6 kulturer av rollspelande

[adrian_of_arcane_lore]

Ben Milton aka Questing Beast pratar om artikeln six cultures of play som publicerades på The Retired Adventurer våren 2021.

Jag tycker det var en ganska intressant rollspelsfilosofisk/teoretisk genomgång som inte nödvändigtvis utgår från GNS/Big Model och kreativa agendor, utan pratar om "kulturer" på ett sätt som skapar ett sammanhang mellan spelen som spelas, spelarna som spelar dessa spel, och de vidare miljöerna dessa existerar i. Spelkulturer blir på så vis ett något annat begrepp än saker som speltyp eller spelstil.
Också intressant hur samma eller liknande begrepp används olika inom olika delar av hobbyn, med olika kultur.

De 6 spelkulturer som beskrivs är:

Klassisk
Fokus på utmaningar och problemlösning, men med ambition att göra utmaningar balanserade. Narrativ sekundärt.
Spelexempel: tidiga DnD och ADnD.

Trad
Fokus på narrativ som är förberett av SL. Spelarnas uppgift är att ta sig igenom SLs preppade story och övervinna utmaningar på vägen.
Spelexempel: Call of Cthulhu, Vampire: The Masquerade

Nordic Larp
Fokus på emotionell inlevelse och närvarokänsla, med målsättningen att skapa en upplevelse av sk "bleed".
Spelexempel: Lajv eller lajvliknande rollspel.

Story games
Fokus på narrativ som skapas gemensamt och kollaborativt inom gruppen. Spelare och SLs uppgift är att skapa ett emotionellt tillfredsställande händelseförlopp.
Spelexempel: Apocalypse World

OSR
Fokus på utmaning och problemlösning likt klassisk, men med förtydligat fokus på diegetisk problemhantering, lägre prepp och regellätthet. Ingen ambition med balanserade utmaningar. Narrativ sekundärt.
Spelexempel: Dungeon Crawl Classics, Old School Essentials

Neotrad/Original Character
Som trad, där SLs förberedda narrativ står i centrum och där spelarnas uppgift är att ta sig igenom det. Men skiljer sig från trad genom att SLs förberedda narrativ tydligt skall göra spelarnas karaktärer till de centrala och bygga handling kring dem. Målet är att skapa ett narrativ där spelarnas karaktärer får utvecklas genom en "arc" och vara hjältarna som spelvärldens kretsar kring och som lyfter upp spelarnas karaktärer till narrativets huvudpersoner.
Spelexempel: Dungeons & Dragons 3-4-5e, Pathfinder

Vilka fler spelkulturer skulle ni säga finns inom rollspelshobbyn, och hur interagerar och överlappar de olika kulturerna i er upplevelse?

Själv skulle jag inte beskriva mitt eget spelande som tydligt tillhörande någon av dessa egentligen, men om jag skulle utgå från de färdiga beskrivningarna så skulle jag säga att det är en kombination av OSR + Trad, med lite Story games-tendenser kryddat ovanpå.

Kolla gärna videon/läs artikeln. Min sammanfattning av kulturerna är extremt kort och inkomplett, så utgå inte från dem i diskussionen.

 

[ceruleanfive]

• Jag tycker att det är intressant att man bemödar sig med uppdelningen av Classic och OSR, för visst finns det relevanta skillnader där.
• Jag upplever att Apocalypse World blir lite märkligt som exempel för Story game, eftersom det har så många traditionella centrala element: spelledare, färdighetsslag, spelledarprepp, etc. För mig är exempelvis Fiasco lite mer arketypiskt.
• Att sen-DnD och Pathfinder skulle vara exempel på Neotrad är fullkomligt främmande från mitt perspektiv. Varför är det inte vanlig trad? Tycker nog att exempelvis Apocalypse World är mer träffande, eller Blades in the Dark eller Fria Ligans spel.

