Sen körde ju iofs Ligan annonser i t-banan mm där det stod ”Sveriges största rollspel är tillbaka” och ”En legend återuppstår” (min kursivering).
Det skulle jag väl ändå klassa som ganska mycket nostalgi-baiting, oavsett om det är korrekt historieskrivning eller ej.
Det håller jag inte med om. Det är väl samma narrativ typ varje gång det kommer en ny Batman-film? Eller när El Maco gör senaste gästspelet på Donken.
Att något
återkommer är inte
nostalgi. Nostalgi är det artikelförfattaren lite rörigt pratar om, och blandar in såväl Elon Musk som Bullerbyn. Samtidigt som han gör en poäng av att "nostalgin är hela 40 år gammal!!!" Jag får inte ihop det. Det är inte alls begripligt. Bullerbyn utspelar sig ju för nästan 100 år sedan! Nostalgi är en hopplös och romantisk längtan till en dåtid som aldrig funnits. Det är melankoli och bitterhet. Inget av detta återfinns hos FL eller nya DoD.
Men min käpphäst är ju att nostalgi slentrianmässigt används istället för faktiska argument när man på lösa grunder vill avfärda något. Man misstror såväl konsument som producent och ger sig själv tolkningsföreträde. "Det här är inte en bra produkt, det är bara nostalgi och ni gillar den bara för att ni inte orkar ta itu med världens samtida problem". Och det här är en tröttsam och och, vill jag påstå, oärlig, analys som i de flesta fall helt saknar bäring.
Visst finns det produkter och företag som till 100% bygger på deras föreställning om vad som är trendigt, om det så är gangstarap eller nördnostalgi, men det är nästan alltid bara ytliga estetiska värden. Samma personer som slentrianmässigt avfärdar nördkultur som nostalgisk vandrar runt i en för stor 90-talstisha och känner sig sjukt spännande. Inget fel i det. Men vi kan väl iaf erkänna att det är samma fenomen
Den första punkten har jag bemött och nämns även i artikeln att det inte är något nytt fenomen.
Ja, eller? Det är väldigt rörigt. Klart är iaf att nya DoD anses vara kulmen av någon form av strömning, men kan inte riktit se att denna betraktelse rors i land. Vilket inte är så konstigt, eftersom det i grunden är en väldigt svag analys. En s.k öppen dörr som sparkas in med våldsam kraft. Författaren ondgör sig över senaste Blossas glöggbalandning, som tydligen nämner "nostalgi" men missar helt det uppenbara, att glögg är en 150-årig tradition som vi tycks väldigt måna om att värna. Men på samma sätt ska vi uppröras varje gång någon ny krydda införs. Jösses... Där kan vi väl ändå snacka tradition, historia och nostalgi?
Artikeln var dock fortfarande tankeväckande, även om det verkar vara en del faktafel i den. Men jag tänker nöja mig med det konstaterandet samt insikten.
Jag är väldigt intresserad av historia. Jag är väldigt intresserad av samtiden. Jag är väldigt intresserad av framtiden. Detta är en väldigt intrikat väv som är oerhört intressant att begrunda och analysera. Det är väldigt lite i vår samtid som är nytt. Det mesta bygger på något som redan har inträffat. Men jag tror att vi kan lära oss mycket mer om samtiden om vi förmår se den och dåtiden och framtiden genom samma lins. Vår historia är inte något avskilt fenomen som kan stoppas ned i en nostalgilåda och där betraktas. Det finns i
allt. Slarvar man med analysen eller sätter sina egna åsikter högre så blir vår dåtid, vår gemensamma kultur och historia, bara ett redskap, för att hamra in mer eller mindre genomtänkta åsikter. Det tycker jag är synd, eftersom det finns så mycket mer att hämta.
Ja, det här är viktigt för mig, men det är för att jag blir trött på debattklimatet i samtiden. Jag blir trött på narrativet att nuet är något speciellt, att allt som sker NU är speciellt och unikt. Jag förstår att ungdomar som växer upp och upptäcker såväl samtid som dåtid kan avfärda det ena eller andra, eller hylla detsamma, men när vuxna människor gör samma sak är det tyvärr insiktslöst.
Sorry, jag vet att det här är en rant, men det gör mig lite beklämd. Att kunna se det stora i det lilla är viktigt, att förstå att varje litet fragment av vår samtid bär starka spår från dåtiden är inte bugg, det är en feature, och något vi ska lyfta fram, inte skämmas över.
Jag är inte någon traditionalist, eller konservativ. Jag förstår de problem som ligger framför oss och tror inte att alla svar finns bakom oss. Men jag tror att rätt många svar finns i vår historia. Men nästan aldrig letar vi efter lösningen där. Då är vi inskränkta bakåtsträvare som snarare är rädda för framtiden.
Well, nu är jag klar. Sorry, men kunde inte låta bli.
