Nekromanti Att bemöta folk

w176

Förlorad dotter
Joined
27 Dec 2001
Messages
3,692
Location
Umeå, Västerbotten
I det vanliga livet ute i den riktiga världen stöter man på situationer då man situationer när man möter ”vanliga” människor som när man får reda på vad man hobby reagerar på det på olika sätt och man blir tvungen att förklara eller försvara sin hobby eller i vissa fall hålla fram att man inte är något instabilt psykfall som går omkring och halshugger folk när det få veta det.
Skulle man syssla med fotboll eller något sådant skulle det komma ett ”Vad trevligt” och sedan skulle den saken vara överstökad men säger man att man sysslar med levande rollspel eller rollspel i allmänhet så blir det i min erfarenhet åtminstone en halvtimme av förklaringar, försvarstal eller mer eller mindre orala häxjakter mot en.
Så frågan min är hur bemöter ni det?

Måhända hr detta diskuterat förut men då har jag missat den diskussionen eller så är det måhända tid att ta upp det igen ändå.

Enligt min erfarenhet brukar de flesta reaktioner gå att klassa in i lika olika typer.

”De-ovetande”: Det har inte ens ett hum om vad det här med rollspel är och ser ut som frågetecken när man för det på tal. Kan finnas i alla ålderskategorier och är oftast väldigt trevliga att bemöta. Det gäller att hitta någon för dem relevant utgångspunkt och fortsätta därifrån. För kultur människan brukar teater eller i vissa fall skönlitterärt skrivande funka bra, folk som har med barn att göra barnens rollspel men i vuxen form, killar 19 års ålder paintball eller lasergame eller dataspel eller företagare rollspel och företags kickoff där rollspel förkommit, friluftsliv eller medeltidsveckan i Visby eller vad det nu kan vara. Har man ett hum om vad det är för människor man pratar med brukar det gå ganska lätt och normalt sätt gå de att få det positivt inställda och nyfikna på det.

”De-som-har-ett-hum”: Det vet på ett ungefär vad det är, genom något de läst eller så har de någon i bekantskap kretsen som sysslar med det eller så har det sett något reportage om det. Här handlar det mest om att förklara vad man får ut av det och vad som är roligt oftast är det även här bäst att utgå frånmänniskan man pratar med. Man kan förklara vad en SL är och det är ungefär som film olika genres (zobieslatter, drakman, skräck, politik, "James Bond filmer") med kvartärerna som huvudpersoner typ. (Eller lite annorlunda om det är lajv man talar om.) Efter som de redan har en förutfattad mening så är det lite svårare att få entusiastiska och nyfikna över det även om de sällan är kritiska mot det utan på sig höjd slår dem ifrån dem det för att de har svårt att förstå poängen med det eller att det inte är något för dom.

”De-Skeptiska”: Ungefär som De-som-har-ett-hum förutom att de är smått negativa eller kritiska till det. Även här brukar jag ta en ganska grundlig genomgång så att det vet hur det faktiskt går till för det mesta för ofta vet dom bara att det är suspekt på något sätt och sedan gäller det fram att lägga fram vettiga argument för att det inte är farligt (inte farligare än att syssla med teater eller att gilla vampyrfilmer) och för det mesta brukar det när man fått förklarat det hela och fått det att verka mer vanligt och mindre ljusskyggt få dem att släppa garden och förstå att det nog inte är så farligt egentligen.

”Häxjägarna”: Rollspel/lajv –är- farligt. Jätte jätte farligt Bör totalförbjudas och du nog sluta med det genast om det inte redan är för sent och du behöver akut psykhjälp. Helt utan tvivel. Piff och Puff-wanna-be. Det finns en jättestor risk att någon under spelsessionen eller arrangemanget flippar ut och börjar gå bärsärk. Typ. Här biter inga argument egentligen. Rollspel är suspekt punkt slut och den åsikten brukar inte gå att ändra. Kan vara svår att skilja från de skeptiska vid första anblick.
Jag brukar försöka att ge en grundläggande förklaring i alla fall för att det kanske det hjälper i det långa loppet. Troligtvis biter det bättre att helt enkelt vara ganska normal och fortsätta vara mental frisk och helt enkelt införliva deras förväntningar än att försöka käfta emot. Att se att en ganska vanlig ansvarstagande tjej som ängar resten av fritiden åt att träna barn i ideellt m.m. sysslar med det och öppet står för det än att rabiat försvara det. Bemöta kritiken mer för att de andra i sällskapet inte ska ta allt för mycket intryck av Häxjägarens åsikter och sedan släppa ämnet.


