Nekromanti Angående Coriolis - Hjärtekrossar-spinoff

[walruz]

Jag tyckte att detta inte riktigt hörde till Heartbreaker-diskussionen i 2097s tråd, så jag startar helt enkelt en ny.

Jag håller på och filar på en setting (iofs med tillhörande regelsystem, så låt oss kalla det för ett spel), vars koncept utarbetades innan jag hade hört talas om Coriolis; vi tittade på den svenska spelmarknaden och försökte komma fram till vad som saknades. Science fiction-spel, kom vi fram till. Vi utarbetade ett grundconcept som närmast kan beskrivas som 1100-talet i rymden. Konceptet har iofs utvecklats en hel del sedan dess, men just för att den bild jag har fått av Coriolis är väldigt lik en ytlig beskrivning av det jag arbetar med (hela arabestetiken, exempelvis), har jag hållit mig från att läsa igenom Coriolis-boken.

Minst ett av spelen du räknade upp fick mig att bokstavligt talat börja gråta när jag såg det i affären. Personen som har gjort det är juste, kanske just därför hjärtat brister ännu hårdare.

Well... Jag föredrar att spara mina tårar till andra saker. I den mån jag gråter över något så är det Coriolis och Götter. Så otroligt mycket potential och så medelmåttiga spel.

Jag har fått uppfattningen att Coriolis har fått ett genomgående positivt mottagande, men ovanstående visar att det finns folk som inte gillar det särskilt mycket. Jag undrar, vad är det som gör Coriolis medelmåttigt; vad är lågvattenmärkena, så att säga.
Vidare, vad är den huvudsakliga dragningen folk har till Coriolis, förutom att det är snyggt som fan?

 

[Krille]

Coriolis är en stor kluns regler med lite värld, halvhjärtade spelledartips och en massa bilder, vilket gör att det inte har något som hugger tag i rollpersonerna ("hjältarna") och drar in dem i äventyret - eller för den delen i spelledaren och hjälper honom att få igång äventyret. Allt det arbetet överlåtes åt spelledaren. Givet det är det inte så mycket att hänga i julgranen - det är inget revolutionerande över reglerna, och alldeles för lite värld för att göra en lycklig.

Jag beskrev det vid ett tillfälle som motsvarande Jorden RPG, där man får en stor klase med regler om hur man gör rollpersoner, hur man slåss och hur man bygger skepp och skjuter på dem; utöver det en mycket översiktlig karta, en beskrivning av FNs säkerhetsråd samt katolska kyrkan, en kort turistguide till London och ett mycket kort sammandrag av treaktsmodellen.

Vad som hade behövts var mer värld och en mycket tydligare krok att dra in spelarna med. Ett svar på frågan "vad gör man?", helt enkelt. Det saknas idag. Det är rätt talande att jag använde Noirs spelledartips om dess relationskartor och bomber för att över huvud taget ha ett äventyr att spelleda under speltestet.

 

[Ram]

Jag har fått uppfattningen att Coriolis har fått ett genomgående positivt mottagande, men ovanstående visar att det finns folk som inte gillar det särskilt mycket. Jag undrar, vad är det som gör Coriolis medelmåttigt; vad är lågvattenmärkena, så att säga.
Vidare, vad är den huvudsakliga dragningen folk har till Coriolis, förutom att det är snyggt som fan?

Coriolis upplever jag drabbades av att vara för litet för sin egen legend. Det som presenterades i förväg var enormt bra. Otroliga bilder, stämningsfulla texter, araber i rymden med ordnar och grejjor och lite old ones.

När man sedan öppnade den svindyra regelboken så fick man inte mycket mer än de stämningstexterna. Regelsystemet är ok, men inte vidare revolutionerande. Världen är tunnt beskriven. Det fanns ingenting som sög tag i en. Jag upplevde att Järnringen missat att man inte längre kan släppa en bok som är nästan bara regler pss som man kunde 1991.

Enter Tony Irwing:
MEN. Det kan fortfarande bli precis hur bra som helst. De produkter som plannerats, framför allt Furstar & Intrigmakare och Ordnar & Sanningssökare har alla möjligheter att göra det till ett enormt bra spel.

