Sju låtar ska du få. Min lokala hoarder har lärt mig att vad som helst inte duger, utan att det ska vara saker i utmärkt skick. Därför har jag bara valt ut covers och liveversioner. Motiveringar ges p.g.a. nördighet.
Skitsystem - Beväpna er
En ny generation svensk punk som omtolkar den gamla: argare, snabbare, hårdare och mer kompromisslös.
Gorgoroth - Unchain my Heart!!! (från live-plattan Black Mass Kraków 2004)
Gorgoroth är som bäst på deras liveplattor från Krakow och Grieghallen, och det här är en av höjdpunkterna. Unchain my Heart!!! har en svag inledning, men efter lite mer än en minut kommer den igång, och resten av låten är bland det mest storslagna inom genren.
Perkele - Sent en lördag kväll
För att Nationalteaterns misärskildringar idag känns så mycket mer punk än progg.
Primordial - Gods to the Godless (live från Metalmania -08.)
Alla studioversioner av den här låten lider av kass mixning eller kvalla, men när man hör den live upptäcker man att det är kanske den bästa låten de har gjort. Folk/black när den är som bäst; på en och samma gång hård och mjuk, intensiv och storslagen, arg och sorgsen.
Turbonegro - Gimme Shelter
För att Rolling Stones skönsångsångest inte står pall mot Turbonegros bredbenta jeansrocksjuck.
Clapton et al. - While my Guitar Gently Weeps (live från Concert for George)
För att Clapton är Gud.
Siouxsie and the Banshees - The Passenger
För att den förflyttar låten till en ny genre och gör den ny samtidigt som låtens kärna behålls. Ashäftigt. Samt 80-talsgothen, såklart. Entusiaster rekommenderas singelversionen på åtta minuter, samt den här live-versionen med Iggy & the Stooges som är fucking brutal, och nästan mer annorlunda från originalet än Siouxsies'.
Skitsystem - Beväpna er
En ny generation svensk punk som omtolkar den gamla: argare, snabbare, hårdare och mer kompromisslös.
Gorgoroth - Unchain my Heart!!! (från live-plattan Black Mass Kraków 2004)
Gorgoroth är som bäst på deras liveplattor från Krakow och Grieghallen, och det här är en av höjdpunkterna. Unchain my Heart!!! har en svag inledning, men efter lite mer än en minut kommer den igång, och resten av låten är bland det mest storslagna inom genren.
Perkele - Sent en lördag kväll
För att Nationalteaterns misärskildringar idag känns så mycket mer punk än progg.
Primordial - Gods to the Godless (live från Metalmania -08.)
Alla studioversioner av den här låten lider av kass mixning eller kvalla, men när man hör den live upptäcker man att det är kanske den bästa låten de har gjort. Folk/black när den är som bäst; på en och samma gång hård och mjuk, intensiv och storslagen, arg och sorgsen.
Turbonegro - Gimme Shelter
För att Rolling Stones skönsångsångest inte står pall mot Turbonegros bredbenta jeansrocksjuck.
Clapton et al. - While my Guitar Gently Weeps (live från Concert for George)
För att Clapton är Gud.
Siouxsie and the Banshees - The Passenger
För att den förflyttar låten till en ny genre och gör den ny samtidigt som låtens kärna behålls. Ashäftigt. Samt 80-talsgothen, såklart. Entusiaster rekommenderas singelversionen på åtta minuter, samt den här live-versionen med Iggy & the Stooges som är fucking brutal, och nästan mer annorlunda från originalet än Siouxsies'.