Nekromanti Att kombinera samberättande med vanligt berättande

[kefka]

Jag läste nyligen ut Dan Simmons science fiction bok Hyperion. Den handlar om en grupp pilgrimer på en farlig resa, under resans gång turas de om att berätta vad som fört dem dit och fått dem att ge sig ut på en så farlig färd, lite Canterbury tales möter Mörkrets hjärta. Hursom helst, jag funderade på ett liknade upplägg för rollspel. Att kombinera ett vanligt äventyr/kampanj där rollpersonerna färdas mot sitt mål med samberättande där det berättas vad som fört rollpersonerna dit.

Alltså man börjar berättelsen in media res och berättar bakgrunden i bitar medans man färdas mot resan mål. Beroende hur många berättelser man vill ha kan man dela in spelargruppen i olika många undergrupper med sina egna berättelser. Spelarna i de andra grupperna kan då spela rollpersoner som av någon anleding inte klarade eller valde att följa med hela vägen.

En fördel med att ha en sådan ram-berättelse är att spelledaren bara behöver förbereda ram-berättelsen/äventyret, resten av bakgrunden/världen byggs upp genom samberättande. Samtidigt ger ram-berättelsen en struktur åt samberättandet, man har ett mål ditt man för eller senare måste komma i sin berättelse. Tror ni att det kan vara bra att på samma sätt att förbereda en startpunkt för varje berättelse? Jag kan tänka mig att spelledaren får vara ganska flexibel i att ändra i ram-äventyret för att passa den bakgrund och värld som byggs upp i samberättandet.

Det jag undrar över känner ni till något rollspel som har en liknande idé eller ett system som skulle passa bra för det här, och har ni några synpunkter på hur man ska få det här att funka bra praktiskt. Eller erfarenheter från liknande kampanjer?

 

[wilper]

Re: Att kombinera samberättande med vanligt berätt

Låter som en störtskön kampanj. Flyttar du till Luleå och söker spelgrupp till den så är jag på. Annars ser jag fram emot rapporter på skrytforumet.

 

[Rickard]

Re: Att kombinera samberättande med vanligt berätt

Eller erfarenheter från liknande kampanjer?

Jag spelleder typ allting som tar en kväll på det sättet. Kanske inte återblickarna, men att jag bara har en start och ett slut och sedan får spelarna fylla i hur man kommer från starten till början (genom att spela ut det med sina rollpersoner, givetvis. Det är inget historieberättande vi ägnar oss åt. ). Senast så spelade vi Ljus och lykta i söndags och där hade jag inte ens en början som fångade in rollpersonerna, men så blev det ju som det blev också.

och har ni några synpunkter på hur man ska få det här att funka bra praktiskt.

Det här är egentligen något som jag hade velat ta upp i en egen tråd, men du råkade starta en precis nu. En sak du kan göra är att vara väldigt öppen med vad som ska hända och säga till spelarna att du skulle uppskatta om de kunde hjälpa till och styra det hela. Jag personligen är lite emot sådant, men det ger en tightare berättelse. Varför jag är emot sådant är för att jag vill ha någon sorts en överraskning åt spelarna. Det ska inte vara SM i historieberättning när jag är spelledare utan en upplevelse för just spelarna.

Jag har spelat ett scenario där rollpersonerna började i slutet och sedan återberättade jag genom att spela ut scener med rollpersonerna och förklarade på så sätt varför de var där de började. Det var också överraskningen i scenariot. Jag sade till dem innan att scenariot skulle bli rätt rälsat så att de kunde ställa in sig på det. Som du förstår så var det inte så mycket samberättande (även om det fanns olika slut), men principen jag ville ha fram var att man bör säga lite åt spelarna vad som bör förväntas av dem.

