Nekromanti Att inte veta vem man är

[Feuflux]

Här sitter jag och funderar:
[color:\\"#666666\\"] Jag har aldrig varit inblandad i ett slagsmål. Tänk om jag i själv verket är en övermänsklig talang på området som lätt skulle kunna vinna en fight mot ett gäng huliganer. Men förmågan går inte att testa i teorin, den måste testar praktiskt, och om det visar sig att jag inte har den så riskerar jag att bli ihjälslagen. Jag gillar inte att bli ihjälslagen så jag väljer att inte testa om jag har förmågan och får således aldrig veta hur det ligger till. [/color]

Och sedan kom jag på det här. Har ni någonsin testat att SL skapar karaktärerna åt spelarna, spelarna får aldrig se karaktärsbladen, SL slår alla tärningar. Spelarnas "uppgift" är att under äventyrandets gång ta reda på vilka de är, eller snarare, vad de kan. Rollperson A kan kanske träffa en fluga med ett pistolskott på hundra meters avstånd, men får aldrig veta det innan han verkligen behöver sin pricksäkerhet. Rollperson B kan kanske hoppa 20 meter utan ansats, men får aldrig veta det förrän han verkligen behöver hoppa över en ravin. Eller vad som helst.

Tankar, någon?

 

[Johan K]

Låter ju intressant, men...

Idéen låter ju jäkligt intressant om jag får säga det själv. Det kan ju inbjuda till en massa trevliga överaskningar för spelaren faktsikt.
Men om jag jag ser det från spelarens vy, så tycker jag att det är lite trist att få en karaktär tilldelad. Jag är en såndär spelare som gillar att bygga upp en karaktär & göra den så att den passar mig. Det känns mer intressant & skoj att göra det. Har fått tilldelat mig karaktärer några gånger & jag ahr aldrig gillat det. Känns ganska opersonligt & därför lägger jag inte nån större vikt vid just den karaktärern, man förlörar alltså lite känslan i det hela.

 

[Krille]

"Spelarnas "uppgift" är att under äventyrandets gång ta reda på vilka de är, eller snarare, vad de kan. Rollperson A kan kanske träffa en fluga med ett pistolskott på hundra meters avstånd, men får aldrig veta det innan han verkligen behöver sin pricksäkerhet. Rollperson B kan kanske hoppa 20 meter utan ansats, men får aldrig veta det förrän han verkligen behöver hoppa över en ravin. Eller vad som helst."

Det har förekommit upprepade gånger i diverse mer eller mindre ångestfyllda konventsscenarier. Kult och Cthulhu är favoriter när det gäller systembundna sådana scenarier, men annars brukar de vara friform. Faktum är att det har förekommit såpass så mycket att det har blivit en av konventsklichéerna. Ett tag var det så vanligt att jag förväntade mig något från Rosenius i den här stilen:

- "Var spelas scenariet med minnesförlust?"
- "Vi har inget sådant i år."
- "Inget minnesförlustscenario? Vafan är det här för sugigt konvent?"

 

[Feuflux]

Det har förekommit upprepade gånger i diverse mer eller mindre ångestfyllda konventsscenarier. Kult och Cthulhu är favoriter när det gäller systembundna sådana scenarier, men annars brukar de vara friform. Faktum är att det har förekommit såpass så mycket att det har blivit en av konventsklichéerna.

Som vanligt mao, man är aldrig först med nånting.
Jag har som jag säger lite till och från aldrig spelat några konventsscenarion så jag har inte snott det iaf. Dock så nämner jag inte minnesförlust någonstans. Man har inte glömt något, man har aldrig vetat det. Anywho, jag får väl spana in konventspel nångång då, för nu blev jag sugen på det här... bara jag slipper ångest och får in en massa övernaturliga förmågor.

Vad gäller friform så är det väl rätt naturligt på så sätt att spelarna inte får kunna reglerna då de då skulle kunna börja gissa förmågot lite för effektivt.

En annan skillnad mot konventsscenarion är att jag aldrig skulle komma på tanken att ta betalt.

 

[Troberg]

Re: Låter ju intressant, men...

