och jag gillar att de faktiskt verkar ha en plan, en kontinuitet. Sånt uppskattar jag. Att de inte känner att de måste introducera organisationen Bond kämpar mot i en och samma film som den aktivt bekämpas och besegras, utan att det får växa fram, som en riktig konspiration bör. Hittills har vi fortfarande bara rört oss i utkanterna känns det som.

Ursprungligen såg jag den här filmen innan Casino Royale. Då kändes den mycket bättre än den gjorde nu. Nu drar hattigheten ner betyget. Hoppas Skyfall blir bättre. Det är nära en fyra, men det räcker inte riktigt ändra fram.

BETYG: 3/5

 

[Krille]

Jag tänkte se Quantum of Solace, men istället kom jag ju på att idag är det 150-årsjubileet av slaget vid Gettysburg, så istället blev det Gettysburg.

<object width="425" height="350"> <param name="movie" value="http://www.youtube.com/v/tBuM5DNzUzg"></param> <param name="wmode" value="transparent"></param> <embed src="http://www.youtube.com/v/tBuM5DNzUzg" type="application/x-shockwave-flash" wmode="transparent" width="425" height="350"> </embed></object>

Filmen är fyra timmar och fjorton minuter lång! Det är inte den längsta klippningen - det finns en som är fyra och en halv timme lång som då och då sänds på kabel-tv som miniserie i tre delar (tre gånger 90 minuter/två reklamtimmar).

Men även som lång långfilm så är uppdelningen i tre delar tydlig. Första delen sammanfaller i stort sett med upptakten inför slaget, och slaget norr och väster om Gettysburg 1 juli 1863 (dvs i måndags). Andra delen är 2 juli 1863 och slaget vid Little Round Top och avslutas med 20th Maines och överste Chamberlains berömda försvar och stormning. Tredje delen är 3 juli 1863 och kulminerar i Pickets stormanfall. Man utelämnar vissa delar av slaget, som den blodiga kampen i själva staden Gettysburg och en del av avledningsmanövrerna, för inte ens med fyra timmar får de plats i filmen. Man har varit tvungen att koncentrera sig på de viktigaste händelserna.

Det är idel kända roller i rollistan ("in this cast of thousands" som det skulle heta på utrikiska, och det med rätta). Tom Berenger spelar general Longstreet, Jeff Daniels spelar överste Chamberlain, Martin Sheen spelar Robert E Lee, Sam Elliott spelar brigadgeneral Buford, vi har Stephen Lang som general Pickett, Brian Mellon som general Hancock, Richard Jordan som general Armistead, Morgan Shephard som general Trimble, och många andra. Till och med Ted Turner (ja, mediamogulen själv) har en cameo som överste Walter Patton (som dör)!

Det finns inte en enda namngiven kvinnoroll, och faktum är att det finns exakt en namnlös kvinnoroll med repliker, en ung kvinna som säger "jag trodde att kriget var i Virginia". Så bechdel-fail, men det är en krigsfilm så det var väl väntat.

Det läskigaste är hur väl castad Gettysburg är. De stora rollerna presenteras med foton av de riktiga personerna ifråga, och likheterna är i många fall läskigt påfallande! Tom Berenger och Jeff Daniels i synnerhet. Martin Sheen är inte så lik sin förlaga, men å andra sidan spelar han med en intensitet och subtilitet som bara en så erfaren skådespelare kan och lyckas till och med fejka en bred men raffinerad sydstatsdialekt.

Om man hittar någon sammanhängande story så är det Longstreet och Armistead på konfederationens sida och Hancock på unionens. De är tre gamla kamrater från före kriget, som nu upptäcker att de är på motsatta sidor i detta det största slaget. Resten av stårysarna - och de är många - knyter an till denna. Till och med Bufords försvar och Chamberlain och Little Round Top och Picketts stormanfall och Lees ledning och uppstigande till hjältestatus är sidostårysar som i en del fall avslutas och dumpas, men huvudståryn är om vapenbröderna på motsatta sidor.

Utöver dessa och andra massor med kända skådespelare så finns det dessutom tusentals med inbördeskrigsreenactors som ställer upp som statister, med egen utrustning och egna uniformer - till och med egna musköter och kanoner - och mycket av'et. Det finns inbördeskrigsmusikband och musiker som är med och spelar i filmer. Det gör att filmen är sällsynt autentisk och jävelepisk på det sätt som bara ett par divisioner med statister kan göra. Det närmaste som jag kan komma på som jag har sett är en film om slaget vid Waterloo, förra veckans Slaget om Storbritannien och ett par till (nej, Saving Private Ryan och Lord of the Rings är inte bland dem). Picketts stormanfall och artillerisalvorna inför dem är episka, och i synnerhet den artillerisalvan som inleder anfallet skrämmer slag på grannarna om man har ett någorlunda vettigt ljudsystem.

