Nekromanti Att bli bättre på ett smidigt sätt

[Sodivra]

Re: Form! Erfarenhet! (kanske OT?)

Dessa argument gäller kanske främst för teoretiska färdigheter

Argument? Äh.. Jag hänger faktiskt inte riktigt med..
Jag menar, de där sakerna du räknar upp kan man ju uppnå med bägge system. Jag föredrar dock den varianten jag skrev om där, och du föredrar den andra. Inget konstigt.

Jag kanske ska förklara mig lite för säkerhets skull.

Sett ur det perspektivet är alltså en behålla-kostnad en representation av hur mycket tid och resurser jag måste lägga på att hålla min kunskaper fräscha. Jag förmodar att det också är något sådant du menar med Form?
Jepp - För praktiska kunskaper så visar det hur väl du tränar dig och håller dig i form, för med teoretiska så visar det hur väl du håller dig a jour.

Det verkar som man bara kan ha en begränsad mängd information i huvudet samtidigt och aldrig kan överskrida en på förhand given absolut mängd kunskap?
Nej, kunskap kan man samla på sig hur mycket som helst. Form är mer ett mått på hur mycket man engagerar sig, och man kan inte engagera sig i hur mycket som helst eftersom dygnet bara har 24 timmar.
Sådant som du sysslar med varje dag har du en hög form i.
Sådant som du sysslar med på hobbybasis har du lägre i.
Sådant som du lagt av med sänks mer och mer.

Sedan var det tänkt att Form skulle vara mycket lättare att återhämta än Erfarenhet var att höja: Skyfflar du över formpoäng så är du på topp igen, eftersom ditt erfarenhetsvärde var högt, och om du får värma upp dig lite eller titta i gamla anteckningar för att påminna dig så höjs din Form temporärt för den här situationen.

 

[Rickard]

Re: Inga problem...

"Fast i mitt fall så är det snarare olika personliga mål som man bestämmer i förväg som ger XP."
Ok.. Jag tyckte att "When you get a quest, /.../ find a mystery /.../, you get a goal." lät rätt mycket som en spelledares kapitelbeskrivningar i Deadlands.. Du skriver ju till och med "...or they may be given or imposed by the game master."..

Sedan låter "You can get a goals can by finding your own challenges..." som de nackdelar som spelaren väljer till rollpersonen när man skapar en figur i Deadlands.. En nackdel behöver inte vara nackdelar som Blind (-3) utan kan lika gärna vara Girighet (-2) eller Mål: ska döda sin far (-4).. Skillnaden mellan ditt och Deadlands system när det gäller "DL:s nackdelar" och dina "spelarmål" är att spelarna får poäng när målet är uppfyllt i ditt system medan för Deadlands så får man poäng om nackdelarna försvårar för spelarna.. Exempelvis kan målet om att döda sin egen far kan påverka beslut i vissa situationer och då får man poäng..

/[color:\\"green\\"]Han[/color] som för övrigt tycker detta "You can get <U>a</U> goals <U>can</U> by finding your own challenges..." är rätt konstigt skriven (på två punkter)

 

[Zire]

Jag tänkte skriva ett "jag håller med dig" inlägg först, men ändrade mig då jag kom att tänka på hur onödiga sådana inlägg är

Jag har samma åsikt som du angående förändringen av rollpersoner kontra förbättring av dem, men det är för att jag vill ha rollpersonerna logiskt fungerande i världen (där ologiskt är t.ex.:en trollkarl som har levt större delen av sitt liv är lika kass som pigan, efter fem års(i spelet) intensivt spelande är båda jätteboostade, någon som kan förklara vad som hände i trollkarlens liv då han började äventyra? Varför började han plötsligt lära sig saker superbra?).

Hur som helst, hur har du löst problemet med barn t.ex.? Och mycket gamla?
Jag har funderat kring mallar på hur poängen uttrycker sig i förhållande till ålder (och ras och dyl), då naturligtvis olika på olika områden, t.ex. en gammal persons fysik då denne blir äldre och liknande. Har funderat på att låta det sitta i grundegenskaperna och låta färdigheterna vara lagda ovanpå. Samt låta barnen erhålla poäng gradvis till de är 20.

- Zire

 

[Troberg]

Re: Inga problem...

OK, jag ger mig, de har ett visst släktskap. Den enda egentliga skillnaden är att man i mitt system uttryckligen via XP uppmuntrar spelarna att hitta sina egna mål och sidospår.

