Nekromanti "Anakronismer" i stämningsmusik

[Nero_UBBT]

Sedan jag första gången stötte på fenomenet med stämningsmusik som 15-åring på SävCon älskar jag att använda det och vill alltid hitta nya sätt att använda det.

Ofta talar man, däribland jag själv, om det kloka i att använda soundtracks som inte är för dramatiskt (eller liknande) och därigenom tar alltför mycket uppmärksamhet. T.ex. brukar dataspels-soundtrack vara uppskattat för det ändamålet.

Det jag undrar över nu däremot är vilka erfarenheter ni har av stämningsmusik som faktiskt sticker ut "anakronistiskt". Man kan jämföra med Cat People av Bowie i Inglorious Basterds och soundtracket med elektronisk musik till filmen Marie Antoinette. Jag själv har goda erfarenheter av att använda Springsteens Streets of Philadelphia i en stämningsscen för en gatstrykande rollperson i Noir (vet inte vad spelarna tyckte förvisso).

Ni som prövat det, funkade det bra eller dåligt? Varför?

 

[wilper]

Jag har kört allt från Helium Vola till Sibelius när vi spelat fantasy, det funkar bra. Just i fantasy har jag rätt svårt för "tidstrogen" musik. Jag tycker att säckpipor och krumhorn blir lite utmattande efter ett tag, även om det är coolt att slänga in lite sådant i en värdshusscen eller så för att genom musiken plötsligt låta världarna närma sig varandra.

 

[Anarchclown]

Alltså. Jag pratade med några som använde "The Poison" av prodigy för att ge stämning till en venetiansk maskeradbal om jag inte minns fel. Så visst fan funkar det utmärkt.

 

[Ymir]

Well, ska vi vara petiga har nästan inga medeltids/fantasyfilmer autentiska soundtrack, eftersom orkestrar av Hans Zimmer-typ snarare hör hemma i 1700-1800-talet än i en pseudomedeltida värld. Den enda film som utspelar sig innan 1650 eller nåt som jag på rak arm kan komma på har ett mer eller mindre autentiskt soundtrack är den slovakiska Erzebet Bathory-filmen av Juraj Jakobisko.

Med andra ord...klart man kan ha anakronistiska soundtrack i rollspel, däremot kan man diskutera vilken känsla de ska förmedla. Jag har aldrig någonsin hört någon protestera mot grejer som Enigma när man spelar medeltidsfantasy, men jag misstänker att typ Power Metal vore känsligare, för att inte prata om Shibuya-Kei... folk har vissa förutbestämda uppfattningar, ibland väl befogade kanske, men ofta klent motiverade fix idéer, om hur 'fantasymusik' ska låta. Jag tror man har allt att vinna på att experimentera, men man kan ju börja försiktigt och jobba sig fram mot mer experimentiella grejer om ens första försök slår väl.

 

[Laowai]

Nu har jag ju inte varit spelledare, däremot har jag hjälpt några av mina spelledare att trixa ihop spellistor, och jag har känt att tidstypisk musik med lutor och whatnots ofta kan bli distraherande eftersom den sällan är gjord för att bara vara i bakgrunden.

Mer moderna verk kan ofta fungera bättre i många situationer iom att de likafullt kan ge den känsla man är ute efter.

Sen eftersom alla andra har tagit filmer som exempel: Både "En Riddares Historia" och "Sharpe" använder delvis anakronistisk musik rätt väl. ERH kanske inte är helt korrekt på något sätt, men Queen och vad de nu har för musik passar in rätt bra, trots medeltid.

Och i Sharpe är det elgitarr i introt, trots att det är Napoleonkrigen, what gives liksom?
Likförbaskat sätts stämningen skitbra.

 

[Basenanji]

Jag vill bara passa på att promota en gube som heter Palestrina.

Då får man hygglig vokalmusik från femtonhundratalet som i mina ögon inte kräver fullt lika mycket tålamod som en ostämd pipblåsare.

Ett exempel kan vara detta!

---

För att mer svara på temat tycker jag nog att man ska sikta på anakronistisk musik, just bara för att rollspel inte alltid måste vara så simulationistisk, utan tvärtom som ett drama i sig. Och då fungerar väl egentligen vilken musik som helst?

 

[Sapient]

Nu har jag ju inte varit spelledare, däremot har jag hjälpt några av mina spelledare att trixa ihop spellistor, och jag har känt att tidstypisk musik med lutor och whatnots ofta kan bli distraherande eftersom den sällan är gjord för att bara vara i bakgrunden.
.

Det håller jag iofs. inte med om - det finns gott om danser från senmedeltid och renässans som funkar utmärkt som bakgrundsmusik. Det är nog mest det att man (fortfarande) får lägga ned en halv livstids samlande för att få tag på dem.

Du löper viss risk att bli utsatt för dem framöver...

 

[Laowai]

Problemet kan vara att vi har haft ett ytterst litet urval som vi har lyssnat på ifs.

Det jag menade var väl mer att det är lättare att hitta modern musik som låter fantasy, gjord för att vara tänkt att spelas i bakgrunden än det är att hitta medeltida musik som passar lika väl.
Så det är väl helt enkelt lättja från vår sida helt enkelt

Edit: Jag ser fram emot att bli utsatt för medeltidsmusik utvald över en livstid för att passa i rollspel faktiskt

 

[Sapient]

Ja, det finns väldigt bra modern musik med fantasy-känsla. Och den har fördelen att vara melodisk, vilket mycket litet av den medeltida är. (Senmedeltida och renässans börjar dock "låta modernt".)

Det är bra på det sättet att musiken inte verkar "underlig", och därför kanske stör mer än nödvändigt. Skalmejor, vevliror och andra instrument som ger grundtoner, blir lätt det för en modern lyssnare. (Och då räknar jag inte ens med säckpipor, det är något konstigt vad folk har emot dem... )

Men för att säga något om anakronistisk musik också, jag tycker användandet av "We will rock you" i A Knight's Tale var väldigt effektfullt.

Förvisso förmodligen obrukbar som BAKGRUNDS-musik, men som sagt effektfull i situationen.

Och där tror jag vi har en ledtråd. Modern musik har i regel mer känsloladdning och är därför lättare att använda i starkt laddade sammanhang, än medeltida.

(Om man nu inte har rätt speciell musiksmak. Men jag brukar nynna med i klassiker som Bache, bene veniens och Tempus est Iocundum, på jobbet. Tur man sitter i eget rum...)