Nekromanti Att gestalta mental ohälsa i rollspel

w176

Förlorad dotter
Joined
27 Dec 2001
Messages
3,692
Location
Umeå, Västerbotten

Xhakhal

Reseledare i Awesomeland
Joined
22 Dec 2003
Messages
903
Location
Exil
anth;n15994 said:
Till er som läser in er på en psykisk sjukdom, t.ex. genom att läsa DSM för att er rollperson ska bli mer verklighetstrogen: ert betende är på samma nivå som vapenfetischister som använder reglerna i Phoenix Command och F.A.T.A.L. för att rollspelet ska bli mer realistiskt.
Jämförde du just riktiga människors riktiga problem som kan påverka människorna du spelar med (och förmodligen har gjort det vare sig du vet det eller ej), med vapenregler?

Vidare så diskar du tanken på att det kan vara intressant att spela fysiskt sjuk, vilket är något jag aldrig lyckats hitta bevis på i mina spelgrupper, men det hör inte till den här diskussionen.
krank said:
Ja, jag har haft flera rollpersoner med fysiska besvär. Även i starkt klichéartade spel är det ju intressant att spela typ nörden med astma som inte pallar att springa i trappor. Och i spel med mer komplexa rollpersoner är det ju ännu mer intressant. Rollspel handlar ju både om utforskning och (ofta) om problemlösning, och båda delar tycker jag kan vara intressanta att spela med en funktionsnedsatt rollperson. Jag menar, det kommer såklart inte att vara samma sak att spela en rollperson som saknar ben (till exempel) som att vara en person som saknar ben, men det kan nog -- tänker jag -- eventuellt ge en insikt/upplevelse i hur svåra även vardagliga saker kan vara. Utan att det behöver betyda att rollpersonen enbart "är sitt handikapp".
Xhakhal said:
 

anth

Vetefan
Joined
24 Feb 2003
Messages
10,271
Location
Fjollträsk
Xhakhal;n16000 said:
Jämförde du just riktiga människors riktiga problem som kan påverka människorna du spelar med (och förmodligen har gjort det vare sig du vet det eller ej), med vapenregler?
- Eh, ja?
En person försöker simulera en psykisk sjukdom hos sin rollperson genom att läsa in ett par högskolepoäng.
En annan person försöker simulera effekten av att bli träffad i överarmen av en .375-kula skjuten på 33.67 meters håll.

Vad jag var ute efter var att den graden av detaljrikedom inte höjer spelupplevelsen för mig personligen - jag tycker att bägge personerna befinner sig på samma nivå så jag tycker att liknelsen i högsta grad är giltig. :)

***

Min poäng är att mängden arbete man måste lägga ner för att gestalta en psykisk sjukdom korrekt inte står i proportion till vad man får ut av spelet (och jag påminner om va jag skrev högst först i mitt förstainlägg: det är min subjektiva åsikt, inte en objektiv sanning).

Xhakhal;n16000 said:
Vidare så diskar du tanken på att det kan vara intressant att spela fysiskt sjuk, vilket är något jag aldrig lyckats hitta bevis på i mina spelgrupper, men det hör inte till den här diskussionen.
Inte bara fysiskt sjuk, utan att lida av dysenteri. Jag valde just den sjukdomen med flit.

Det är helt OK med folk som rollspelar fysiska sjukdomar, men jag har svårt att se hur man kan få ett meningsfullt spel med en rollperson som går runt och har diarré. :)

***

Min poäng är att en korrekt spelad rollperson med en psykiskt sjukdom är så dysfunktionell att den skulle förstöra spelupplevelsen för alla vid spelbordet.
Måns said:
Du behöver inte vara dysfunktionell för att du lider av psykiska problem. Det är ett ganska magstark påstående.
 