/Han som för övrigt tycker detta "You can get a goals can by finding your own challenges..." är rätt konstigt skriven (på två punkter)

Japp, instämmer helt. Nu är det korrigerat.

 

[Rising]

Vilka skrattretande korkade konsekvenser har du märkt av i Westerns XP-system?

De jag tänker på har med Westerns glömska-regler att göra, att man förlorar FV på färdigheter som man inte använt på länge. De innebär nämligen att det mest framgångsrika sättet att spela på är att utföra alla färdigheter man kan lite då och då som ren rutin oavsett om man behöver dem eller inte. Man tjänar inte på att koncentrera sig på en enda färdighet när man skall träna något särskilt viktigt, utan det är lika bra att koppla av om kvällarna genom att utföra alla ens andra färdigheter på löpande band.

Så när du skall hem från saloonen så kan det vara en god idé att först klättra upp för husfasaden, hoppa till ett träd, gömma sig för sheriffen, smyga fram till ens häst, rida rakt ner i en sjö, simma fram till ett vattendrag där man kan prova att vaska guld innan man snubblar hem igen, osv.

Exemplet är skruvat, men det är så reglerna premierar oss att spela. De är skrivna på så vis att det är mest framgångsrikt att spela på sådana där nippriga sätt. Och här kommer en av mina regler om spelmässighet: Regler skall aldrig uppmuntra till dåligt spel. Då är de dåliga regler.

Egentligen är det det handlar om. Regler skall bedömas efter hur powergejmarna framstår i dem. Om deras ageranden verkar trovärdiga så lirar reglerna ihop med spelets naturlagar, då är de spelmässiga regler. Om en powergejmares ageranden däremot framstår på ett dåligt vis så är reglerna istället lämpade för friformare och andra som inte störs av godtycklighet. Det låter konstigt att jag påstår att DnD och Westerns jobbiga system är "friformssystem", men det är faktiskt sant; de fungerar så länge som de inte utnyttjas, precis såsom en friformspelledares starka inflytande kräver väldigt mycket av honom för att inte framstå som otrovärdigt.

Konstiga XP-regler är friformsregler; de kräver att spelarna inte tänker på hur de faktiskt bäst skulle kunna använda reglerna, utan det råder en tyst överenskommelse om att alla ska försöka spela så trovärdigt som möjligt och att reglerna förhoppningsvis kommer att ge någorlunda vettiga resultat i så fall.

 

[Rising]

Re: Me like!

En grej bara. Om vi struntar i XP nu och gör som du vill, hur blir karaktärerna bättre?

Först: Tänk på vad "bättre" resp. "sämre" betyder för oss i verkligheten. Vi har inga rollformulär med siffror på, utan frågan om huruvida vi är "bra" eller "dåliga" har hela tiden att göra med hur välanpassade vi är. Ingen märker om jag är bra eller dålig på att klättra förrän jag faktiskt tar och klättrar.

Så... en person som behöver göra det han är duktig på att göra, han är "bra".

Så, om vi tar Luke Skywalker (en rätt typisk rollperson) så kommer han, när vi just har genererat honom, vara extremt bra på att vara en bondson. Han har extremt höga värden på sociala färdigheter som kretsar kring hans grannar och vänner (ibland undrar jag om rollspelare ens tänker på hur extremt få människor en typisk Conan-barbar egentligen kan umgås med och lita på, även om han är en level 20 megafighter) och han kommer vara mycket lovande på bondefärdigheter. De har övats in varje dag med stenhård rutin. Inte ens supersamurajer övar sina stridsfärdigheter lika ofta som Luke har övat på sina bondefärdigheter.

Men, när Luke börjar äventyra så är alla de där färdigheterna mer eller mindre värdelösa. Han kommer framstå som en ytterst dålig äventyrare. Allteftersom han lär sig att bli en Jedi-riddare så kommer han att tappa de där gamla färdigheterna som han inte längre har någon användning av. Vad händer om han senare plötsligt skulle behöva gömma sig hos någon av sina gamla vänner (som fortfarande lever) nere på ökenplaneten? Tja, jag tror att hans gamla polare som en gång brukade bomba Wompråttor tillsammans med honom kommer att titta mycket suspekt på honom om man skulle marschera fram mot dem i sin helsvarta dräkt från tredje filmen och med en robotarm.

