DoD Aftonbladet skriver om DoD

[Mogger]

Demoner överlever drakar? Eller Dimman över Dalen, ett mysigt spel om övernaturliga mysterier i en sömnig liten by vid dalens bott.

Ett svenskt gritty BRP. Svensk OSR på riktigt. Skelett och pyramider.

 

[Sömniga Isaac]

Ett svenskt gritty BRP. Svensk OSR på riktigt. Skelett och pyramider.

Och förkortningen skulle stå för? Eller skulle spelet rakt av bara heta DöD? Oavsett skulle jag vara intresserad av ett sådant spel.

 

[Mogger]

Och förkortningen skulle stå för? Eller skulle spelet rakt av bara heta DöD? Oavsett skulle jag vara intresserad av ett sådant spel.

Ja, spelet heter alltså DÖD

 

[Sömniga Isaac]

Ja, spelet heter alltså DÖD

Det skulle dock vara lite roligt om det samtidigt fanns ett spel som hade förkortning DöD som var jätte mysigt, gärna med betoning mot saga, som är mer samberättande och "flummigt" så folk kan tala förbi varandra på forumet och bli osams om definitioner enligt sed ^^

 

[guldfink]

Jag kanske läser både artikeln och många inlägg i tråden fel, men läser ni det som att den försöker säga särskilt mycket om, och angripa, DoD? Det är ju ingen recension, utan snarare en ganska personlig betraktelse av samtiden. DoD är något slags exemplifierande del av det författaren betraktar men knappast, trots rubriken, centrum för den. Visst, han formulerar sig något svävande och generaliserande kring vissa bitar, och några av dem kan nog dömas ut som helt enkelt fel, men den där eskaleringen på slutet har ändå något. Alltså, det kan ju vara en intressant tanke att 40-åringar inte ser någon ljusning framåt, även om det har varit så innan. Personligen tycker jag att det är en ganska stimulerande tanke att betrakta mitt rollspelsintresse i förhållande till att jag upplever att framtiden är mörk.

 

[Bifur]

men läser ni det som att den försöker säga särskilt mycket om, och angripa, DoD?

Nä, den handlar om helt andra saker. Sen vet jag inte riktigt vad jag ska tycka om författarens poäng. Som alltid med sådana spaningar blir ju urvalet ganska selektivt.

 

[Mogger]

Personligen tycker jag att det är en ganska stimulerande tanke att betrakta mitt rollspelsintresse i förhållande till att jag upplever att framtiden är mörk.

Rollspelens nya guldålder inträffade och frodades långt innan pandemi, finanskris och krig förändrade vår syn på framtiden. Att koppla samma rollspel och en osäker omvärld känns som ett väldigt tunnt case.

Någonstans kan man säkert med fog hävda att fritidsintressen får oss att fokusera på annat för en stund men det gäller såväl fotboll som restaurangbesök. Och att spela rollspel. Så det tycker jag också är rätt tunnt.

Sedan finns det väldigt gott om kultur som faktiskt kommenterar och kritiserar samtiden och de problem som ligger bakom och framför oss.

Så jag vet inte. Jag tycker det känns slentrianmässigt och lite tamt. Men så tycker jag uddlös kritik av samtida trender är något som hör ungdomen till

 

[Dimfrost]

Ett svenskt gritty BRP. Svensk OSR på riktigt. Skelett och pyramider.

"Skelett och pyramider" är ingen dålig titel heller.

 

[guldfink]

Jag tycker det känns slentrianmässigt och lite tamt. Men så tycker jag uddlös kritik av samtida trender är något som hör ungdomen till

Ja, som kritik håller jag med om att det är uddlöst och tamt, men jag läser inte artikeln som kritik av något.

 

[Mogger]

Ja, som kritik håller jag med om att det är uddlöst och tamt, men jag läser inte artikeln som kritik av något.

Det är iaf en kritisk granskning av ett samtidsfenomen som artikelförfattaren inte riktigt tycks förstå.

 

[Dilandau]

Men kul att finmedia tar upp rollspel, och inte bara som en udda marginell företeelse

Första gången jag hört någon kalla aftonbladet för ”finmedia”

 

[Sömniga Isaac]

Första gången jag hört någon kalla aftonbladet för ”finmedia”

Tiden är ur led när kvällsblaskan blivit finmedia, har vi sänkt vår förväntan så mycket på journalistiken

Notera att jag absolut inte menar något illa mot aftonbladet. De flesta journalister som arbetar för etablerad media gör sitt bästa utifrån sitt uppdrag i mitt tycke. De förtjänar en eloge oavsett om det är för en kvällstidning eller dagstidning.

