Krille
Super Moderator
Eftersom ni inte är överens om definitionen av "affärsmodell" respektive "gå under" så föreslår jag att ni ger upp diskussionen och pratar zoner och förflyttning i tråden bredvid.
Jag tycker att ni är trångsynta när ni skriver om företag som WotC och Paizo. Hur många anställda har Lekbergs och Collectors Point? De säljer i huvudsak rollspel och brädspel på den svenska marknaden som är "för liten". Target Games gav inte bara ut rollspel. Jag har inte sagt att rollspelsföretaget enbart behöver ha rollspelsutgivning som affärsmodell.Eksem;n85728 said:Alltså JAG ger inte ut några rollspel. Anywho, jag kan garantera att actual play-sessioner på Bambuser inte kommer hjälpa någon svensk aktör till en punkt där de kan ha heltidsanställda.
Den internationella rollspelsmarknaden är stor nog att Paizo kan ha 40 anställda eller vad det nu är, WotC kan ha ett skeleton crew som håller DnD flytande, några som typ Ken Hite och Robin Laws kan leva som frilansare och några till utgivare kan köra heltid ensamma. Tror inte ens flera hundra jobbar heltid med rollspel ens internationellt.
---
Däremot är du ju inne på nåt när du antyder att rollspel i bokform är blase, det är ju såklart rollspel som World of Warcraft som är den riktiga marknaden idag. Men om vi inte längre talar om rollspel i text/bokform så är det ju inte superrelevant för den typen av rollspel vi här på WRNU diggar och jiddrar om.
Har något svensk rollspelsföretag testat att starta en youtube-kanal på engelska med actual play eller hur kan du garantera det? Jag vågar däremot garantera att inget svenskt rollspelsföretag kommer att tjäna tillräckligt mycket pengar på att ge ut rollspelsböcker på svenska för att kontinuerligt kunna avlöna några heltidsanställda.jag kan garantera att actual play-sessioner på Bambuser inte kommer hjälpa någon svensk aktör till en punkt där de kan ha heltidsanställda.
Ja det kanske är lika bra. Jag anser ändå att jag har fått svar på min fråga i trådens första inlägg. Det här blir mitt sista inlägg i den här tråden.Krille;n85730 said:Eftersom ni inte är överens om definitionen av "affärsmodell" respektive "gå under" så föreslår jag att ni ger upp diskussionen och pratar zoner och förflyttning i tråden bredvid.
Lekbergs är 1 person, ställen som Collectors och SF Bok har rollspel som sidoaktivitet och inte huvudsaklig intäktskälla.Mutanten;n85731 said:Jag tycker att ni är trångsynta när ni skriver om företag som WotC och Paizo. Hur många anställda har Lekbergs och Collectors Point[/URL]? De säljer i huvudsak rollspel och brädspel på den svenska marknaden som är "för liten". Target Games gav inte bara ut rollspel. Jag har inte sagt att rollspelsföretaget enbart behöver ha rollspelsutgivning som affärsmodell.
Har något svensk rollspelsföretag testat att starta en youtube-kanal på engelska med actual play eller hur kan du garantera det? Jag vågar däremot garantera att inget svenskt rollspelsföretag kommer att tjäna tillräckligt mycket pengar på att ge ut rollspelsböcker på svenska för att kontinuerligt kunna avlöna några heltidsanställda.
Eftersom du har bättre kunskaper om branschen och marknaden än majoriteten svenska rollspelsförlag, trots att vissa av dem varit med och följt branschen och marknaden sedan iaf tjugo år, kan väl du vara så god och upplysa dem vad det är de ska göra för att kamma hem den här storkovan du insinuerar finns att kamma hem om man bara har Dr Snuggles "affärsplan"?Mutanten;n85690 said:Jag sammanfattar era svar hittills i tråden som att ni har affärsmodeller som går ut på att ni ska få fortsätta syssla med rollspelsutgivning som en hobby och ni har gett upp alla möjligheter att tjäna pengar på rollspelsutgivningen med ursäkten att marknaden är för liten.
För att "konkurrera" med alla gamers där ute som gör detta gratis på sin fritid?Mutanten;n85709 said:Pengarna tror jag ni får försöka tjäna på andra sätt tex genom att bygga tjänster likt Roll20, recensera roll- och brädspel på engelska på youtube varvat med actual play i direktsändning på Bambuser och redigerad eftersändning på youtube, driva rollspelspoddar på engelska, anordna företagsevent eller barnpassning i form av rollspelskvällar mm.