Randy Edelmans musik avslöjar lite hur låg budgeten faktiskt är! Mycket av filmen har spelats ut ute i det fria, och det har inte varit mycket kulissbygge. Mycket av materiel, rekvisita och kostym har fansen byggt själva. Men det är gjort så bra och med sådan kärlek att produktionen ser dyrare ut än vad det är. Men Randy Edelmans musik, välskriven som den är, låter syntetisk. Inte så att det stör, och jävelepisk och som sagt var välskriven, men avslöjande.

Fotot, regin och manus är lite kluvna. Mycket av expositionen är fortfarande dialog. En del av fotot kör med billiga trick eller känns tekniskt begränsat. Regin och klippningen är mer kärlek än skicklighet, på gott och ont. Men ibland når man episka nivåer. När kanonerna mullrar. När Longstreet frågar Pickett om han kan ta unionens linjer och Picket svarar med ett grymt leende och Randy Edelmans mest ödesmättade fanfar i moll. När Harrison spanar ut över Shenandoah. När Reynolds första kår ställer upp för slag.

---

Så vad är Gettysburg?

Utöver själva slaget så snuddar filmen vid en massa ämnen. Söderns självbestämmanderätt. Unionens sammanhållning. Hjältemod. Frihet. Slaveriet. Inbördeskrig. Men den tar inte riktigt sida någonstans. Slaverifrågan behandlas mest som en "ja, det är dumt men det är inte vad kriget handlar om"-grej, på samma sätt som de flesta andra saker som filmen snuddar vid. Till och med huvudståryn med Longstreet, Armistead och Hancock känns som en bisak.

Jag tror att Gettysburg är ett monument. Det är ett monument i filmform över inbördeskriget och slaget vid Gettysburg och alla dem som dog, men framförallt tror jag att det är regissören Ron Maxwells monument över en vision som en gång i tiden skapade Amerikas förenta stater, men som någon gång på vägen tappades bort.

Och jag tror att han menar att början till det borttappandet stod i just inbördeskriget som splittrade USA, även om båda sidor kämpade för att behålla sin version av visionen. Men här, vid Gettysburg, för idag 150 år sedan, inträffade den händelse som en gång för alla innebar att visionen var dömd.

 

[God45]

Jag har sett Altered States. Altered states är INTE en Cronenberg film trots att detta är en vanlig missuppfattning. Filmen är faktiskt regisserad av Ken Russell.

Filmen handlar om forskning om förändrade medvetandetillstånd med olika droger och sensory deprevation tankar. Den är på många sätt en återberättning av historien om Dr.Jekyll. Filmen handlar egentligen om arbetesmissbruk och vad som är viktigt i filmen. Men vad du kommer komma ihåg är de allra bästa knark sekvenser du någonsin har sett. Helt galna sekvenser som ska visa religiösmani, regression, droganvändning och kombinationer av dessa olika faktorer.

Slutet på filmen SUGER. Men den är bra ända upp tills dess. Knarkig ända upp till gälarna och därför jättebra. Men slutet suger. Om du tycker att ett dålig slut kan förstöra en film, se inte den här filmen.

 

[DeBracy]

Jag såg om Sucker Punch härom kvällen (var det igår?). Helt klart 2011 års längsta och mest ambitiösa musivideo!

 

[God45]

Jag såg precis The Presidenten och Miss Wade . Det är en mycket, mycket bra film men det är en ännu bättre pilot för tv-serien The West wing som använder samma inspelningsplatser, mycket av samma rekvisita och flera av samma skådespelare även om de flesta inte spelar samma roller.

Man märker också att flera repliker, handlings element och scener återanvänds i första säsongen av The West win men det stör faktiskt inte upplevelsen.

Mochael Douglas är dock inte Martin Sheen och att Martin Sheen är med i filmen får en att ännu mer sakna honom som president. Men har man inte sett The West wing är det inget som bör störa en.

 

[krank]

Jag har sett God Bless America.

Trailer

Det är en riktig feelgoodfilm som handlar om Frank. Frank har det inte lätt; hans fru har lämnat honom, han har konstant migrän, han får sparken från sitt jobb och samma dag får han veta att han har en hjärntumör och antagligen kommer dö oavsett om de opererar eller inte.

