Ansvarsfördelning i rollspel

[Gerkub]

Eller ”Ni dés ni maître”!

”No dice, no masters” är ett ledord kopplat till Dream Askew/Dream Apart-spelen, och det finns något ideologiskt där, att reglerna hindrar ”den starkes rätt”, som kan liknas vid hur man kan bygga en gemenskap, som också är vad spelen handlar om.

SL-lösa spel (eller kanske snarare SL-fulla?) har fått mig att tänka SL är en spelare som de andra fast med en annan roll, som ska följa reglerna, eller åtminstone de regler som vi kommit överens om vid bordet (@Quadrante ! ). Regler är ballt; olika regler skapar så många olika sorters spel, och det är coolt att plocka upp ett häfte, en bok eller pdf och engagera sig med idéerna som presenteras.

 

[Christoffer]

SL-lösa spel (eller kanske snarare SL-fulla?) har fått mig att tänka SL är en spelare som de andra fast med en annan roll, som ska följa reglerna, eller åtminstone de regler som vi kommit överens om vid bordet (@Quadrante ! ). Regler är ballt; olika regler skapar så många olika sorters spel, och det är coolt att plocka upp ett häfte, en bok eller pdf och engagera sig med idéerna som presenteras.

Yeah, exakt så. En spelledare är bara en spelare i ett spel med assymetriska ansvarsfördelningar. Exakt samma (eller ok, inte alltid exakt samma, men typisch) jobb kommer utföras av andra kring bordet i andra spel med andra ansvarsfördelningar.

 

[Quadrante]

Regler är ballt; olika regler skapar så många olika sorters spel,

Nämen, jag gillar att skapa spel med regler, har ett par brädspelskonstruktioner under vingarna (hobbybasis). Syftade på att rollspel oftast handlat om strukturer och överenskommelser mer än regler att bemästra, och att spelledarrollen (när den är ledare och berättare) fått mandatet att bryta mot reglerna.

 

[Quadrante]

En spelledare är bara en spelare i ett spel med assymetriska ansvarsfördelningar.

@Rickard har skrivit om det.

 

[Christoffer]

@Rickard har skrivit om det.

Det är vi ju många som talar om på lite olika sätt, jag påtalade ju ex. de fyra auktoriteterna som forgeteori brukar ta avstamp i tidigare i tråden, och det är ju uråldiga lärdomar vid det här laget.

 

[Rickard]

@Rickard har skrivit om det.

Roller runt bordet

Jag anser att en spelledare är en spelare med andra ansvarsområden, men det går att dela upp områden i många fler småroller. Ville ha en tråd där vi listar dessa roller. Här är några tankar för att komma igång: Krönikör: skriver en sammanfattning, så att det Kartritare: ritar alla kartor...

www.rollspel.nu

Kategoriseringen "spelledare" och "spelare" är för bulkiga. Hade varit intressant med spel med en annan inriktning i hur man ser på roller. Alltså inte "alla är spelledare", utan "Deltagaren som serverar kaffe spelar katten" eller "En deltagare hjälper till och porträtterar väder och vind". Spel som Polaris och Nobilis leker lite med detta.

[edit] I Matiné 2 håller en spelare reda på utrustning för hela gruppen och en annan fraktioner. Dessa är erfarenhetsreglerna.

[edit2] I Imagine väljer varje spelare en punkt ur en lista som de ska tänka extra mycket på. Ställa frågor, trycka på att spelet är konfliktlöst, med mera.

 

[Zeedox]

Yeah, exakt så. En spelledare är bara en spelare i ett spel med assymetriska ansvarsfördelningar. Exakt samma (eller ok, inte alltid exakt samma, men typisch) jobb kommer utföras av andra kring bordet i andra spel med andra ansvarsfördelningar.

Ja, rullar man tillbaka till trådstarten ser jag det som ett av mina ”ansvar” att vara underhållande oavsett om jag är spelare eller spelledare. Att vara nyfiken på mina medspelare och försöka lobba bollen i rätt riktning så de får intressanta saker att spela, samt kanske göra lite roligt skådespeleri.