Jag tänkte på innan Kim Vässmar köpte upp det. Men Marco klargjorde förhållandena längre ner i tråden, att det snarare handlade om att bolaget i princip inte gjorde något än att man hade konkat.Ymir;n85683 said:Nja, såvitt jag vet var det mer att Neogames essentiellt var ett enmansföretag och Kim Vässmar hade tröttnat på att axla bördan för alla produkter, så han sålde rättigheterna till Neotech och licensen till Eon till de sex personer som nu äger Helmgast. Det var inget direkt fel på Neogames affärsmodell. Och Neogames har inte konkat, det finns kvar som aktiebolag.
Det är alltid lättare att vara en återförsäljare än en producent. Eller, kanske inte lättare ... men istället för att du, som rollspelsskapare, tar fram ett spel och hoppas att det säljer, så kan återförsäljarna ta in massor med olika spel som kan nå en större målgrupp. De säljer till rollspelare, och brädspelare, och figurspelare, och kanske till anime-fans, eller till serieälskare.Mutanten;n85731 said:De säljer i huvudsak rollspel och brädspel på den svenska marknaden som är "för liten".
Men du kan inte jämföra WotC/Paizo med Lekbergs/Collectors Point.Mutanten;n85731 said:Jag tycker att ni är trångsynta när ni skriver om företag som WotC och Paizo. Hur många anställda har Lekbergs och Collectors Point? De säljer i huvudsak rollspel och brädspel på den svenska marknaden som är "för liten". Target Games gav inte bara ut rollspel. Jag har inte sagt att rollspelsföretaget enbart behöver ha rollspelsutgivning som affärsmodell.
Du ser inte skogen för alla träden:anth;n85774 said:WotC/Paizo är producenter, som Arla.
Lekbergs/Collectors Point är återförsäljare, som ICA.
Det ena utesluter inte det andra. Precis som jag har skrivit så är det ingenting som hindrar att affärsmodellen består av mer än enbart rollspelsutgivning. Jag har tex aldrig sagt att rollspelsföretaget inte ska ge ut rollspelsböcker. Jag har sagt att jag inte tror på rollspelsbokutgivning som den bärande delen i ett lönsamt rollspelsföretags affärsmodell.Target Games, med varumärkena Äventyrsspel och Casper, var ett svenskt spelföretag som gav ut i första hand rollspel, men också konfliktspel, sällskapsspel, figurspel och tidskriften Sinkadus. Företaget ägde också butikskedjan Tradition till början av 1990-talet.
En affärsmodell är inte per definition bra bara för att den som har konstruerat affärsmodellen har tjugo år i branschen. Det kan tom vara precis tvärtom dvs att det är alla år i branschen som är en del av problemet. För övrigt har jag redan skrivit att trådens syfte inte är att jag ska förklara hur en bra affärsmodell ser ut:solvebring;n85741 said:Eftersom du har bättre kunskaper om branschen och marknaden än majoriteten svenska rollspelsförlag, trots att vissa av dem varit med och följt branschen och marknaden sedan iaf tjugo år, kan väl du vara så god och upplysa dem vad det är de ska göra för att kamma hem den här storkovan du insinuerar finns att kamma hem om man bara har Dr Snuggles "affärsplan"?
... Det är jag nyfiken på – efter att ha iakttagit hur du upprepat kritiserar deras syn på marknaden och de möjligheter den bjuder.
Men för att svara på din fråga så kan jag säga att jag instämmer i de kommentarer som går ut på att sälja rollspelstjänster. Jag hade om jag hade försökt skapa en affärsmodell undersökt möjligheterna att leverera en rollspelstjänst. Rollspelsutgivningen som sådan hade jag enbart sett som marknadsföring av tjänsten.Min avsikt med tråden är inte att jag ska förklara för er hur ni ska sälja fler rollspel. Avsikter med tråden är att ta reda på vilka affärsmodeller som de svenska rollspelskonstruktörerna använder sig av. Jag tror ni har dåliga affärsmodeller och jag har fått det delvis bekräftat eftersom flera spelutvecklare här inte säger sig ha några affärsmodeller öht.