Jag ser att det är kommunikation som egentligen är bristen här. Enligt mig är det i alla fall så. Jag tänker därför ta ett exempel ur min nuvarande spelgrupp för att försöka hjälpa till.
Den gruppen jag har nu är detaljkåt. De tycker mer om att sätta åstad med att undersöka platser och saker än att följa upp episka sagor. Just nu är de på jakt efter en svunnen legendarisk skatt som de tror/hoppas existerar. De har en bunt brev och några fraser ur en dikt/visa som talar om för dem vart de ska.
Ledtrådarna består av platser som en efter en tar dem närmare målet. De har följt gamla handelsleder för att hitta det gamla värdshuset X, den gamla klosterbyn Y osv. Spelarna har dock varit mer intresserade av varje sådan plats än slutdestinationen och legenden om skatten. De har spenderat ungefär 1-2 spelmöten på varje plats.
För att gå dem tillmötes och ge spelgruppen vad de faktiskt tycker är kul så har jag låtit dem hållas, och varje sådan plats hur blivit en egen liten enkvällare med sitt egna lilla mysterie att reda ut. Med andra ord har vi inte kommit så långt vad gäller huvudstoryn - skatten - utan har mest klampat runt på olika platser och undersökt småmysterier. De här spelarna tycker helt klart att de gamla vintunnorna i klosterkällaren, abbotens groteska skisser eller värdshuspigans dagbok är intressantare än någon skatt i hela världen. Att dyrka lås och blåsa bort damm på gamla underliga ting är deras grej.
Med andra ord har jag låtit dem få spela det de vill spela. Vill de hellre loota gammalt skräp och undersöka gamla spöklika platser längs en bortglömd handelsled än att komma till skott, så är det såklart det de ska få. De ska ha roligt är ju meningen, så jag ger dem det de tycker är funny funfun helt enkelt. Förövrigt så improviserar jag fram allting, i princip, så mig spelar det ingen roll. Jag har lika kul som alltid. Det enda jag har är en lista med platser (spelarna har dock ökat på platserna rejält via sitt inflytande) och handouts i form av de där breven, som jag hittade på efter första spelmötet då det tydligen blev så att de skulle på en skattjakt.
Senaste spelmötet blev jag dock lite trött. En ny rollperson var tvungen att komma in, det uppstod lite dispyter om detta, vi fick slutligen ta en diskussion kring det och anpassade allting bättre så att den nya rollen behövdes på riktigt istället för att bara haka på. Det skar sig en stund, men en ärlig diskussion klarade biffen galant.
Efter spelmötet kände jag dock att templet de var i, som de tillbringat två fulla spelmöten i, började kännas lite uttömt och tjatigt. De har trots allt lootat minsta lilla vrå, undersökt allt som finns att undersöka osv. De har kort och gott tömt mitt improförråd vad gäller den platsen, och deras egna förråd om uppslag verkar också uttömda. Kort och gott hade både spelarna och jag lagt allt vårt krut på den platsen och den kändes avklarad. Ändå liksom hängde de kvar och bara hängde när vi avslutade spelmötet.
Så, efter spelmötet tog jag upp diskussionen om detta. Jag sammanfattade vad som hänt hittills och vad jag kunnat utläsa av deras spelsmak och därav förklarade jag varför jag givit dem de platser och de småmysterier jag gjort. De nickade instämmande och kommenterade att ja, de gillade att lukta på damm och undersöka minsta lilla vrå på alla de här mystiska platserna - det är det de gillar att göra. Jag sade dock att det blivit lite uttömt och tjatigt på sista tiden och att jag skulle vilja gå vidare på skattresan nu, i alla fall till nästa plats och att jag därför skulle vilja spola fram en aning så att de kommer på vandringstråket igen, och faktiskt når en ny punkt i scenariot. Om det var okej med dem. Samtliga höll med, samtliga gillade förslaget och såg fram emot nya strapatser och kunde förövrigt hålla med om att det blivit lite tjatigt mot slutet - även om de haft skitkul.
Sammanfattningsvis: Kommunikation är enligt mig A och O i spelgruppen. Om spelgruppen kan diskutera spelet kan spelet bli bättre. Med diskussion minskar man problemen och ökar just den typen av spel som gruppen vill ha. Man kan ta upp problem och man kan lösa dem, man kan säga hur och vad man vill ha och gemensamt komma överens om kompromisser och lösningar för att alla ska få ut det de vill ha i bästa möjliga mån. Mitt tips är därför just det som
krank talat om. Innan nästa spelmöte, antingen någon dag innan eller strax innan spelet börjar, bör du ta upp det här och höra dig för vad samtliga tycker. Tillsammans kommer ni då, säkerligen, att finna en bra lösning på problemet.
Om du vägrar kommunicera så säger jag att det är tråkigt, både för dig och din grupp, för ni skulle sannolikt vinna på att kunna tala om sådana här saker. Då är mitt råd istället det att du improviserar scenariot så att ni kommer vidare no matter. Du skulle också kunna vara så ful att du kör över dem men låter bråket hänga kvar för att inte döda spelarnas eget spel. Dvs att du kan spola fram till en punkt där de måste gå vidare och tvingas skjuta undan bråket för en stund.
Förövrigt diskuterade vi en spelares spelstil också, eftersom samtliga spelare hade problem med hur han använde sitt spelarinflytande. Vi diskuterade som vuxet folk, spelaren i fråga förstod mycket väl när han fick andras synvinkel på det och lovade att försöka ta mindre plats - han har nämligen tagit ypperligt stor plats vad gäller spelarinflytandet och de andra spelarna kände sig överkörda, trots den balans jag försökt skapa under spelets gång. Kort och gott - vi snackade och det löste sig fint. People have to talk.