 

[Genesis]

Jag gillar idén med ”spelkulturer”. De överlappar ju väldigt mycket med ”spelstilar”, som jag brukar tala om, men känns lite lösare i kanterna. Samtidigt blir det ju lite udda att exemplifiera dem med specifika spel. Jag förstår definitivt poängen, och det är ju rimliga grupperingar (men jag håller med @ceruleanfive om att AW känns väldigt traddigt för att tjäna som exempel på ”Story Game”), men rimligtvis kan personer i olika spelkulturer spela samma spel på olika sätt.

Också lite udda att ha med Nordic LARP men inte andra lajvkulturer. Men det är ju den som ligger närmast bordsrollspelen, och till exempel jeepform ligger ju i gränslandet här.

I det stora hela en rimlig kategorisering, utan att egentligen föra så mycket nytt till diskussionen. En fin sammanfattning av termer som redan finns.

 

[adrian_of_arcane_lore]

• Jag tycker att det är intressant att man bemödar sig med uppdelningen av Classic och OSR, för visst finns det relevanta skillnader där.
• Jag upplever att Apocalypse World blir lite märkligt som exempel för Story game, eftersom det har så många traditionella centrala element: spelledare, färdighetsslag, spelledarprepp, etc. För mig är exempelvis Fiasco lite mer arketypiskt.
• Att sen-DnD och Pathfinder skulle vara exempel på Neotrad är fullkomligt främmande från mitt perspektiv. Varför är det inte vanlig trad? Tycker nog att exempelvis Apocalypse World är mer träffande, eller Blades in the Dark eller Fria Ligans spel.

Jag tror att det i detta fall är rätt centralt att anamma begreppsapparaten på det sätt det används i artikeln/videon, snarare är det sätt man är mest van i från exempelvis diskussioner på WRNU. Jag har märkt väldigt tydligt på den rätt korta tid jag vart aktiv här att den vidare rollspelkulturen är väldigt långt ifrån att ha någon universellt accepterad begreppsapparat, utan samma ord och begrepp används för att beskriva väldigt olika saker beroende på vart (i vilken kultur) de används. WRNU-kulturen, den internationella Call of Cthulhu-kulturen och "try another system"-kulturen är inte samma, och talar inte samma språk även om de använder samma ord.

En sak som ju görs i artikeln är ju exempelvis att väldigt tydligt skilja classic, trad, osr och neotrad åt, medans det för många alla är exempel på "trad". På vissa ställen är det ju inte ett dugg konstigt att kalla PbtA och BitD för "trad", medans folk på andra håll skulle gå i taket av en sådan benämning då dessa spel för dem är själva definitionen av vad som inte är trad.

Själv tycker jag inte diskussionen om begreppsdefinitioner är det mest intressanta i artikeln dock, utan det är nog bara viktigt att ha med sig att i den här kontexten används begreppen annorlunda än vad de traditionellt görs på specifikt det här forumet.

 

[EvilSpook]

Jag såg videon häromdan och blev lite förvirrad. Så jag var tvungen att läsa på lite.
Och få blev sen ännu mer styrkt i min uppfattning att han blandar äpplen och päron, och att han gör kopplingar till namnen som egentligen inte finns.
För min del är Idiomdrottningens riss betydligt mer användbar och har färre potentiella motsättningar.


//EvilSpook

 

[adrian_of_arcane_lore]

men rimligtvis kan personer i olika spelkulturer spela samma spel på olika sätt.

Det är lite det jag tänker är kärnan i vad artikeln/videon försöker diskutera.
Hur kulturen är större och vagare definierad är de specifika spelen och de konkreta stilarna som används, utan att det mer förstås som sammanhangen som binder ihop olika spel, sätt att spela på, med personerna som spelar dem och miljöerna dessa rör sig i och influeras av. Jag tycker det är ett intressant sätt att tänka på den som kulturer, för det innefattar fler perspektiv.

 

[adrian_of_arcane_lore]

För min del är Idiomdrottningens riss betydligt mer användbar och har färre potentiella motsättningar.

Jag uppfattar det som att Riss och six cultures pratar om helt olika saker.