Då skulle vi alltså se att Luke har blivit en exceptionell äventyrare på bekostnad av hans lämplighet som bondson.

---

Utveckling, inte förbättring.

---

Den filosofin är inte helt vattentät, jag vet, men det är faktiskt inte alternativet (vanliga XP-system) heller. Jag tycker att mitt system ger mer trovärdiga konsekvenser.

Är alla gamlingar superhjältar?
Är det omöjligt att förbättras utan att utföra bedrifter?
Är det omöjligt att lära sig av ens misstag?
Är lättja djävulens redskap? Lär man sig inget av att ta det lugnt?
Kan Conan allt som en bonde kan och massor mer därtill?
Måste rollpersonerna bedömas som "äventyrare", kan de inte få vara något annat om de vill?
Är det omöjligt att bli stressad och glömma mer om man tränar extremt hårt?
Är träning lika effektiv oavsett hur litet/mycket man koncentrerar den på en enda färdighet?

Osv. Jag svarar "nej" på alla dessa frågor, och dessa frågor brukar traditionella erfarenhetssystem svara "ja" på. Så... även om mitt system är overkligt på många sätt, så ger det ändå konsekvenser som jag bedömer som väldigt trovärdiga.

Och du, det spelar ingen roll om du har färdigheter eller Västmark-egenskaper, däremot är det ett plus om du har någon möjlighet till fria färdigheter, eftersom "dåliga" rollpersoner är sådana som ofta har höga värden i småfärdigheter som inte kan anses vara nödvändiga för äventyrare i allmänhet; typ sociala färdigheter och vardagliga kunskapsfärdigheter.

 

[Dimfrost]

Regler skall bedömas efter hur powergejmarna framstår i dem. Om deras ageranden verkar trovärdiga så lirar reglerna ihop med spelets naturlagar, då är de spelmässiga regler. Om en powergejmares ageranden däremot framstår på ett dåligt vis så är reglerna istället lämpade för friformare och andra som inte störs av godtycklighet. Det låter konstigt att jag påstår att DnD och Westerns jobbiga system är "friformssystem", men det är faktiskt sant; de fungerar så länge som de inte utnyttjas, precis såsom en friformspelledares starka inflytande kräver väldigt mycket av honom för att inte framstå som otrovärdigt.

Det här var faktiskt otroligt smart tänkt. Jag vet att du har snackat om saken tidigare också, men det har aldrig varit så här tydligt formulerat. Fler rollspelsmakare borde ha det här i tankarna när de bygger sina system. Jag vet att jag borde det.


/Dimfrost

 

[rax]

There's something rotten in the Wild, Wild West

De jag tänker på har med Westerns glömska-regler att göra, att man förlorar FV på färdigheter som man inte använt på länge.

Hmm... Nej, jag håller inte med.

Jag kanske har missupfattat Westerns erfarenhetsregler men det där kännar jag inte alls igen. Att skaffa sig utbildning i en färdighet i Western kostar ett visst antal XP. Kostnaden stiger ju högre utbildning du försöker köpa. Efter en viss nivå börjar det kosta att behålla kunskapen på den nivån. Jag förlorar bara i kunskap om jag uttryckligen undviker att lägga XP på att bibehålla min nuvarande kunskapsnivå.

Resonemanget bakom ett sådant system verkar solklart för mig. Själv är jag utbildad statsvetare med ca 270 högskolepoäng i fickan. Denna utbildning genomgick jag i huvudsak under 90-talet och har inte sedan dess använt särskilt många av de kunskaperna. Jag kan inte idag med gott samvete påstå att jag är kvar på samma kunskapsnivå som jag var när jag läste ämnena. Jag har alltså tappat i kunskapsnivå för att jag inte brytt mig om att underhålla mina kunskaper inom dessa ämnen.

Ett tag arbetade jag också som copywriter och byggde upp hyfsat med erfarenhet och färdigheter inom området. De senaste tre åren har jag dock inte jobbat med något som krävt dessa kunskaper och jag kan inte påstå att jag har samma kompetens som copywriter idag som jag hade då. Kunskap är färskvara, och mina kunskaper har i många fall passerat sitt bäst före datum.