Genesis

Ni dés ni maître
Joined
17 Aug 2000
Messages
15,601
Location
Göteborg
anth;n16021 said:
Det är helt OK med folk som rollspelar fysiska sjukdomar, men jag har svårt att se hur man kan få ett meningsfullt spel med en rollperson som går runt och har diarré. :)
Beror la på spelet. Jag har inget problem med att se en riktigt bra omgång Psychodrame som kretsar kring en person som drabbats av en pinsam och förnedrande sjukdom och försöker behålla greppet om sitt liv. Eller en person som lider av en mental sjukdom och hur personerna i hens närhet försöker hantera det.
anth said:
krank said:
Besvarade du just en diskussion om fysiska och psykiska nedsättningar med ett Monte Pythonklipp? Var vänlig skaffa dig lite empati och börja bete dig som folk och återkom sedan.
obak said:
"Uppfann man topsen först eller hade man vax i örat innan?"
-M. Betner
 

anth

Vetefan
Joined
24 Feb 2003
Messages
10,271
Location
Fjollträsk
krank;n16013 said:
Även i starkt klichéartade spel är det ju intressant att spela typ nörden med astma som inte pallar att springa i trappor.
Jag tror vi talar förbi varandra.
Det kan säkert vara intressant att rollspela en sjukdom.
Men det är definitivt inte kul att rollspela det realistiskt.

Min fru ha astma. Vi talar astmaattacker som kräver ambulans till sjukhus för att hon inte ska dö.

Du får givetvis använda ordet "intressant" om en rollperson som har astma, men jag tror inte att du skulle använda ordet "kul" om för att beskriva en situation där din rollperson jagades av monster och din spelledare plötsligt får för sig att din rollperson drabbas av en realistisk astmaattack. :)

Jag hävdar fortfarande att de som säger att realism i rollspel är kul antingen ha missat betydelsen av ordet "realism" eller av ordet "kul".
Måns said:
Det är lite ironiskt att du har samma anklagande argumentation som artikeln vi diskuterar.
Xhakhal said:
Nu tänkte jag skriva något om att det där var väldigt likt kritiken som riktades mot Kessock, men se, det har ju Måns redan skrivit!
krank said:
Eller bara tycker att andra saker är intressanta än dig. Jag kan definitivt se flera spelstilar och spel där den astmaattack du beskriver i monsterjakten skulle vara givande i spel.
krank said:
Also: Alla som har astma har inte samma astma. Säger du att folk som inte har lika allvarlig astma som din fru inte har "realistisk astma"?
 

w176

Förlorad dotter
Joined
27 Dec 2001
Messages
3,692
Location
Umeå, Västerbotten
anth;n16021 said:
Min poäng är att en korrekt spelad rollperson med en psykiskt sjukdom är så dysfunktionell att den skulle förstöra spelupplevelsen för alla vid spelbordet.
WTF? Vad för slags bild har du var psykisk ohälsa?

Du menar allvarligt att en tredjedel av sveriges befolkning skulle vara så dysfunktionella på grund av att de lider av psykisk ohälsa att det vore omöjligt att spela som rollpersoner?

De flesta som har någon form av psykisk ohälsa har oftast milda symtom, på samma sätt som de flesta med fysisk ohälsa har milda symtom. Dessa symtom kanske påverkar i vardagen och orsakar en del lidande. På samma sätt som att ha ett synfel, ont i ryggen eller diabetes kan påverkar vardagen kan orsaka en del lidande. Men det betyder inte på något sätt att man är så dysfunktionell att man inte kan spelas i rollspel eller att man på något sätt har ett dysfunktionellt liv.

Att ha fobi för sprutor kan vara ett hinder när du ska vaccinera dig, och orsaka en del lidande, med i övrigt lever ju personen i fullkomligt normalt liv. Att lida av återkommande milda depressioner suger, men behöver inte vara mer handikappande än att leda med ryggont som återkommer i perioder. Man har lite ondare ön vanligt periodvis, får medicinerar men fortsätter med vardagen på ett normalt sätt Andra får leva med livslång medicinering på samma sätt som en diabetes gör det men lever symtomfritt på grund av det.

