Att läsa någons intentioner – möjligt eller omöjligt?

Mogger

Hipsteranka
Joined
12 Nov 2001
Messages
18,106
Location
Ereb Altor
Det finns en färdighet i många spel som skaver ganska hårt på min världsuppfattning: I Exalted heter den Read intention, i D&D heter den Insight, Trail of Cthulhu Assess Honesty och andra kan kalla den för Intuition. Syftet med dem alla är att på relativt kort tid avgöra vad en SLP egentligen vill, egentligen menar eller har för planer/agenda etc. Jag talar inte här om magiska eller tekniska medel att göra detta utan enbart det som vem som helst kan göra. Vanligen är det något som går att träna.

Jag undrar hur ni använder er av sådana färdigheter i spel och hur förklaras hur det fungerar i spelet? Det som skaver för mig är alla de bias etc. som människan använder sig av för att ta genvägar när t.ex. andra personer skall bedömas. För mig är en sådan färdighet en omöjlighet men jag kan bli övertygad om något annat…
Vill man ha en snabbkurs så går de igenom detta fenomen i ett avsnitt av I huvudet på Epstein på P3. Det korta svaret är att det inte går. Det långa svaret är att man aldrig riktigt vet vad det är man läser eller vad det betyder eller bottnar i. Avsnittet är rätt kort.

Enda sättet att göra det på IRL är exakt på det sätt polisen arbetat. Ställ frågor, frågor, frågor, frågor tills dess att lögnen inte längre håller. Det tar tid men är det enda som funkar.
 

lupmet

Swordsman
Joined
19 Feb 2014
Messages
736
Location
Göborg
Kan du ge ett spel-exempel, en situation att utgå ifrån?
Egentligen inte eftersom hela konceptet skaver som sagt, jag har mest använt dem som ett sätt att få reda på mer om en SLP och ge SL en ursäkt att berätta mer, mer meta-spelande än något annat. Eftersom jag är mer av kulturspelare än tärningsrullare är jag nog egentligen ute efter någon form av förklaring till vad rollpersonen anser sig göra när denne rynkar pannan och tittar intensivt på köpmannen på värdshuset.
 

soda

Warrior
Joined
13 Feb 2014
Messages
345
Jag rekommenderar boken Talking to Strangers av Malcolm Gladwell. Jag tyckte den var bra! Finns som utmärkt talbok.

Enligt boken verkar det här inte vara en grej.
 

Man Mountainman

Storsvagåret
Joined
17 May 2000
Messages
7,986
Location
Barcelona
Människor kan ju utan tvekan vara bättre eller sämre på att förstå vad andra vill. Det finns väl en hel uppsjö data man kan använda sig av: kroppsspråk och minspel, kontext, statistiska generaliseringar, och så vidare.

Det är ju inte heller alltid människor avsiktligt försöker dölja sina intentioner. Ibland är de likgiltiga inför det, eller vill rentav bli förstådda, men saknar vokabuläret, modet eller självinsikten för att säga rakt ut vad de vill.
 

Feuflux

omjonasson.se
Joined
8 Jan 2001
Messages
5,026
Location
Linköping
Det finns en färdighet i många spel som skaver ganska hårt på min världsuppfattning: I Exalted heter den Read intention, i D&D heter den Insight, Trail of Cthulhu Assess Honesty och andra kan kalla den för Intuition. Syftet med dem alla är att på relativt kort tid avgöra vad en SLP egentligen vill, egentligen menar eller har för planer/agenda etc. Jag talar inte här om magiska eller tekniska medel att göra detta utan enbart det som vem som helst kan göra. Vanligen är det något som går att träna.

Jag undrar hur ni använder er av sådana färdigheter i spel och hur förklaras hur det fungerar i spelet? Det som skaver för mig är alla de bias etc. som människan använder sig av för att ta genvägar när t.ex. andra personer skall bedömas. För mig är en sådan färdighet en omöjlighet men jag kan bli övertygad om något annat…
Funderar på om jag använt Assess Honesty i nåt spelpass, vilket jag väl borde gjort. Såhär tänker jag mig att det kan gå till.

SL gestaltar någon figur: Lastbilarna körde till hamnlagret igår kväll. Alla fem.
Spelare till SL: Jag har Access Honesty. Ljuger hen för mig?

SL gestaltar någon figur: Jag ska prata med hertiginnan för din räkning.
Spelare till SL: Jag har Access Honesty. Verkar hen uppriktig med att hjälpa mig?

Typ sådant. Och oavsett om man lyckas eller ej (fast det är en investigative ability så man lyckas om man har den) så är ju frågan vad man ska göra med infon. Han talar sanning om lastbilarna fastän han borde vara lojal med skurken, varför? Hon ljuger om att hon tänker prata med hertiginnan, men vad ska vi göra åt det då?
 

lupmet

Swordsman
Joined
19 Feb 2014
Messages
736
Location
Göborg
Vill man ha en snabbkurs så går de igenom detta fenomen i ett avsnitt av I huvudet på Epstein på P3. Det korta svaret är att det inte går. Det långa svaret är att man aldrig riktigt vet vad det är man läser eller vad det betyder eller bottnar i. Avsnittet är rätt kort.