 

[Franz]

Jag kanske läser både artikeln och många inlägg i tråden fel, men läser ni det som att den försöker säga särskilt mycket om, och angripa, DoD? Det är ju ingen recension, utan snarare en ganska personlig betraktelse av samtiden. DoD är något slags exemplifierande del av det författaren betraktar men knappast, trots rubriken, centrum för den. Visst, han formulerar sig något svävande och generaliserande kring vissa bitar, och några av dem kan nog dömas ut som helt enkelt fel, men den där eskaleringen på slutet har ändå något. Alltså, det kan ju vara en intressant tanke att 40-åringar inte ser någon ljusning framåt, även om det har varit så innan. Personligen tycker jag att det är en ganska stimulerande tanke att betrakta mitt rollspelsintresse i förhållande till att jag upplever att framtiden är mörk.

Jag anser inte att han angriper DoD, men jag tycker att hans användning av DoD för att bevisa sin tes är dålig då han inte verkar förstå kontexten i vilken spelet skapats, vilken historia spelet har eller ens vad det är för spel. Det är inget som på nåt sätt får mig att gå i taket, läste mest artikeln, konstaterade för mig själv att detta var ju inget vidare och delade med mig av mina tankar.

 

[Sömniga Isaac]

Jag funderar jag. Tycker att artikeln hade sin poäng och att Drakar och Demoner absolut kan tjäna som exempel. Visst kanske drakar och demoner aldrig dog, men för mig som aldrig varit så där jätte bekant med drakar och demoner, liksom andra, så är drakar och demoner retro. Drömmen om det som var, inte det som är. Det är även min uppfattning när jag talar med folk utanför forumet som håller på med rollspel att ligans drakar och demoner för tankarna bak till gamla dagars drakar och demoner från det som är rollspelens urtid och forntid.

Kanske är det i det här fallet vi på forumet som sitter i vår egen bubbla och dömer ut artikelförfattaren som sitter och blickar ut över samhället från sin egen horisont, och inte vår horisont som inbitna rollspelare.

 

[Franz]

Jag funderar jag. Tycker att artikeln hade sin poäng och att Drakar och Demoner absolut kan tjäna som exempel. Visst kanske drakar och demoner aldrig dog, men för mig som aldrig varit så där jätte bekant med drakar och demoner, liksom andra, så är drakar och demoner retro. Drömmen om det som var, inte det som är. Det är även min uppfattning när jag talar med folk utanför forumet som håller på med rollspel att ligans drakar och demoner för tankarna bak till gamla dagars drakar och demoner från det som är rollspelens urtid och forntid.

Att påstå att DoD är i ropet nu på grund av en retrovåg är att ge Ligan alldeles för lite cred. Som jag tidigare skrev, i så fall hade Riotminds DoD Retro blivit en snackis. DoD23 är en snackis för att Ligan har gjort ett bra jobb att marknadsföra den i första hand. Vidare så bygger ju hela resonemanget på en felaktig premiss i och med missen med ”bästa spel”. Författaren skriver:

”Drakar och demoner marknadsförs som ”världens bästa rollspel”, men det återupplivas inte på grund av sin överlägsna kvalitet. Dess konkurrensfördel är längtan. Inte tillbaka egentligen, utan bara bort från framtiden.”

Det här är ju bara jättekonstigt. Ligan har givit ut rollspel i över tio år. Det är deras jobb att ge ut spel. Kommer de över licensen på Sveriges mest kända rollspel så är det väl självklart att de vill ge ut det. Jag har svårt att se att de suttit vid ett konferensbord och prata om att deras plan för att sälja spelet handlar om att anspela på en längtan tillbaka i tiden hos konsumenterna. Hade de velat göra detta hade ju det varit den enklaste saken i världen att ge ut en renodlad retroutgåva. Glöm inte att Ligan fick ta emot en otrolig mängd oförtjänt skit av en massa retrovurmare som hävdade att de förstört DoD, att nya spelet var ett hån mot det gamla fina etc.

Så nä, jag tycker inte att Ligans DoD är ett bra exempel alls här. Inte på något sätt.

