"Hur får man sina kampanjer och äventyr riktigt skitiga och misärfyllda? Sjukdomar, fattigdom, barndödlighet och allmänt armod. Ett dolkhugg dödar, av infektioner och blodförgiftning om inte annat. Fasen, det räcker att trampa på en spik så kan det vara kört."
Här måste du snabbt bestämma dig om du vill ha mycket regler eller lite. Vill du har listor och åter med sjukdomar, blodinfektionsslag och barnadödsmodifikationer beroende på temperaturen i rummet så tror jag personligen att du går åt fel håll. Jag skulle hellre ta ett spel som går snabbt och som är lättspelat (om inte annat för att folk kan dö som flugor och det är bra om det inte tar en eon att göra en ny gubbe
).
Jag skulle sikta in mig på de kriminella klasserna eller den urbana underklassen. Det är skitigt, alla är skitiga och kampanjen handlar inte om att rädda riket utan mer jordnära saker.
"Först: Vilka spel passar för en trashankskampanj? Vilka spel har bra regler för sjukdomar, livsfarlig strid, infektioner och svält? D&D är ju rätt lätt att utesluta, men sen?"
WFRP2 står väl ut ganska väl, fast där kan man klara sig ett litet tag om man bara har fate points kvar (jag dog i går, av en slungsten dessutom!). En tokgissning är att Eon skulle passa, det verkar vara den sortens spel, if you catch my drift.
Unknown Armies har inga regler för sjukdomar andra än mentala, men är jäkligt gritty och livsfarligt i sitt grundutförande. Harnmaster står väl ut som ett detaljistiskt spel som kanske skulle passa.
Sen vill jag gärna slå ett slag för Tekumel: Empire of the Petal Throne, där strid är dödlig och allt är giftigt (nästan). Dessutom är det en otroligt fräsch spelvärld. Call of Cthulhu kanske?
"Sedan: Hur förmedlar man rätt stämning, som jag valt att kalla "arbetarklassångest", till spelarna?"
Eh, jag skulle valt en annan titel kanske, men okej: Få bort dem från paladinstuket, de skinande rustningarna och allt det där. En råttfångarkampanj handlar inte om att rädda prinsessan, den handlar om att driva in en skuld innan Elake Horrocks skär öronen av en. Den handlar om att folk drivs av enkla känslor såsom kärlek, hat och girighet, inte sina alignments som är skrivna i sten. Eh, jag svamlar.
Jag tror att grundstenen är utsatthet. Ingen kommer att ställa upp för en, stadsvakten bryr sig inte om en (ifall de inte spöar en), kyrkan struntar i en och adelsmännen låtsas inte om en. Köpmännen vill bara ta kål på en, eftersom man stjäl deras varor när man kommer åt.
Satan vad onyttigt info jag gav
Storuggla, nu frulle