Adhd och rollspel

Joined
22 Sep 2011
Messages
1,451
Location
Malmö
Som legitimerad psykolog med subklinisk ADHD tänkte jag gå in och skriva lite här om vården och hur diagnoser egentligen fungerar. Men såg modereringen ovan och säger därför så här i stället om ni har en fråga kan ni skicka den på PM.

Vad det gäller ADHD och rollspel, så kan man behöva anpassa saker när man spelar med någon som NPF. Kanske ta någon extra paus inte bli arg för att man inte förstår regel. Generellt har personer med ADHD inte svårare att koncentrera sig på det som de tycker är roligt än andra snarare tvärtom.
 

Lukas

Mannen i Gult
Joined
25 Jan 2010
Messages
3,725
Location
Huddinge
Inte ADHD men ADD(typ) här
Gick lång utredning, men fick ingen diagnos på grund av att trots att jag idag uppfyllde kraven så har jag inte den längre historik med problemen som krävs för att få en diagnos.

Rollspel fungerar väldigt bra för mig, att vara spelledare är enklare för mig än att vara spelare, eftersom jag få ständigt får vara aktiv.
Det svåraste är stunder där det är scener när jag inte är med.
Har svårt att håller upp koncentrationen och inte tappa fokuset.
Komplexa regelsystem är inga problem för mig, för jag tycker sånt är kul och är ofta den som slår i böcker och är aktiv.
Min tröskel för komplexitet går ner om det är någon annan som tar hand om att slå i böcker och jag bara ska sitta och vänta.
 

Gutte

Warrior
Joined
15 Apr 2020
Messages
298
Ingen diagnos men kanske skulle kunna få en. Det hade hjälpt mig i 20års åldern speciellt men nu är jag gammal och erfaren med strategier (misslyckas ändå ibland).

Som rollspelare hjälper det mig att ge mig uppgifter som att anteckna flitigt och kanske skriva en krönika medans min rollperson inte är i fokus. Hade en riktigt lång krönika i @Lukas one ring kampanj.
 

Lukas

Mannen i Gult
Joined
25 Jan 2010
Messages
3,725
Location
Huddinge
Om man ska tro den här tråden har alltså halva rollspelssverige Adhd eller liknande.

Så jag tror slutsatsen är att det är en hobby som fungerar bra med den diagnosen
 

Minimoni

Homelander
Joined
6 Mar 2003
Messages
3,554
Location
Karlstad Sverige/Hiroshima Japan
Glömde uppdatera här. Fick ingen diagnos. Jag har ”alla symtom” men eftersom jag lyckats ha långa anställningar och relationer ville de inte ge någon diagnos. :)
Lite samma situation här faktiskt. Jag ansågs av min psykiater att uppfylla många av kraven för någon form av diagnos då jag tydligen har svårt att fokusera på endast en sak. Min hjärna vill tydligen tänka på allt samtidigt vilket i sin tur har givit upphov till depressioner, utbrändhet och annat kul… Men jag ansågs ha alltför fungerande relationer till mina vänner samt att jag har arbetat och studerat hela mitt liv(bortsett från den nuvarande utmattningen som jag är sjukskriven för), så därför så blev det ingen diagnos. Nu vet jag inte om bedömningen egentligen är rätt eller fel då jag inte är varken läkare, psykolog eller något relaterat. Men visst hade det varit en form av tröst att veta att det finns mekanismer som gör att jag mår som jag gör trots att jag egentligen borde vara lycklig. Men som någon annan redan nämnt så föredrar jag starkt att vara SL för det är enda sättet i rollspel som jag kan skapa något av många av de tankar som jag brottas med samtidigt. Som spelare är det skitsvårt för mig att klara av att fokusera, om inte hela kampanjen, spelet, SL och allt annat är som skräddarsytt för mig.
 

obak

Hero
Joined
17 Jul 2013
Messages
1,254
Tja. Eftersom det hör är tråden vi kommer ut ur garderoben.
Hej. Jag kallas Obak och jag fick diagsnosen autism och add för ett år sedan ganska precis.