Men om jag jag ser det från spelarens vy, så tycker jag att det är lite trist att få en karaktär tilldelad. Jag är en såndär spelare som gillar att bygga upp en karaktär & göra den så att den passar mig. Det känns mer intressant & skoj att göra det. Har fått tilldelat mig karaktärer några gånger & jag ahr aldrig gillat det. Känns ganska opersonligt & därför lägger jag inte nån större vikt vid just den karaktärern, man förlörar alltså lite känslan i det hela.

Ett sätt jag löste det på nyligen var att låta en spelare (det var bara en som hade fått minnet rensat) göra karaktären själv, men sätta undan en del poäng (det var naturligtvis GURPS som spelades) som han inte använde. Dessa poäng motsvarar de förmågor och kunskaper som karaktären glömt att han har och sätts ut av mig som spelledare efter hand som de upptäcks. För att kompensera spelaren för att han fick sämre kontroll över karaktärsskapandet och en svårare startposition så räknas dessa sparade poäng dubbelt när jag sätter ut dem.

 

[Johan K]

Re: Låter ju intressant, men...

Ett sätt jag löste det på nyligen var att låta en spelare (det var bara en som hade fått minnet rensat) göra karaktären själv, men sätta undan en del poäng (det var naturligtvis GURPS som spelades) som han inte använde. Dessa poäng motsvarar de förmågor och kunskaper som karaktären glömt att han har och sätts ut av mig som spelledare efter hand som de upptäcks. För att kompensera spelaren för att han fick sämre kontroll över karaktärsskapandet och en svårare startposition så räknas dessa sparade poäng dubbelt när jag sätter ut dem.

Hemmm, det där var ju en smidig lösning om jag för säga det själv. En sådant grej skulle jag absolut gå med på, om inte anant för att testa den grejen

 

[Sitor]

Låter trevligt men jag håller med, minnesförlust är ett återkommande ämne, som i och för sig kan leda till en hel del skoj. Jag ser framför mig hur samtliga spelare klurar på vad just de faktiskt är bra på. Det hela urartar i att ett par slänger sig från en klippa i hopp att de kan flyga, en annan påbörjar med bakbundna händer ett slagsmål mot två brunbjörnar och den siste har redan gått en plågsam död till mötes efter att ha försökt fånga en vinande pil.

Skämt åsido tror jag att idéen kan fungera men kan vara svår att genomföra rent praktiskt.

 

[Feuflux]

Ingen minnesförlust.

minnesförlust är ett återkommande ämne

Alltså, jag tänkte inte ens tanken på minnesförlust när jag skrev inlägget. Men har inte glömt något, man har bara vetskapen om att det existerar övernaturliga förmågor och kanske man besitter någon av dem.

Skämt åsido tror jag att idéen kan fungera men kan vara svår att genomföra rent praktiskt.

Det tror jag med...

 

[eldilon]

Jag testade i ett äventyr att låta mina spelare få en beskrivning av sina rollpersoner med ungefärliga uppgifter på hur bra de var på olika saker, eller rättare sagt vad rollpersonerna trodde att de kunde inom olika områden.

De fick en beskrivning där det kanske stod att de kände sig säkra på att köra bil eller kunde hyffsad tyska. Som SL hade jag de exakta värdena och använde dessa när det behövdes, utan att spelarna fick reda på annat än utfallet av sina handlingar.

Detta fungerade bra eftersom det var ett engångsäventyr med färdiggjorda rollpersoner.

Fördelen med upplägget tyckte jag blev att spelarna inte kunde vara lika beräknande som de annars tenderar att vara, men samtidigt försvann ju stora delar av det taktiska i spelet.

 

[Archer]

Re: Kul idé [NT]

Im singing in the rain....

 

[Gurgeh]

Övernaturliga förmågor

Men har inte glömt något, man har bara vetskapen om att det existerar övernaturliga förmågor och kanske man besitter någon av dem.

Om man inte orkar spela ett rollspel för att ta reda på det kan man göra det här testet!

/tobias -- supersnabb!

 

[Troberg]

Re: Låter ju intressant, men...

Hemmm, det där var ju en smidig lösning om jag för säga det själv. En sådant grej skulle jag absolut gå med på, om inte anant för att testa den grejen

Om du är nyfiken på hur det funkar från spelarsidan så kan du ju prova att åkalla lokomotiv.

