Recca said:
Jag misstänkte att det kunde vara det du menade med fri vilja, men eftersom begreppet är så knutet till religionen så har jag naturligt väldigt svårt med det. Gud gav ju människan fri vilja - det är liksom premissen för att religionens påföljande dogmer ska ha en chans att fungera (samtidigt som många av dem blir helt paradoxala på grund av samma premiss).
Fri vilja enligt mig definieras av att valet just inte är knutet till våra erfarenheter, vår omgivning påverkan på oss etc, varför jag inte gillar begreppet. Jag anser att den fria viljan som jag uppfattar att definitionen av den är, är ett fantasifoster. Så när någon i en diskussion om samhället börjar prata om fri vilja, sätter jag mig helt naturligt på tvären. Jag förstår inte heller riktigt syftet med att ta upp ett sådant kontroversiellt begrepp då det första vi måste göra när begreppet lyfts är att definiera vad som menas med det. Bättre hade varit om vi hade nöjt oss med att tala om valmöjligheter som i varierande grad påverkas av omständigheterna vari vi lever.
Det är kanske inte så intressant att ta upp frihetstankens teologiska ursprung när man diskuterar det moderna samhället. Visserligen har det ett religiöst ursprung men det är kanske inte den funktion som är mest central när vi idag talar om det fria valet.
Men det kan ändå vara bra att påminna sig om att den "fria viljan" i grund och botten är en
social kategori -- det vill säga, det är en position som en människa har i ett samhälle (inget hon har i kraft av någon tidlös mänsklig essens). I vårt moderna, liberala, kapitalistiska, demokratiska samhälle innebär den "fria viljan" en rad sammankopplade sociala institutioner: Förmågan att stå till ansvar i en rättsprocess, förmågan att ingå i kommersiella transaktioner, förmågan att fatta politiska beslut, förmågan att välja partner, förmågan att spendera sina pengar på konsumtionsvaror osv. Den fria viljan brakar ihop när någon använder hot eller fysiskt tvång mot oss (och alltså utmanar samhällsordningen -- eller, i de fall då staten är tvångsutövaren, definierar själva gränserna för samhällsordningen, alltså det "rum" inom vilket vi är "fria"), eller när vi betraktas som omyndiga eftersom vi inte förmår delta i de här institutionerna.
Det är också av denna anledning som frågan om den fria viljan ställs på sin spets i mötet mellan olika kulturer, det vill säga olika uppsättningar institutioner och normer för handling. Om den "fria viljan" går att definiera endast
inom en viss social kontext, så är ett transkulturellt frihetsbegrepp i det närmaste meningslöst. Frågan blir då inte så mycket ifall de burkaklädda kvinnorna gjort ett "fritt val", som
hur vi ska anpassa vårt frihetsbegrepp till den nya realiteten.
En relaterad reflektion: Till det västerländska frihetsbegreppet har länge hört ett visst ideal som går ut på att
bryta med samhällets normer och gå sin egen väg. Vi hyllar våra rebeller och nonkonformister, i synnerhet om de är män, vackra och begåvade, och de fyller även ett slags funktion i och med att de är innovatörer som utvecklar nya och kanske mer funktionella livsstilar. Men vad händer när människor kommer från en annan kultur och bryter mot våra normer
i namn av en annan uppsättning normer? Är de rebeller och nonkonformister, eller är de förtryckta och i behov av befrielse? Både och, och ingetdera -- frågan har inget svar, för den bygger på att vi tillämpar våra idéer om frihet och uppror i en domän de inte var skapta för.