Eller det är i alla fall det sätt jag brukar försöka hantera det på.

Hur ska man göra egentligen?

/Elin som för övrigt ska ut och äta middag med en dramapedagog på fredag

<table width="80%" border="0" cellspacing="0" cellpadding="0" align="center"><tr><td bgcolor="blå">/images/hr.gif</td></tr></table>
Post scriptum: Något som aldrig, aldrig bör göra är att själv föra den kritik för rollspel på tal om den andra inte gör det. Man ska inte väcka den björn som sover och att inleda att tala om sin hobby med orden ”Man blir inte galen av det” är helt klart opedagogiskt inför en människa som inte har den inställningen eller ens hört kritiken. Har det tankar om kritiken kommer det fram under diskussionen men då kan man vänta tills då att bemöta den (”Ah, under mitten av 90 talet kom det ut ett väldigt bra skräckrollspel som några medlemmar av Livet Ord skrev en bok om som oturligt nog fick mycket uppmärksamhet i media för dess kritik angående att det skulle vara farligt för den mentala hälsan att boken lärde ungdomarna ockultism m.m.”)
 

Johan K

Gammal & dryg
Joined
22 May 2000
Messages
12,401
Location
Lund
oftast när folk frågar vad jag har för hobbety & jag nämner att jag lirar rollsepl så blir de allt som oftas välldigt nyfikna. De börjar att ställa en del frågor om vad det är, hur man spealr, vad man spealr & sådant.
har faktsitk aldrig varit med om nån form av skeptism faktiskt, utan mer tvärtom. Folk har blivit nyfikna på vad det är för något.
de kategorier som du nämnder stämmer nog gasnak bra, tror nog bara tt jag träffat på de 2 förstnämda, eventuellt att man träffat på nån som är lite skeptisk till det.
 

Olle Linge

Snigel
Joined
23 Oct 2003
Messages
2,882
Location
北極東邊
Instämmer helt

Förutom att hålla med Johan K, så har jag desstuom träffat på en rätt liten grupp människor som har hört en massa skit om rollspel och faktiskt är ganska pålästa (olika mord och så vidare som sägs ha haft med rollspel att göra). När man börjar prata om det, har dessa varit väldigt nyfikna och gång på gång överraska med kunskap. De har varit väldigt nyfikna på att få reda om det verkligen stämmer allt de har hört. Hur ser rollspelarna på det? Nu har jag bara råkat ut för sympatiska människor av den här typen, så jag kanske har tur eller något.
 

w176

Förlorad dotter
Joined
27 Dec 2001
Messages
3,692
Location
Umeå, Västerbotten
Re: Instämmer helt

Nja jag misstänker att lajvare har haft det snäppet värre efter Halmstad mordet och rent allmänt drabbats värre på sista tiden. Fast jag håller med er, för det mesta är det bara jättekul att få presentera sin hobby.

1 på 4 är kanske skeptiker men de brukar efter en stunds samtal gå att övertyga och sedan är bara trevligt att prata med dem. Andelen Häxjägare är ännu mindre och går det kanske 1 på 10 av eller ännu mindre, så 90 % av samtalen är till övervägande delen produktiva och trevliga.
 

Vitulv

Årets spelledare 2011 och 2013
Joined
23 Dec 2000
Messages
7,060
Bra inlägg

Jag kan bara hålla med och dessutom ta upp ytterligare en kategori människor;

De nostalgiska

De som brukade lira DoD eller Mutant när de var yngre. De brukar bli positivt överraskade när man berättar att det än idag kommer ut nya utgåvor av ovan nämnda spel. Vissa blir skitsugna på att spela och springer och köper ett rollspel (eller tigger om att få vara med i mina spelgrupp), medan andra nickar uppskattande och gärna frågar lite om hobbyns utveckling, men ändå har lagt rollspelen bakom sig.

/Vulf
 

Olle Linge

Snigel
Joined
23 Oct 2003
Messages
2,882
Location
北極東邊
Det låter ju hemskt!

Det finns inget värre än att folk tror en massa saker om en, bara för att man råka säga att man pysslar med något. Nu upplever inte jag det som ett problem, jag tror aldrig jag träffat något som tyckt att jag är galen eller farlig för jag spelar rollspel.

