amerikanska rollspel och layout..

[ceruleanfive]

Hur menar du med "sämre"? Jag läser inte sämre, men jag kan sätta fingret på varför en bok är jobbig att läsa, vilket stör mig mer än om jag bara kände att en bok var jobbig att läsa. Detta ökar chansen att jag överger en bok. Det gäller väl allt vi snöar in oss på, hur man kan se laserprickarna på iSense-biografer, noterar för låg samplingsfrekvens i musik eller brutna regler i rollspel. Det ökar chansen för mig att överge aktiviteten.

Ja, precis, jag funderade på om din tolerans för att försöka läsa jobbiga texter har minskat till följd av att du har större möjlighet att identifiera problemet.

 

[Gerkub]

Så jag undrar hur det är för folk rent generellt. Jag upplever att många som tycker att texter är jobbiga att läsa och ger dem huvudvärk och så vidare är folk som är intresserade av layout och typografi. Och det är kanske helt enkelt inte de flesta som läser amerikanska spel, och därför är det inget som de märker eller störs av.

Ja eller så blir man intresserad av layout för att man har ack så känsliga ögon? Jag har ju t ex opererat ögonen ett antal gånger, det var inte förrän efter det som layout blev ett problem.

Även om smaken är som baken så är ju typografiska regler inte tagna ut baken, till exempel finns det exempel på hur man bör sätta text för barn i olika faser av läskunnighet. Sen kanske regler är till för att brytas, allt är tillåtet, tycke och smak, etc.

Det är nog som du skriver att de flesta inte är så superkräsna. Till råga på allt är antagligen konkurrensen i USA hård och då vill väl en del sticka ut med vad trådstartaren menar är grälla färger, fräcka typsnitt, etc. Och även om det är fullt möjligt att göra alla typer av layout på ett effektivt informativt vis med relativt hög läsbarhet finns det kanske inte alltid tid och pengar och intresse av att göra det.

 

[JohanL]

Ja, precis, jag funderade på om din tolerans för att försöka läsa jobbiga texter har minskat till följd av att du har större möjlighet att identifiera problemet.

 

[avatarex]

Det där gäller väl andra färdigheter också. Den som själv särskriver lär väl inte störas nämnvärt av att läsa särskriven text, men för dem som är noga med ihop- respektive särskrivningsregler kan avvikelser från reglerna störa läsandet rejält. Och för en musikalisk person kan det (förmodar jag) dra ner känslan rejält om sångaren inte prickar tonerna rätt, men för mig som inte är vidare musikalisk så kan jag lättare njuta av musik framförd av något mindre tonsäkra sångare.

Väldigt många kan uppskatta snygga bilder i rollspel, och jag förmodar att det är något färre som värdesätter snygg och välgjord layout. Den som väl lärt sig skilja på binde- och tankstreck kan fastna i läsandet om texten är formgiven med enbart bindestreck. För de allra flesta (förmodar jag) så spelar strecklängden rätt liten roll. Likaså avsaknad av avstavning inom marginaljusterad text, det verkar vara något som många läsare släpper igenom utan att fastna i läsandet medan de som är mer intresserade av typografi förmodligen besväras desto mer av det.

 

[Dante]

Med ”vanlig bok”, menar vi då en roman eller dylikt?

För romaner har ju nästan helt otjänliga layouter – för rollspel. De är gjorda för genomläsning från början till slut. Det finns ingen direkt möjlighet att leta upp ett specifikt stycke och alla uppslag ser exakt likadana ut.

Facklitteratur är lite bättre, med fler rubriker och ett register. Men layouten är fortfarande inte optimal för rollspel.

Romanlayout är bra för romaner, facklitteraturlayout är bra för facklitteratur, tidningslayouter är bra för tidningar, etcetera.

Därmed inte alls sagt att minimalistisk layout är inkompatibelt med rollspel. Men framför allt i spel på mer än 50 sidor är det eftersträvansvärt att varje uppslag har en egen identitet.

