Rising
Vila i frid
Okej, nu har jag bestämt mig för att börja lira DnD (jag kör strider med RPG-sidorna av mina minis-kort numera). Jag kapitulerar...
En sak bara... Jag diggar verkligen sättet som HP beskrivs i regelboken; förmågan att undvika att ta mycket stryk. Det är ju skitbra. Jag får det bara inte att stämma när man blandar in helande besvärjelser och sånt.
Så i en första övergångsperiod tänkte jag höra om alternativa skaderegler? Jag har sett några, där hmm... gränsen för massive damage sänks från 50 till varelsens Con, stämmer det?
Min tanke; som jag håller på att speltesta, ser ut ungefär så här:
Man använder Con som hälsopoäng istället. Sår och skador kommer att sänka Con temporärt, och läkande besvärjelser kommer att öka denna temporära Con. Nå, grejen är förstås att man inte blir sårad hur som helst.
Så länge som en attack är lägre än hälften av ens nuvarande HP eller ens Dex så decimeras bara ens HP som vanligt. Om skadan däremot är mer än hälften av ens HP så måste den sårade slå ett Fort-save med skadan som svårighetsgrad. Den differens man eventuellt saknar blir utöver HP-förlust också skada på ens Con. (Det här kallar jag bonk-skada, eftersom man helt enkelt bonkas ur balans.)
Är skadan mer än ens Dex så måste den sårade slå ett Ref-save med skadan som svårighetsgrad. Misslyckas det så åker hela djäkla skadan in på ens Con. (Alternativt differensen mellan skadan och ens resultat, men jag tror inte det behövs.) Det här är flink-skada, eftersom man helt enkelt inte varit tillräckligt flink för att undvika smällen.
---
Låglevel-varelser åker ofta på bonkskada direkt på första träffen, därför vill jag köra med det lite krångliga systemet med differenser för den delen av skadan. Den genererar många småskador och sår. Stora fetingmonster har mer problem med flinkskador.
Exempel: Min praying mantis anfaller en liten goblin som har HP:22. Mantisens första skada (gripklorna) gör 9 skada. Goblinen åker ned på HP:13, men annars är det lugnt. Den har alltså inte skadats, bara fått en smäll på sin gard eller hamnat i obalans. Sedan krittar mantisen med sitt bett och gör 8 skada. Goblinen åker ned på 5 och vi utbrister "fem är mindre än åtta! Här kan det utdelas bonk-skada!" Om goblinen nu slår sitt save och får slutresultatet 6 så kommer alltså (8 - 6 =) 2 poäng att bokföras som ett sår på goblinens Con. Nå, vi säger att Goblinen krittar i gengäld på Mantisen och utdelar 15 skada. Mantisen har bara Dex:8 så här blir det återigen ett farligt läge. Denna gång; flinkskada. Vi säger att mantisen misslyckas, och om dennes Con då är mindre än 15 så är den alltså döende med en gång. Nice one, mister gobbo!
Mina slutsatser:
Efter ett tag så är inte fler HP särskilt relevant. Man kommer liksom aldrig att överleva en elddrakes eldkvast.
Det blir mycket kraftfullt att kunna variera sina attackers styrka. De som har en stark och en svag attack kan exempelvis vinna mycket på att använda dem i rätt ordning. Det gör att magiker och varelser med varierande skadeutdelarförmåga kan bli skitbra. (min halfling outrider kan exempelvis spetsa aspect of lolthen med en enda lyckad charge, även om det krävs en hel del tur för att lyckas med det.) Kanske kan magi bli så übermighty att jag vägrar låta reglerna för flinkskada att gälla för dem.
Man får som någorlunda höglevelvarelse sällan några sår som inte är dödande på en gång.
För att inte läkarbesvärjelser skall bli värdelösa så säger jag följande: Om de används under pågående strid så ökar de bara krigarens balans och gard (det är bara HP som ökar, alltså, och eftersom höglevelkrigare inte har samma nytta av dessa små trix så passar det ju bra att småläkningar inte hjälper dem proportionellt lika mycket som låglevelsnubbarna) medan de kan hela de egentliga såren när allt lugnar ner sig.
Har ni som kan lite mer än jag direkt se att jag uppfunnit något som redan finns eller att mina klur är helt uppåt väggarna mängul (jag har bara gjort en enda rollperson ännu (en djungelhalvalvsranger, min nästa kommer nog att bli en Insectile Tauric Mindflayer med dinosauriekropp. Den kommer att äga.))