När rollen pekas ut mer formellt, dvs ”du är spelledare”, eller ”den här scenen handlar om din karaktär”, gör det förstås att mitt fokus också blir tydligare var jag bör lägga min energi. Och just spelledare tenderar ju att sammanfoga rätt många ansvarsområden.

 

[Genesis]

”No dice, no masters” är ett ledord kopplat till Dream Askew/Dream Apart-spelen

Fast det funkar ju inte på engelska. ”God” och ”dice” låter ju inte ett dugg lika.

Sedan känner jag att den här grejen att spelledarlöst och samberättande är försvar mot diktatoriska spelledare aldrig riktigt känts särskilt relevant för mig. Har man en spelledare som är en skitstövel så löser man det genom att prata med eller sparka ut personen. (Vilket är en annan diskussion än ”samberättande gör det svårare att rälsa”.)
Åtminstone för mig är ju grejen att spelledarlöst gör det roligare för alla inblandade. Spelledaren får vara med och spela som alla andra, och spelarna får vara med och hitta på balla saker i fiktionen precis som spelledaren.

 

[Gerkub]

Fast det funkar ju inte på engelska. ”God” och ”dice” låter ju inte ett dugg lika.

Du får kontakta Avery Alder eller vem det var som myntade det och påpeka det!

Jag tyckte bara att det var intressant apropå att det droppades anarkistiska slagord att det finns spel som associeras till liknande slagord som faktiskt är skrivna med ett politiskt uppsåt.

Alder designs games with the philosophy that game mechanics for fictional worlds reveal the designer's beliefs about how similar systems work in the real world.

Sedan känner jag att den här grejen att spelledarlöst och samberättande är försvar mot diktatoriska spelledare aldrig riktigt känts särskilt relevant för mig. Har man en spelledare som är en skitstövel så löser man det genom att prata med eller sparka ut personen. (Vilket är en annan diskussion än ”samberättande gör det svårare att rälsa”.)

Så det handlar inte så mycket om att det finns en diktatorisk spelledare, utan snarare om att regler/mekanik som aktivt fördelar makt/ansvar kan få en att se sin egen roll kring bordet, och kanske släppa invant beteende, känna sig mer aktivt deltagande, eller vad det nu kan vara.

 

[Gerkub]

spelledarrollen (när den är ledare och berättare) fått mandatet att bryta mot reglerna

Det var därför jag lade till

åtminstone de regler som vi kommit överens om vid bordet

Så om alla är med på att det är okej för SL att t ex fudgea tärningar så är det väl okej, även om det för mig personligen är magstarkt.

 

[Genesis]

Jag tyckte bara att det var intressant apropå att det droppades anarkistiska slagord att det finns spel som associeras till liknande slagord som faktiskt är skrivna med ett politiskt uppsåt.

Ja, det var absolut intressant! Jag har ju använt "Ni dés ni maître" en del ibland. Undrar om folk trott att det var en Avery Adler-referens. Iofs är ju Dream Askew ett utmärkt spel; jag har bara inte samma politiska ambitioner med mitt spelledarlöshetsivrande.

Sedan är det ju intressant att "game mechanics for fictional worlds reveal the designer's beliefs about how similar systems work in the real world" rimligtvis främst gäller för simulerande spelsystem, och jag har inte uppfattat Dream Askew-systemet som särskilt simulerande.

Så det handlar inte så mycket om att det finns en diktatorisk spelledare, utan snarare om att regler/mekanik som aktivt fördelar makt/ansvar kan få en att se sin egen roll kring bordet, och kanske släppa invant beteende, känna sig mer aktivt deltagande, eller vad det nu kan vara.

Rimligt! Och jag håller med om att det är en effekt av spelledarlöst spel, även om det för mig inte är en stark motivator.

