Christoffer
It's all pig.
Helt klart! Det är precis då som BW börjar leva, när man spelar och agerar och reagerar och börjar tycka och vilja saker om spelvärlden. Och skulle jag nog säga: Det bör vara så redan från första början också, om inte har man inte en situation som alla är införstådda med och indragna i. Sen bryr man sig kanske inte på samma sätt som saker som skett i spel, men övertygelserna bör ju som greppa situationen och säga hur karaktärerna förhåller sig till den. "Jag ska dräpa min bror konungen, den jävla förrädaren!" är ju mycket bättre än "Konungen är en förrädare". Egentligen tänker jag att man ska se på beliefs inte så mycket att spelledaren ska ha saker att gå på så mycket att spelaren ska veta och förstå vad karaktären vill och agera proaktivt med denna. Och det kanske är det fina med BW, att det tvingar spelare att säga sådant högt, och andra kan kolla på ens karaktär och säga "men vad vill han åstadkomma med det här egentligen?" och man kan tydligt se att det här är en karaktär på gång att agera, han står redo att kasta sig in i elden, eller är det en karaktär som känns passiv och måste ges massa material först? Och i det läget kan man som SL utvärdera, är det min prepp, den situationen jag presenterat eller utvecklat tillsammans med spelarna som är för svag för att ingen verkar liksom känna att den är så grabby att de skriver proaktiva övertygelser om hur de ska förändra situationen eller försvara den, om hur de vill skydda deras nära och kära eller hämnas de som begått övertramp, osv.
Men jag skulle ifrågasätta eller komplettera @Mogger s ingång till beliefs, jag skulle säga att man absolut inte ska ha tre beliefs som typ rör samma sak utan att beliefs ska spreta, de ska dra karaktärer åt olika håll. Karaktärer ska inte hänga samman de ska splittras upp, de ska ha sina egna saker. Ett vanligt tips var detta:
En övertygelse om situationen
En övertygelse om en relation
En övertygelse som kan vara en moralisk hållning eller religiös övertygelse
Och, de får alla gärna gå rakt emot varandra. Sen kan man för övertygelser utveckla dem så de har steg med mål osv..
Ex.
Kungen är en förrädare, jag ska finna hans bror och etablera en allians med honom för att säkerställa rikets position i regionen, men först måste jag stärka min position och bygga upp mina styrkor.
Min syster Aria får inte dras in i konflikten, jag ska hålla henne utanför och skydda henne och hennes barn.
Ljuset är den sanna tron, inget får stå i dess väg och gör något det är eld den renande vägen.
En sådan här karaktär vet vad han vill, han kan börja söka efter kungens bror, oavsett hur det sker kommer saker hända (lyckade slag, misslyckade slag, etc), huruvida kungen är en förrädare eller ej är helt bortom spelarens och karaktärens möjlighet att säga, men vi vet att karaktären är övertygad om det. Spelledaren har flera saker att reagera med, systern, barnen, eventuella underhuggare, präster och tjänare till ljuset osv... men framförallt svårt att se att man inte bara greppar den där karaktären och drar ut och jagar lätt på legosoldater eller börjar träna upp bönder med spjut eller vad man nu gör...
Övertygelser inte som äventyrskrokar utan som fjädrar vi spänner och spänner och när vi börjar spela släpper och ser hur karaktärer studsar runt mellan olika punkter, helt baserat på hur fjädrarna spändes och hur de klickar och studsar i spel (som ju är helt i spelarens händer).