Dessutom lever Frank i ett land som hyllar det dåliga, det vedervärdiga. Som gör narr av svaga. Där ingen visar någon annan respekt längre. Där folk snackar under filmen när de går på bio. Där religiösa och politiska arslen jävlas med veteraner och mödrar till stupade soldater. Kort sagt, han bor i USA.

Så efter att ha först sett en riktigt bortskämd realityshowstjärna bli superarg för att hennes föräldrar gett henne fel bil, och sedan insett att hans dotter blivit likadan (blir jättearg för att ha fått eb Blackberry istället för en iPhone), så bestämmer han sig för att ta självmord.

Men han kommer på bättre tankar, och tar sin pistol och skjuter realityshowstjärnan istället. Det enda vittnet, tycks det, är en av stjärnans klasskamrater, Roxy. Roxy övertalar honom att han borde fortsätta, istället för att ta livet av sig... Det finns trots allt en jäkla massa idioter som förtjänar att dö.


Now, fatta mig inte fel nu: Jag avskyr våld IRL, och är pacifist utan helvete. Men det finns något mycket befriande i att i en film se folk som pratar och använder mobilen när de går på bio bli skjutna så de blöder och dör.

Det här är som sagt en feelgoodfilm, lite i samma ådra som natural born killers, Thelma och Louise och första halvan av Dusk till Dawn. En spreekillerfilm, kanske man kan kalla det för om man vill. Men det den här filmen har som inte andra har är att här är psykopaterna inte helt främmandegjorda. Det är inte fråga om någon form av monster vi möjligen kan förstå var de kommer från, eller kanske kan lära oss känna för på vägen. Nej. Det här är en film om en kille som vem som helst, som man genuint kan sympatisera med. Det paret gör i den här filmen är saker jag själv drömt om att göra, liksom. Det är extremt lätt att identifiera sig med Frank och Roxy, beroende på vilken ålder man tillhör. När jag var i tonåren hade jag garanterat identifierat mig med Roxy. Nu är jag mer Frank.

En mycket fin grej är också att de hanterar eventuell romantisk tension mellan den medelålders Frank och den tonårige Roxy ypperligt. Frank vägrar falla in i någon form av sexuellt rovdjursbeteende; han är trots allt en ganska bra och schysst kille i grunden. Han vägrar gå i fällan att "alla äldre män gillar yngre tjejer". Det här görs medvetet och uttalat, eftersom Roxy tar upp ämnet.

Det är visserligen lite trist att just hon tar upp ämnet relationer (det här med att tjejer och relationer hör ihop), men det är samtidigt kul att det inte är Frank som är initiativtagaren. Jag gillar porträttet av Roxy som fan; hon gillar Star Trek och Alice Cooper och lämnar aldrig några tvivel om att hon är en riktig, hel - om än psykopatisk - människa, och inte bara någon trist stereotyp.

Bechdel: De flesta djupare samtal i filmen sker mellan Frank och Roxy. Men jag tror att dottern och mamman byter ett par ord. Jävligt osäker.


BETYG: 5 Fuck You Franks av 5 möjliga. Se den.

 

[Anchorman]

Man of steel

Jag fortsätter min trend med att bara recensera filmer jag ser på bio

För det första, den här filmen påminner mycket och då menar jag verkligen MYCKET om Matrix Revolutions, det finns sjukt många likheter mellan dessa två filmer, det förstörde inte filmen men den kändes inte så originell som den kunde ha varit.

Filmen började väldigt bra, bara att få se Krypton var väldigt kul, vad jag vet har det aldrig filmatiserats förut. Riktigt nice fight på krypton också, realistisk, skitig fight, inget kung-fu tjafs här.
Att förklara Stålis bakgrund i flashbacks var smart och snyggt.

Sen faller allt pladask...

När Zod och kompani kommer till jorden blir det inte så intressant längre, det blir bara för uppenbart alltihop.

Stålmannen har ett stort problem:
Snubben kan inte dö!
Slå honom med näven, han dör inte
Slå han med en järnbalk, han dör inte
Slå han med ett brinnande tåg, HAN DÖR INTE!

Detta gör striderna tråkiga som fan, spelar inte roll att det är snygga effekter.
Speciellt i slutet då det bara är explosion på explosion.

Jag ger den 2/5 Jag ville verkligen älska den här filmen, men tyvärr.