 

[Stämma]

Vad gäller begreppsförvirringen kring Neo-trad tycker jag att den är närvarande redan i blogginlägget. Skribenten citerar ju en snubbe som redan använder begreppet, och den snubben skriver om speldesign och utgår från @TomasFriaLigan s användning av neo-trad. Medan Retired Adventurer snarare syftar på spelkulturen kring typ Critical Role.
En användare på reddit skriver som om hen är författare till Retired Adventurer-bloggen, och de finns de väl inget klart skäl att ljuga därom.
Hursomhelst skriver hen så:

If I were to go back and rewrite the essay, I would have avoided linking to the Brattit essay this time around. The author there is talking about a school of designing games, whereas I'm talking about a play culture in my essay. I originally put it in to show that people were using the term at all, but I think it confused more than it helped.

I agree with your characterisation of the neo-trad school of design as basically taking mechanics from story games and integrating them into more traditional RPG systems. My take is that it's not a new play culture, but still part of trad culture. It's a good expression of the permeability of the cultures, how they're not about specific mechanics, but about the goals of play. Methods developed in story games can be adopted and used in trad play, and vice versa (IMHO, a good thing for all involved).

For the play culture, one reason I proposed using the term "neo-trad" was to highlight that it's a closer evolution from the trad play culture than most of the other successors (story games, etc.). I've taken to mostly calling it "OC" after a number of people shared the confusion over the school of design vs the play culture, but haven't altered the original essay to avoid rendering a couple hundred comments using the term unintelligible. When I'm eventually able to write the follow-up, I'm probably going to suggest uniformly calling it "OC".

Och det verkar väl klokast, att använda OC om spelkulturen och Neo-trad om designskolan för att uppnå största möjliga tydlighet.

Sorry för sidospåret om ord, men det här har stört mej ett tag och jag ville få klarhet i det.

 

[Genesis]

Jag tror att det i detta fall är rätt centralt att anamma begreppsapparaten på det sätt det används i artikeln/videon, snarare är det sätt man är mest van i från exempelvis diskussioner på WRNU. Jag har märkt väldigt tydligt på den rätt korta tid jag vart aktiv här att den vidare rollspelkulturen är väldigt långt ifrån att ha någon universellt accepterad begreppsapparat, utan samma ord och begrepp används för att beskriva väldigt olika saker beroende på vart (i vilken kultur) de används. WRNU-kulturen, den internationella Call of Cthulhu-kulturen och "try another system"-kulturen är inte samma, och talar inte samma språk även om de använder samma ord.

Det här är ju intressant i sig, för det visar att det inte bara finns olika spelkulturer, utan även olika diskussionskulturer. Vi på wrnu spelar inte rollspel på samma sätt, men vi har en (mer eller mindre) gemensam begreppsapparat för att diskutera spel. Och naturligtvis är man en del av flera kulturer som i olika grad överlappar med varandra. Jag är inte bara en del av wrnu:s diskussionskultur, utan även Indierummets, som delvis skiljer sig, samt den franska indierörelsen, där vissa begrepp och definitioner återigen skiljer sig. Och spelmässigt är det ju samma sak. Den franska indierörelsen och den svenska spelar inte riktigt likadant, och har olika designsynvinklar, och jag är en del i dem bägge, samt i en större mer allmän svensk rollspelskultur. Jag har också fått min uppfostran i forge-rörelsen och den amerikanska indiespelskulturen, som jag numera har ganska lite kontakt med, men den finns ju också i min bakgrund. Och det finns svenskar som är en del i den svenska kulturen, men inte den svenska rollspelskulturen, då de enbart konsumerar rollspel och deltar i diskussioner om rollspel från amerikanska källor.

 

[Rickard]

Jag har ju min egen modell som beskriver varför man spelar och med vad man använder när man spelar. Tillsammans är det 25 kombinationer.

Varför: Utforskning – Förstörelse – Tävling – Upplevelse – Uttryck

Med vad: Struktur – Grupp – Setting – Mening – Fiktion

 

[Skarpskytten]

Jag uppfattar det som att Riss och six cultures pratar om helt olika saker.