En sak bara... Jag diggar verkligen sättet som HP beskrivs i regelboken; förmågan att undvika att ta mycket stryk. Det är ju skitbra. Jag får det bara inte att stämma när man blandar in helande besvärjelser och sånt.
Så i en första övergångsperiod tänkte jag höra om alternativa skaderegler? Jag har sett några, där hmm... gränsen för massive damage sänks från 50 till varelsens Con, stämmer det?
Min tanke; som jag håller på att speltesta, ser ut ungefär så här:
Man använder Con som hälsopoäng istället. Sår och skador kommer att sänka Con temporärt, och läkande besvärjelser kommer att öka denna temporära Con. Nå, grejen är förstås att man inte blir sårad hur som helst.
Så länge som en attack är lägre än hälften av ens nuvarande HP eller ens Dex så decimeras bara ens HP som vanligt. Om skadan däremot är mer än hälften av ens HP så måste den sårade slå ett Fort-save med skadan som svårighetsgrad. Den differens man eventuellt saknar blir utöver HP-förlust också skada på ens Con. (Det här kallar jag bonk-skada, eftersom man helt enkelt bonkas ur balans.)
Är skadan mer än ens Dex så måste den sårade slå ett Ref-save med skadan som svårighetsgrad. Misslyckas det så åker hela djäkla skadan in på ens Con. (Alternativt differensen mellan skadan och ens resultat, men jag tror inte det behövs.) Det här är flink-skada, eftersom man helt enkelt inte varit tillräckligt flink för att undvika smällen.
---
Låglevel-varelser åker ofta på bonkskada direkt på första träffen, därför vill jag köra med det lite krångliga systemet med differenser för den delen av skadan. Den genererar många småskador och sår. Stora fetingmonster har mer problem med flinkskador.
Exempel: Min praying mantis anfaller en liten goblin som har HP:22. Mantisens första skada (gripklorna) gör 9 skada. Goblinen åker ned på HP:13, men annars är det lugnt. Den har alltså inte skadats, bara fått en smäll på sin gard eller hamnat i obalans. Sedan krittar mantisen med sitt bett och gör 8 skada. Goblinen åker ned på 5 och vi utbrister "fem är mindre än åtta! Här kan det utdelas bonk-skada!" Om goblinen nu slår sitt save och får slutresultatet 6 så kommer alltså (8 - 6 =) 2 poäng att bokföras som ett sår på goblinens Con. Nå, vi säger att Goblinen krittar i gengäld på Mantisen och utdelar 15 skada. Mantisen har bara Dex:8 så här blir det återigen ett farligt läge. Denna gång; flinkskada. Vi säger att mantisen misslyckas, och om dennes Con då är mindre än 15 så är den alltså döende med en gång. Nice one, mister gobbo!
Mina slutsatser:
Efter ett tag så är inte fler HP särskilt relevant. Man kommer liksom aldrig att överleva en elddrakes eldkvast.
Det blir mycket kraftfullt att kunna variera sina attackers styrka. De som har en stark och en svag attack kan exempelvis vinna mycket på att använda dem i rätt ordning. Det gör att magiker och varelser med varierande skadeutdelarförmåga kan bli skitbra. (min halfling outrider kan exempelvis spetsa aspect of lolthen med en enda lyckad charge, även om det krävs en hel del tur för att lyckas med det.) Kanske kan magi bli så übermighty att jag vägrar låta reglerna för flinkskada att gälla för dem.
Man får som någorlunda höglevelvarelse sällan några sår som inte är dödande på en gång.
För att inte läkarbesvärjelser skall bli värdelösa så säger jag följande: Om de används under pågående strid så ökar de bara krigarens balans och gard (det är bara HP som ökar, alltså, och eftersom höglevelkrigare inte har samma nytta av dessa små trix så passar det ju bra att småläkningar inte hjälper dem proportionellt lika mycket som låglevelsnubbarna) medan de kan hela de egentliga såren när allt lugnar ner sig.
Har ni som kan lite mer än jag direkt se att jag uppfunnit något som redan finns eller att mina klur är helt uppåt väggarna mängul (jag har bara gjort en enda rollperson ännu (en djungelhalvalvsranger, min nästa kommer nog att bli en Insectile Tauric Mindflayer med dinosauriekropp. Den kommer att äga.))