De flesta med någon form av psykisk ohälsa lever ett helt normalt fullgott liv. På samma sätt som de flesta med någon form av fysisk ohälsa gör det.

Edit: På samma sätt som din fru lider av astma och ändå lever ett fullgott normalt liv, förmodar jag. Hon leder av astma och kan få asmaattacker ibland. Andra lider an panikångest attacker och kan få panikångest attacker ibland.

Både är attacker som skitjobbiga, och orsakar mycket lidande stunden. I din frus fall låter det även som att de är farliga, vilket painkångest attacker inte är i sig själv. Bägge formerna av attacker kan man behandla för att förbygga och undvika genom rätt vanor och/eller medicinering. Båga relativt kortvariga tillstånd mes sen är de över men behöver lite återhämtningstid. I båda fallen så kan man leva ett helt normalt liv trots att man har astma och/eller panikångest.
 

Xhakhal

Reseledare i Awesomeland
Joined
22 Dec 2003
Messages
903
Location
Exil
anth;n16021 said:
Min poäng är att en korrekt spelad rollperson med en psykiskt sjukdom är så dysfunktionell att den skulle förstöra spelupplevelsen för alla vid spelbordet.
Den här bilden av psykisk ohälsa är både obehaglig och väldigt nedsättande mot de som lider av det. Jag ser inga som helst anledningar till att det är så här det måste vara - som ovan påpekat ett mycket magstarkt påstående,
 

w176

Förlorad dotter
Joined
27 Dec 2001
Messages
3,692
Location
Umeå, Västerbotten
Anth: Har du inte likt de flesta andra personer i din bekantskapskrets som lider av lättare former av psykisk ohälsa?
Kompisen som blir deppig i perioder? Nån du känner med en spindel fobi? Tjejkompisen som skippade lunchen under gymnasiet som idag fortfarande kan ha det jobbigt med mat och sin kroppsbild när hon blir stressad? Någon i bekantskapskretsen som har lättare alkoholproblem och dricker lite för mycket lite för ofta (eller brukade göra det en nu har drickandet under kontroll)? En vän eller väns barn med ADHD eller någon lättare diagnos inom autismspektrat? En kompis som har lätt att oroa sig och ibland får ångest? Någon som är blyg och får ångest i vissa sociala sammanhang (till om den måste hålla en presentation inför publik)? Kompisen som jobbade och stressade för mycket och gick in i väggen?
 

Krille

Super Moderator
Joined
7 Feb 2000
Messages
29,540
Location
Mölndal, Sverige
DETTA ÄR ETT MODERERANDE INLÄGG!

Känslorna flyger i luften, och inläggen är väldigt mycket mer personliga än vad jag trivs med.

Så jag låser tråden och går ut i den friska vårluften, skaffar en ny telefon och äter glass. Jag rekommenderar att ni gör precis samma sak (okej, kanske inte köper telefon) och fylls av positiva och glada tankar under tiden.
 

Krille

Super Moderator
Joined
7 Feb 2000
Messages
29,540
Location
Mölndal, Sverige
Nu har jag en ny telefon, och jag är faktiskt inte säker på att jag lyckades låsa tråden förut.
RasmusL said:
Betyder det att det är ok att posta i tråden eller är den att betrakta som låst även om den kanske inte riktigt säkert är det?
 

pingas

Warrior
Joined
28 Dec 2008
Messages
323
Location
Skåne
Rollspel

Folk måste lugna sig lite..


Några bra punkter i inlägget men det känns som att personen är arg på något som inte kommer fram riktigt i texten.. :sad:
 

RasmusL

Champion
Joined
15 Jan 2012
Messages
10,023
Location
Stockholm
pingas;n16149 said:
Rollspel

Folk måste lugna sig lite..
Jag spelar spel på allvar. Jag kan leka väldigt avslappnat och ohämmat men det finns alltid en stor respekt och ett allvar kring leken och det är viktigt för mig och min upplevelse att de jag spelar med behandlar leken på samma sätt. Rollspel och annan deltagarkultur betyder mycket för mig och jag väljer att bry mig i problem och frågor som rör detta och jag ser det som positivt att det finns starka känslor inom hobbyn så lugna för guds skull inte ner er!
 

