Peter;n160747 said:
Det är ju klart att Kaos och Lag kan betyda olika saker beroende på vad man väljer att lägga in i begreppen (Även om de kanske inte är lika flexibla som gott och ont...)
För mig är auktoriteten Moorcook - Kaos är just oberäkneligt, kopllat till tanken att det finns irrationella och oberäkneliga drifter som motsatts till en rationell och lagbunden kontroll. Ganska Freudianskt alltså. Idet mot Överjaget. I utkanten av båda finns det oformliga antingens Kaos oformliga massa där det alla form och struktur bryts upp till en ursprunglig sörja (här ligger det väl även nära det antika, ursprungliga kaosbegreppet, som snarare är "ursprunglig intighet" - en sorts ginnunagap) medan för mycket ordning leder till total död stasis. Bara i kampen mellan Kaos och Ordning kan världen och mänskligheten existera
Jag håller med dig och jag tycker Morcook är en av dem som gör chaos-law på ett bra sätt. Och balansen är någonstans det eftersträvansvärda - implicit - men den balansen kan heller inte nås som något "i sig självt", utan bara genom att de två extremerna tillåts finnas. (Och, eventuellt, så som antyds hos Morcook, manipuleras av "neutral" som en tredje fraktion så att säga.)
Men jag tycker också att det är bra att så att säga tänka sig en "pitch" för respektive sida, ett sätt för den att framhålla sina fördelar. Jag tänker mig ungefär så här:
Kaos: Kaos är oberäkneligt - liksom livet är. Det sker ingen utveckling, utom genom förstöring. Kaos är nödvändigt för evolution, oavsett om det gäller naturen eller kulturen. Allt måste förändras, statis är död! Det finns inget egenvärde i det bestående. Varje förändring som sker nu, är bättre än att vänta - konsekvenserna blir större, lidandet mer utbrett, om saker tillåts stelna. Kaos är att motverka mänsklighetens inneboende drift att vilja begränsa sig, att slå sig till ro. Det finns inte någon trygghet, utom falsk trygghet.
Lag: Ständig förändring är tärande. Det ordnade, det förutsägbara och det stabila är det eftersträvansvärda. I ordning ges utrymme för det bästa att existera, till skillnad från kaos nedbrytande och destruktiva. Det finns inget egenvärde i ständig förnyelse. Kaos bjuder att förkasta och förstöra också det som är gott. Det är bättre att bygga på det som är bra och bekämpa det som kräver förnyelse. Förändring innebär lidande. Det oordnade måste disciplineras, annars kommer det att hota allt som är viktigt.