 

[Muggas]

Jag har aldrig varit inblandad i ett slagsmål. Tänk om jag i själv verket är en övermänsklig talang på området som lätt skulle kunna vinna en fight mot ett gäng huliganer

[OT]
Du kan lätt ha en intuitiv förmåga att utveckla dina fightingkunskaper, men har du aldrig tränat dem är det nog svårt... Dessutom är den psykologiska aspekten viktig, den "mentala förberedelsen", d v s att inte frysa till is (skräcktabellen?) när man vet att någon eller några anfaller, med avsikt att skada. Det enda sättet att på någorlunda vettigt sätt träna upp detta är att testa ngn form av någorlunda realistiska kampformer, såsom brottning, Shooto, kickboxning, ev vissa kungfu-stilar (men jag hyser ingen övertro på dem). Men springa är alltid bäst i de flesta sådana situationer...
[/OT]

Har ni någonsin testat att SL skapar karaktärerna åt spelarna, spelarna får aldrig se karaktärsbladen, SL slår alla tärningar. Spelarnas "uppgift" är att under äventyrandets gång ta reda på vilka de är, eller snarare, vad de kan.

Ett kul koncept, men jag skulle bli frustrerad efter ett tag ("Ge mig mitt formulär, spelledarjävel!" ). Iofs så stimulerar detta spelarna till detektivande, vilket kan vara nyttigt i andra äventyr där de tyvärr hellre tar fram sina skarpslipade mördarateraljer, än att försöka gnugga geniknölarna lite...

 

[entomophobiac]

Har för mig att Amnesia fungerar på ett dylikt sätt i Unisystem.

Om en spelare väljer den så får SL sedan ta formuläret, lägga ut de sista poängen, kanske modifiera lite och (tror jag) sedan behålla det under spelets gång.

Ett schysst system i mitt tycke, även om jag egentligen aldrig provat att använda det.



Men som en sidnot tror jag faktiskt att det superlogiska tillvägagångssätt som rollspel har ofta utelämnar rätt intressanta situationer.

I verkligheten kan man inte vara 100% säker på att ett visst göromål kommer vara enkelt. Jag menar, även de största "plugghästarna" kan nog känna viss stress inför ett prov, till exempel, även om de med största sannolikhet - eftersom de övat, läst på och övat lite till - kommer få maxbetyg.

Så blir det sällan i rollspel. Man vet vad man är bra på, samt vad andra rollpersoner är bra på, och låter helt enkelt dem ta hand om saker och ting.

Har för mig att jag tagit exemplet med låsdyrkning förut. Vilken stor och stark krigare vid sina sinnens fulla bruk skulle på allvar lämna över den låsta dörren till den spenslige lille halvlängdsmannen med bevarad stolthet? Det spelar väl ändå ingen roll att halvlängdaren faktiskt ÄR bättre på att dyrka upp lås?

På detta sätt tycker jag det skulle vara intressant att pröva ett hemlighetsmakeri bland spelarna. I alla fall så långt siffrorna når.

Vi hade en rollperson i något Spycraft scenario som var riktigt duktig på att just dyrka upp lås, men spelaren misslyckades med slaget nästan varje gång. Efter ett tag litade inte gruppen på detta värde längre, precis som reaktionen troligtvis hade varit i verkligheten.

Om någon är duktig så ska det också återspeglas i konkret form, eller hur?

Att man själv vet ungefär vad man går för handlar nog mest om att rollpersoner oftast är rätt specialiserade och dessutom tenderar att leva och verka i råare klimat än det skyddade medelsvenssonsamhälle jag antar att de flesta här är del av.

Det är liksom vanligare med våld bland folk som hela sina liv tvingats skydda sina byar från orcher eller bland legoknektar... det ter sig liksom naturligt.

 

[wilper]

Spelledde ett sådant äventyr på ett av TAs konvent för nått år sedan. Spelet var Mutant:UA, och rollpersonerna var NFM med riktgt grava minnesluckor (spelarna visste givetvis inte om att de spelade Mutant, de hade anmält sig till "Ospecificerat Sci-Fi spel".