Mogger

Hipsteranka
Joined
12 Nov 2001
Messages
18,187
Location
Ereb Altor
En av våra längsta kampanjer, Undergångens arvtagare + massvis med annat, spelades med en karaktär som drabbades av depressioner då och då. Det funkade väldigt bra och gjorde zonfararen Zebediah Grytplyte till en mänskligare (eller kanske mutantigare?) individ. Visst, det är Mutant och därmed viss svart humor men det rörde sig om riktig ångest. Zeb stängde in sig i sin husvagn och drog täcket över sig och mådde skit. Det var en naturlig del av spelandet, som tvingade övriga RP att förhålla sig till situationen. Vi spelade i flera år och det var aldrig något problem, så bevisligen funkar det utmärkt att porträttera individer med mental ohälsa i rollspel. Zeb var för övrigt en hård och cynisk robotjägare (i Zigge Zmolks kaliber), och var inte alls definierad av sina ångestattacker.
 

Vimes

Sillkung
Joined
15 Jun 2000
Messages
12,248
Nu har jag läst artikeln två gånger utan att riktigt förstå varför artikelförfattaren tycker att det är en sådan big deal att "psykisk ohälsa" ska gestaltas realistiskt. Kanske är den skriven i relation till ett sammanhang jag inte har någon erfarenhet av.

Jag ser att platta och plojiga gestaltningar är "offensive" och respektlösa, men förstår inte riktigt varför de är det. Jag tänker att om någon kring spelbordet har förstahandserfarenhet av den diagnos som gestaltas så är det väl inte härligare för denne någon om diagnosen gestaltas på ett realistiskt sätt? Men som sagt, det handlar kanske om vad det är för typ av spel man spelar. Fast där känner jag att det närmast är en smakfråga, istället, och inte en moralfråga som det framställs som i artikeln.

(Det här vill jag inte ska uppfattas som victim blaming utan är en allvarlig fråga: är inte anledningen till att man tar illa upp av en platt gestaltad "psykisk ohälsa" (tycker att det är respektlöst) att "psykisk ohälsa" är en viktig del av ens identitet? (det kan den vara även om det inte är ens egna "psykiska ohälsa"))

Sen känner jag lite att nästan alla har någon form av erfarenhet av "psykisk ohälsa" - beteenden och känslor i och utanför gränszonen för det "normala" - via erfarenheter av sig själv eller personer i sin närhet. Jag tänker att gränserna mellan olika diagnoser är jävligt flytande. Att säkert 99% av alla fiktiva protagonister rör sig i en gränszon mellan normalt och onormalt (annars skulle de inte vara intressanta). Att extremt många känslor, beteenden och stämningar har annekterats av diagnoser och idéer om "psykisk ohälsa". Jag tänker att "psykisk ohälsa" också är en social konstruktion som formas diskursivt. Att diagnoserna i sig ju är stereotyper. Jag blir skeptisk till hela idén om en "platt, stereotypisk" gestaltning och en "djup, realistisk" dito. Jag tycker att rådet att "läsa på" i DSM är att förfrämliga erfarenheten av att vara människa.

Bäst har krank sagt det i tråden när han säger att man inte ska gestalta diagnoser utan istället gestalta personlighetsdragen, känslorna och beteendena.
Måns said:
Jag tror att Homeland har något med det här att göra.
 