Vill ni se en mörk superhjältefilm?
Se Dark knight trilogin
Vill ni se superhjältar slåss mot utomjordingar?
Se Avengers
Vill ni se Man of steel men inte betala 135kr för biljett?
Se Matrix Revolutions

 

[krank]

Stålmannen har ett stort problem:
Snubben kan inte dö!
Slå honom med näven, han dör inte
Slå han med en järnbalk, han dör inte
Slå han med ett brinnande tåg, HAN DÖR INTE!

Det kan å andra sidan inte Avengers heller. De har plot armour, finns inte en chans att någon av dem dör i någon strid i någon del av filmen... =)

 

[Rymdhamster]

Det kan å andra sidan inte Avengers heller. De har plot armour, finns inte en chans att någon av dem dör i någon strid i någon del av filmen... =)

Men de kan dö. Dvs deras rollpersoner ger sig in i strid fullt medvetna om att de riskerar livet. Det gör ändå en viss jäkla skillnad tycker jag. Sen att vi som publik sitter och vet att de inte kommer att dö är en annan femma.

 

[Lukas]

Jag har sett veckans Riccifilm. det var Casper från 1995.
Den här filmen är inte speciellt bra, den är högljudd, har mycket slapstick och innehåller en massa scener med de mest irriterande spökena jag någon sin sett på film.

Det som gör filmen tittbar är de tysta lugna delarna som handlar om Cat( Christina Ricci)och Casper(Den kittlande känslan man känner när ens fot har somnat). De är söta, mörka och intressanta. men tyvärr så dränks det i pruttskämt som uppenbarligen har skrivna för småbarn.

Veckans Ricci recension: När den här filmen spelades in så var Ricci 13år och hon börjar kännas tonårig.
Som alla nog vet så är det inte enkelt att bli tonåring när man börjar få in kropp att utvecklas samtidigt som många blir väldigt måna om sitt eget utseende, Tänk vad mycket värre det måste vara om man är i spotlight genom att man är på en film inspelning.
För ricci ger en typisk barnskådespelare som blir tonåring roll, och det hela känns awkward. Hon känns som hon inte riktigt vågar spela ut och det gör att det inte riktigt känns riktigt.
Det här har nog varit hennes sämsta roll hittills, vilket är synd eftersom det här är första gången hon är "huvudpersonen" i en film.
För att försvara henne lite så tror jag att det här inte an ha varit det lättaste manuset att göra bra ifrån sig med.

 

[krank]

Men de kan dö. Dvs deras rollpersoner ger sig in i strid fullt medvetna om att de riskerar livet. Det gör ändå en viss jäkla skillnad tycker jag. Sen att vi som publik sitter och vet att de inte kommer att dö är en annan femma.

Jag tänker mig någonstans att det finns paralleller till rollspel att dra här. Jag har ju t.ex. förstått att det finns de som har jättestora problem att hantera rollspel där döden inte är något rollpersonerna riskerar att råka ut för om inte spelaren väljer det, där strid som bäst kan leda till "utslagen".

Eller, jag vet inte. Jag förstår att en del stör sig på sånt, att strid blir "ospännande" om folk inte kan dö.

Spoiler

I det här fallet dessutom faktamässigt fel; stålis bevisar ju i slutet att även superstarka kryptonier kan dö. Det finns ingen som helst anledning att tro att Zod inte hade kunnat döda Stålmannen, i mina ögon. Sedan tål han mycket, så de kan ha utdragna och vackra superstrider, men döden var faktiskt med som insats.

Så i ljuset av det som står i spoilertaggen menar jag att Stålmannen i den här filmen dessutom alltså bara hade samma plot armour som, säg, Hulk eller Thor.

 

[Krille]

Det värsta med veckan innan semester är att det är så förbaskat mycket att göra att man inte hinner med allt som man vill göra. Men till slut så hann jag äntligen med att se Quantum of Solace.

<object width="425" height="350"> <param name="movie" value="http://www.youtube.com/v/2v_W6Bjx_Vo"></param> <param name="wmode" value="transparent"></param> <embed src="http://www.youtube.com/v/2v_W6Bjx_Vo" type="application/x-shockwave-flash" wmode="transparent" width="425" height="350"> </embed></object>

Vi börjar med en MGM-logga följt av en Columbia-logga, inte följt av en The Walk och pistolskott, följt av en biljakt som utgör filmens kicker. Skurkar jagar Bond (Caniel Craig) i Italien, innan denne gör sig av med skurkarna och glider ner i ett garage i Sienna och öppnar bakluckan, där Mr White (Jesper Christensen) ligger. Introsång, som heter Another Way to Die och således inte är en titellåt. Sen dumpar han över White till M (Judi Dench), som förhör honom, men M blir förrådd av sin livvakt Mitchell (Glenn Foster). Bond jagar Mitchell och efter en klase kloakrännande, hustakshoppande och repakrobatik så har Bond slutligen ihjäl honom, vilket är surt eftersom Mitchell inte talade om vem han egentligen jobbade för.