Därmed inte sagt att jag har förlorat alla mina kunskaper från universitet och arbetsliv. Grunderna har jag än och dessa tillåter mig att börja på en högre nivå än om jag vore en nybörjare. I Westerns termer så har jag fallit till den kunskapsnivå där jag inte aktivt måste lägga mina XP på att bibehålla min nuvarande kunskapsnivå. Den är likväl högre än om jag aldrig hade läst mina kurser eller förvärvat arbetslivserfarenhet som copywriter.

De innebär nämligen att det mest framgångsrika sättet att spela på är att utföra alla färdigheter man kan lite då och då som ren rutin oavsett om man behöver dem eller inte. Man tjänar inte på att koncentrera sig på en enda färdighet när man skall träna något särskilt viktigt, utan det är lika bra att koppla av om kvällarna genom att utföra alla ens andra färdigheter på löpande band.

Så när du skall hem från saloonen så kan det vara en god idé att först klättra upp för husfasaden, hoppa till ett träd, gömma sig för sheriffen, smyga fram till ens häst, rida rakt ner i en sjö, simma fram till ett vattendrag där man kan prova att vaska guld innan man snubblar hem igen, osv.

Detta känner jag inte heller igen. Jag är garanterad en pöl med XP varje månad som är olika stor beroende på vissa grundegenskaper. Jag kan fördela dessa XP som jag vill, men det är ju rimligt att jag anger varför jag t ex höjer mina kunskaper inom affärsområdet gruvdrift om jag bara levt i sadeln och jagat buffel den senaste månaden. Det är dock inget krav på att jag skall ha använt varje färdighet för att få lov att höja den.

Jag kan skaffa fler XP genom träning och äventyrande, men detta får väl ändå ses som rimligt om jag gör den extra ansträngningen. Dessa bör ju också rimligtvis vara villkorade till vad jag försökt lära mig/uppnå med dessa ansträngningar.

När jag väl börjar komma upp i en hög utbildningsnivå känns specialisering mot ett fåtal färdigheter som absolut nödvändigt för att göra några vettiga framsteg. Samtidigt är det ju så att om jag har all tid i världen på att läsa till jurist, kan jag nöja mig med att köpa en poäng utbildning i denna färdighet per månad, och sedan lägga min tid och mina resurser på att lära mig något som är av större omedelbart värde.

Nåväl, för att korta ner argumenten lite: antingen har vi läst olika regelböcker eller så har jag (eller ännu värre, min SL) fullständigt missuppfattat Westerns XP-system. Givet att jag har rätt i min tolkning måste jag dock säga att din analys verkar utgå från helt fel premisser.

När det gäller din syn på hur XP-system bör vara beskaffade kan jag dock inte annat än att hålla med!


/Rax, något överraskad

 

[Rising]

Jag vet att du har snackat om saken tidigare också

Ja, här . (En bra tråd, förresten. De gamla erfarenhetstrådarna (det finns iaf två) är nog de som jag har läst om flest gånger och haft mest glädje utav. (Inlägget Om Hitler, Hobbe och Skolornas betygsystem: är kanske mitt bästa någonsin))

Nå, det här med vad regler uppmuntrar till för spel tycker jag är jätteintressant. Av någon märklig anledning brukar det glömmas bort helt i rollspelen. Jag har till exempel aldrig sett ett rollspel med fältslagsregler som uppmuntrar en att ställa upp med en armé som faktiskt verkar vettig i fråga om andelen fotsoldater, bågskyttar och eventuella belägringsmaskiner. -Det brukar fungera precis lika bra att slåss med en helt nipprig uppsättning. Typisk ROLL-regel, inte ett dugg SPEL-mässig.

Mitt nya slagord skall bli:

För rollgestaltningens skull: Mer spelmässighet!

 

[Rising]

Re: There's something rotten in the Wild, Wild West

Det förvånar mig inte ett dugg att jag blandat ihop Western med Expert till en grumlig gröt, även om det måste vara irriterande och förvirrande för dig, men okej, man slipper multilattjandet av färdigheter i ur och skur under själva äventyren (a la Expert), även om de finns inbakade i den träning mellan äventyren som EP-reglerna beskriver.

Min poäng är denna: Systemet behövs inte alls om man bara också skulle visa de färdigheter som inte står på Western-rollformuläret.

