RasmusL;n232250 said:
Det här med "spegelhistorien" och "kvant-tekniker", kan ni berätta lite närmare vad ni menar?
Spegelhistorien är en specifik händelse i mitt liv, snarare än ett generellt begrepp, och så ska det förbli. Berättar den då och då men hittar ingen canonical länk. Tror t.om. jag berättade den vid matbordet när vi lunchade med din story-crew?
Första gången jag spelade OSR tog jag det som ett vanligt lir vilket som helst. Jag hade läst en hel del Grognardia och några andra av dom där bloggarna så jag var inte helt oberedd. När jag kom hem läste jag boken och tänkte "Wow, OK... jag är imponerad. Bra spellett (Eksem) och
bra äventyr. Det är liksom...
en plats där vi kan gå hur vi vill, och det funkar ändå?"
Men, det var först andra gången jag spelade OSR (anth var DM, Eksem var spelare) som jag fick mitt sinne totalt sönderbränt av lycka.
Vi gick runt i dungan och kändes oss för med våra tenfoots. Vi kom till ett outforskat rum och där i fanns det en horisontell platta med tjockt tyg över. Utan att gå in så kikade jag upp i taket. Jag slog golvsten för golvsten med min käpp för att närma mig utan att ramla i nån golvfälla. Jag gick fram till tyget. Jag tänkte "Detta är kanske farligt att titta på". (Tidigare hade vi råkat ut för böcker som var farliga att läsa.) Jag vände bort ansiktet och kände på vad som fanns där under. Det kändes som glas. OK. Hade immersion som fan vid det här laget. Tiden var knapp för monster kunde komma. Min rollpersons liv stod på spel om jag klev i minsta fälla.
Utan att ta av tyget så spände vi fast den här grejen med tyget framåt på vår vagn.
Sen krälade vi vidare. Långt senare på vägen hem blev vi överfallna av paddmonster. Då ryckte jag bort tyget från föremålet. Ett paddmonster kikade rakt in i det, och poppade bort som en sprucken såpbubbla, och spegeln -- för det blev nu tydligt att det var det det hade varit -- sprack också.
Detta var A W E S O M E.
Och, och, och.... liknande händelseförlopp skulle ha kommit upp i vilket improlir som helst. Men det faktum att spegelns exakta konsekvens, och att den konsekvensen var så himla allvarlig, stod inristat i sten i Guds himmelrike (dvs modultexten), var det som gjorde det så awesome för mig. Jag hade överlistat en fara och t.om. vänt den till nåt positivt! Jag hade varit en hjältinna som Narnia som besegrade det där farliga lejonet,eller Perseus med medusahuvud i högsta hugg!
"Spelet där du är hjälten" hade ÄNTLIGEN fått komma i uppfyllse. "Hur gör man?" hade ÄNTLIGEN fått sitt svar.
Det var inte bara spelet där du automatiskt klarar hjältedåd. Det var inte bara ludd och saga. Det var något jag hade klarat av. Mina fotsteg i kryptan, mina händer på det svala glaset och på den tjocka sammeten.
RasmusL;n232250 said:
Jag ser en stor skillnad mellan "mördaren är tredje personen som förhörs", "tärningen bestämmer vem mördaren är" och "spelarna utforskar en historia som ingen runt spelbordet känner till" samtidigt som de skulle kunna passa in under de där etiketterna? Har ni en definition?
Ja visst finns det oerhörda skillnader mellan dom där tre, dom har nästan inget gemensamt. Utom en sak. Dom är alla "hittepå-eftersom".