Nekromanti Att läka skador

[Big Marco]

Det är häftigt att vara kosmetiskt skadad i rollspel, men astråkigt att ha förlorad prestanda från en konflikt till en annan. Man borde helt enkelt ta bort skadorna efter avslutade konflikter och bara behålla de kosmetiska grejerna. Typ så att man ser ut som Marv, men ändå kan kicka rumpa utan att ens tänka i termer som "men jag har större chans att lyckas uträtta min hämnd om jag först tar och vilar i en vecka..."

Ja, precis. Givetvis kan traditionella skadesystem vara helt rätt givet ett visst spel, men jag tvivlar på att de alltid har en plats i alla spel.

Till Noir tog jag ett steg (som diskuterades här). Till mitt nuvarande hobbyprojekt, "Agentspelet", ser det just nu ut som om skadorna i princip helt försvinner kort efter en drabbning, kanske krävs någon form av medicinsk hjälp för att det skall ske (typ den klassiska scenen där hjälten sitter bak i en ambulans med plåster i ansiktet och ett förband på handen och tjejen/chefen/kollegan/etc kommer fram och slänger några ord).

Jag tänker ofta i rollspelssystem när jag ser på film. Under 24-maratonet sade Jack Bauer i ett avsnitt att han hade brutit ett revben under en misshandel i kliniken på CTU. Det var just det, det var bara viktigt just då. Någon timme senare är effekten inte längre ett "plot element". Jag tror att det kan fungera bra i rollspel också. Även ganska traditionella rollspel - eftersom det är sådana jag föredrar att göra och spela, trots allt.

 

[Krille]

Är det kul att vara skadad?

Oj! Tycker du att det är kul rollspel att vara skadad så länge i spelvärlden?

I Västmark, definitivt. Det är inte ett så snabbt och hektiskt spel som vissa andra, så ofta finns tiden för att vila upp sig. Där är till och med uppsnabbningsmetoderna för läkningen i sig ett föremål för äventyr, iom att Västmark är ett kristet rike och häxkonst inte ses på med allt för blida ögon och mirakel kräver vallfärd.

Sen är det inte så att man är sängliggande vid ett skitlass Lätta skador - förmodligen kan du klara dig rätt bra ändå, fast med lite minus. I Västmark kan dessutom dessa minus ofta överkommas med lite jävlar-anamma och lämpliga egenskaper.

Allvarliga skador är det värre med, men allvarliga skador är allvarliga skador, liksom. Det hörs på namnet.

 

[Big Marco]

Re: Är det kul att vara skadad?

Nu tar du upp Västmark, visst, det kan vara en poäng. Men det är väl samma sak i SHI2? Finns det med av en avsikt eller av slentrian där?

 

[Krille]

Re: Är det kul att vara skadad?

Men det är väl samma sak i SHI2? Finns det med av en avsikt eller av slentrian där?

Andra Imperiet var slentrian. Jag hade ett fungerande regelsystem, och ingen anmärkte på den biten (inte ens jag själv). Eftersom det funkade, och andra stycket gäller även Andra Imperiet, så hade jag ingen tanke på att ändra det.

 

[PAX]

Egentligen, vad är syftet med att ha ett skade/läkning-system?

Ja det är väl en fråga om att uppnå en slags känsla av realism i hur skador läker. Ett brutet ben läker inte direkt efter de scener du talar om. I Sci-fi och Fantasy finns oftast kraftfulla läkedroger och magi tillgängligt för att få rollpersoner på benen igen. Men spelar du en grupp soldater under WWII eller i Twilight 2000 så behövs kanske en känsla av högre realism på skador. Då är det inte coolt att blöda. Då får man i stället infektioner och drar på sig sjukdomar.
Att skadorna bara är intressanta för scenen håller jag med om till viss del men de kan även tillföra komplikationer för rollpersonen senare i livet och resten av gruppen på kort sikt.

Själv tycker jag att skadesystem har alltid varit för rollpersonernas och spelarnas intresse. Vad som händer med spelledarpersoner är tämligen ointressant och de behöver i mitt tycke inte följa de regler som gäller för rollpersonerna.