Jag pysslar dock med en hel del som folk ofta fått om bakfoten, och det är lite jobbigt, men inte på samma sätt, eftersom folk oftast är intresserade och nyfikna. Det första gäller förstås rollspel och det pratar vi redan. Det andra gäller tai chi, vilket svenskar har väldigt dålig koll på (jjämfört med till exempel fransmän). Detsamma gäller daosim och liknande.

Är det kanske en liten del av tjusningen tror ni? Att han en hobby eller ett intresse som inte så många andra begriper sig på? Jag vet inte, i alla fall jag tycke det är väldigt roligt att prata och förklarar gärna. Hm.. ibland tycker nog inte alla att det är lika roligt att lyssna. :gremtongue:
 

Vitulv

Årets spelledare 2011 och 2013
Joined
23 Dec 2000
Messages
7,060
Re: Det låter ju hemskt!

Är det kanske en liten del av tjusningen tror ni? Att han en hobby eller ett intresse som inte så många andra begriper sig på? Jag vet inte, i alla fall jag tycke det är väldigt roligt att prata och förklarar gärna. Hm.. ibland tycker nog inte alla att det är lika roligt att lyssna.
Asså, ja. Jag tror det. Faktum är att rollspelshobbyn är lite skönt nördunderground. Visst är det kul om många spelar, men jag trivs även med kuf-stämpeln som man får, även om jag sällan erkänner det.

Det är skoj att vara lite udda.

/Vulf
 

Sodivra

Champion
Joined
15 Sep 2000
Messages
12,406
Location
Göteborg
Jag har egentligen enbart mött "De-som-har-ett-hum", de brukar blanda ihop warhammer, bordsrollspel och lajv, (spelar en sådan kille i Hunter :gremsmile:) men när man klargör skillnaderna så brukar de ändå ha en susning.

Ja, och så föredetta-rollspelarna då.
 

Ackerfors

Alas, your rapids!
Joined
21 Jan 2001
Messages
7,475
Jag har absolut inga problem med att dra upp att jag spelar rollspel, något jag vet att andra har och egentligen har jag bara fått två olika reaktioner på det.

Det ena är de nyfikna som redan nämnts i tråden. Till dem brukar jag förklara vad det går ut på, vad man gör och svarar på de frågor som kommer. De frågor som rör nyhetspressen brukar inte vara så svåra att "få bort" i och med att jag inte är varken våldsam eller särskilt galen (bortom rimligheten). Att peka på mig själv och säga "ja, jag har spelat rätt mycket rollspel och jag har blivit såhär" är, tro det eller ej, rätt övertygande.

Den andra kategorin är de som redan dömt ut det redan innan samtalet börjar. Det stälelr frågor som "är det inte rätt fånigt" och vad man än svarar så vidhåller de att det är fånig. De brukar jag bara ge upp och säga, "jupp, det är ytterst fånigt" och då byts samtalsämnet ut rätt fort.

Angående ditt PS så måste jag ju bara berätta att när jag skulle förklara för mamma att jag skulle spela rollspel för fyra-fem år sedan, någonting så var det precis så jag sa. "Vad du än hört om rollspel så är det inte sant. Man blir inte knäpp eller massmördare." Mamma bara tittade på mig och frågade hur mycket det kostade... :gremsmile:
 

Gurgeh

The Player of Games
Staff member
Joined
23 Feb 2001
Messages
10,124
Location
The Culture
Är motståndarna verkligen så vanliga?

Jag har tyvärr aldrig stött på någon rabiat rollspelsmotståndare. Det vore kul att träffa en och se hur länge deras argument höll. Jag har fått för mig att det totala antalet i Sverige är ganska litet och begränsat till flumpsykologer och religiösa tokstollar*.

*Till skillnad från seriösa psykologer och religiösa personer av en otokstollig läggning, som på intet sätt ska känna sig förolämpade av generaliseringen.

/tobias
 

w176

Förlorad dotter
Joined
27 Dec 2001
Messages
3,692
Location
Umeå, Västerbotten
Re: Är motståndarna verkligen så vanliga?

Nja, om det nu vore så väl.
Senaste Häxjägarna jag stött på var min tremännings föräldrar när de var hos oss på middag. Helt valiga och ganska vettiga människor utan något med vare sig religion eller psykologer att göra.

