Nekromanti Angående språk

[Rymdhamster]

I vår kampanj fungerar språkfärdigheterna väldigt bra.

Men ni kör alltså med faktiska färdigheter och ett värde? Men Trakorien gissar jag att ni kör någon variant av DoD, och hur gör ni då när någon vill lära sig ett nytt språk? Måste de spendera erf för det, eller räcker det med att bara vistas i landet och umgås med lokalbefolkningen?

 

[Fridigern]

Vi kör en något för krånglig DoD91-variant ja, alla fädigheter har normalt kostnad 2 men om en RP aktivt söker kunskap om något i en miljö där man lätt kan lära så sänks kostnaden till 1 för det spelmötet. Oftast har de nog för att kunna lära sig grunderna i språket om de lägger spelmötets EP på det. (Tror iallafall två av dem har FV i Kvuriskt teckenspråk t.ex). Precis som du nämner är frestelsen stor att lägga sina EP på vapenfärdigheterna, men de har fattat att de får mer ledtrådar ju fler språk de kan och flera av dem har blivit hårda culture gamers (tror att jag har förstått det uttrycket rätt). Sen slår jag sällan slag för att se om de förstår, har de låga FV får de bara brottstycken.

 

[Conan]

Jag vill passa på att påminna om att den här tråden ligger i rollspelsforumet, och att den handlar om språk i rollspel, inte om hur lätt eller svårt det är att lära sig att tala som en infödd i verkligheten.

/tobias

Det två ämnena är relaterade. Därav diskussionen.

 

[Rymdhamster]

Vi kör en något för krånglig DoD91-variant ja, alla fädigheter har normalt kostnad 2 men om en RP aktivt söker kunskap om något i en miljö där man lätt kan lära så sänks kostnaden till 1 för det spelmötet.
+
Sen slår jag sällan slag för att se om de förstår, har de låga FV får de bara brottstycken.

Låter ju i och för sig inte så dumt. I synnerhet att modifiera erf-kostnaden beroende på just om de aktivt har jobbat på det under spelmötet/äventyret eller om de bara vill köpa det rakt av. Nått att tänka på.

Och om man verkligen uttnytjar språk som verktyg i äventyren så stiger ju helt klart värdet av att faktiskt skaffa dem.

 

[Genesis]

Oavsett vad det beror på kan man nog säga att det är väldigt ovanligt att träffa på människor som lärt sig ett språk efter puberteten och kan misstas för inföding. Språkinlärning är en av mina hobbyer och jag talar ett halvdussin språk och har spenderat en hel del tid i diskussioner med andra polyglotter. Vissa saker har jag lärt mig som kan vara intressanta för rollspelare:

1: Brytning är till stor del talang och till liten del träning. Har du en stark brytning kan du lägga hundratals timmar på att förbättra den och fortfarande inte nå upp till samma nivå som någon som helt enkelt har bättre öra för det.
2: Ju fler språk man kan, desto lättare är det att lära sig nya.
3: Det är en enorm skillnad mellan att lära sig ett nära besläktat språk och att lära sig ett helt orelaterat. För en svensk att lära sig kantonesiska jämfört med franska är en skillnad på en faktor sex till åtta, typ.
4: De flesta som lär sig språk gör det för att de behöver kunna det. De lär sig en nivå som räcker för deras behov och förbättras inte mer.

 

[Mannen i skogen]

passera som en inföding

Är det någon som träffat någon svensk som lyckats lära sig svenska så bra att man kan tas för en inföding?

---

Jag listade lite olika språk som rollfigurerna kunde lära sig, bland annat ett litet perifert språk som bara talades i rollfigurernas hemtrakt. Kampanjen utspelade sig på en helt annan plats, och rollfigurerna kunde prata hemligheter med varandra på sitt hemspråk. Utom en rollfigur som glömt att skaffa den färdigheten.

 

[Quadrante]

Problemet med språk är att inte ens samma språk är homogent.

