Sedan jag första gången stötte på fenomenet med stämningsmusik som 15-åring på SävCon älskar jag att använda det och vill alltid hitta nya sätt att använda det.
Ofta talar man, däribland jag själv, om det kloka i att använda soundtracks som inte är för dramatiskt (eller liknande) och därigenom tar alltför mycket uppmärksamhet. T.ex. brukar dataspels-soundtrack vara uppskattat för det ändamålet.
Det jag undrar över nu däremot är vilka erfarenheter ni har av stämningsmusik som faktiskt sticker ut "anakronistiskt". Man kan jämföra med Cat People av Bowie i Inglorious Basterds och soundtracket med elektronisk musik till filmen Marie Antoinette. Jag själv har goda erfarenheter av att använda Springsteens Streets of Philadelphia i en stämningsscen för en gatstrykande rollperson i Noir (vet inte vad spelarna tyckte förvisso).
Ni som prövat det, funkade det bra eller dåligt? Varför?
Ofta talar man, däribland jag själv, om det kloka i att använda soundtracks som inte är för dramatiskt (eller liknande) och därigenom tar alltför mycket uppmärksamhet. T.ex. brukar dataspels-soundtrack vara uppskattat för det ändamålet.
Det jag undrar över nu däremot är vilka erfarenheter ni har av stämningsmusik som faktiskt sticker ut "anakronistiskt". Man kan jämföra med Cat People av Bowie i Inglorious Basterds och soundtracket med elektronisk musik till filmen Marie Antoinette. Jag själv har goda erfarenheter av att använda Springsteens Streets of Philadelphia i en stämningsscen för en gatstrykande rollperson i Noir (vet inte vad spelarna tyckte förvisso).
Ni som prövat det, funkade det bra eller dåligt? Varför?