Som tur är så har han lite skräp i sin lägenhet som leder Bond och M till Mr Slate (Neil Jackson) i Haiti. Bond har ihjäl honom också, men som tur är så är Slate en lönnmördare som är ute efter Camille Montes (Olga Kurylenko). Camille blir skitsur över detta och konfronterar sin pojkvän Dominic Greene (Mathieu Amalric), företagsboss och filantrop (yeah, right). Det gör Greene lite upprörd, så han dumpar över Camille till den bolivianske general Medrano (Joaqin Cosío) som en gång i tiden mördade Camilles pappa och våldtog och mördade hennes mor och syster. Bond kliver emellan i en hetsig båtjakt. Greene åker till Österrike och sluter ett avtal med jänkarna att inte bli inblandad.

Bond följer efter Greene till Österrike och infiltrerar organisationen Quantums radiomöte inne på operan. Bond lyckas plåta ett antal av deras toppar och få dem identifierade. En av dem är Guy Haines (Paul Ritter), rådgivare till premiärministern, och Bond råkar dumpa en av Haines livvakter från taket. Det gör M lite upprörd, så hon drar in Bonds pass och kreditkort. Bond söker upp sin gamle kollega René Mathis (Giancarlo Giannini) från förra filmen och de är bittra över det förflutna innan de drar till Bolivia, där de möts upp av fältagenten Strawberry Fields (Gemma Arterton) som är där för att skicka Bond hem på nästa plan. Eftersom nästa plan går först nästa morgon så hinner de gå på party med Mr Greene igen. På partyt kliver Bond in precis när Greene tänker göra sig av med Camille igen, så Bond och Camille drar, och blir stoppade av polisen och upptäcker att det finns en skjuter Mathis i bagaget. Bond gör sig av med polisen, Mathis dör, och sedan köper de ett flygplan för att åka ut i öknen.

Ute i öknen blir de påhoppade av ett propellerplan och en helikopter, och en vild flygjakt senare så hoppar Bond och Camille tandemfallskärmshopp ner i ett slukhål där de hittar en vattenreservoar som Quantum byggt för att samla en massa färskvatten som de sen kan sälja dyrt.

Tillbaks i La Paz möter de upp M igen, och det visar sig att ms Fields dödats med olja som ett meddelande. Bond arresteras men smiter och övertalar M om att han är trovärdig, varpå Bond drar igen och pratar med Felix Leiter (Jeffrey Wright) som tipsar honom om ett möte i ett hotell ute i öknen. Bond flyr från CIAs specialinsatsstyrka, och tillsammans med Camille åker de ut i öknen och spränger hela skiten med eld - efter att Camille dödat general Megrano. Ute i öknen fångar Bond upp Greene, och efter ett kort förhör så drar Bond därifrån och lämnar Greene i öknen med en burk motorolja att dricka.

Sen pussas Bond och Camille innan Bond drar till Kazan, där han plockar in Yusef (Simon Kassianides), killen som lyckades vända Vesper i förra filmen, precis när denne nästan vänt den kanadensiska agenten Corrine Veneau (Stana Katic). Bond har inte ihjäl Yusef, utan lämnar över honom till M, och M bekräftar att Bond fortfarande är agent.

SEN kommer The Walk och pistolskottet, till Monty Normans Bond-tema.

---

Det här är första gången jag ser Quantum of Solace. Det blev liksom aldrig av och när den fick asdålig kritik så blev det inte mer aktuellt.

Så här i efterhand så känns det som att Marc Forster försöker förnya Bond-konceptet för mycket, så att det helt enkelt slog över. Den var för brutal, för o-Bond, och vände för mycket på formeln, och det gav filmen dess svidande kritik. Men det är en utmärkt action/spion-rulle, och skulle utan problem passa in i till exempel Jason Bourne-universat. Faktum är att den känns väldigt mycket som en Jason Bourne-film - superagenten som är på jakt efter skurken men samtidigt jagas av sina egna. Superagenten råkar bara ha brittisk brytning.

Skönt nog är Dominic Greene helt normal, utom möjligen att han har rätt usel klädsmak. Men han har inget groteskt utseende och inga skumma trauman som ger honom superkrafter.

