Eftersom jag pinsamt länge har suttit och petat på ett maffiarollspel vid namn Omertà har jag läst en del böcker om maffian. Det har inte hjälpt mig att få spelet färdigt, men det har fått mig att tänka på en sak angående beskrivande texter. (Redan nu kastar jag in en brasklapp: Det är fullt möjligt att alla andra redan tänkt på det här, men själv har jag aldrig funderat på det tidigare.)
De texter jag läst om maffian kan klassas som populärvetenskapliga, med stark betoring på populär. De är alltså till både för att underhålla och för att informera. Underhållningen är främst i form av olika anekdoter om kända gangstrar -- hur de dog, vilka konstiga vanor de hade, vad de gjorde i fängelset, saker de sagt, hur de rymde från polisen genom att klättra ut genom ett toalettfönster och fly springande genom Central Park i bara kalsonger och strumpor, eller något annat. Det är kul, betydligt roligare att läsa än en vanlig faktatext.
Då måste man fråga sig varför det är så ovanligt att rollspelsböcker är skrivna på det här sättet?
I en rollspelsbok som innehåller världsinformation görs det ofta en tydlig uppdelning mellan rent skönlitterära inslag och den rena faktatexten. Skönlitterära inslag, om de förekommer, förekommer vid sidan av, på en egen sida eller på annat sätt åtskiljda från den övriga texten. Ganska ofta beror det på att de helt enkelt inte har så mycket med den beskrivande texten att göra, men det kan nog också bero på att de sällan tillför speciellt mycket. När en berättande text används för att beskriva något utgör den istället hela beskrivningen, som i Trakorien eller Hammaren och trollspöt där hela beskrivningen av landet utgörs av en berättelse (eller flera berättelser i fallet med H&T).
Vad jag skulle vilja se är en rollspelstext där berättandet är integrerat i den beskrivande texten. Den berättande delen av texten utgörs av anekdoter som är relevanta för texten och kan användas som bryggor när man ska börja berätta om något nytt inom ämnet. Det svåra med att skriva en sådan text, såvida man inte skriver om en verklig företeelse förstås, är att man måste hitta på en himla massa anekdoter. Fördelen är att det förhoppningsvis blir trevligare att läsa. Dessutom skulle jag inte ställa lika höga krav vad gäller den litterära kvalitén på en anekdot i en berättande text som jag skulle göra på ett fristående skönlitterärt inslag i ett rollspel.
Finns det något rollspel eller någon rollspelsmodul som är skrivet på ett sådant sätt? Skulle det vara vettigt att göra det?
/tobias
De texter jag läst om maffian kan klassas som populärvetenskapliga, med stark betoring på populär. De är alltså till både för att underhålla och för att informera. Underhållningen är främst i form av olika anekdoter om kända gangstrar -- hur de dog, vilka konstiga vanor de hade, vad de gjorde i fängelset, saker de sagt, hur de rymde från polisen genom att klättra ut genom ett toalettfönster och fly springande genom Central Park i bara kalsonger och strumpor, eller något annat. Det är kul, betydligt roligare att läsa än en vanlig faktatext.
Då måste man fråga sig varför det är så ovanligt att rollspelsböcker är skrivna på det här sättet?
I en rollspelsbok som innehåller världsinformation görs det ofta en tydlig uppdelning mellan rent skönlitterära inslag och den rena faktatexten. Skönlitterära inslag, om de förekommer, förekommer vid sidan av, på en egen sida eller på annat sätt åtskiljda från den övriga texten. Ganska ofta beror det på att de helt enkelt inte har så mycket med den beskrivande texten att göra, men det kan nog också bero på att de sällan tillför speciellt mycket. När en berättande text används för att beskriva något utgör den istället hela beskrivningen, som i Trakorien eller Hammaren och trollspöt där hela beskrivningen av landet utgörs av en berättelse (eller flera berättelser i fallet med H&T).
Vad jag skulle vilja se är en rollspelstext där berättandet är integrerat i den beskrivande texten. Den berättande delen av texten utgörs av anekdoter som är relevanta för texten och kan användas som bryggor när man ska börja berätta om något nytt inom ämnet. Det svåra med att skriva en sådan text, såvida man inte skriver om en verklig företeelse förstås, är att man måste hitta på en himla massa anekdoter. Fördelen är att det förhoppningsvis blir trevligare att läsa. Dessutom skulle jag inte ställa lika höga krav vad gäller den litterära kvalitén på en anekdot i en berättande text som jag skulle göra på ett fristående skönlitterärt inslag i ett rollspel.
Finns det något rollspel eller någon rollspelsmodul som är skrivet på ett sådant sätt? Skulle det vara vettigt att göra det?
/tobias