Ram

Skev
Joined
11 May 2004
Messages
5,572
Location
Slätta
Jag tycker inlägget var... Intressant men precis så dåligt som det alltför ofta blir när man skriver utan distans till någonting som man själv drabbats av. Jag tror inte jag håller med om en enda punkt i listan däri. Vem är hen att bestämma om jag skall ha en mental sjukdom som en superkraft? Vem är hen att bestämma att det skulle vara farligt att skapa spel där mentala sjukdomar är en belöning? Nej, den gör mig mest irriterad. Det fanns en ansenlig mängd intressanta saker däri, men över lag får den mycket få upptummar. Jag håller faktiskt med anth om att det är att jämföra med vapenrunk eller andra fokuseringar; Det är kul/intressant om man är intresserad av det och ganska ointressant annars.

Om jag spelar mentala störningar så brukar jag (beroende på kontext) läsa på lite om det så jag kan gestalta det på ett sätt som ger något för mig och spelgruppen och för att se vilka begränsningar och möjligheter som det borde ge mig. Mer i vissa typer av spel, mindre i vissa. För mig är frågan oftast vad det tillför i spelet, jag har inget större intresse av att använda rollspelsmediumet för att gräva mig djupare ned i det än så.

För övrigt är alla mina karaktärer i trad-spel störda. Paranoida, kontrollfreak, nervösa, ... :wink:
 

Man Mountainman

Storsvagåret
Joined
17 May 2000
Messages
8,000
Location
Barcelona
Jag ansluter mig till Vimes här.

Själva idén om en "realistisk" skildring av psykisk ohälsa tycks förutsätta att detta är något som är en gång för alla fastslaget, en avgränsad domän av mänskligt beteende som definieras i DSM. Det är att förfalska psykisk ohälsa i två avseenden: dels det mer obvious, att man tar som en auktoritet något som ju bara är ett mycket grovt verktyg för psykiater och andra specialister som försöker brottas med en mycket komplex verklighet; dels det djupare, att det gör psykisk ohälsa till en "grej", ett binärt tillstånd som kan vara av eller på, och som man kan träda in i endast på villkor att man skriver under vissa officiellt sanktionerade regler. När den psykiska ohälsan i själva verket är ett ständigt närvarande villkor för den mänskliga tillvaron.

När vi pratar om hur psykisk ohälsa skildras i rollspel, borde vi prata om den psykiska ohälsans estetik.

Psycho, När lammen tystnar, Fight club, etc. etc. ad nauseam är inte realistiska skildringar av psykisk ohälsa. De är karikatyrer, men de är karikatyrer som fyller ett visst estetisk syfte. De ställer frågor om människosjälen, något av det mest komplexa och gåtfulla som vi känner till, och försöker besvara dem. Skildringen måste nästan bli karikatyrartad, för att frågorna och svaren ska bli tydliga för publiken.

Vad lär man sig av att studera psykisk ohälsa? Man lär sig något om hur själen är uppbyggd, hur den hänger ihop, och hur den följaktligen kan gå sönder. Det är inget vi kan begära att rollspelare, eller andra berättare, ska förstå på förhand -- inte minst för att ingen förstår det särskilt bra, inte ens de specialister, psykologer och annat, som vigt sina liv åt frågan. Däremot kan vi lägga fram förslag inom ramen för vår fiktion: tänk om det här hände, hur skulle det påverka det här, vilka följder skulle det få, är det rimligt? Man får inte heller glömma att vår nuvarande civilisation långt ifrån uttömt alla de ändlösa möjligheter till att fucka upp någons hjärna som funnits och kommer att finnas -- psykopatologi är ingen konstant, det uppstår i mötet med en städnigt föränderlig värld.

Att göra mentalsjukdom till en helgad domän vars skildring först måste godkännas av en expertinstans, det är också paradoxalt nog att bekräfta marginaliseringen av mentalsjukdom som något apart och väsensskilt från det normala. Då missar man i vilken utsträckning alla befinner sig under ständig psykisk stress, vilket balansnummer vi alla hela tiden måste utföra och hur lätt det är att något slår slint. Att istället betrakta mentala sjukdomar som något ständigt närvarande, som den sårbarhet som följer på att vara en tänkande, kännande varelse, innebär att vi måste kunna ta oss frihet att spekulera, experimentera och fabulera.