Men ensamt så är det lite tunnt.

 

[Dimfrost]

Det verkligt intressanta är hur bra Coriolis säljer. Det sålde väldigt bra de första veckorna eller månaderna, men det kan man ju i mycket förklara med hajpen. Jag har hört att försäljningen av Coriolis liksom alla andra rollspel sedan störtdök i juni när D&D4 släpptes, även om jag tycker att det låter en smula märkligt själv. Frågan är hur bra Coriolis kommer att stå sig i längden. Är det för knepigt för kidsen att sätta sig in i? Är det för svårt att börja spela i för erfarna grupper (som Krille hävdar)? Själv köpte jag det enbart för illustrationernas skull (på Adlibris var det inte så farligt dyrt) så jag är i alla fall inte missnöjd.

 

[Dilandau]

Ett svar på frågan "vad gör man?", helt enkelt. Det saknas idag.

Verkligen. Inte ens rp-arketyperna ger mycket till ledtråd. "Stuvare", liksom. Vaffn gör man med en stuvare-rollperson?

 

[Gäst.]

Som flera redan påpekat innehåller Coriolis regelbok i princip bara regler. M:UA regelbok var konstruerad på samma sätt men där fanns det redan en värld att använda från M2 så det gav inte samma känsla av att något saknades.

Vartefter supplimenten kommer ut så kommer denna brist att rättas till men än så länge så är det bara ett regelverk.

 

[Arfert]

Jag spelade Coriolis nu på SSK, och hade kul, ett bra system, och scenariot hade nån slags arabic-firefly-känsla som var ball... Men som sagt, man behöver mer värld.

Götter däremot känns som att det ännu mer lider av för mycket regler och för lite kampanj... Om det nu är ett investigations-spel, som jag uppfattat det som.

 

[CapnZapp]

Coriolis lider av de saker som nämnts ovan, ja.

Det huvudsakliga misstaget så som jag ser det var att släppa grundboken såpass tidigt som i våras:

Hade Järnringen spenderat sommarhalvåret med att finslipa reglerna (kanske med en större betaomgång, med lite vassare minmaxare som kunde brottats med reglerna lite mera kritiskt) och släppt reglerna samtidigt som första världsboken, hade nästan samtliga tillkortakommanden kunnat mildras eller helt omintetgöras.

Jag kan bara hoppas att detta enskilda misstag inte visar sig vara allvarligt när vi ser på saken om några år.

Zapp

PS. Bara så vi är på samma plan; här är en tvättlista över den kritik som kan riktas mot spelet, såvitt jag förstår det:

1) det känns förvånansvärt lite 2008 - spelet innehåller få nymodigheter inom spellederi, äventyrskonstruktion och karaktärskrokar. Samtidigt är spelet inte det minsta kompatibelt med vare sig Mutant eller något annat spel. De största avstegen från supertraditionellt rollspel är (återigen i mitt personliga tycke) a) inga grundegenskaper och b) one roll to rule them all. Ingendera på den metanivå som mycken innovation rör sig på, med andra ord.

2) Reglerna är klart under genomsnittet (av de rollspel jag bläddrat i, vill säga) vad gäller stringens, lättfattlighet, organisation och tydlighet. Med andra ord: det finns en lång lista av enskilda regler som behöver skrivas om eller förtydligas. Ännu ett halvår efter släppet skulle jag vilja säga Järnringen har 80% av det arbetet framför sig.

3) Det saknas en värld i princip helt, och vi vet ytterst lite om vilken ton, färg och form universat kommer att få. Järnringen har försvarat sig med att grundboken bara innehåller regler, men det är då oförsvarligt att vänta mer än sex månader med att släppa helt nödvändigt supportmaterial.

Med andra ord, Järnringen håller på att schabbla bort bollen. De har fortfarande inte förlorat matchen, men det är hög tid för en rejäl offensiv från deras sida om inte all den energi och glädje de lagt ner på Coriolis ska gå om intet!

 

[CapnZapp]

Oj. Let's not even go there... Om vi skulle ta upp enskilda regelfrågor i den här tråden skulle vi ju inte diskutera annat

(Och det är ju inget unikt för Coriolis utan gäller alla spel, ska jag nog tillägga...

