Re: NEJ NEJ OCH ÅTER NEJ
<blockquote><font size=1>Svar till:</font><hr>
Det är en ganska platt karaktär utan de utmärkande drag som kännetecknar de olika raserna i "Fjantasy"
<hr></blockquote>
Som sagt, du har inte läst NÅGON av böckerna jag nämner... så du vet inte vad du talar om. Men det har redan andra tagit hand om. För Leibers böcker, som är de bästa av dem, så finns Fafhrd och Gråkatts äventyr samlade i volym 18 och 24 av Fantasy Masterworks.
Fjantasyraser är skittrista. De där 'utmärkande dragen' är det trista och fantasilösa med dem. En människa kan vara hur som helst, och är därför hur intressant som helst. Dvärgar och alver är karbonkopior av Fumli och Fegolas, oavsett vem som spelar dem, eller så spelas de PRECIS som om de vore människor, de råkar bara vara korta och ha skägg eller långa och slanka och ha spetsiga öron. Men om man vill slippa komma på en allt annat än platt karaktär och istället spela en alv eller dvärg som kommer med färdiga klichéer... varsågod./images/icons/grin.gif
Men min huvudpoäng - för jag är egentligen inte så rabiat som jag låter - är att de som gnäller på ankorna kunde ha lite perspektiv. Själv tycker jag 'high fantasy' a la Tolkien är dyngtrist, och föredrar Howards Conan, Leibers Fafhrd & Grey Mouser och Burroughs John Carter (inte Cart, sorry). Hur bra de är på att ha ihjäl saker är ganska oväsentligt för mig, det är stilen det är fråga om. De här böckerna har antingen inga icke-mänskliga raser alls (F&GM), eller så är de VERKLIGEN ickemänskliga (Carters 'marsianer' av olika färger).
Så för mig är den standard-fantasy ('fjantasy') som produceras inte 'riktig' fantasy, för där finns det inga älvor, tomtar, troll och annat trams. Jag reagerar likadant som andra reagerar på ankorna, på deras krav på att det är 'riktig' fantasy ('alltså det måste ju finnas alver för annars är det inte riktig fantasy'). Jag har över huvud taget svårt att ta fantasy som följer alla klichéer (inklusive alver och troll) på allvar, och att springa på Kalle Anka är ungefär vad jag skulle vänta mig. Det enda sätt jag kan spela sådant på nuförtiden är A, som nostaligtripp till när jag var kobold och B, som humoristiskt melodrama.
Detta om att ge folk perspektiv: Mångas syn på huruvida ankor passar i fantasy är skapad av era erfarenheter. Prova på andra erfarenheter någon gång. Om ni inte vågar spela med ankor, kan ni spela utan alver och dvärgar, eller, ännu hellre, med alver och dvärgar som mystiska figurer ur sagorna man kanske träffar men inte har som rollperson. Då blir de också verkligen mytiska, mystiska figurer, inte bara korta killar med yxor eller spetsörade miljöpartister som är bra på pilbåge... /images/icons/wink.gif
Nightowl, som passar på och säger att hela meddelandet är fullt med 'enligt min mening'. Något annat vore ju löjligt.