Andlighet

[God45]

Fokuset på tro är ett väldigt specifikt kristet fenomen, dessutom. Det är det som gör Plinius d.y. så irriterad på sin samtids kristna - han vill bara att de ska offra till den kejserliga kulten som alla normala människor som inte är landsförrädare (judarna har ett undantag), men de vägrar trots att han säger till dem att han inte bryr sig det minsta om vad de egentligen tror på och gör bara den jäkla offerritualen så slipper jag slå ihjäl er!

”DET ÄR BARA EN BYRÅKRATISK FORMALITET FÖR FUCKA SAKE FATTAR NI HUR MYCKET PAPPERSARBETE NI TVINGAR MIG ATT GÖRRRRAAAA?????!!!!”

 

[JohanL]

”DET ÄR BARA EN BYRÅKRATISK FORMALITET FÖR FUCKA SAKE FATTAR NI HUR MYCKET PAPPERSARBETE NI TVINGAR MIG ATT GÖRRRRAAAA?????!!!!”

Han skickar mycket riktigt ett brev till kejsar Trajanus där han ber om vägledning för byråkratisk process för att hantera det hela (Plinius sitter ute i en av provinserna), och får ett rätt balanserat svar. För att handla om religiös förföljelse är det rätt liberalt - man får känslan att han helst skulle slippa.

 

[God45]

Han skickar mycket riktigt ett brev till kejsar Trajanus där han ber om godkännande för sitt förslag på byråkratisk process för att hantera det hela (Plinius sitter ute i en av provinserna).

Det var länge sedan jag kände så här mycket sympati för någon som levde för nästa tvåtusen år sedan! Det är vad jag hade gjort också i hans position.

Byråkrati är typ grejen som definierar människor som förståeliga för mig. Vi har så lite kulturella förväntingar kring det och det är så tråkigt så det är en sådan där ”alla människor är samma på grundläggande sätt” grej.

 

[Quadrante]

Fast, liksom, den där grejen där man går ”Jag tror det är på riktigt” är ju extremt ytligt.

Ja precis. Det är lixom inte grejen. Utan hur man ska göra för spelaren, verktyg, beskrivning och regler. Man kan acceptera att där inte finns ateister och spelaren behöver ju inte vara övertygad själv. Det intressanta är olika sätt att tackla tro på i spel.

 

[Svarte Faraonen]

Fast, liksom, den där grejen där man går ”Jag tror det är på riktigt” är ju extremt ytligt. Det är ju inte där du är när du är religiös som standard. Det är självklart att Gud finns på riktigt I vår verklighet (om du är religiös), vad du gör med det är det intressanta. I fantasy världen är bara mer människor i det stadiumet.

Där kan man ju också komplicera det hela med att det finns åtskilliga religioner som har en så pass stark kulturell/rituell komponent att själva tron på Gud/gudar är ointressant. Många moderna cārvāka-inspirerade personer kallar sig "ateistiska hinduer", det finns gott om ateistiska judar och buddhister, etc. Från en kristen horisont är det främmande, men det är en realitet i många andra religioner.

 

[JohanL]

Många moderna cārvāka-inspirerade personer kallar sig "ateistiska hinduer", det finns gott om ateistiska judar och buddhister, etc. Från en kristen horisont är det främmande, men det är en realitet i många andra religioner.

Som jag sagt förr här - man är troende kristen, praktiserande muslim, och observant jude.

 

[God45]

Som jag sagt förr här - man är troende kristen, praktiserande muslim, och observant jude.

Jag tror att detta är en grej som är super sann och gör att det lättaste är att välja en approach i den aktuella kampanjen. Inte ens kampanjvärld utan kampanj. Hur kommer vi metaforiskt koppla religionen till verklig religion när vi spelar?

 

[JohanL]

Apropå själva rubriken har det ibalnd spekulerats i att folk ibland inte fick den andliga delen riktigt tillfredsställd av de officiella kulterna i antiken, och att det är i alla fall en delförklaring till framgångarna för mystieriekulter och kristendomen. Litet som att en del på svenskt 1800-tal inte fick ut tillräckligt mycket ur det högkyrkliga utan samlade sig för kvietistisk verksamhet.

Den här spänningen mellan den alltmer formaliserade och byråkratiserade (och ibland dessutom obligatoriska) officiella kulten med präster som är minst lika mycket administratörer som religiösa experter och den personliga, mystiska upplevelsen, verkar vara något närmast evigt.

 

[Svarte Faraonen]

Den här spänningen mellan den alltmer formaliserade och byråkratiserade (och ibland dessutom obligatoriska) officiella kulten med präster som är minst lika mycket administratörer som religiösa experter och den personliga, mystiska upplevelsen, verkar vara något närmast evigt.

Det som dock i mitt tycke förtar den spänningen är om regelverket gör det tydligt att en av dem borde gynnas med fler gudomliga gåvor än den andra.