Saken är inte den att deras argument inte håller utan helt enkelt att de väljer släppa dem. Man kan tala lång och väl om hur statistiska sätt är självmord ovanliga bland rollspelare än övriga och att den forskning som bedrivits på ämnet inte tyder må något sådant och att det inte är farligare än teater och video film osv.

Motståndarna vägrar helt enkelt ta in informationen. Rollspel/lajv är fel, en del måste bli knäppa av det. Det är sjukligt och farligt och indoktrinering osv.
 

w176

Förlorad dotter
Joined
27 Dec 2001
Messages
3,692
Location
Umeå, Västerbotten
Dålig reklam

Nja det mest skandalösa på det här på området om att börja med att dra upp de negativa anklagelserna var den stora lajvsajtens Syskonskapets guide att läsa till lajvarföräldrar som började med att bemöta satanism och sexuella övergrepp anklagelser innan de ens förklarat vad lajv var. Som tur är går den artikeln inta att nå längre, men tala om dåligt intryck och dålig reklam att inleda med.

Vilka föräldrar blir inte misstänksamma av det?
 

Rickard

Urverk speldesign
Joined
15 Oct 2000
Messages
18,322
Location
Helsingborg
"Eller det är i alla fall det sätt jag brukar försöka hantera det på.

Hur ska man göra egentligen?

/Elin som för övrigt ska ut och äta middag med en dramapedagog på fredag
"
Är det på grund av dejten du undrar, eller? :gremwink:

När jag var yngre och mindre talför så brukade jag ha svårt för att försvara mig mot kritiken mot hobbyn när jag fick det mot mig.. Nu så brukar jag antingen ignorera dem, då det tar så himla lång tid att bryta ner något människor fått om bakfoten.. Ännu värre är det om de tror sig vara inlästa på vad rollspel är.. Brukar de säga att det är farligt att jag har spelat rollspel så länge jag som jag gjort så brukar jag säga "Ja, visserligen har jag spelat i 19 år så lite påverkad blir man ju.. Å andra sidan så säger man ju att fotboll är rätt harmlöst.. Rollspel har jag däremot bara spelat i 17 år.."

Att jag brukar spela rollspel är något jag brukar säga rätt fort, typ efter några minuters till någon timmes konversation.. Just för att så mycket som jag pysslar med vid sidan av rollspel går att sammanknyta till rollspel.. Normalt brukar jag nämna att jag spelar rollspel medan jag pratar om något annat.. Typ "Ja, jag har ett rätt bra ordförråd.. Mycket är det för att jag löste korsord när jag var mindre och läste rätt mycket, men också för att jag spelar rollspel.. Böckerna gjorde att jag söp in orden och rollspelet att jag fick utlopp för dem.."

Nu för tiden så orkar jag inte prata om rollspel.. Är de nyfikna så kan jag fördjupa mig i förklaringar, men jag vill inte tvinga in folk i detta.. Jag vet själv hur tråkigt det är att höra någon som berättar om sin kardanaxel eller hur det gått för Manchester United.. Jag kan mycket väl tänka mig att det finns en mängd rollspelare som fanatiskt försöker övertyga alla andra om hur fantastiskt rollspel är.. Jag är inte sådan.. Liksom.. Nämn det och släpp ämnet.. Visar de intresse så fördjupa dig.. Inte annars..

Angående bemötandet så får jag ungefär samma bemötande som Yassilus beskrev - alltså nyfikenhet, eller tycker de det är löjligt då "lillebrorsan sysslar med sådant".. Undantaget är väl det där med mamman då.. Min farsa har testat på att spela rollspel och hans uppfattning är väl "Gud, vad töntigt" och sedan fick jag och brorsan vara ifred med vår hobby.. :gremsmile:

/[color:\\"green\\"]Han[/color] som annars kom å tänka på denna tråd som handlar om rollspelare och fördomar
 

Gurgeh

The Player of Games
Staff member
Joined
23 Feb 2001
Messages
10,124
Location
The Culture
Olika hopplösa fall

Han är rabiat motståndare till rollspel, böcker och film.
Om han inte ens gillar böcker och film förstår jag att det är hopplöst att övertyga honom att rollspel är något att ha.

Sen så brukar jag inte prata med gamers så mycket heller, för jag tycker att de flesta rollspelare är riktiga freaks. Allra helst de som skall prata på en om vad deras imagenära karaktär gjorde för coola saker förra spel mötet.
Att lyssna på redogörelser från andras spelmöten är ofta mördande tråkigt, speciellt som de som gillar att berätta om dem oftast besättar historier i stil med: "Sedan dödade vi femtio orcher och plundrade liken."

