Re: Reglofilivarning
<blockquote><font size=1>Svar till:</font><hr>
När det gäller strid man mot man spelar det alltså egentligen ingen roll att 'två vapen-tekniken' gör så att anfallarens andra anfall kommer 'sist'. Den uppenbara skillnaden kommer när man strider mot flera motståndare samtidigt, eller om någon på avstånd skjuter mot de stridande. Exempelvis kan vi ta personerna A, B och C. Antag att A har 'Två vapen'. Om A vinner initiativet mot B, men att C vinner mot A. A kan välja att bli försvarare, vilket kan vara fördelaktigt i sådana lägen, men låt oss säga att han inte gör det. A har högst relativt initiativ, vilket gör att han kan utföra sin första attack mot B. Sedan blir det C:s tur att göra sitt anfall mot A, och till sist får A göra sitt 'sista anfall' mot B. Om B har valt 'motanfall' kommer de allra sist.
<hr></blockquote>
Ja detta är ju stridsreglernas "forte" eller hur...
Försvararen får inte motanfalla om denne inte attackeras, varvid fem spjutbeväpnade motståndare kan pacifiseras genom att bara anfalla en av dem...
Varför inte, som anfallare, attackera den som har chans att träffa dig. B har ju inte det eftersom han inte kan göra ett iota om inte A gör något mot honom först. Sålunda är det vettigt att anfalla C och förhoppningsvis ta ut honom ur striden innan han hinner anfalla och strunta i att anfalla B.
B gör med andra ord ingenting den här rundan emedan C, som f.ö.
inte får välja en försvarsmanöver erhåller Ob10T6+2 rätt upp i Mumindalen. Sen är det ju kanske så att A
inte får anfalla C eftersom "det står så i regloboken", men då är det kanske dags att ändra reglerna liiiite. Om C är inom A's vapenräckvidd kan (i min bok) A anfalla denne.
När det gäller 'relativt initiativ' är jag lika förvånad varje gång att försvarare är så snabba i början av rundan, men inte i slutet. Om A i ovanstående exempel avlossar fyra attacker och C endast en (1) så är tågordningen som följer alltså:
A,C,A,A,A --- Ooooh.. vad realistiskt detta känns. Vad gör C under resten av rundan... dansar en jigg?
<blockquote><font size=1>Svar till:</font><hr>
Då vill jag hävda att Du inte alls får samma kraft i slagen. Du får alltså mer sving om Du inte låter anfallen komma samtidigt. Om Du ändå vill göra två attacker 'precis samtidigt' (under förutsättning att Du strider med två vapen'), så skulle jag modifiera skadan med minst -Ob1T6... kanske till och med halvera skadan. Fördelen är att motståndaren inte kan välja att parera båda anfallen, om denne bara har ett vapen. Däremot kan motståndaren fortfarande välja att undvika OCH parera, eller att undvika båda anfallen (t.ex genom att gå bakåt).
<hr></blockquote>
Då vill jag hävda att Du saknar insikt i vad som genererar skada. Det är inte bara muskler utan även hastighet. Det är var din centerpunkt befinner sig och hur din balans är beskaffad. Anslagsenergi beräknas både på tyngd och
hastighet. Om anfallaren lyckas bibehålla sin balans, centerpunkt och svinghastighet då denne svingar med bägge armarna, finns det
inget som säger att anfallaren förlorar anslagsenergi vid axel/armbågs/handledsdelen av anfallet. En större del av det som utgör slutresultatet bestäms av anfallarens förmåga att bibehålla sin balans genom hela attacken. Ben, höft och rygg skapar plattformen för det som armarna avslutar och dessa tre storheter (b/h/r) utgör för för de flesta vapen minst 70% av resultatet. För tyngre vapen än mer. Målet är dessutom att nå den maximala "utväxlingen" av ben, höft, rygg, axel, armbåge och handled exakt då vapnet träffar motståndaren. Detta kan t.o.m vara lättare att åstadkomma med synkronisering av höger och vänster arm.
Hur stor roll de de olika kroppdelarna spelar för slutresultatet beror på vapnets beskaffenhet. Vissa lätta kättingvapen och piskor kan användas med nästan bara armhastighet. Tunga yxor
kräver en mycket god balans, bred stance och mycket lite armföring (annorstädes är du obalanserad om försvararen undviker) etc....
Till detta kan läggas anfallares och försvarares relativa vikt. Men denna post är redan för lång för att gå in på det nu.