Så äventyrdet tog sin början i de sovlådor som de lagts i för några hundra år sedan, det var mörkt och ingen visste nått alls.

Därefter flöljde i tur och ordning ett utforskande av de omedelbra omgivningarna, och när de väl fått igång ljuset även av varandra. (Nej, de utforskade inte varandra på det sättet.)

Jag satt med alla rollformulären så spelarna fick spela tärningslöst osv och bara säga vad de gjorde och jag skötte allt vad regler var.

Enstaka framgångar inom något område tolkades som att det var deras specialitet så i slutändan så gick den sjukvårdsutbildade läkaren runt med det tyngsta vapnet, och den hårde krigaren hade sjukvårdsprylarna.

Kul var det iaf.

--
Fixade ett typo.

 

[Örnie_UBBT]

Vi hade en rollperson i något Spycraft scenario som var riktigt duktig på att just dyrka upp lås, men spelaren misslyckades med slaget nästan varje gång. Efter ett tag litade inte gruppen på detta värde längre, precis som reaktionen troligtvis hade varit i verkligheten.

Kul idé. Jag har ett liknande exempel från när vi spelade Western - gruppens slagskämpe (högt på närstrid) lyckades med klassisk Western-tur skjuta en flyende fiende som gruppen bara _måste_ ta levande i benet - tillräckligt för att denne skulle dråsa ihop och kunna tas fast, men skadan var långt ifrån livshotande...detta skedde dessutom i halvmörket, på första skottet...

Nu tror alla andra RP inklusive han som sköt att han är en fenomenalt bra gunslinger, fast han i siffror räknat är sämst i gruppen...Tur att man har bra rollspelare, för vi hade inte gjort några särskilda ansträngningar att hålla siffervärdena hemliga i gruppen...

hälsar
Örnie

 

[Feuflux]

Sätta ut sina egna poäng

Ett sätt jag löste det på nyligen var att låta en spelare (det var bara en som hade fått minnet rensat) göra karaktären själv, men sätta undan en del poäng (det var naturligtvis GURPS som spelades) som han inte använde. Dessa poäng motsvarar de förmågor och kunskaper som karaktären glömt att han har och sätts ut av mig som spelledare efter hand som de upptäcks. För att kompensera spelaren för att han fick sämre kontroll över karaktärsskapandet och en svårare startposition så räknas dessa sparade poäng dubbelt när jag sätter ut dem.

Bra grej det där med att få sätta ut vissa grejer på sin karaktär själv. Som jag hade tänkt det så skulle spelarna få skriva bakgrundshistoria själva och kanske få ha några önskemål om vilka saker de skulle vara bra på. Det kanske inte år så kul att få sig tilldelad "du ska spela 60-årig nunna" om man var jätteinne på att spela en klichéfjortis. Frågan är bara hur mycket spelaren ska få bestämma själv.

 

[Feuflux]

Holy smokes! I've got X-ray Vision.[NT]

Attans, det var ju inte den roligaste förmågan direkt.

 

[Troberg]

Re: Sätta ut sina egna poäng

Som jag hade tänkt det så skulle spelarna få skriva bakgrundshistoria själva och kanske få ha några önskemål om vilka saker de skulle vara bra på.

Jag kunde inte låta honom skriva bakgrundshistoria eftersom han inte kom ihåg den. Däremot lät jag honom välja om han ville ha en fysisk kapabel eller mentalt kapabel karaktär. Grundpersonligheten bestämde han själv med "sina" poäng, likaså en del färdigheter, fördelar och nackdelar. Resten av färdigheterna, vissa fördelar och nackdelar sätter jag ut efter hand.

Tyvärr kan jag inte berätta mer, även om det är en intressant historia. Lokomotiv har många skepnader här på forumet...

 

[Feuflux]

Ingen minnesfölust vad jag kan minnas

Jag kunde inte låta honom skriva bakgrundshistoria eftersom han inte kom ihåg den.

Jag pratade utifrån mitt startinlägg här men du och flera andra envisas med att dra in minnesförlust hela tiden. Jäjä, borde varit tydligare i mitt svar till dig, det var biten med att spelaren fick vara med och sätta ut poäng som var intressant.