/tobias
 

Troberg

Sinister eater
Joined
27 Jun 2001
Messages
17,659
Re: Är motståndarna verkligen så vanliga?

Motståndarna vägrar helt enkelt ta in informationen. Rollspel/lajv är fel, en del måste bli knäppa av det. Det är sjukligt och farligt och indoktrinering osv.
Prova att bli otrevlig, det brukar döda av diskussionen och få tyst på dem rätt så fort. Man kan inte ändra dem, men man kan i alla fall få dem att hålla tyst.
 

Pom

Swashbuckler
Joined
23 Jun 2003
Messages
2,926
Location
Enskededalen
Re: Är motståndarna verkligen så vanliga?

Jag har tyvärr aldrig stött på någon rabiat rollspelsmotståndare. Det vore kul att träffa en och se hur länge deras argument höll. Jag har fått för mig att det totala antalet i Sverige är ganska litet och begränsat till flumpsykologer och religiösa tokstollar*.

*Till skillnad från seriösa psykologer och religiösa personer av en otokstollig läggning, som på intet sätt ska känna sig förolämpade av generaliseringen.
Jag har inte heller stött på någon rollspelsmotståndare, rabiat eller inte, med undantag för en klasskamrat på mellanstadiet som tyckte det var för mycket verklighetsflykt. Annars har det nästan uteslutande varit vänligt intresse och förstås en del begreppsförvirring (bordsrollspel=figurstridsspel=datorrollspel=lajv=teater=terapi=pedagogik etc).

Psykologer har jag aldrig spelat med, däremot med psykiatriker. Om man tolkar religiöst folk som personer som har religion som arbete på ett eller annat sätt har jag spelat med präster, diakoner, församlingsassistenter, organister.
En präst försökte starta ett rollspels/lajvparti till förra kyrkovalet. De fick inga mandat vad jag vet, men jag tror vi kan lägga detta med religiöst motstånd mot rollspel till handlingarna i Sverige.

Jag håller med om att det känns trist att aldrig ha träffat någon rollspelshatare. De verkar vara förfärligt sällsynta.
 

Ceetan

Warrior
Joined
9 Jan 2004
Messages
246
Location
Stockholm, Bromma
Jag känner igen det du skriver .......Själv har jag mött alla typer.
Jag brukar lösa en del av det gwenom att använda entt mode ord, nämlign interaktivitet, det funkar på de flesta vuxna.
Närmare bestämt brukar jag likna det vid en interaktiv bok/berätelse, där man själv ofatas utgör huvudpersonenrna
Å andra sidan
Kakse folks andra fördomar bidrar lite eftersom jag är rullstolsbouren. Detta försöker jag kompensera genom att först hamna på god fot med den nya individen i fråga. när man välr är på god fot kan man ju ta upp frågan om intressen, och däifrån vidare till rollspel.
De riktigt regida....tja....de är allt som oftast förlorade i mörkret om de tro att jag är en oscocial fara brukar jag slänga mitt studentbetyg i ansiktet på dem (om det er tillgängligt). Det var bra och rigida Värderigar funkar på rigina människor. Det är dock ingent jag gärna gör, efter som det inte funkar på folk med det minsta vett*suck*

Min favorit argumetation är den som Yassulis också nämner. "jag spelar rolspel ; jag är såhär". Drar nån upp mord brukar jag säg: nått i sitl med det kan fkatiskt rädda liv med" (jag hävadar att det räddat mitt några gånger)

Min framgångsrikaste introduktion var väl min gamal dram-och-svenska lärare i och med romanan Svavelvinter. Hon är i och för sig en hängiven besökare av Medeltidveckan ch har haft elever som gjort live-modevisning som projektarbete .

MVH Ceetan, son nog intte ligger så långt ifrån typoadeln heller
 

w176

Förlorad dotter
Joined
27 Dec 2001
Messages
3,692
Location
Umeå, Västerbotten
Pappor och rollspel.

"Är det på grund av dejten du undrar, eller?"
Nja hon är den typen av dramapedagog som gillar rollspel, ska nog ta testa att spela med hennes son Mattis någon gång i framtiden men just nu är han för liten och för hyperaktiv för att det skulle fungera.