 

[Quadrante]

Det som dock i mitt tycke förtar den spänningen är om regelverket gör det tydligt att en av dem borde gynnas med fler gudomliga gåvor än den andra.

Det var lite det jag funderade på. Om det ena ”definitivt är sanning” kan då det andra vara det också. Men som Kalles Kallan lärt oss, de som ”vet” är galna.

 

[God45]

Jag gillar att göra divine spell casting baserat på förståelse. Det hjälper inte bara att studera, du måste förstå. Men om du förstår genom det formaliserade systemet, eget bildstormande eller en kult ger fortfarande tillgång till magin.

 

[Genesis]

Det var lite det jag funderade på. Om det ena ”definitivt är sanning” kan då det andra vara det också. Men som Kalles Kallan lärt oss, de som ”vet” är galna.

Jag gillar ju att spela på motsägelsefull fiktion, så jag tycker ju att det vore ballt att hantera det genom att säga ”Alla religioner är helt sanna, och säger emot varandra”.

 

[JohanL]

Jag gillar ju att spela på motsägelsefull fiktion, så jag tycker ju att det vore ballt att hantera det genom att säga ”Alla religioner är helt sanna, och säger emot varandra”.

I Glorantha är det inte bara bokstavligen så här, utan man kan dessutom bevisa att ens egen tolkning är den rätta.

(Slå mot Illumination.)

 

[Theo]

Som jag sagt förr här - man är troende kristen, praktiserande muslim, och observant jude.

Jag skulle nog säga att man åtminstone kan vara en praktiserande/observant katolik utan att nödvändigtvis vara så intensivt troende, men katolicismen är ju den kristna inriktning som är mest upphängd på ritualer och kultpraktik.

 

[JohanL]

Jag skulle nog säga att man åtminstone kan vara en praktiserande/observant katolik utan att nödvändigtvis vara så intensivt troende, men katolicismen är ju den kristna inriktning som är mest upphängd på ritualer och kultpraktik.

Jag tror att du även där förväntas faktiskt tro på trosbekännelsen, i alla fall. Det är poängen med den.

Men visst, det är inte Sola Fide, direkt.

(Det har noterats att olika smaker av kristendom leder till olika saker att ha ångest över. Har jag biktat och botgört som jag ska? Är jag en av de utvalda? Tror jag tillräckligt mycket?)

 

[Quadrante]

Gör eget inlägg av detta

 

[Mogger]

Jag gillar ju att spela på motsägelsefull fiktion, så jag tycker ju att det vore ballt att hantera det genom att säga ”Alla religioner är helt sanna, och säger emot varandra”.

Ja, det är väl typ standard i Fantasy? Gudarnas domäner tycks utmanas och det pågår en maktkamp samtidigt som naturlagarna är lite svajiga. Släng in lite parallella universum, skuggvärldar, illusioner och ALLT är ALLTID sant samtidigt som ALLT ALLTID är lögn.

Det är därför det blir rimligt med en kult som dyrkar maskrosor och ser genom maskrosor meningen med livet. För det är helt enkelt för jävla krångligt att ta in mer.

 

[Genesis]

Ja, det är väl typ standard i Fantasy? Gudarnas domäner tycks utmanas och det pågår en maktkamp samtidigt som naturlagarna är lite svajiga. Släng in lite parallella universum, skuggvärldar, illusioner och ALLT är ALLTID sant samtidigt som ALLT ALLTID är lögn.

Det är därför det blir rimligt med en kult som dyrkar maskrosor och ser genom maskrosor meningen med livet. För det är helt enkelt för jävla krångligt att ta in mer.

Det kanske det är. Har dålig koll på fantasy. Men det kan nog vara något jag kunde gå igång på. En av rollpersonernas svärd är ett heligt och mäktigt vapen med gudomliga krafter, samtidigt som det är ett helt vanligt svärd utan övernaturliga egenskaper. Prästen kan tala med ormar och hela sår samtidigt som han är en vanlig människa utan krafter. Känns utmanande, men intressant!

 

[God45]

Det kanske det är. Har dålig koll på fantasy. Men det kan nog vara något jag kunde gå igång på. En av rollpersonernas svärd är ett heligt och mäktigt vapen med gudomliga krafter, samtidigt som det är ett helt vanligt svärd utan övernaturliga egenskaper. Prästen kan tala med ormar och hela sår samtidigt som han är en vanlig människa utan krafter. Känns utmanande, men intressant!

Det låter som Mage: The Ascension.

 

[Gamiel]

vet inte om det passar men enligt en av kommentarerna i min Feng Shui: Thorns of the Lotus så var folks attityd till gudomligheter och andevärlden väldigt merkantil, man offrade och bad för fördelar/undvika nackdelar och hade inga problem att byta gudar om de man bet till inte gav någon effekt men de gudarna som andra hade offrat till verkade ha favör.