RECENSION Amber Diceless Role-Playing

[entomophobiac]

Jag hittade dessutom en längre genomgång där någon gick igenom spelet och visade på hur Wujcik säger en sak, och sedan fungerar reglerna inte alls så!

Dock säger ju även Wujcik att målet på längre sikt är att strunta i reglerna och att reglernas syfte snarare är att styra spelet i en viss riktning till dess du som spelledare (och spelare) blivit varm i kläderna. Nästan hela grundboken (och även supplementet, Shadow Knight) består ju av SL-tips och smakråd. Mycket av det motsäger andra saker, helt enkelt för att det mer är till för dig som skall spela att bli inspirerad.

Tycker också det är lite kul att boken tidigt gör en diskret pik mot "traditional role-playing", på samma sätt som jag ofta upplever indierollspelsvärlden gjorde/gör.

Tror det är värt att tänka på ett par saker med reglerna också:

- De är inte balanserade. Håller dock inte med om att Warfare är viktigare än något annat, med tanke på att det rentav är lägst i hierarkin för vad som avgör strider, med Strength som överlägset Warfare, och Psyche som överlägset Strength. Vad som blir viktigt kommer närmast vara helt avhängt er grupp.
- De förutsätter att spelarna tycker det är en rolig utmaning att hitta andra vägar. Du vet vem som är bäst på något, och då vet du också att just den personen skall du inte möta där den personen kan utnyttja det faktumet. (Precis som i böckerna.)
- Samtalet är hela tiden i fokus, och spelarna äger bara konversationen kring sina respektive rollpersoner. De äger inte reglerna, utan måste gå med på de villkor som gäller - som de också bara kan lära känna genom att utforska dem.

Håller helt med om buy-in däremot. När du gör din rollperson måste du förstå nyanserna mellan de olika systemen. Om du väljer Sorcery behöver du ha en bra anledning till det. En bild av en karaktär som kanske spenderat lång tid i en skugga där magi är viktig, exempelvis. Eller någon som vävt samman sitt Pattern med Sorcery med siktet inställt på att frammana en armé och invadera Amber. Vad tusan du vill.

Den här nivån av spelarägande är central, närmast lika central som Ambervärlden i sig, och ställer extremt höga krav på spelarnas (och spelledarens) förståelse för Amber.

 

[Khan]

Hm.

Jag gillar det du beskriver och skulle vilja testa någon gång. Men det känns som om det kräver både total buy-in och att alla spelare ska vara helt med på böckerna. Det är jag skeptisk till att det går att lösa.

Men jag fick en idé. En annan fiktion med världshoppande, närapå allsmäktiga huvudpersoner och massor med drama är Neil Gaimans Sandman. Det kanske skulle gå att hacka?

Hm...

 

[Genesis]

Intressant spel, och bra recension! Känner att jag nu har lite bättre koll på ett spel jag bara hade hört talas om innan. Min bild av det efter den här recensionen är nog ändå att det känns som (med risk för att irritera Ento) ett väldigt tydligt 90-talsspel, framförallt att det ligger väldigt nära Vampire, men att det försöker göra Vampires tänkta spelstil på ett funktionellt sätt. Framförallt att det fokuserar på spelaragens, vilket ju borde vara centralt för Vampires koncept (men efter vad jag förstått inte alltid är det). Däremot kör det hårt på spelarhemligheter, att spelarna inte har koll på vad som egentligen pågår och ska sitta och skicka lappar till SL, och skickas ut ur rummet. Det är en spelstil som i alla fall jag känner är lite tidstypisk, och associerar med White Wolf, men det är mer en "Det där låter inte kul för mig" än en "Det där är dålig speldesign"-grej. Känns som att spelet försöker att göra Vampire fast bra.

Jag undrar hur Amber hade varit om det hade gjorts idag?

 

[entomophobiac]

Jag gillar det du beskriver och skulle vilja testa någon gång. Men det känns som om det kräver både total buy-in och att alla spelare ska vara helt med på böckerna. Det är jag skeptisk till att det går att lösa.

Jag tror absoluta minimumkravet blir att alla läst de första fem böckerna, mer eller mindre. I alla fall om det skall spelas i Wujciks version!

 

[Genesis]

Men jag fick en idé. En annan fiktion med världshoppande, närapå allsmäktiga huvudpersoner och massor med drama är Neil Gaimans Sandman. Det kanske skulle gå att hacka?

Då måste väl istället alla ha koll på Sandman?

Annars skulle jag rekommendera Nobilis. Jag tycker att Amber låter ganska likt det, fast Nobilis fokuserar inte så mycket på PvP (däremot en hälsosam del CvC). Men Nobilis har ju också mycket intriger, underliga världar, sanslöst mäktiga rollpersoner och ett tärningslöst system.

 

[entomophobiac]

Jag undrar hur Amber hade varit om det hade gjorts idag?

Mindre babbligt, tror jag! Och antagligen en ospelbar variant av PbtA.

 

[entomophobiac]

Det är en spelstil som i alla fall jag känner är lite tidstypisk, och associerar med White Wolf, men det är mer en "Det där låter inte kul för mig" än en "Det där är dålig speldesign"-grej. Känns som att spelet försöker att göra Vampire fast bra.

Jag är ju inget fan av WoD eller White Wolf överlag, personligen, vilket är lite grunden till varför jag tycker det är orättvist att de ofta får definiera nittiotalet som rollspelsepok. Men jag kan absolut se det här perspektivet. Dock är det inte så mycket skicka ut folk ur rummet eller skicka hemliga lappar i Amber (förutom i vissa fall, där det absolut behöver skickas lappar - som med Character Advancement). Istället är den dolda informationen tänkt att förstärka den sorts ovisshet (och försiktighet) som annars kanske är svår att få till med så mäktiga rollpersoner i ett deterministiskt system som vill vara karaktärsdrivet.