Om du där skulle ha barndoms-, sociala och vardagliga färdigheter och enbart fick flytta poäng mellan olika färdigheter så skulle konsekvenserna bli exakt desamma: Så länge man underhöll alla färdigheter så skulle man stå kvar på +-0 i alla färdigheter. Om man däremot vill excellera i pistolskytte så måste man börja låta några av de gamla färdigheterna långsamt förfalla. Man kan exempelvis flytta poäng från gamla sociala färdigheter som man inte har använt på länge till den nya färdigheten.

Precis detta kan man säga gjordes innan, bara det att dessa "gömda" färdigheter helt enkelt inte stod på rollformulären. De ansågs inte relevanta, eftersom det var reglerna (och inte rollpersonerna själva) som bestämde vad som var viktigt och inte viktigt att kunna.

När man börjar bli riktigt duktig i ett knippe färdigheter så blir det svårt att hitta andra färdigheter att skyffla poäng ifrån. Man kan inte längre riktigt motivera att någon gammal färdighet skulle kunna fortsätta sjunka hur mycket man än vill bli ännu mer legendarisk som revolverman, så till slut måste man ändå säga stopp. Då har man nått sitt tak. Alltså precis samma tak som man kan nå med de vanliga reglerna.

Skillnaden är att de vanliga reglerna säger att normal inlärning är ett knippe XP som enbart kan sättas på de "synliga" färdigheterna, medan jag tycker att det vore mycket enklare att ta med de "dolda" färdigheterna också och låta inlärningsstandard för alla färdigheter vara +-0. Det blir ju enklare att räkna så. När man tränar hårt och är med om viktiga händelser så ökar den mängd poäng man får skyffla mellan färdigheterna, men man kommer aldrig att överlag bli bättre.

Slutresultatet skulle då faktiskt bli detsamma för en kobold som inte bryr sig om några "dolda" färdigheter, fast man skulle dessutom få ett helt nytt och spännande system för den som föredrar spelardemokrati och möjligheten att kunna leva ut rollpersonens egna önskemål, oavsett om de överrensstämmer med reglernas åsikter eller inte.

Men okej, sorry att jag screwade upp Westernreglerna. Det kanske märks att det var ett knippe år sedan jag spelade med några erfarenhetsregler?

 

[peta]

Re: Lite invändningar och frågor

Vad är skillnaden på att ha en egenskap som denna och att ge XP när det behövs?

Om jag forstod rätt så ville du ha en lösning på hur man kunde införa idéen att man får förflytta poäng mellan egenskaper istället för att skaffa nya fast du har så få egenskaper att det inte finns några 'onödiga' egenskaper att ta ifrån. Potential kan representera dess 'onödiga' egenskaper.

Det finns bra åtta totalt och det är svårt att dela in de andra (som jag kallar aspekter) i grupper på det sättet, men jag ser inte riktigt vad det skulle ge.

Beror ju helt på hur många man har

Det finns det väl inget egenvärde i, eller?

I episka kampanjer kan det vara stämmningshöjande

Igen undrar jag varför man i så fall inte bara kan ge XP rakt av isället för att ha potentialgrejen. Just din idé här blir ju också bättre om man får XP, eftersom man då får det portionsvis och inte har det i en jättepöl från början.

Tycker själv bättre om Xp men du efterfrågade en lösning på utvecklingsgrejerna som Rising pratar om, i system utan detaljerade skalor.

 

[Krille]

Re: Me like!

"Är alla gamlingar superhjältar?"

Jupp. Jag har minsann sett hongkongkinesiska filmer, så jag vet!

"Är det omöjligt att förbättras utan att utföra bedrifter?
Är det omöjligt att lära sig av ens misstag?"

Implementationsspecifikt. Det går mycket väl att göra sådana system utan att skyffla poäng fram och tillbaka. Till exempel kan jag ju nämna Ars Magica, där äventyrande ger färre poäng än studier och forskning i labbet.

"Är lättja djävulens redskap?"

Det förutsätter att det finns en djävul som använder redskap. Tills det är bevisat så låter vi den frågan vara.

"Lär man sig inget av att ta det lugnt?"

Nej. Titta på hur lite snorungarna som sover på lektionerna lär sig.

"Kan Conan allt som en bonde kan och massor mer därtill?"

Kan bonden verkligen så mycket? Det mesta han gör är rutin som han inte lär sig något av. Det mesta Conan gör är aldrig rutin.

"Måste rollpersonerna bedömas som "äventyrare", kan de inte få vara något annat om de vill?"