Manuset är ofärdigt och grovt, men helt OK. Naturligtvis är det författarstrejken i Hollywood som spökar (som också sänkte Terminator: The Sarah Connor Chronicles och Battlestar Galactica), så att bara regissören och skådespelarna som försöker skriva. Men det gick sådär.

Vi har ingen Moneypenny eller Q i den här, men åtminstone så finns Bill Tanner (Rory Kinnear) med - det var han som kallade M för "the Queen of Numbers" första gången som Judi Dench tog över manteln.

Observera att jag nämnde Monty Normans Bond-tema först i The Walk i slutet, för även om det här är David Arnolds fjärde Bond-film så låter den verkligen inte Bond. Faktum är att Arnolds musik ytterligare förstärker intrycket av att det är en Bourne-film istället för en Bond-film.

Så, vad blir mitt omdöme? Grovt och ofärdigt manus med en design som vänder upp och ner på för många Bond-formler för att sitta helt bekvämt i sällskap med de 21 tidigare filmerna, men en utmärkt spion-actionrulle.

James Bond är tillbaka nästa vecka i Skyfall. Och sen blir det inget mer.

 

[Anarchclown]

Inget mer... än.

 

[krank]

Jag har just sett Looper

Tidsresor har inte uppfunnits på 2040-talet. Men "om 30 år"... Så uppfanns det och blev illegalt ganska direkt. De enda som använder det är brottsliga organisationer som skickar tillbaks folk de vill döda. För i framtiden är det tydligen typ skitsvårt att gömma en kropp pga övervakningssamhället (taggar och grejer).

Huvudpersonen är en "looper". Loopers är de som anställts på 2040-talet för att göra det hela, av snubben Abe, som skickats tillbaks just för att sköta ruljansen på den sidan. Loopers sista kontrakt är alltid att döda sig själva - om loopern lever i framtiden så skickar de tillbaks den äldre versionen så att den yngre dödar den. Den yngre får en pension och löses från sitt kontrakt - men vet att han kommer att dö om 30 år, genom att dödas av sig själv. Är ni med?


Okej, jag tänker inte berätta speciellt mycket mer om filmen, för dess story är hyfsat skruvad och rätt intressant och jag vill inte spoila. Men; det man kan säga är att om man förväntade sig två timmar av Bruce Willis och Gordon-Lewitt som skjuter på varandra så kommer man nog att bli överraskad.

Filmen har en del actionscener, och de är snygga och välgjorda. Men det mesta är mer... Tja, relationer, samtal, människor. Ruskigt välklippt; de visar inte allt, det blir rätt spännande ett par gånger. Alla karaktärer tycks ha rätt begripliga och hyfsat komplexa motivationer. Relationerna är också rätt intressanta. Det är verkligen inte "bara en actionfilm". Skulle kanske snarare säga... Thriller-drama med inslag av action? Eller något.

Filmens sätt att hantera tidsresor är intressant, om än inte alltid 100% konsekvent. En del har klagat på den biten och kallat det "hål i storyn". Jag, som indiktrinerats av Doctor Who, säger såhär: Timey-wimey, wibbley-wobbley. Så snart man kastar in tidsresor köper jag vadsomhelst, i stort sett. ALlt blir förvirrande, saker hänger ihop på ibland synbarligen logiska sätt och så, men det enda man egentligen kan vara sähker på äör att saker och ting blir fucked up. Och den där fucket-updelen tycker jag att den här filmen gör asbra.

Och så är den hemskt snygg och välskådespelad.

Däremot... Det här med kvinnor, va. Jag tror jag räknade till tre kvinnoroller, bara en vars namn jag nu minns. De pratar bara med Joe, huvudpersonen. Det finns tydligen inga kvinnliga loopers. Eller gangsters. Eller gangsterbossar. Varken från framtiden eller "nu". De kvinnor som finns är: En strippa/prostituerad som visar brösten i filmen, En asiatisk tjej som är med i lite flashbacks, och en hyfsat cool morsa som ändå likförbannat behöver räddas och skyddas.

Jag tänker inte ens låtsas som att jag är konsekvent i min betygsättning, men den här får nog en fyra. Dels pga kvinnogrejen, dels gillade jag inte riktigt det lite för abrupta slutet.

Däremot ska jag nog se om 12 Monkeys snart...

BETYG: 4/5

 

[Lukas]

Idag så såg jag Man of steel.