 

[Genesis]

Mindre babbligt, tror jag! Och antagligen en ospelbar variant av PbtA.

Hahaha. Jag gillar ju i alla fall den där "Jag är bättre, så jag vinner"-grejen. Jag känner att det här med slump i rollspel är något som verkligen inte passar flertalet genrer, och som ändå trycks in överallt. Att trollkarlar misslyckas med att kasta sina besvärjelser känns jättefel i fantasy, och i klassisk wuxia vinner den som är bättre på att slåss alltid över den som är sämre.

 

[entomophobiac]

Jag känner att det här med slump i rollspel är något som verkligen inte passar flertalet genrer, och som ändå trycks in överallt

Håller helt med. Även rent misslyckande som koncept blir ofta ganska platt och trist.

 

[entomophobiac]

Tror när jag tänker på det att mitt största problem med grundupplägget är att det är andra karaktärer än rollpersonerna som står för de "riktiga" ränkerna i bakgrunden. Att Elder Amberites dras in tycker jag är onödigt. Som att dra med Darth Vader i SWd6 liksom. Men det sker ju med siktet inställt på att berätta historier som i böckerna, så det är ju trots allt förståeligt. Bara att jag hade velat flytta hela plotten till spelarnas grubby hands istället.

 

[Hellzon]

Nån gång ska jag orka läsa Lords of Gossamer and Shadow. Amber Diceless utan Amber-settingen.

 

[entomophobiac]

Nån gång ska jag orka läsa Lords of Gossamer and Shadow. Amber Diceless utan Amber-settingen.

Har inte läst heller, men känns som ett så konstigt spel att försöka göra utan sin setting. Settingen är så djupt rotad i spelets spelstil att det närmast känns som att något skulle "fattas" utan den. Men det hade varit suveränt att ha fel, eftersom det skulle innebära att det finns ett modernare Amber.

 

[Rickard]

Jag har bara tidigare läst recensioner av systemet i Amber, just för att det är tärningslöst. Det kändes meningslöst de recensioner jag läst var mest "du lyckas", "jämför värde", "spelledaren bestämmer". Med det du skrev lät det lite intressantare, med dolda värden för varandra.

Ett tips för att göra det här relativt enkelt är att summera poängen från alla rollpersoners attribut. Spelarna har ju "köpt" sina attribut för att de tänker sig att rollpersonerna är bra på vissa saker. Se då attributen som en investering, och översätt den till vilka prioriteringar spelarna har.

Det här var verkligen skitsmart.

Men det sätter samtidigt mer inflytande och mer makt i spelarnas händer än nästan något annat rollspel jag läst.

Du skriver detta men också "Jag tror absoluta minimumkravet blir att alla läst de första fem böckerna, mer eller mindre. I alla fall om det skall spelas i Wujciks version!"

Behöver man verkligen den världskunskapen om spelet har såpass mycket spelarinflytande att spelarna kan hitta på större delar av världen?

 

[entomophobiac]

Behöver man verkligen den världskunskapen om spelet har såpass mycket spelarinflytande att spelarna kan hitta på större delar av världen?

Jag tror det, för krafternas begränsningar blir fullkomligt esoteriska om du inte är lite bekant med förlagan. Kan jag åka flygplan genom en Trump? Kan jag skapa en skugga som det inte går att prata i? En skugga helt under vatten?

I många fall ger settingen, via böckerna, svar på frågorna.

Men rent krasst, om ni inte bryr er, utan istället bara tutar och kör och uppfinner världens gränser medan ni spelar—go for it! Tror det hade varit ett mer lättläst spel med det perspektivet också!

 

[koraq]

Det kanske är det som kräver mest av spelet. Allt är väldigt styrt av vad du pyntat poäng för, men det är ibland väldigt grottigt för ganska lite effekt, som t.ex. Sorcery. Man måste ha läst romanerna för att få nåt grepp om vad poängen egentligen betyder.

 

[koraq]

Dock säger ju även Wujcik att målet på längre sikt är att strunta i reglerna och att reglernas syfte snarare är att styra spelet i en viss riktning till dess du som spelledare (och spelare) blivit varm i kläderna. Nästan hela grundboken (och även supplementet, Shadow Knight) består ju av SL-tips och smakråd. Mycket av det motsäger andra saker, helt enkelt för att det mer är till för dig som skall spela att bli inspirerad.

Jag är usel på den där typen av närläsning, men jag fick intrycket att det verkligen var rena inkonsekvenser från författarens sida.

Min största beef med spelet är väl att jag nog tycker Wujcik faktiskt även utanför spelet beter sig som ett skithål när han i exemplet på auktionen lurar folk att blåsa sina poäng och sedan förklarar hur de gjort bort sig. Okej om det är totalt stabby när spelet börjat, men han framstår som en ganska otrevlig spelledare....

 

[entomophobiac]

Det kanske är det som kräver mest av spelet. Allt är väldigt styrt av vad du pyntat poäng för, men det är ibland väldigt grottigt för ganska lite effekt, som t.ex. Sorcery. Man måste ha läst romanerna för att få nåt grepp om vad poängen egentligen betyder.

Tror det handlar mer om att se det som en kreativ inbjudan. Vad vill DU göra med Sorcery? Att ha läst romanerna handlar mer om fokus och grundförstålse, som för terminologi.