Implementationsspecifikt. Se Ars Magica ovan.

"Är det omöjligt att bli stressad och glömma mer om man tränar extremt hårt?"

Är det ens möjligt i första rummet?

"Är träning lika effektiv oavsett hur litet/mycket man koncentrerar den på en enda färdighet?"

Faen vet. Men tas det upp i ditt system också?

 

[Olle Linge]

...och jag letar vidare :) [NT]

 

[Renfield]

Decipher's LOTR?

..har jag för mig använder något sånt. Man får "XP" för fullbordade uppdrag, äventyr, träning och liknande, och varje gång man har 100 färska poäng "levlar" man, fast i väldigt små steg. Dom använder dessutom yrken, men man kan ha tre yrken på en gång och ett yrke minskar bara kostnaden för att höja en viss färdighet, det är inte omöjligt för en lekman.

Kan kanske vara värt att titta på..

 

[Rising]

Re: Me like!

Kan bonden verkligen så mycket? Det mesta han gör är rutin som han inte lär sig något av. Det mesta Conan gör är aldrig rutin.

Men om det aldrig är rutin så kan man aldrig se vad man gör fel ena gången och vad man lyckas göra bättre nästa gång. Genom att träna ett och samma handling om och om igen så kan man enkelt se vad det är för moment som man har problem med och vad man redan är bra på. Tja, jag kan tycka att båda kan tjäna på just den träningsmetod som de båda har valt.

Sedan hade du många invändningar om att det mesta kunde lösas med en bra implementation, och att en del tillämpningar kanske inte skall tas med överhuvudtaget. Det är därför jag tycker att spelaren skall få bestämma själva implementationen själv (eller åtminstone i samråd med SL).

Kan min rollperson få lära sig något av att betrakta hur en expert löser en strategisk uppgift?
Kan min rollperson lära sig av sina egna misstag?
Är träning mer givande än äventyrserfarenhet för min rollperson?
Kan min rollperson bli stressad av intensiv träning och helt glömma saker han en gång kunnat?

Jag kan både vilja svara ja och nej på samtliga dessa frågor, beroende på vad jag har för rollperson. Att få vara med och bestämma hur ens rollperson utvecklas är en del av rollpersonens särart och personlighet. Tar man bort den interaktiviteten så har man rälsat spelaren att utveckla sin rollperson på just det sätt som reglerna eller SL bestämt.

Visst, så länge det finns en överrenskommelse om att reglerna och SL's sätt är det rätta, då behöver man inte ändra någonting, men om man vill ha lite mer interaktivitet och spel i ens rollspel, då tycker jag att den här sortens spelardemokrati behövs.

 

[Olle Linge]

Levlar

Så var min idé från början och min motivering till att använda levlar är helt enkelt att jag har så stora steg på mina värden att det blir stora steg i vilket fall och då finns det egentligen ingen nackdel att sköta det med levlar då det annars skulle ta ohemulskt lång tid att bli bättre (om man bara fick XP på det man sysslade med och inte kunde flytta). Jag tycker Rajsings system är väldigt intressant och jag är nästan förkrossade att det inte passar in i mitt system

 

[Olle Linge]

Jag må vara trött, men...

... kan du förklara hur dessa variationer ryms i ditt system? Med "dessa" menar jag:

Kan min rollperson få lära sig något av att betrakta hur en expert löser en strategisk uppgift?
Kan min rollperson lära sig av sina egna misstag?
Är träning mer givande än äventyrserfarenhet för min rollperson?
Kan min rollperson bli stressad av intensiv träning och helt glömma saker han en gång kunnat?

 

[Rising]

Re: Jag må vara trött, men...

... kan du förklara hur dessa variationer ryms i ditt system?

Erm... Nu väntade du dig säkert någon jättefinurlig regellösning, men jag tar helt enkelt bara och låter spelarna få flytta poäng från vissa färdigheter till andra efter eget huvud allteftersom rollpersonerna utvecklas.

