entomophobiac
Low Prep High Play
De senaste åren har jag kommit igång att spela rollspel igen efter en rätt lång paus. VI har hunnit spela lite olika spel, men framförallt Coriolis och just nu Lamentations of the Flame Princess. Den första kampanjen (Coriolis) omstartades en gång och i sitt andra utförande fes den helt enkelt av på grund av att vi inte var så bra kompisar med hur reglerna betedde sig efter de 10-15 spelmöten vi hunnit med.
Och det är helt ärligt riktigt tråkigt. Att vi minns "reglerna höll inte" snarare än de häftiga historier vi berättade i Coriolis underbara setting. Om nomadsvärmen Ahilar, om hämnd, om religiös fanatism, och om kusliga övernaturligheter.
Så i den nuvarande kampanjen vill jag undvika detta. Men hur avslutar du egentligen en kampanj?
- Plötsligt, utan spelarnas vetskap, med ett BIG BANG. Inte alls förtjust i den idén, för det framtvingar ett slut och det gör det alldeles för narrativt. Känns som fällan Stephen King brukar hamna i. Write, write, write, write. FUCK! It needs to end...
- Med spelarnas medgivande och en utfäst tidpunkt. Känns som det istället tar bort all form av mysterium. "Ahjustja, nästa gång är sista speltillfället."
- Vänta på att det sker naturligt. Att det magiska tillfället uppstår då alla rollpersoner passande nog kan gå i pension, dö, eller en kombination av båda. Riskerar att ändå bli att det fiser av och slutar vara intressant.
Det känns helt enkelt som att det inte finns något bra alternativ.
Har ni andra tips på hur en kampanj kan avslutas på ett bra sätt?
Och det är helt ärligt riktigt tråkigt. Att vi minns "reglerna höll inte" snarare än de häftiga historier vi berättade i Coriolis underbara setting. Om nomadsvärmen Ahilar, om hämnd, om religiös fanatism, och om kusliga övernaturligheter.
Så i den nuvarande kampanjen vill jag undvika detta. Men hur avslutar du egentligen en kampanj?
- Plötsligt, utan spelarnas vetskap, med ett BIG BANG. Inte alls förtjust i den idén, för det framtvingar ett slut och det gör det alldeles för narrativt. Känns som fällan Stephen King brukar hamna i. Write, write, write, write. FUCK! It needs to end...
- Med spelarnas medgivande och en utfäst tidpunkt. Känns som det istället tar bort all form av mysterium. "Ahjustja, nästa gång är sista speltillfället."
- Vänta på att det sker naturligt. Att det magiska tillfället uppstår då alla rollpersoner passande nog kan gå i pension, dö, eller en kombination av båda. Riskerar att ändå bli att det fiser av och slutar vara intressant.
Det känns helt enkelt som att det inte finns något bra alternativ.
Har ni andra tips på hur en kampanj kan avslutas på ett bra sätt?