 

[Quadrante]

Personer från samma plats med samma modersmål talar inte alltid lika, klass, yrke, umgänge på påverkar. Så om ni nu seriöst nördar ner er i regler och uttal, så får ni fråga er vilken funktion dessa har och vad det säger om världen.

 

[Purgatid]

Hur känner ni inför det här med språk?

Love'em. Använder ofta och rikligt olika språk för att skapa mysterier eller segregera spelgruppen för att skapa nya villkor för spelgruppen.

Hur använder ni det?

Oj, det är en bred fråga. Oftast förekommer språk som sociala barriärer för spelarna. En slags markör som gör dem till utbölingar och ställer till det med språkförbistringar. Spelarna märker det sällan förrän det är försent. Jag, liksom du, använder inte språkregler så som de ofta "är tänkta" att användas. Snarare så tittar jag på hur duktig en person är på ett visst språk, och så skapar jag misstag om det kan förekomma sådana. T.ex låter jag NPCer använda talesätt och metaforer flitigt (speciellt i fantasy) vilket ställer till det med översättningen för spelarna. Antingen talar ingen språket, och då hamnar RPna i händerna på en översättare som är NPC. Eller också talar en eller flera språket stapplande, och då kan jag ibland skapa förvirring genom att förväxla ord, eller använda fraser och ordspråk som inte betyder vad man instinktivt tror att de betyder. Eller också talar en av RPna språket väldigt väl, och då blir den karaktären nödvändig för att karaktärerna skall kunna tolka världen. Hemskt svårt att (bara som lösryckt exempel) lyckas få med sig en fumlig handelsman in i ett vakttorn utan att väcka uppmärksamhet, så denne kan läsa korrespondensen utan att någon upptäcker att korrespondensen blivit läst.

Om en spelare nu satsat hårt på att kunna många språk, så skall det såklart belönas på sitt sätt. NPCer litar mer på de som talar språket ordentligt, de blir inte så lätt förvirrade över ordspråk och ordval, och i allmänhet blir allting mycket lättare. I regel väljer mina spelare alltid att kunna ett eller flera språk just för att ha lite mer bredd när det gäller kommunikation. Mina äventyr är inte så mycket "kolla, där är bad guys - mörda dem" utan oftare "vem är egentligen bad guy?" och "om de nu är bad guys, hur får vi någon annan att göra något åt det?" Följdaktligen är kommunikation viktigt i mina äventyr och därmed får språkfärdigheterna en funktion.

Som redan nämnts spelar dessutom språk roll för hur någon är som individ. EON nämns här, och det tycker jag stämmer bra. Kommunicera med Alver är t.ex ett jädra mek för någon som inte kan alviska speciellt bra. Helst skall ju ingen kunna alviska men alven kan något människospråk. Felya (alviska) i EON har ju inte verb så som vi tänker på dem. De saknas. Det påverkar rätt bra hur alver ser på världen, vad de minns av världen, och hur de beskriver världen. Nyligen spelade en av mina spelare alv, och det var väldigt roligt att se hur missförstånden hopade sig när alvens sätt att förklara vad som nyss hänt krockade totalt med sina allierades.

Just när det gäller regler specifik brukar jag skita ganska hårt i vad som står i regelverken. Nivåer och sådant där tycker jag är tramsigt. T.ex Bjarne talar Vietnamesiska till 7 och har därför "grundläggande kunskaper" medan Hjaltbritt talar Vietnamesiska till 8 och har därför "normala kunskaper." Wtf, när slog det över från det ena till det andra, bara sådär magiskt? Nä. Ser det som en helhet hellre, där 0 är inga kunskaper och (t.ex) 10 är infödda kunskaper, sedan kan man köra på känsla resten. Just poängsystemet är ju en artefakt av själva regelsystemen, och jag tänker mer på det som "vill du ha X får du betala Y." Tillåter att karaktärer kan alla möjliga språk, om de betalar för det, för det är ju inte riktigt schysst mot övriga spelare om en spelares karaktär plötsligt får en hög språk gratis utan att ha behövt spendera tid på att lära sig dessa.