Så fort jag testar lite formexperiment som har med historiestrukturen att göra så säger jag i regel det till spelarna. Det kan vara saker som att de bör vara samberättande, drivande, rälsade eller att vi kör tillbakablickar. Det krävs en väldigt god spelledare och improvisatör om man vill låta historiestrukturen komma som en överraskning. Har du förberett med något som direkt krokar i rollpersonen i tillbakablicken så kan du lyckas, men spelaren kommer säkerligen vara överraskad och inte agera ut lika väl.

Jag gillar inte direkt att du spelar ut enskilda berättelser, då de andra spelarna måste vänta. Jag tycker visserligen att din lösning på detta är smart, men jag vill dock "se" hur bra det sker i praktiken. Detta är visserligen mer en personlig preferens från min sida och är inget som inte kommer att funka. Jag brukar väl mest lösa in media res, om jag inte spelar ut tillbakablickar med hela sällskapet, låta spelarna själva få förklara kort varför den enskilda rollpersonen befinner sig där. Det är dock en rejäl snabbspolning och är mer för att ge logiska förklaringar än något som bidrar med stämning.

Jag nämnde andra stycket att man kan vara öppen med slutet så att spelarna kan hjälpa till och berätta dit. Jag brukar normalt hålla målet hemligt som en rest av gammalt traditionellt spelledande. När jag presenterar en början för spelarna så är det jätteviktigt att låta spelarna ha något att gå på. Om du inte ger något som spelarna strävar efter så kommer tempot att dö ut helt, såvida du inte säger att de ska vara drivande.

Det här gör att en del trådar som spelarna hittar på inte knyts ihop på slutet, men det ser jag mest som fördelar, då jag kan använda de oknutna trådarna i något annat scenario senare. Det ger en mer levande värld i mina ögon, eftersom saker inte bara dyker upp och försvinner utan kan dyka upp i andra sammanhang och få en annan betydelse. De olösta trådarna får också spelarna att få något att fundera på även när de går hem från spelmötet. Scenariot hänger därför kvar mycket längre i spelarnas sinne.

Det kan dock bli pannkaka av allting om du inte har gett rollpersonerna något att sträva efter. Det kan medföra att du isolerar vissa spelare och göra så att deras rollpersoner inte blir involverade i berättelsen på samma sätt.

Eh, nu känns det som att jag mest sitter och rapar ur mig text. I korthet kan man säga att du bör underrätta spelarna om vad som förväntas av dem. Sedan bör du fundera om du vill ha ett öppet eller dolt slut för spelarna och vad det kommer att ge för konsekvenser.

Det jag undrar över känner ni till något rollspel som har en liknande idé...

Jag vet inte. The Shadow of Yesterday kanske? Där kan du aktivera rollpersonerna i berättelsen via deras keys. Det gör att du får ett medel som du kan låta tillbakablicksberättelsen kretsa kring.

/Han som gjorde det mesta i detta inlägg i omvänd ordning

 

[kefka]

Re: Att kombinera samberättande med vanligt berätt

Först, tack så mycket för kommentarerna.

Jag kanske inte var riktigt klar i vad jag menade, det är meningen att tillbakablickarna ska rollspelas som vanligt och alltså inte berättas i dåtid. En spelare börjar berätta sin rollpersons historia och sedan görs en snygg övergång så att man kan rollspela historien i "nutid". En sådan delberättelse tänker jag som en minikampanj på några spelkvällar. Jag tänker mig att varje spelare skapar en "huvudrollperson" som finns med i ramberättelsen. Spelaren kan då ange ton vilken ton han vill ha delberättelsen om den rollpersonen och de övriga spelarna kan skapa birollpersoner för den delberättelsen. Givetvis kan två "huvudrollpersoner" dela på en delberättelse. Det jag undrar över om det är bäst att spela en delberättelse i taget eller om man ska varva mellan dem.

