Att avsluta ett scenario

[Rickard]

Jag är väldigt förtjust i Ten Candles ritual med the final recording, som är en hälsning som rollpersonerna spelar in precis när scenariot ska börja och som spelas upp när sista ljuset släckts.

Cool grej.

Att återinföra element från början är ju ett vältaget knep i andra historier, men det kräver linjäritet. När man återinför element förstår de involverade att slutet börja närma sig (Impro, Keith Johnstone, 1999).

Jag har använt det till och från, genom att börja spela ut slutscenen och sedan hoppa tillbaka i tiden för att börja någon annanstans och så får de ta sin resa mot slutet. Har även testat att återupprepa en scen. Här är ett exempel från ett uppdrag i Mutant Chronicles, där allting började med en dröm. En dröm som blev sann i slutet av spelmötet, men med en tvist.

 

[Genesis]

Right, så det är kopplat till proceduren : ser du en fasan går vi över till cutscene och slutberättelse. Det är ju tydligt.

Tar alla hand om den beskrivningen eller är det en specifik person i gruppen , typ först till kvarn?

Det spelet är ju väldigt procedurstyrt, men det funkar så att näst sista scenen är resan in i mörkret, där alla deltagare turas om att säga saker som beskriver huvudpersonens sista färd mot platsen där den slutgiltiga scenen sker. Mot slutet av resan kan man istället för att göra sin beskrivning ta kommandot och sätta den sista scenen, styggelsen blottlagd, där man får klämma i med allehanda tentakler och vämjeligheter (som reglerna tidigare har satt klara begränsningar för). En annan spelare tar rollen som huvudpersonen, men har ofta i princip inget att tillägga ändå. Sedan går man till epilog. Men grejen där, till skillnad från vad jag föreställer mig är fallet i CoC, är att det är själva upptäckten och avslöjandet som är klimax. Det finns ingen "Vad ska vi göra åt det?". När den fruktansvärda sanningen avslöjas så är berättelsen färdig. Après moi, le déluge !

 

[entomophobiac]

Riktigt spännande tråd.

Tror det vanligaste just nu (i en rullspelig d20-kampanj) är att vi avrundar för att klockan blivit sent. Men vi brukar försöka avsluta uppdraget och ge det en propagandatwist (because Starship Troopers).

Senast “vann” de Plutokampanjen, och propagandan spelade upp segern ordentligt. Med videomaterial på veteraner i paradrustningar. När de i själva verket decimerats. Men propagandatwisten och dess kontrast gentemot rollpersonernas upplevda verklighet har varit rätt skoj!

 

[Rickard]

Döda gruppen eller döda dem långsamt en och en.

Spelledde ett scenario till skräckvästernrollspelet Deadlands, där jag ursäktade mig med att "vilja ha stämning", så vi körde i ett mörkt rum där varje spelare hade ett tänt stearinljus framför sig. Inför slutscenen skickade jag lappar med någon minuts mellanrum, där de fick instruktionen att skrika och blåsa ut sitt ljus. Till sist satt det en enda spelare kvar med ett ljus i ett mörkt rum ... innan monstret tog hans rollperson också.

 

[Genesis]

Men vad finns det för tips på hur man avrundar ett spelmöte eller scenario? Specielllt tänker jag på skräck, eftersom jag just avslutat två scenarier på det temat, och de flesta jag frågat har mest gått på magkänsla. Vad säger ni? Finns det effektiva tekniker och procedurer som ger mer tillfredsställande slut än andra metoder?

Rent allmänt brukar det bli ett av tre fall när jag spelar.

1. Antingen går det hela naturligt mot ett slut, alla kan se det, knyter ihop sina trådar och synkar sig …
2. eller så har vi en scen som vi inser när den är igång eller till och med först när den är över att det var slutet, och alla konstaterar "jag tror att vi slutar där, va?" …
3. eller så kollar vi på klockan och säger "Hur länge kör vi? Ska vi säga en halvtimme till, och så försöker vi runda av?", och sedan blir det som i fall ett, där vi hjälps åt för att runda av det hela.

 

[Zeedox]

Riktigt spännande tråd.

Tror det vanligaste just nu (i en rullspelig d20-kampanj) är att vi avrundar för att klockan blivit sent. Men vi brukar försöka avsluta uppdraget och ge det en propagandatwist (because Starship Troopers).

Senast “vann” de Plutokampanjen, och propagandan spelade upp segern ordentligt. Med videomaterial på veteraner i paradrustningar. När de i själva verket decimerats. Men propagandatwisten och dess kontrast gentemot rollpersonernas upplevda verklighet har varit rätt skoj!

Sånt är kul! Att låta någon av världens nyhetskällor prata om vad spelarna gjort, men lite snedvridet. ”Sådär hände det väl inte?” Jag gillar det både för att det uppmärksammar spelarnas upplevelser, gör att världen känns levande… och minskar objektiviteten i det vi spelat. Tänk om vår egen spelupplevelse egentligen bara var ytterligare en återberättning som är lite ”fel” från det som egentligen hände? Sånt är intressant att tänka på.

Man skulle kunna zooma över till spelarnas chef som får höra nyheter om att de är försvunna, och spaningspatruller har hittat några mystiska, spännande spår baserat på vad spelarna gjort.