 

[Mogger]

Jag funderar jag. Tycker att artikeln hade sin poäng och att Drakar och Demoner absolut kan tjäna som exempel. Visst kanske drakar och demoner aldrig dog, men för mig som aldrig varit så där jätte bekant med drakar och demoner, liksom andra, så är drakar och demoner retro. Drömmen om det som var, inte det som är. Det är även min uppfattning när jag talar med folk utanför forumet som håller på med rollspel att ligans drakar och demoner för tankarna bak till gamla dagars drakar och demoner från det som är rollspelens urtid och forntid.

Kanske är det i det här fallet vi på forumet som sitter i vår egen bubbla och dömer ut artikelförfattaren som sitter och blickar ut över samhället från sin egen horisont, och inte vår horisont som inbitna rollspelare.

Nja, jag tycker nog att det är rena faktafel:
• Den förvirrade delen runt små utgåvor känns märklig. Som sagt snackar vi 10 000-för beställare.
• Retrovågen dök inte upp i år. Den är ständigt närvarande. Innan var det 60-tal och 70-tal. Innan dess antiken. Vi blickar inte bakåt för att vi räds framtiden. Vi blickar bakåt för att vi bygger vår framtid från vår dåtid.
• DoD är, vare sig man är medveten om det eller inte, ett levande varumärke. Oavsett om jag personligen känner till ett varumärkes historia så finns den ju där.

Jag förstår att det är ett personligt perspektiv och texter måste skrivas och deadline måste hållas. Det är inte första eller sista gången en artikel skrivs om ett ämne som författaren har dålig koll på. Men jag förstår inte poängen. Tittar vi verkligen på Stranger Things för att vi inte förmår ta itu med med vår framtidsångest? Om ja, varför gäller inte det typ all underhållning? Varför skulle just 80-talsretro ge oss större sinnesro än Succession eller En man som heter Ove? Varför är det alltid nördmedia som ska pekas ut? Kanske för att fördomara säger att nörden bor i mammas källare och inte begriper sig på annat än barndomens lekar och därför närmast panikartat klamrar fast vi dem? Det är, kan vi nog lungt fastslå, en destruktiv myt och nidbild.

 

[Sömniga Isaac]

• Retrovågen dök inte upp i år. Den är ständigt närvarande. Innan var det 60-tal och 70-tal. Innan dess antiken. Vi blickar inte bakåt för att vi räds framtiden. Vi blickar bakåt för att vi bygger vår framtid från vår dåtid.

Det här lyfter ju författaren, att fenomenet inte är nytt på något sätt. Snarare så nämns det i artikeln att fenomenet är gammalt men fått helt ny kraft i vårt moderna samhälle. Huruvida det stämmer eller ej törs jag inte svara på, men framtidstron ligger på en väldigt låg nivå. Drömmen om framtiden är i dagens samhälle ganska låg dessvärre, vilket är normalt. Det går i vågor och förmodligen kan det hänga samman med att det varit bra tider för oss en längre stund nu. Kanske med sämre tider växer drömmen om en god framtid fram igen.

För att ta exempel från antiken. Tragedin och dramat handlade om att påminna om den dåliga tiden som var, för det behöver vi i goda tider. I sämre tider behöver vi istället det som påminner om att det finns en väg framåt.

Sen håller jag med om att det finns brister i artikeln, men det känns som vi avskriver artikelförfattarens poänger lite hastigt. Fria ligan har absolut inte gjort en dålig produkt på något sätt, men att förneka att många förknippar den nya produkten med de äldre utgåvorna är enligt mig dumheter. Drakar och demoner under riot minds hade inte alls samma känsla eller ton, något som fria ligan fångade in bättre även om deras produkt inte återspeglar originalet så troget som nostalgikerna vill.

Från mitt lilla fönster gick drakar och demoner 16 förbi ganska obemärkt. Fria ligans drakar och demoner gick däremot inte att missa, dess nickningar mot sin förlaga var dessutom mycket tydliga. Vilket inte är fel på något sätt, Fria ligan valde att förvalta ett varumärke och gör det väl med stor respekt för varumärket drakar och demoner.

 

[Mogger]

Det här lyfter ju författaren, att fenomenet inte är nytt på något sätt. Snarare så nämns det i artikeln att fenomenet är gammalt men fått helt ny kraft i vårt moderna samhälle. Huruvida det stämmer eller ej törs jag inte svara på, men framtidstron ligger på en väldigt låg nivå. Drömmen om framtiden är i dagens samhälle ganska låg dessvärre, vilket är normalt. Det går i vågor och förmodligen kan det hänga samman med att det varit bra tider för oss en längre stund nu. Kanske med sämre tider växer drömmen om en god framtid fram igen.