Ja, RISS handlar om tekniker.

Och även om jag tycker att blogginlägget den här tråden bygger på är intressant, och har läst ett och annat annat försök att kategorisera olika spel/stilar/tekniker/kulturer, så är nog RISS den som jag tycker är bäst; den är konkret, innehåller inga överlappningar (?), och jag kan lätt hänga upp mina egna erfarenheter på det.

 

[adrian_of_arcane_lore]

Och det verkar väl klokast, att använda OC om spelkulturen och Neo-trad om designskolan för att uppnå största möjliga tydlighet.

Mycket bra poäng, "OC" verkar vara en mycket rimligare benämning på den typen av rollspelskultur än neo-trad.

Ja, RISS handlar om tekniker.

Precis, jag uppfattar det som att Riss och six cultures bemöter vad som i grund och botten är två helt olika ämnen utifrån helt olika infallsvinklar. Riss är en beskrivning av tekniker och hur de kan användas, six cultures är en observation av företeelser och hur dessa tar sig uttryck.

De två har helt olika syften och mål, och är ju därför användbara på olika sätt och för olika typer av diskussioner. De handlar bara väldigt ytligt om liknande saker.

 

[adrian_of_arcane_lore]

Det här är ju intressant i sig, för det visar att det inte bara finns olika spelkulturer, utan även olika diskussionskulturer.

Jag tycker rollspelsantropologi är ett nästan besvärande intressant ämne.
Hur vi upplever vad vi sysslar med utifrån hur vi påverkas av vår omgivning, erfarenhet och kontext är spännande perspektiv som det nog är viktigt att komma ihåg.

Bland annat för att undvika eller överbygga kulturkrockar, men också för att ämnet är intressant att studera i sig.

 

[JohanL]

Jag är osäker på hur uttömmande det här är. Var hamnar till exempel hårt sandboxigt simulationistiskt spelande (som klassiska RQ-sandlådor, eller en helt utförd blorb-setting)? I normalfallet skulle jag säga Trad, men här är det ju formulerat som att det ska vara ett narrativ förberett av SL, och det är det ju inte. Det känns inte heller som att det blir Klassiskt bara för att det är en sandlåda?

 

[adrian_of_arcane_lore]

Jag är osäker på hur uttömmande det här är.

Jag tror inte avsikten med bloggartikeln eller videon är att vara uttömmande, utan snarare ett sätt att skapa vidare diskussion utifrån ett sätt att förstå spelandet på. Därav min följdfråga:

Vilka fler spelkulturer skulle ni säga finns inom rollspelshobbyn, och hur interagerar och överlappar de olika kulturerna i er upplevelse?

Var hamnar till exempel hårt sandboxigt simulationistiskt spelande

Just simulationistiskt spelande och culture gaming tyckte jag i det första intrycket av artikel/video var det som mest uppenbart saknades, då jag absolut tror att simulationism och dess syskon immersionism har egna kulturella särdrag inom rollspel som skiljer sig från de ovan beskrivna. Spelkulturen kring spel som Runequest, Eon, Harn mm känns utelämnad/översedd.

Men, hur skulle vi i så fall beskriva den kulturen?

I normalfallet skulle jag säga Trad

Just detta är intressant ur en kulturell kontext.
Precis som @Genesis skrev i sitt tänkvärda inlägg ovan så existerar det ju inte bara olika rollspelskulturer, utan även olika diskussionskulturer om rollspel, med olika begreppsapparater. Inom WRNU-kulturen så faller ju i princip 5 av de 6 beskrivna rollspelskulturerna inom begreppet "trad" (det är bara Nordic Larp som tydligt hamnar utanför), men det är ju en användning av begreppet som, i vart fall i min upplevelse, är i princip exklusiv för WRNU och inte alls används på samma sätt utanför kontexten det här forumet. Sättet "trad" förstås som begrepp i diskussionerna här är alltså ett uttryck för den kultur som vuxit fram i den här kontexten, men begreppet betyder något helt annat för andra människor inom en annan kultur och är på inget sätt allmängiltigt eller universellt accepterat.