Samtidigt är det naturligtvis en fråga om hur man spelar sina äventyr/kampanjer. Hur snabbt ska man ta sig igenom ett äventyr? Ska det ske på en kväll eller finns det utrymmer för mer än äventyrshandling och strid i äventyret? Kan allt gå fel men ändå sluta rätt till slut?

 

[krank]

Egentligen, vad är syftet med att ha ett skade/läkning-system? Det är egentligen den frågan alla borde ställa sig som vill bygga skade/läkningssystem. Att köra på i gamla hjulspår ("det måste ju finnas") är väl ett svar, men ett rätt oinspirerande svar.

Enkelt svar: För att det blir mer trovärdigt och sålunda hjälper till att upprätthålla "illusionen".

Jag kan tycka att det inte bara är intressant utan också ofta nödvändigt att ifrågasätta sådana här grundvalar i rollspel. Det är på det sättet många nya och tuffa idéer uppkommer. Til syvende og sist måste man däremot inse att det inte finns ett egenvärde i att hitta på något nytt. Det finns inget egenvärde i att hålla kvar vid något gammalt heller. Det finns bara egenvärde i att använda det som funkar, att använda de verktyg man gillar dör att uppnå det resultat man vill ha.

Läkning, till exempel. Det finns många sätt att lösa den saken på. Jag skulle ha svårt för "snabbläkning" om det inte fanns en in-gameanledning till det eller en solklar genrekoppling.


Avslutningsvis - huruvida ett svar är "oinspirerande" eller ej är inte ens en faktor när jag funderar kring det här. Det enda som egentligen spelar roll är om svaret fungerar, och hur bra det fungerar, för att uppnå de mål man har.

Jag tycker inte att det är "kul" att ligga skadad länge i rollspel, men jag tycker att det är givande. Jag spelar inte rollspel för att ha "kul", jag spelar för att spela en roll, och jag föredrar regelmekanik som åtminstone inte direkt motarbetar mig i min strävan efter inlevelse.

 

[Troberg]

För det är något jag tycker är tråkigt är att gå runt och vara utslagen i veckor i spel. Då föredrar jag hellre en orealistisk snabb återhämtning, för oftast är väl sällan långvariga skador speciellt spännande?

I en mer extrem spelform föredrar jag nästan att alla skador återställs efter den scenen de uppkom under, för oftast är skadorna intressanta och dramatiska just för den scenen. Sjukhusscener med dropp-slangar och blipp-maskiner ser jag mer som epilog, vanligtvis.

Jag har en liknande tanke i Generica, där jag hanterar det på två sätt:

1. Hitpoints är inte huvudmekanismen för att hålla rätt på vem som har övertaget i en strid. Man har en annan parameter som håller rätt på manövrerandet och man måste komma i ett läge där man har en vettig chans att attackera innan man gör en attack menad att verkligen orsaka skada. Detta gör att man inte behöver en massa småskador bara för att dra ut på striden lite.

2. Skadan är indelad i två delar, allvarlig och lätt. Allvarlig skada är den traditionella skadan, medan lätt är sådant som smärta, chock, blod i ögonen, dimmig i hytten osv. Den lätta skadan försvinner så fort man hinner hämta andan och vila lite. Under pågående strid är dock båda sorternas skada lika hindrande.

Allt detta hanteras genom en trave markörer av något slag (tex pokermarker) och olikfärgade tärningar, så det lägger inte på någon egentlig extra administration.

 

[Illern]

Stridens insats

För mig är det en del av den automatiska insatsen i striden; risken att bli skadad, faran med att bara gå omkring och vålda sig. Självklart är det trevligt med andra insatser i striden som vem som får De olympiska spelens segerkrans i pankration men risken för skada är ett riskmoment jag gillar i strid.

Dessutom blir tyngden större i att rollspela att gå in i en strid som inte är regeltekniskt förnuftig om man gör det trots att man kommer få skador eller trots att man ännu inte läkt allt från föregående strid.

Därtill påverkar det dynamiken och tempot rätt mycket om man blir begränsad en tid efter en mindre lyckad strid eller ej.