För att ta exempel från antiken. Tragedin och dramat handlade om att påminna om den dåliga tiden som var, för det behöver vi i goda tider. I sämre tider behöver vi istället det som påminner om att det finns en väg framåt.

Sen håller jag med om att det finns brister i artikeln, men det känns som vi avskriver artikelförfattarens poänger lite hastigt. Fria ligan har absolut inte gjort en dålig produkt på något sätt, men att förneka att många förknippar den nya produkten med de äldre utgåvorna är enligt mig dumheter. Drakar och demoner under riot minds hade inte alls samma känsla eller ton, något som fria ligan fångade in bättre även om deras produkt inte återspeglar originalet så troget som nostalgikerna vill.

Från mitt lilla fönster gick drakar och demoner 16 förbi ganska obemärkt. Fria ligans drakar och demoner gick däremot inte att missa, dess nickningar mot sin förlaga var dessutom mycket tydliga. Vilket inte är fel på något sätt, Fria ligan valde att förvalta ett varumärke och gör det väl med stor respekt för varumärket drakar och demoner.

● Vi räds alltid framtiden. Vi tror alltid att vi lever i den yttersta tiden. Oavsett om det är milleniumbuggen, AI, Fimbulvintern eller vad det nu är. Det är verkligen inte unikt för 2020-talet.
● Riotminds DoD gjorde avtryck och togs upp av etablerad media. RM var ett mycket mindre företag än dagens FL. Att nya versionen får större spridning är verkligen inte konstigt. Men det är i första hand FL:s förtjänst.

 

[Sömniga Isaac]

● Vi räds alltid framtiden. Vi tror alltid att vi lever i den yttersta tiden. Oavsett om det är milleniumbuggen, AI, Fimbulvintern eller vad det nu är. Det är verkligen inte unikt för 2020-talet.
● Riotminds DoD gjorde avtryck och togs upp av etablerad media. RM var ett mycket mindre företag än dagens FL. Att nya versionen får större spridning är verkligen inte konstigt. Men det är i första hand FL:s förtjänst.

Den första punkten har jag bemött och nämns även i artikeln att det inte är något nytt fenomen.

Den andra punkten, då får jag helt enkelt medge att jag var blind och missade när Riotminds DoD lyftes och avtrycket det gjorde i etablerade media.

Att fria ligan gjort ett gott hantverk har jag aldrig förnekat, även om produkten drakar och demoner inte tilltalade mig av olika skäl. Det är fortfarande ett välgjort hantverk som förtjänar all prisning det fått. Finns gott om andra produkter från fria ligan som jag istället haft stor glädje av.

Artikeln var dock fortfarande tankeväckande, även om det verkar vara en del faktafel i den. Men jag tänker nöja mig med det konstaterandet samt insikten.

 

[Franz]

Fria ligan har absolut inte gjort en dålig produkt på något sätt, men att förneka att många förknippar den nya produkten med de äldre utgåvorna är enligt mig dumheter. Drakar och demoner under riot minds hade inte alls samma känsla eller ton, något som fria ligan fångade in bättre även om deras produkt inte återspeglar originalet så troget som nostalgikerna vill.

Från mitt lilla fönster gick drakar och demoner 16 förbi ganska obemärkt. Fria ligans drakar och demoner gick däremot inte att missa, dess nickningar mot sin förlaga var dessutom mycket tydliga. Vilket inte är fel på något sätt, Fria ligan valde att förvalta ett varumärke och gör det väl med stor respekt för varumärket drakar och demoner.

DoD6, den första utgåva Riotminds lanserade hade absolut en liknande ton som gamla DoD. Det var till och med en stor selling point. ”Glöm Chronopia, glöm sena DoD91 med politiska konflikter och rivaliserande handelshus, nu ska vi tillbaka till skogen, utan setting”. Det var först senare Riotminds DoD blev uttalat fornnördiskt.

Just det faktum att DoD16 gick förbi obemärkt motbevisar ju artikelförfattaren. Det spelet hade otroligt mycket tydliga nickningar mot gamla DoD. Men Ligan har ju varit tydliga med att deras spel inte är en retroutgåva. Och de har som sagt fått en hel del skit för att det inte är det. Så om deras anledning att ge ut Drakar och Demoner var att skapa någon slags nostalgisk längtan hos konsumenterna, vilket författaren påstår, hade det ju varit smartare med en retroutgåva. Jag förstår faktiskt inte alls resonemanget här.