Typ, en spelare kanske frågar "hur mycket omflyttningar tycker du att jag kan göra efter det här äventyret?" och så säger jag "om du tänker studera på båten tills du kommer fram till Djävulsön så tycker jag att en 4-5 omflyttningar allt som allt är rimligt", varpå han kanske svarar "okej, hur många av dem kan jag lägga på Kunskap om Djävulsöns Kulter, eftersom det är det jag tänker hårdstudera?" och så säger jag "inte mer än 2-3 tycker jag, för du har rätt dåligt med material att hämta information ifrån. Vill du inte lägga någon poäng på Klättra, eftersom du fumlade på så dramatiskt sätt i äventyret? Jag trodde det skulle vara en minnesvärd och lärorik händelse för din rollperson" och så svarar han "ja, men självklart, det har jag redan gjort. Två stycken, till och med, min stackars RP har ju ett ärr för livet! Förresten, jag drar poäng ifrån några gamla kunskapsfärdigheter och en ifrån Smyga, låter det rimligt?" "Yeah." "Jag satte en på Social:Marajiputtar också, eftersom vi har umgåtts så mycket med sultanen." "Bara en? du skulle kunna ta fler, tycker jag. Glöm taket på 4-5, du kan gott få göra fler omflyttningar av sådan social karaktär" kanske jag svarar. "Nä, min rollperson är fortfarande rätt indignerad över deras seder och bruk, förstår du. Han visar det inte på ytan, men egentligen vill han inte ha något med dem att göra, och det kommer nog att märkas i framtiden."

"Jaha. Okej, häftigt. Det är du som bestämmer." säger jag, och så är det med det.

Eftersom det inte finns något att powergejma för så finns det ingen anledning att ens försöka, och eftersom rollpersonerna lever sina egna liv så kan inte jag bestämma vad som ska vara viktigt/oviktigt för dem.

 

[Olle Linge]

Kunskap och färdigheter

Erm... Nu väntade du dig säkert någon jättefinurlig regellösning

Ja, det gjorde jag, fast det spelar ingen roll egentligen, eftersom det är som du påpekar angående powegaming.

Men jag ser en hake: innebär inte detta att du måste definiera en färdighet för allting rollpersonen kan? Jag har ju (om du har haft tid att titta på det) i mitt system inga färdigheter i vanlig mening, utan bara allmäna grundegenskaper och sedan inriktnigar på saker man är extra bra och extra dålig på.

Man skulle kunna tänka sig ett system där man kan flytta omkring bland grundegenskaperna, men nackdelen är ju att det är så stora steg att ett enda är för stort för att flytta efter ett litet äventyr, har du några bra förlsag? En idé är ju förstås att man samlar i en pöl till man kommer upp i en förflyttningen, men det känns inte sådär jättebra.

Med aspekterna (inriktnignarna, som fungerar ungefär som västmarks egenskaper, det går att ha t.ex. dålig syn -4, tålig +1 eller värja +2). blir det ju svårare eftersom de blandar rena färdigheter med karaktärsdrag. Det går ju givetvis säga att Ful -1 står hugget i sten om man inte använder magi, operationer eller annat, men ditt system blir svårt att applicera.

Nu är det ju så att jag tycker att ditt system är GRYMT bra och jag vill verkligen använda det, men jag kan bara inte komma på hur jag ska lösa det hela.

 

[Selly]

Re: Kunskap och färdigheter

"Man skulle kunna tänka sig ett system där man kan flytta omkring bland grundegenskaperna, men nackdelen är ju att det är så stora steg att ett enda är för stort för att flytta efter ett litet äventyr, har du några bra förlsag?"

Frågan är väl hur mycket spelarna känner att de vill pilla mellan äventyren. Visst, det kan väl vara kul, men är det nåt direkt krav? Går det inte bra att bara konstatera att "det blir inte så mycket pill i det här systemet"? Jag sitter i en liknande sits själv (jag använder mig av nästan exakt samma modell som i Risings exempel), och jag har inte stött på några problem med det.

Enda direkta lösningen jag ser, om nu pillet faktiskt är nödvändigt, är väl att helt enkelt göra skalorna mer finkorniga - då kan man göra yttepytteförändringar som ändå märks. Jag har själv förkastat den lösningen, men jag ser ju å andra sidan inga problem med att begränsa mängden regelpill.

"Det går ju givetvis säga att Ful -1 står hugget i sten om man inte använder magi, operationer eller annat, men ditt system blir svårt att applicera."

Det räcker väl med att hålla det hela inom rimliga gränser. Jag ser inte varför man inte skulle kunna bli mindre ful genom att träna bort eventuell fetma, ta bättre hand om hy och hår, osv. Visst, det lär väl inte göra några extrema förändringar, men något steg känns inte orimligt. IMHO, förstås.