Rollspel är nästan den enda sociala grej jag känner att jag kan passa in och ändå vara mig själv. Jag älskar att skådespela, peta med siffror och sånt, vilket är ganska mycket rollspelskompatibelt.
 

JohanL

Champion
Joined
23 Jan 2021
Messages
7,757
Nyfiken på om det är mer besvärligt att spelleda än att spela? Normalfallet är att det är mer kognitivt krävande och att man har mer saker att hålla ordning på.
 

obak

Hero
Joined
17 Jul 2013
Messages
1,254
Nyfiken på om det är mer besvärligt att spelleda än att spela? Normalfallet är att det är mer kognitivt krävande och att man har mer saker att hålla ordning på.
Spelleda är väl över lag mer besvärligt?
 

Gerkub

Gelékub
Joined
8 Mar 2021
Messages
1,525
En psykolog rekommenderade en utredning och efter ett års väntetid konstaterades det att jag inte har ADHD, utan ”bara” samma vanliga ångest och stress. Men det positiva är att det går att träna bort och jag mår numera bättre och kan koncentrera mig mer.

Jag brukade vara ganska impulsiv när jag spelade rollspel, hade väldigt svårt med allt som hette prepp, och att minnas saker. Fortfarande kan jag ha tendenser till att zona ut, fipplar och bygger tärningstorn, men jag har mycket lättare att läsa t ex regler och har i regel en lugnare hjärna som inte behöver stressa fram saker. Så i mitt fall var det nog rätt bra att jag gjorde utredningen trots att jag inte fick diagnosen, för jag kunde lite utesluta det och behandla problemen på sätt som funkar för mig.
 
Last edited:
Joined
20 Oct 2023
Messages
536
Jag tillhör också gruppen som i princip fått svaret "har du jobb så har du inte ADHD" av vården när jag sökt för min problematik. Så jag har inte ADHD-diagnos, men är i färd att undersöka andra möjligheter för att få till en utredning eller liknande.

För mig tar sig mitt väldigt ADHD-liknande sätt att fungera lite olika uttryck som påverkar rollspel och rollspelande:

1. Jag är mycket hellre SL än spelare, jag blir väldigt snabbt uttråkad och ofokuserad vid spel, eller tar för stor plats. Eftersom jag är väldigt orolig för att uppfattas som jobbig eller för mycket, så självmoderar jag mig på ett sätt som gör att spelande blir svårt. Ju bättre jag känner gruppen ju mindre är problemet, därför spelar jag oerhört ogärna på exempelvis konvent, men även fast jag väldigt gärna VILL spela så är det en utmaning, och jag måste vara i helt rätt mindset och ha rätt energi för att det inte skall bli pannkaka. Jag vet inte ens om andra tycker jag tar över eller blir för mycket, ingen har någonsin sagt att jag gjort det, men det är fortfarande något som händer hela tiden inne i mitt huvud.

2. Allt det som gör att jag har svårt att vara spelare är det som gör att jag tycker om att vara SL. Jag kan hålla fokuset eftersom jag måste på något sätt vara inblandad i allt som sker (även om jag själv inte behöver aktivt delta i allt så måste jag ju ändå känna till det), jag tycker om att hålla mycket information i huvudet och ha koll på flera saker samtidigt, det triggar min kreativitet och jag trivs som allra bäst när jag kan luta mig mycket mot improvisation, karaktärsgestaltning och dramatik.

3. Energin tar dock slut efter ca 3-4 timmars spelande, och när den är slut så är den verkligen slut. Det är antingen eller, och det går inte att fejka eller på något annat sätt kompensera för det. Att relativt regelbundet ta pauser är däremot något som hjälper.

Mitt största problem med rollspel är dock inte själva aktiviteten, utan att rollspelsmaterial ofta är rätt otillgängligt.
Även fast det under de senaste åren blivit betydligt bättre, så är det fortfarande ett problem att många som skapar material till rollspel är förälskade i skrivandet och tycker om att producera många ord, men kanske inte är lika förtjusta i idén om tydlig informationsförmedling.