Min enda kommentar är nog att det inte riktigt var en film för mig, men om man gillar överdriven action så bör man tycka om den här filmen.

//Lukas vars favoritkaraktär i filmen endast var med i en scen.

 

[krank]

Jag har sett 12 Monkeys.

Det är också en tidsresarfilm med Bruce Willis. Den här gången är det dock den oefterhärmlige Terry Gilliam som står för regin, vilket sätter sina spår. Den här är smart, rolig, är närmast överladdad med symbolik, och dess skådespelare gör ett mkt bra jobb - framför allt då Bruce Willis och Brad Pitt.

Timey wimey, wibbly wobbleyfaktorn är inte alls lika hög här. Eller, det finns en hel del förvirring och kaos, men det är mest i huvudet på huvudpersonen...

Däremot är kvinnoporträtten lika trista i den här.


Nå; handling då: 1997 släpps ett virus fritt som dödar nästan alla människor och tvinga resten under jord. En massa år senare är Bruce Willis en fånge som utses till frivillig att åka tillbaks i tiden för att spåra upp en "ren", omuterad version av viruset. Den ledtråd han har är att det har något med "de 12 apornas armé" att göra...

Det blir oerhört förvirrat, eftersom tidsresande inte är en exakt vetenskap; man missar ibland måltavlan. Och hur skiljer man egentligen en person som kommer från framtiden från en person som lider av vanföreställningen att han kommer från framtiden?

Så; filmen säger saker om tidsresor, men också om psyke, om normalitet, om mentalsjukdomar. Mycket intressant, och bra.

Kvinnoporträtten är lite platta och tråkiga som sagt, men med ett bättre slut än Loopers knuffas den här filmen nog upp över gränsen till en femma.

BETYG: 5/5

 

[Rymdhamster]

Jag orkar inte skriva så jättelånga recensioner idag, men jag har sett två filmer:

Abraham Lincoln: Vampire Hunter (2012)
Rätt cool actionfilm med ett par riktigt stämningsfulla scener. Tyvärr tycker jag att den är för överdriven utan att vara tillräckligt överdriven. Fightingscenerna blir lite för fåniga när det är martial arts i vilda västern sammtidigt som det känns som att filmen fortfarande försöker vara seriös. Delar av handlingen är dessutom jättedum. Rufus Sewell är förståss mycket härlig som vampyrledare.
Betyg: 3/5

Fast and Furious 6 (2013)

Jag tyckte 1:an var kass, 2:an stängde jag av ganska omgående. 3:an, 4:an och 5:an såg jag aldrig. Men den här hade coola affisher i tunnelbanan, så jag såg den. Faktiskt riktigt cool actionfilm! Jag gillade den skarpt. När den var överdriven så var den tillräckligt överdriven för att man skulle sitta och känna "Dumt, men coooooolt!"
Betyg: 4/5

 

[Krille]

Vad är en Sucker Punch? Innan termen användes som filmtitel av Zack Snyder så var det ett oväntat knytnävsslag, utan förvarning som inte ger möjlighet till försvar, och anses ofta vara oschysst. Men sen kom Zack Snyders film.

<object width="425" height="350"> <param name="movie" value="http://www.youtube.com/v/XSIetIg7O3M"></param> <param name="wmode" value="transparent"></param> <embed src="http://www.youtube.com/v/XSIetIg7O3M" type="application/x-shockwave-flash" wmode="transparent" width="425" height="350"> </embed></object>

Babydoll (Emily Browning) spärras in på mentalsjukhus av sin styvfar (Gerard Plunkett) efter att ha anklagats för sin yngre systers död. Styvfadern mutar Blue Jones (Oscar Isaac), en av vårdarna, att få Babydoll lobotomerad genom att förfalska anstaltens psykiatriker Dr Vera Gorskis (Carla Gugino) signatur.

Men så fort Babydoll kommer in bakom mentalsjukhusets väggar så försvinner hon in i en fantasivärld där mentalsjukhuset är en bordell och Blue är hallicken som driver stället. Inifrån den fantasivärlden blir Babydoll kompis med andra flickor - Sweet Pea (Abbie Cornish), Rocket (Jenna Malone), Blondie (Vanessa Hudgens) och Amber (Jamie Chung) - och börjar planera flykten. Men för det krävs ett antal saker: en karta, en eld, en kniv, en nyckel och en femte sak som kräver ett stort offer men som ger perfekt seger.