En sak du kan göra är att vara väldigt öppen med vad som ska hända och säga till spelarna att du skulle uppskatta om de kunde hjälpa till och styra det hela. Jag personligen är lite emot sådant, men det ger en tightare berättelse. Varför jag är emot sådant är för att jag vill ha någon sorts en överraskning åt spelarna

Jag håller med, för att det ska funka bra måste alla spelare från början vara med på och gilla kampanjens upplägg/tema. Historiestrukturen i sig självt ska alltså inte vara någon överaskning för spelarna. För att skapa överaskning hos spelarna kan istället ramberättelsen användas, om något fastnar i delberättelserna kan spelledaren låta något hända i ramberättelsen för att få upp lite tempo.

Det kan dock bli pannkaka av allting om du inte har gett rollpersonerna något att sträva efter. Det kan medföra att du isolerar vissa spelare och göra så att deras rollpersoner inte blir involverade i berättelsen på samma sätt.

Detta är något av vad jag funderar på, hur ska man strukturera upp förhållandet delberättelser och ramberättelse på ett bra sätt. Samt hur ska man få igång en bra start på varje delberättelse.

 

[Rickard]

Re: Att kombinera samberättande med vanligt berätt

Visst, nu när du har klargjort så låter det som ett vettigt upplägg. Jag har inte spelat på just det sättet. Enda faran kan väl vara om det är någon tystlåten spelare som sällan tar något initiativ, vilket brukar kunna få delberättelser att faljera. Ett par spelmöten per delberättelse? Det känns som en relativt fet kampanj.

hur ska man strukturera upp förhållandet delberättelser och ramberättelse på ett bra sätt.

Förklara gärna vad du menar med "förhållandet".

Samt hur ska man få igång en bra start på varje delberättelse.

Jag har faktiskt inget tips förutom det jag redan har nämnt, väv in delar av rollpersonen i handlingen med exempelvis TSoY:s keys. Tanken med delberättelsen är väl att presentera rollpersonen på något sätt samt etablera denna i handlingen? Du får helt enkelt diskutera fram någon sorts bakgrund om rollpersonen med spelaren och hoppas på att få någon inspiration där. Beklagar att jag inte kan hjälpa dig mer på detta.

/Han som nu fixade länken i förra inlägget

 

[kefka]

Re: Att kombinera samberättande med vanligt berätt

Förklara gärna vad du menar med "förhållandet".

Det jag menar är, hur ofta ska man gå mellan delberättelse till ramberättelse? ska man berätta en delberättelse i taget? Är det vettigt att spelarna först samberättar fram en värld och bakgrund i delberättelserna, men inte i ramberättelsen? Eller ska man bara skippa det och samberätta allt?

Tack för länken, ska ta och läsa igenom den till helgen när jag har lite mer tid.

 

[MrG]

Tre erfarenheter/tips

Först skulle jag vilja tipsa om någon annans lösning:
Gargarisma var ett friformsgäng som var inne på lite sånt här. Ett av deras "Sagan"-scenarion hade rakt av strukturen av att alla återberättade historier under ett gemensamt tak (och någon form av roterande spelledare). Jag har inte kört det självt och har det tyvärr inte, så det blir nog att jaga...

Balladen om Balie Moor är mitt hemmabyggda system som borde kunna användas. Strukturen är visserligen för såpopera, men det har ett byggsystem för huvud och bi-karakäter som rollpersoner. Kan vara värt att kolla in som insperation (och finns någonstans i makarforumet som tråd).

Rock n´rollspel, min egna erfarenhet är att jag körde en ickekronologisk kampanj för en bunt år sedan. Första spelmötet handlade om ett rockband på höjdpunkten av karriären inför en spelning, andra om ett gäng hippies som råkade ha samma gitarr som skulle trettio år senare hamna i bandets ägo, tredje om bandet som skolungdomar när de bildade bandet, osv i sexton tillfällen. Många av plotterna var rätt lösa, men i och med att spelarna var bekanta med delar av handlingen drev de åt samma håll och historien blev mer samberättad. Kanske inte så mycket råd eller erfarenheter mer än att det funkade för oss och var ett trevligt upplägg, så det borde kunna funka för andra också.

-Gunnar (som lustigt nog i förra veckan började diskutera ett sånt scenario som GothCon-projekt)