Det kan också vara intressant att l.yckas eller misslyckas undvika oönksade resultat eller situationer och om strid kan medföra ett oönskat resultat (utöver dog eller ej) kanske man drar sig för att slåss till höger och vänster.

Att en av rollerna i nuvarande kampanj slutligen drog på sig ett men av skadorna hon fått tror jag tillförde något rollspelsmässigt. Dels förtydligades det hur duktig hon är eftersom menet inte direkt sänkte hennes stridsöverläge mot en vanlig medeldrakon (överlägsen trots skadan). Dels så fick hon ett attribut till (skadan och dess effekter). Dels blev det helt enkelt något att ta hänsyn till i spelet.

Därmed inte sagt att det ena eller det andra sättet är bättre eller sämre, det är ju smak. Däremot finns det fler sidor än; Är det kul att vara skadad så länge?

Sedan får jag erkänna att jag stoppade in ett skadesystem av den typen av slentrian men det är ett medvetet val att behålla det.

 

[Rickard]

I Sci-fi och Fantasy finns oftast kraftfulla läkedroger och magi tillgängligt för att få rollpersoner på benen igen.

Å andra sidan, åtminstone i fantasy så finns de drogerna och magin just för att skadorna är såpass långvariga. Läkningssystemet är alltså rätt kefft.

/Han som förvisso talar generellt men hoppas att andra har lite fantasi och inte tolkar in det sämsta tänkbara

 

[Gordeg]

Å andra sidan, åtminstone i fantasy så finns de drogerna och magin just för att skadorna är såpass långvariga. Läkningssystemet är alltså rätt kefft.

Fast jag tycker att så länge man har löst problemet med att rollpersoner slås ut i resten av äventyret av sina skador spelar det ingen roll hur man uppnått lösningen. Jag kan tänka mig flera sätt:
1. Skador läker osimulationistiskt snabbt.
2. Skador kan snabbhelas med magi eller teknologi.
3. What Troberg said.
4. Man använder två sorters skador varav den ena läker snabbt. Tex Shadowrun med physical och stun. Medvetslös=värdelös, både fysisk och stun-skada=ganska värdelös, men när rollpersonen läkt sina stun-boxar kan han fortsätta delta i äventyret med ett mindre handikapp.

Gordeg

 

[Nightowl]

Det är en av de jävvligaste sakerna i D&D...

...som jag tyckte man slapp i liknande situationer i World of Warcraft. OK, nu är det jag säger begränsat till grottkräl, men poängen var att man lade en massa resurser på att återställa sig mellan utmaningarna, och till sist måste man gå hem. Det är så jävla beigt. I en sådan situation föredrar jag att skador återhämtas (om det nu är rätta ordet) sketasnabbt. Nån attrition kan väl finnas (som i den nya versionen av Drakborgen, som jag tycker är fullständigt lysande i det här fallet), men över huvud taget är det bra att man kan vara jävligt nära döden i varje strid, men vinner man, kan man för det mesta pusta ut och sedan är man ganska fit for fight igen. Utan en massa jävla helarspells och annat trist.

Erik

 

[Feuflux]

Jag tycker att "man läker X kroppspoäng på Y tidsenheter" funkar alldeles utmärkt. Fast som med alla andra frågor så beror det lite på vilket spel man sitter med. (Coolt, Firefox krashade här (okej, det var mindre coolt) men när jag återställde sessionen så hade jag bara tappat en halv mening text. Me like.)

I Feng Shui så läker man inte alls under spelets gång. (Det finns för den delen Medic som arketyp så man kan säkert helas upp, men man läker inte automatiskt.) Däremot så blir man direkt fullt återställd när ett äventyr avslutas. Det passar perfekt i den genren.

Att man, som det nämndes här i tråden, ska bli helt återställd efter en scen är jag däremot inte lika förtjust i. Om jag blir skjuten i ett ben i en scen vill jag inte kunna springa för fullt i nästa scen... fast i Feng Shui mår man i princip toppen ända tills man dör. Hur som helst, det beror på vad som är viktigast i ett spel. Är "realism" viktigt så passar det bra att det tar en massa dagar att läka en bruten arm och är gladaction viktigast så böjer en polare armen rätt, man skriker AAAAAH och sen fortsätter man sparka mooks.