Har man rätt svåra koncentrationssvårigheter, problem med exekutiva funktioner och tycker det är besvärligt att i löptext urskilja informationshierarkier, är väldigt mycket rollspelsmaterial en ren kamp att ta sig igenom. Rollspelsprepp blir därför ofta en upplevelse av dechiffrering, där man i ett hav av ord skall försöka lösa vad som faktiskt spelar roll och vad som bara är "fluff", snarare än att bara läsa något. Otydligt skriven text, och framförallt onödigt pladdrigt skriven text, är långt mycket mer besvärligt än exempelvis komplexa regler.

Punktlistor, tydlig rubriksättning, underrubriker och styckesindelning där man håller sig till sak och inte byter ämne, diagram, flödesscheman, kartor och korta kärnfulla löptexter är ADHD-spelledarens bästa vän, och en klassisk sån anpassning som gör allt bättre för alla, men gör en avgörande stor skillnad för vissa.

I övrigt tror jag, likt några andra i denna tråd, att NPF-personer är överrepresenterade inom rollspelhobbyn jämfört med många andra platser i samhället. Det beror nog dock främst på att NPF-personer generellt är överrepresenterade som aktiva inom hobbys, oavsett om de räknas som "nördiga" eller inte. Ett tydligt kännetecken för många med NPF är just att man är mer intressedriven än "neurotyper", och därför generellt tenderar att vara mer passionerat intresserad av vad det än är som fångar ens intresse, oavsett om det är rollspel, frimärken, tågtidtabeller, kampsport, motorcyklar, fotboll eller krukväxter.
 
Last edited:

olaberg

Hero
Joined
1 Feb 2006
Messages
1,204
Location
Göteborg
Som flera varit inne på är kombinationen av funktionsvarianter betydelsefull. Hög intelligens, många ADHD-drag, och många autismspektrum-drag tillsammans är något annat än låg intelligens och ADHD, eller enbart autismspektrum-drag eller vilken annan kombination som helst. Lägg därtill andra psykologiska variabler (extraversion, detaljfokus eller ej, samvetsgrannhet osv osv).

Man kan ju ana att en person tycker det är utmanande att vara SL i ett nummerkrunchigt system som kräver många detaljer i närminnet, medan en annan tycker det är understimulerande att INTE vara en SL i ett sådant spel. Trots att kanske bägge har samma NPF-drag.

Så: gissningsvis anpassar man sig och spelar det spel som passar ens egna psykologiska profil. Eller så lider man i onödan. Att enbart titta på en variabel (t ex ADHD-diagnos eller ej) är nog inte tillräckligt. Man måste nog känna sig själv (och sin spelgrupp) lite djupare än så.

(Själv har jag så extremt låg grad av extraversion att jag kommit på att det inte är roligt att spela. Inte någon längre stund i alla fall. Det är däremot roligt – för mig – att snickra på ett världsbygge som hobby men slippa använda det.)
 

obak

Hero
Joined
17 Jul 2013
Messages
1,254
Som spelledare har jag jättesvårt att hålla uppe energin och motivationen, ofta stora planer med litet innehåll och "äh, vi kör spelardrivet". Det blir inte bra. Som spelare kan jag mala på hur länge som hellst, 10 timmar plus? Gärna! Låååånga kampanjer på flera år? Ja, bara jag har nåt att se fram emot!

Jag fixar dock inte det här med fluff och läsa om en värld. Eller, Trakorien boken har jag ju haft som sängbok, men det är den enda. Ingen annan rollspelsvärld har fångat mig som den boken och jag tycker det är ganska trist att prata lore, eller så stör jag mig på detaljer så som språk, världsbyggets logik, stulna namn eller koncept (ja, skitlöjligt, men du döper FAN inte en jävla pseudo-rommersk gladiatormästare till Gaiden Shinji om du inte vill ha ett slag över näsroten!) etc.
Att sitta och prata exempelvis vilken primarch som är hårdast i 40k eller varför dom inte flög örnarna till Mordor är sånt jag inte heller pallar med, har det inte hänt på riktigt så vad finns att disskutera? Det är ändå bara upp till nån författare att bestämma att just idag så blev Malekiths enorma druuchi armé återigen besegrad av Fjollondir och hans gäng av glada muppar.