Jag har ju faktisk layoutat (eller, ja, satt bör det väl vara) ett rollspel utan illustrationer:



Det var knepigare än jag föreställt mig – i alla fall till första tryckningen när jag bara hade svart att tillgå. Med två färger blev det lättare att skapa distinktion och hierarkier.

Men det ser definitivt inte ut som en roman:



Som @ceruleanfive säger har de två formaten drastiskt olika krav på sin formgivning och typografi.

 

[Dilandau]

Den som väl lärt sig skilja på binde- och tankstreck kan fastna i läsandet om texten är formgiven med enbart bindestreck

Ja det är ju bara att följa @Dante i sociala medier för att se hur outhärdligt livet kan bli för en med förhöjd typografisk medvetenhet.

 

[Dante]

[…] förhöjd typografisk medvetenhet.

Oooh. Det uttrycket knycker jag.

 

[Nässe]

Jag har ju faktisk layoutat (eller, ja, satt bör det väl vara) ett rollspel utan illustrationer:

View attachment 6230

Det var knepigare än jag föreställt mig – i alla fall till första tryckningen när jag bara hade svart att tillgå. Med två färger blev det lättare att skapa distinktion och hierarkier.
Som @ceruleanfive säger har de två formaten drastiskt olika krav på sin formgivning och typografi.

Hur skulle man tänka kring rubriknivåer här? Är det såhär:
(H0 The Player Character)
H1 Attributes
H2 Passive Attributes
H3 Fortitude, Willpower etc
Boxed text: Avoid Harm

Eller är Avoid Harm H3 och Fortite och Willpower en punktlista, eller finns det fyra eller till och med fem nivåer här? Eller är detta frågor som inte låter sig besvaras...?

 

[lupmet]

Hur skulle man tänka kring rubriknivåer här? Är det såhär:
(H0 The Player Character)
H1 Attributes
H2 Passive Attributes
H3 Fortitude, Willpower etc
Boxed text: Avoid Harm

Eller är Avoid Harm H3 och Fortite och Willpower en punktlista, eller finns det fyra eller till och med fem nivåer här? Eller är detta frågor som inte låter sig besvaras...?

Jag tolkar det snarare som det jag kallar för semantisk typografi, det vill säga att allt i fetstil är regeltermer. Ordets utseende ger information om ordets användning. Jag gillar verkligen sättningen av den sidan men undrar om det inte hade varit lämpligare med kapitäler eller kursiv stil, något med smalare streck, i det här sammanhanget.

@Dante vilka typsnitt har du valt? Jag gillar dem verkligen!

 

[Dante]

Hur skulle man tänka kring rubriknivåer här? Är det såhär:
(H0 The Player Character)
H1 Attributes
H2 Passive Attributes
H3 Fortitude, Willpower etc
Boxed text: Avoid Harm

Eller är Avoid Harm H3 och Fortite och Willpower en punktlista, eller finns det fyra eller till och med fem nivåer här? Eller är detta frågor som inte låter sig besvaras...?

Rubriknivåerna är som följer:

H1: THE PLAYER CHARACTER
H2: ATTRIBUTES
H3: Passive Attributes
H3: Active Attributes
H2: PLAYER MOVES
H3: How Moves Work
H4: Trigger:
H4: Roll:
H4: Outcomes:

@lupmet har rätt i att Fortitude, Willpower, etc. är semantisk typografi. De råkar tyvärr se ut som radrubriker om de hamnar först i ett stycke.

Avoid Harm är en Move-rubrik och befinner sig tekniskt sett på samma nivå som H3. Eftersom KDL är ett PbtA-spel är moves en central grej, så de sticker ut så de ska vara lättare att hitta. (Även spelets principer och spelledartips har fått en egen rubrikstil).

 

[Dante]

Dante vilka typsnitt har du valt? Jag gillar dem verkligen!

Det är Infidel C för de översta rubriknivåerna och sedan olika varianter av Alverata för resten.