Även inlägget från @Stämma med ett förtydligande från författaren om skillnaden mellan "culture of play" och "design school" är viktigt i sammanhanget, att författaren tydligt betraktar dessa som två olika saker (men som såklart influerar varandra).

 

[luddwig]

Hade inte hört begreppet "original character" förut men lite googlande säger mig att det är en egenskapad karaktär som man placerar i en officiell, fiktiv värld. Finns det något motsvarande begrepp på svenska?

 

[JohanL]

Spelkulturen kring spel som Runequest, Eon, Harn mm känns utelämnad/översedd.

Men, hur skulle vi i så fall beskriva den kulturen?

Ars Magica och Pendragon är andra spel av den typen.

Normalt skulle jag kalla det för (EDIT) Trad, men inte som det är formulerat här, om man snarare har ett världsfokus och frågan är "vad väljer ni att göra den här gången för att interagera med världen?"

Även M:0 kan potentiellt falla in här, särskilt om man sätter fokus på utforskandet och gör metaplotten sekundär.

Ibland kan också den här sortens uttömmande definierade världar lägga hinder i vägen för att rollpersonerna ska vara viktigast i världen (till skillnad från viktigast i storyn, som ju alltid går att ordna). Det är praktiskt omöjligt för en rollperson i Pendragon att matcha Lancelot eller (Gud förbjude!) Galahad, i RQ stöder systemet inte ens att man når den näst högsta nivån (Hero) ännu, och ännu mindre den högsta (Superhero), och så vidare.

 

[adrian_of_arcane_lore]

Hade inte hört begreppet "original character" förut men lite googlande säger mig att det är en egenskapad karaktär som man placerar i en officiell, fiktiv värld. Finns det något motsvarande begrepp på svenska?

Tror inte det, inte än i vart fall.
Spelkulturen beskrivs ju som att den växt ur sk "organized play"-spelande kring DnD 3e och Pathfinder, där en av de specifika designmålen med systemen var att du som spelare ägde din karaktär, och att den var oberoende av spelgrupp och SL. Att du som spelare kan ta med samma karaktär från bord till bord och kampanj till kampanj, och att det är strikt samma karaktär du spelar oavsett vem du spelar med.

Därför har det ju också blivit extremt viktigt i dessa spel att ha väldigt tydliga och specifika regler om allt, Pathfinder och DnD 5e hela designfilosofi bygger ju kring denna idé.

Organized play är ju i princip inte en grej i Sverige.

 

[JohanL]

Tror inte det, inte än i vart fall.

Jag tycker att D&D-Organized-Play, Original Character i forumspel, och Neotrad-system (exemplifierat av Fria Ligan) känns som så olika saker att de inte hör hemma i samma kategori annat än som en restpost. Betydligt mer olika än subtila skillnader mellan gamm-D&D och OSR.

 

[adrian_of_arcane_lore]

Jag tycker att D&D-Organized-Play, Original Character i forumspel, och Neotrad-system (exemplifierat av Fria Ligan) känns som så olika saker att de inte hör hemma i samma kategori annat än som en restpost.

Precis som @Stämma tidigare i tråden informerade om så har artikelförfattaren backat från begreppet "Neo-trad" som beskrivning på en rollspelskultur, och kallar numera det som hen i artikeln benämnde som sådan enbart som "Original Character".

Orsaken till att denne inter redigerat det i artikeln och droppat neo-trad begreppet där, är att ett par hundra kommentarer med diskussion isåfall skulle bli svåra att förstå för en utomstående.

Så ja, även artikelförfattaren håller med om att neo-trad var ett dåligt val, och att rollspelskulturen kring spel som DnD5e och Pathfinder bör kallas "OC". Det är OC-kulturen som har växt fram från Organized play spelformen, de är inte samma sak.