Sen brukar jag sväva ut också ganska ofta, vet inte om det märks?

Nåja, jag har känt folk som har kunnat återberätta exempelvis Drizzt böckerna med sådan inlevelse och passion att jag hellre lyssnar på dem än läser böckerna själv. Så jag antar att det handlar om hur det är paketerat mer än innehållet?
 

Dilandau

Myrmidon
Joined
27 Sep 2000
Messages
4,920
Location
Stockholm
I övrigt tror jag, likt några andra i denna tråd, att NPF-personer är överrepresenterade inom rollspelhobbyn jämfört med många andra platser i samhället.
Jag tycker det verkar som att hobbyn generellt drar till sig och välkomnar ”udda” typer. Folk som på olika sätt avviker från normen, inte bara npf även om sådana helt uppenbart är överrepresenterade. Jag har tex stött på fler ovanligt långa/korta/smala/tjocka i rollspelssvängen än i något annat sammanhang.
 

Dilandau

Myrmidon
Joined
27 Sep 2000
Messages
4,920
Location
Stockholm
Nåja, jag har känt folk som har kunnat återberätta exempelvis Drizzt böckerna med sådan inlevelse och passion att jag hellre lyssnar på dem än läser böckerna själv. Så jag antar att det handlar om hur det är paketerat mer än innehållet
Det var min första kontakt med Dragonlance. En kompis (som så här i efterhand troligen var på spektrumet) återberättade den första trilogin så jäkla bra att jag blev gravt besviken när jag gav mig på att läsa böckerna själv.
 

Svarte Faraonen

Sumer is icumen in
Joined
12 Oct 2000
Messages
10,937
Location
Värnhem, Malmö
Mitt största problem med rollspel är dock inte själva aktiviteten, utan att rollspelsmaterial ofta är rätt otillgängligt.
Även fast det under de senaste åren blivit betydligt bättre, så är det fortfarande ett problem att många som skapar material till rollspel är förälskade i skrivandet och tycker om att producera många ord, men kanske inte är lika förtjusta i idén om tydlig informationsförmedling.

Har man rätt svåra koncentrationssvårigheter, problem med exekutiva funktioner och tycker det är besvärligt att i löptext urskilja informationshierarkier, är väldigt mycket rollspelsmaterial en ren kamp att ta sig igenom. Rollspelsprepp blir därför ofta en upplevelse av dechiffrering, där man i ett hav av ord skall försöka lösa vad som faktiskt spelar roll och vad som bara är "fluff", snarare än att bara läsa något. Otydligt skriven text, och framförallt onödigt pladdrigt skriven text, är långt mycket mer besvärligt än exempelvis komplexa regler.

Punktlistor, tydlig rubriksättning, underrubriker och styckesindelning där man håller sig till sak och inte byter ämne, diagram, flödesscheman, kartor och korta kärnfulla löptexter är ADHD-spelledarens bästa vän, och en klassisk sån anpassning som gör allt bättre för alla, men gör en avgörande stor skillnad för vissa.
Jo, serru, det här med att ADHD är överrepresenterat bland rollspelare? Det gäller även skribenterna.
 
Joined
20 Oct 2023
Messages
536
Jo, serru, det här med att ADHD är överrepresenterat bland rollspelare? Det gäller även skribenterna.
Haha, jag skulle nog aldrig låta någon läsa mina råmanus innan jag gått åt dem hårt med yxan och kapat rejält. Men det jag försöker ha i huvudet när jag skapar eller redigerar material är inte så mycket vilken typ av material jag själv tycker om att skriva (då blir det på tok för långt) utan vilken typ av material jag tycker om att läsa.
 
Top