Jag tycker personligen den typen av frågor hör bäst hemma på Järnringens egna forum)

 

[Arfert]

tja... man kanske kör Firefly-varianten och kuskar runt med ett lastskepp... då kanske man behöver en stuvare. På SSK spelade jag en gast (utrustad bl.a med golvmopp)... och hade hur kul som helst. Han var ju fan den mest heroiska (och dödliga) av alla i spelgruppen (med sin kniv).

 

[Krille]

Det funkar säkert jättebra. Synd bara att Järnringen aldrig talar om det för mig att det är så de vill köra det.

 

[Arfert]

nej det är ju såklart en miss av dem.. ..som de kan få äta upp...

 

[Krille]

Ghazallis sista färd

Jag lade rabarber på Ghazallis sista färd på SSK (och spelledarskärmen, men det har inget med den här posten att göra), och efter att ha läst det har jag en spontan kommentar att utbrista:

Varför, oh varför, är det inte med i regelboken?!!

Det är inte ett perfekt äventyr. Det är tokrälsat och rätt begränsat. Det är dyrt och snittar på 4kr/sida. Det är i låg upplaga. Det är i svartvitt.

Men, det är öppet för i princip alla sorters rollpersoner och det visar hur Coriolis ska spelas! Det ger i princip den rollpersonsupphängarkrok som Coriolis så fruktansvärt väl behöver! Hade det ingått i regelboken så hade all min kritik mot Coriolis självdött, och mitt betyg hade ökat från "snyggt men mäh" till "snyggt men okej".

Så återigen, varför, oh varför, är det inte med i regelboken?!!

 

[KostaFriaLigan]

Re: Ghazallis sista färd

Ärligt talat är det hur lätt som helst att hitta på saker att spela i Coriolis. Det är bara det att alla är oroliga att de ska störa JFABs planerade "värld" (som e det de gör himla bra) genom att resa runt och hitta på eget.

I och med att första delen i scenariosviten kommer kan mycket lösas -bara frågan när, när, när.

 

[Oscar Silferstjerna]

Re: Ghazallis sista färd

J
Så återigen, varför, oh varför, är det inte med i regelboken?!!

Den bistra sanningen, gissar jag utan att veta, är att det har med pengar att göra. Och regelboken kostade nog en del.

 

[Storuggla]

Re: Ghazallis sista färd

"Den bistra sanningen, gissar jag utan att veta, är att det har med pengar att göra. Och regelboken kostade nog en del."

Med tanke på utgivningstakten... varför i helskotta gjorde man en så begränsad utgåva? Folk som vill köpa Coriolis möts nu av en regelbok och en skärm, inget äventyr. Fint.


Storuggla, vänligt värre

 

[Krille]

Re: Ghazallis sista färd

Min personliga teori är att det har med tid att göra.

"Hörni, vi måste gå i tryck snart innan det blir Duke Nukem Forever av alltihop! Är äventyret klart?"
"Öh... nä."
"Ävaf... åkej, då skiter vi i det. Introäventyr är inte så viktiga ändå."

 

[Oscar Silferstjerna]

Re: Ghazallis sista färd

Det är jobbigt att ha förlag. Man gör en jäkla massa jobb som aldrig syns men som ändå måste göras.

Säger jag, som haft förlag för längesen. Det hade dock inget med rollspel att göra. Men jag lade bla flera hela arbetsdagar på enbart postgång.

 

[KostaFriaLigan]

Re: Ghazallis sista färd

De har lagt krut på böcker fn skulle man kunna tro, det ger mer intäkter än rollspel och du behöver inte ägna dig åt layout och bilder.

 

[KostaFriaLigan]

Re: Ghazallis sista färd

Med tanke på utgivningstakten... varför i helskotta gjorde man en så begränsad utgåva? Folk som vill köpa Coriolis möts nu av en regelbok och en skärm, inget äventyr. Fint.

Storuggla, vänligt värre

De skulle ge ut den som köp e-bok men som Krille sa, de hade väl inte tid.