För att få tag på dem så dansar Babydoll för ett antal personer som distraktion medan de andra flickorna får tag på föremålen, och i det så glider hon in i en fantasivärld i fantasivärlden som motsvarar svårigheterna att få tag på föremålen - samurajrobotar i feodala Japan, tyska zombies i första världskrigets skyttegravar, stormande av ett slott fullt med orcher och en drake, och att ta sig ombord på ett futuristiskt tåg för att desarmera en bomb.

---

Jag gillar Zack Snyder. Han är en av de där regissörerna som inte faller i fällan med grådaskighet för grådaskighetens skull, och han släpper inte lös shakeycam bara för att shakeycam ger en dokumentär närvarokänsla. Snabba klipp förekommer förstås, men sällan de där brutalsnabba MTV-enslagsklippen som alla andra kör med. Nej, Zack Snyder kör med långsamma utstuderade perfekt jämna kameraåkningar, där skådespelerskorna gör hela sekvenser med coola moves (med hjälp av CGI och vajerstunts), och han färgkoordinerar allt för glatta livet. En sekvens kan vara brun, en annan grågrön, en tredje blå, efter vad som passar sekvensens tema.

Någon sa att Sucker Punch var världens längsta rockvideo. Det ligger något i det. Pink Floyd - The Wall ligger nånstans i närheten där och puttrar. Musiken sitter som en smäck, eller snarare, filmen sitter som en smäck runt musiken.

Idén med rekursiva fantasivärldar går sådär. Zack Snyder har inte riktigt handlaget för att klara av det på samma sätt som Chris Nolan i Inception. Över huvud taget känns det som att Zack vill mer här än vad han och tjejerna klarar av att trolla fram, trots all effektmagi och kameraprecision. Det är inget tvivel om att tjejerna lägger ner sin själ i filmen. Däremot gör de inte så hejjans bra roller, men det är förlåtet med tanke på deras oerfarenhet. Det är okej, lite stelt här och var, men okej, men Zack klarar inte av att ta dem bortom okej.

---

Vad är filmens "sucker punch"?

Trailern avslöjar ungefär alla fantasier, så de är inte direkt överraskande. Att Babydoll spärras in på sjukhus är heller inte förvånande, inte heller att det är fantasier. Inte ens slutet är direkt en överraskning, eftersom även det antyds redan i trailern.

Så vad är den då?

Jag tror att det är så här: filmen är läskigt gubbsjuk, med fem unga snygga lättklädda tjejer som köttar zombies och orcher och robotar och drakar och samurajrobotar. Den fullkomligt stinker fanservice.

Och jag tror att det är med avsikt.

Tänk på att vi aldrig får se Babydolls dans! Vi får bara se action-sekvenserna istället, vilket ju är en fett massa fanservice. Men däremot beskrivs Babydolls dans som erotisk och primitiv med en massa juckande framför en publik av feta äckel som hade tagit fram snabeln och runkat om det inte fanns en massa andra folk där.

Babydolls erotiska dans har en direkt motsvarighet i fanservice-actionsekvenserna. Men eftersom publiken får se action-sekvenserna, inte dansen, så innebär det att vi är en direkt motsvarighet i de feta gubbslemmona. Och vårt diggande av actionsekvenserna (i de fall de förekommer - jag stordiggar dem!) motsvaras också av gubbslemmonas jätteståfräs och dräggel.

Och det tror jag är filmens sucker punch. När publiken gillar action-tjejer så är det egentligen de unga lättklädda action-tjejerna de gillar. Och förlängningen är att publiken är lika misogyna kräk som gubbslemmona i filmen.

Om det här är filmens egentliga poäng så har Zack Snyder tagit sig vatten över huvudet, för det når inte riktigt fram. Det blir en sucker punch som missar, och därmed blir Sucker Punch mest en nästlad fantasiactionfilm med tjejer som inte har en suck att bräda Inception.

Och det är jävligt synd.

 

[Jocke]

Jag har sett The Incredibels som är en pixarfilm vilket borde båda gott. Det är dock den sämsta av de pixarfilmer jag har sett, så den är fortfarande bättre än nästan all annan västerländsk animation. Nåväl, det finns superhjältar, men efter en massa stämingasnsökningar så bestämmer sig regeringen för att det är förbjudet med hjälterier och hjältarna tvingas ta vanliga dussinjobb. Femton år senare verkar det som att någon försöker rekrytera gamla hjältar för hemliga uppdrag, samtidig som metamänniskornas barn kommit upp till den åldern att de inte riktigt går med på att inte använda sina krafter längre.

Det blir aldrig spännande eller intressant. Men det är snyggt och ofta lite kul.
3 av 5