10 § Ensamrätten till ett varukännetecken enligt
6–
8 §§ innebär att ingen annan än innehavaren, utan dennes tillstånd, i
näringsverksamhet får använda ett tecken för varor eller tjänster,
För att en åtgärd med ett varumärke ska betraktas som varumärkesanvänd-
ning enligt svensk rätt krävs det att användningen sker i näringsverksamhet. På
Internet kan även rent privata webbplatser få stor spridning och det är därför
möjligt för en privat aktör att orsaka förväxling och skada en varumärkesha-
vares goodwill. Enligt WIPO:s rekommendation skulle det i dessa fall röra
sig om varumärkesanvändning och rekommendationen fångar på så sätt upp
situationer där privatpersoners och icke-kommersiella aktörers användning av
varumärken på Internet påverkar marknaden. Enligt svensk rätt spelar det inte
någon roll hur stor den kommersiella effekten är, så länge det rör sig om icke-
kommersiella webbplatser kan det inte vara fråga om varumärkesanvändning.
Kravet på näringsverksamhet är intaget i lagen i syfte att skydda yttrande- och
tryckfriheten och fyller därför en mycket viktig funktion. För det fria menin-
gsutbytet är det viktigt att privatpersoner och icke-kommersiella aktörer har
möjlighet att yttra sig om vad de vill i alla typer av medier. Det måste ses som
orimligt att minsta kommersiella effekt vid användning av ett varumärke på
Internet ska betraktas som varumärkesanvändning och därmed riskera att göra
varumärkesintrång.
(min emfas)