Anonymiserade namn i litteratur

[Gurgeh]

Det känns som om jag har frågat det här någon gång förut, eller så har jag bara funderat på det på egen hand. Det är svårt att komma ihåg.

I en del litteratur, främst lite äldre sådan, händer det att ett namn inte skrivs ut helt. Istället skrivs bara begynnelsebokstaven och ett streck. Till exempel:

I staden H-- föddes en gång en pojke.

Och där i salongen satt självaste grevinnan S--, i egen hög person.

Vad är grejen med detta? Ska det se ut som om det handlar om en verklig person, men det måste hållas hemligt exakt vem det är, eller har författaren tänkt hitta på ett helt namn, men glömt bort det, och det som publicerats är de preliminära anteckningarna?

 

[Skarpskytten]

Jag har mest sett det i 1800-talslitteratur.

Min killgissning är att bruket kommer från nyckelromaner, och att det används av författare för att ge sken av att orten eller personen bakom namnet bygger på en riktig förlaga. Min känsla är att knepet ibland används som en slags litterär meta-blikning; genom att skriva ”H-köping” antyder författaren att staden i fiktionen har en verklig motsvarighet, men att läsaren vet att staden trots detta är fiktiv.

Oavsett hur det är med detta, hittar jag bruket i en nyckel till en nyckelroman på Wikipedia. Nyckeln som illustreras är delvis anonymiserad enligt modellen X——

 

[anth]

Jag fortsätter att killgissa.

Det är vanligt, även idag, att man anonymiserar personer i nyhetsartiklar, t.ex: "Anders heter egentligen något annat".
Förr i världen var det vanligare att man skrev "Herr Efternamn" istället för "Förnamn", så Herr A / Mr A istället för "Anders".

Att anonymisera i en fiktiv roman ger känslan av att det rör sig om riktiga personer.
D.v.s. att anonymisera betyder inte nödvändigtvis att det är en nyckelroman, utan ska ge intrycket av att vara det.