 

[Quadrante]

Så om alla är med på att det är okej för SL att t ex fudgea tärningar så är det väl okej, även om det för mig personligen är magstarkt.

Det är så vi spelar, att det är överenskommet, annars inte. Samma vad gäller om någon är ledare eller att man överlåter bestämmande till någon enskild. Betyder inte att man alltid är överens, annat än överens om formen.

 

[Gerkub]

Sedan är det ju intressant att "game mechanics for fictional worlds reveal the designer's beliefs about how similar systems work in the real world" rimligtvis främst gäller för simulerande spelsystem, och jag har inte uppfattat Dream Askew-systemet som särskilt simulerande.

Haha ja det kanske är lite svårtolkat, jag tänkte att det handlar om politik, att hon menar att hur speldesignern tänker om samhället påverkar speldesignen mer eller mindre omedvetet. Det går t ex absolut att se konservatismen i Gary Gygax D&D, och kanske också Jehovas Vittne-inflytandet, men samtidigt har det spelet blivit väldigt mycket större än Gygax och hans åsikter. Jag tänker att det verkar finnas något som resonerar med så otroligt många människor i den här fantasin att få rikedomar och ära genom äventyrande tillsammans med ett litet gött gäng, och att det har gjort det i alla tider sen mänsklighetens begynnelse. Men detta är så otroligt OT, så jag slutar här.

 

[Quadrante]

hur speldesignern tänker om samhället påverkar speldesignen mer eller mindre omedvetet

Nog har man tänkt på det, när man spellett, när man gjort val av spel och när man designat spel.

 

[JohanL]

Eller ”Ni dés ni maître”!

"Non serviam"

 

[Organ]

En spelledare är bara en spelare i ett spel med assymetriska ansvarsfördelningar.

Precis så. Jag har alltid reagerat på när spelledaren inte räknas som en av spelarna. SL är definitivt en spelare men bara en med lite andra uppgifter än de andra. Jag har alltid gillat liknelsen med ett fotbollslag där SL är målvakten och de andra spelarna är utespelarna. Målvakten har en unik position jämfört med de andra men är likfullt en i laguppställningen.

 

[Organ]

Jag har flera gånger försökt delegera ut regelavsnitt till spelarna för att slippa plugga in dem själv.

Det här tangerar vad jag tycker är en ganska viktig grej att tänka på om man vill vara en bra spelare. Och det är att man behöver inte nödvändigtvis kunna varenda paragraf av spelets regler men man ser för sjutton till att åtminstone ha koll på de regler som gäller för ens rollperson. Ingen vill höra, "JAG KASTAR LIGHTNINGBOLT!!!", tätt följt av ett "Hur gör jag det? Ska jag slå en tärning nu eller och vilken då i sådana fall?".

 

[JohanL]

Jag har flera gånger försökt delegera ut regelavsnitt till spelarna för att slippa plugga in dem själv.

Jag har i normalfallet inga problem med att hålla ordning på regler, men i RuneQuest-kampanjen har jag sagt ”den som vill lära sig Sorcery får börja med att läsa de reglerna”. Hittills har det avskräckt.

 

[Rangertheman]

Det här tangerar vad jag tycker är en ganska viktig grej att tänka på om man vill vara en bra spelare. Och det är att man behöver inte nödvändigtvis kunna varenda paragraf av spelets regler men man ser för sjutton till att åtminstone ha koll på de regler som gäller för ens rollperson. Ingen vill höra, "JAG KASTAR LIGHTNINGBOLT!!!", tätt följt av ett "Hur gör jag det? Ska jag slå en tärning nu eller och vilken då i sådana fall?".

Ja, det är rätt trist. Även om de flesta spelarna lär sig reglerna så småningom, utifrån spelledarens förklaringar, vore det bra om de själva läste dem. Att alla kan reglerna hyfsat skapar bättre flyt och större utrymme för rollspel.

 

[mrund]

Jag har infört regellathundar på ett A5-ark. Stridsregler respektive magiregler.