Men det förutsätter förstås att man går in i skildringen med ärlighet, nyfikenhet och öppet sinne. Och det i sin tur kan ju betyda att man faktiskt är beredd att läsa på lite, eller lyssna på de som har mer erfarenhet och kunskap än en själv. Annars blir skildringen mindre av ett utforskande, och mer ett sätt att bekräfta för sig själv vad man nu har för bild av "galningen".
 
Joined
22 Sep 2011
Messages
1,451
Location
Malmö
Jag (som själv lider själv av regelbundna depressioner och ångestattacker) ser inget problem med att folk vill spela mentalt instabila personer. Rollspel handlar ju till stor del om att gå utanför sig själv och få vara någon annan en stund.

Det kan väl inte vara ett krav att man bara får spela mentalt stabila friska personer. givetvis kan det bli ett problem om man gestaltar sjukdomen på ett sätt som gör att den inte påverkar vardagen (grova mentala besvär påverkar dig dagligen). Men jag tror oftast inte att folk spelar på det sättet för att vara elaka utan de förstår bara inte vad sjukdomen gör mot dig.

Den iden som fanns tidigare i tråden om att säga min rollpersoner har de här symptomen och inte den här sjukdomen tycker jag är bra riktlinje då i princip allas mentala ohälsa är olika, Jag umgicks ett tag med ett par där båda var schizofrena den ena hörde Jesus tala till honom om vilken dålig människa han var, medan hon såg folk som förföljde henne gömde sej i hennes hus och så vidare (symptomen i omedicinerat tillstånd) . Skulle man spela dessa två som RP där den ena var gravt paranoid och den andra sjukt suicidial/dålig självkänsla, skulle det då stå samma sak på rollformuläret, om det gjorde det spela den ena fel då.
 
G

Guest

Guest
Att spela mentalt instabil på "rätt sätt" verkar sjukt avancerat.
 

w176

Förlorad dotter
Joined
27 Dec 2001
Messages
3,692
Location
Umeå, Västerbotten
PerFolmer;n16743 said:
Att spela mentalt instabil på "rätt sätt" verkar sjukt avancerat.
Nja.

Gör det med respekt. Till exempel genom ta dig tid att åtminstone snabbt googla det.
Gäst said:
Respekterande eller respektlöst, det finns potential att gotta ner sig ordentligt i detta ämnet. En snabb googling låter som en bra lösning, tycker jag.
w176 said:
Nja. Du spelar bara en medmänniska med andra erfarenheter än du.

Saken är den att på samma sätt som när man spelar någon ut en annan kultur bara spelar en medmänniska med andra erfarenheter än du. Samma sak gäller. Gör det mer respekt och undvik att hänfalla till kränkande och skadliga rasistiska stereotyper eller kränkande och skjadliga stereotyper om psykisk ohälsa.

Men visst finns det mycket att gotta ner sig ut när man ska försöka förstå andra människors erfarenheter.
Gäst said:
Jag tycker det är skillnad på att förstå sig på en annorlunda kultur än att förstå sig på hur det är att ha en psykisk sjukdom. Helt beroende på sjukdomen, såklart. Håller med dig i slutklämmen du gör.
 

Kärlekscraft

Swordsman
Joined
31 Oct 2013
Messages
773
Beror på vilken sorts mental ohälsa: man kan grovt dela upp det i 3 sorter: psykoser, neuroser och personlighetstörningar(med mera).
Vid psykoser påverkas hela upplevelseförmågan som vid schizofreni, personlighetsstörningar som "psykopati" och annat. Sen har vi neuroser - "lindriga psyiska störningar" som depression, ätstörningar, ångest etc. som brukar vara vanligast: Man kommer inte att märka av det speciellt mycket(mera av en instabil livsstil) såvida personen inte säger det, men inte gör det p.g.a. stigmat.
 
Top