"Min farsa har testat på att spela rollspel och hans uppfattning är väl "Gud, vad töntigt" och sedan fick jag och brorsan vara ifred med vår hobby.."
Jag har en ganska motsatt reaktion hos min pappa. Han var djävulsk tveksam när jag började lajva och övertygad om att alla var knarkare och satanister men de la sig efter ett tag. Nu brukar jag få hans stöd i hur harmlöst och hur kreativt det är.

Varje gång jag ger mig ut på lajv får pappa låååånga längtansfulla blickar då han insett hur mycket han skulle ha älskat lajv (istället förde han luftgevärs version av paintboll hela dagarna och sköt ut en kille öga och jagade hare och ripa med pilbåge ute i vildmarken utanför Kiruna vilket i och för sig var ganska hardcore).

Sedan det här med rollspel och töntighet så är det bara ett par av mina kompisar på jujutsun som skämt mobbar mig när jag skippar läger eller träningar för att spela eller lajva men det är inget seriöst. Så gör vi mot alla intressen folk kan ha förutom jujutsu.

Jag har aldrig faktiskt stött på någon "Gud vad töntigt" reaktion utan varje gång som jag för det på tal av någon anledning, antingen en rak fråga om vad jag har för intressen eller indirekt genom att säga att jag inte kan den och den tiden eller kommer vara borta den och den tiden på grund av lajv. Utan bemöts för det mesta bara av olika typer av frågor när man för sådana konstiga saker på tal.

Dessutom tycker jag att det kan vara djävulsk kul att diskutera lajv folk varit på och Anekdoter av olika slag med andra spelare/lajvare.

/Elin för närvarade flätfanatiker
 

Ceetan

Warrior
Joined
9 Jan 2004
Messages
246
Location
Stockholm, Bromma
Re: Pappor och rollspel.

Sånt är alltid kul....själv satt jag o skrev regler härom dagen och min pappa kom in och undrade om han fick läsa dem. han ville förstå va rollspel handlade. Nu var det inte regler som kan ge insikt om sådant...men det visade intresset gladde:D
 

Ceram

Hero
Joined
2 Aug 2003
Messages
883
Location
Göteborg
Religiositet

Jag har tyvärr aldrig stött på någon rabiat rollspelsmotståndare. Det vore kul att träffa en och se hur länge deras argument höll. Jag har fått för mig att det totala antalet i Sverige är ganska litet och begränsat till flumpsykologer och religiösa tokstollar*.
Eftersom jag umgås med ganska stora mängder kristna och ett par fanatiker så kan jag ju bara inte låta bli att skriva lite.

Eftersom jag spelar rollspel periodvis och inte regelbundet så tar jag oftast inte upp det när folk frågar vad jag gör annars men då och då kommer rollspel ändå upp.

De flesta säger typ "Oj är inte det farlig?". Jag brukar skylla på media och jämföra med häxjakten på kristan som då och då dyker upp i media. De flesta är inte intresserade av att höra mer utan nöjer sig med att få höra att det inte är farligt. Många verkar tänka "Det finns väl bättre saker att pyssla med men gör som du vill".

De fanatiska är mer häxjägare, eftersom häxjägare har en tendens att se världen lite väl svart-vit och de har svårt att få rollspel till guds gåva till människorna (det har inte jag problem med;)) så ser de det som något svart. Jag har konfronterat två fanatiker (obs fanatiker kan vara mycket trevliga att umgås med och behöver inte terririsera sin omgivning) efter en liten diskution har det slutat med att de muttrat "jag tycker fortfarande mummel mummel" och sedan är saken avslutad. Jag också känner en fanatiker som jag aldrig skulle våga prata om rollspel med efter som det aldrig skulle bli tyst på och jag väljer mina slag med omsorg.

Min egen pappa är en klar skeptiker. Jag har då och då fått redogöra för innehållet i rollspelssaker som har en, i hans mening, skum framsida. Han har också klagat under de tider då jag under en vecka knappt gjort annat än att spela och förbereda rollspel. Å andra sidan klagade han även när jag ägnade en vecka åt att läsa, spela dataspel eller något annat. Numera verkar han ha insett att jag gillar att ängna mig intensivt åt en sak under ett tag och klagar inte längre särskillt ofta. Dessutom har han sagt att han säkert skulle tyckt att rollspel varit jättekul om det funnits när han var tonåring.

/Ceram, som hoppas han skrev något vettigt och tror att fanatism ofta är ett övergående stadium hos de flesta... Dessutom vet han inte vad definitionen på fanatiker är...
 
Top