Enda sättet att göra det på IRL är exakt på det sätt polisen arbetat. Ställ frågor, frågor, frågor, frågor tills dess att lögnen inte längre håller. Det tar tid men är det enda som funkar.
Jo, men det här handlar inte bara om lögnare men allmänt få insikter om andras intentioner. Det som fick mig att ändå starta tråden var följande ur Bookhounds of London till Trail of Cthulhu, rollpersonerna pratar med en SLP och Drummell smirks: “If you haven’t met her, I can’t say I recommend the experience. Keep an eye out for her ... pets.” And that is his last word on the topic as he rises to leave, but Assess Honesty notices that Drummell glances subconsciously at the nearest sewer grating on his way out.

Det här är mer efter vad flera andra här talar om; observationen att någon är nervös, orolig, har något annat i tankarna och så vidare. Som jag tolkar färdigheten handlar det ofta om att det går att få reda på vad personer är nervös över, orolig för eller vad denne verkligen har sina tankar, och det skaver. Den retoriska frågan är kanske om jag har övertolkat färdigheten (oberoende av spel)?
 

Mogger

Hipsteranka
Joined
12 Nov 2001
Messages
18,106
Location
Ereb Altor
Jo, men det här handlar inte bara om lögnare men allmänt få insikter om andras intentioner. Det som fick mig att ändå starta tråden var följande ur Bookhounds of London till Trail of Cthulhu, rollpersonerna pratar med en SLP och Drummell smirks: “If you haven’t met her, I can’t say I recommend the experience. Keep an eye out for her ... pets.” And that is his last word on the topic as he rises to leave, but Assess Honesty notices that Drummell glances subconsciously at the nearest sewer grating on his way out.

Det här är mer efter vad flera andra här talar om; observationen att någon är nervös, orolig, har något annat i tankarna och så vidare. Som jag tolkar färdigheten handlar det ofta om att det går att få reda på vad personer är nervös över, orolig för eller vad denne verkligen har sina tankar, och det skaver. Den retoriska frågan är kanske om jag har övertolkat färdigheten (oberoende av spel)?
Jag vet inte. Det är ju typ samma. Det grundar sig på myten att det går att läsa människor. Det gör det inte. Det går att lägga pussel men det kräver tid och kontext. Ingen kan läsa någon de går förbi på gatan eller utbyter en eller några meningar med. Det är helt enkelt omöjligt. Det sagt kan man ju ha sådana inslag om man vill. Sherlock Holmes är ju ett bra exempel. Själv tycker jag inte att det tillför något men det är ju en smaksak.
 

Girighet

Warrior
Joined
22 Oct 2015
Messages
324
Är inte färdigheten en motsvarande "finna dolda ting" fast för människor? Att istället för att upptäcka att bordet verkar vara flyttat så upptäcker du de nervösa ryckningarna i ena ögat på den du pratar med?
Jag trycker det generellt är en bra färdighet då allt går genom filtret SL vilket kanske tar bort många nyanser av den man pratar med om nu inte ens SL råkar vara en superb skådespelare. Om en rollperson frågar stadsvakten om de misstänkta sprungit förbi och SL svarar "Nä, jag har inte sett något" kan det vara svårt att avgöra om det är en lögn eller inte då man pratar med SL och inte den faktiska stadsvakten. Då tycker jag det är bra med den typen av färdigheter som låter en läsa av personens kroppsspråk.
 

chrull

Stockholm Kartell
Joined
17 May 2000
Messages
8,421
Den retoriska frågan är kanske om jag har övertolkat färdigheten (oberoende av spel)?
Svaret kan vara både ja och nej. Jag upplever ibland att om all information en sådan (lyckad användning av) färdighet ger är "hen är inte helt ärlig" så är det knappt någon information alls. Personligen försöker jag bli bättre och bättre på att faktiskt ge information till spelarna och deras RP, så istället för att säga "hen verkar inte helt ärlig" och låta spelarna försöka lista ut på vilket sätt i 2 timmar och ändå vara osäkra så kan jag hinta om vad det är, eftersom det är typ helt omöjlig att komma fram till sådant annars. Och slår man för en färdighet och lyckades borde man ju få något mer än så, imo.
 

Rickard

Urverk speldesign
Joined
15 Oct 2000
Messages
18,346
Location
Helsingborg
Det grundar sig på myten att det går att läsa människor. Det gör det inte.
Det där är som att säga att folk inte kan känna igen ansikten, färger eller toner. Vissa kan inte göra det, vissa misstar sig då och då. Det innebär inte att ingen någonsin kan göra det. "Absolut gehör finns inte, för jag kan inte det".

Om någon går med en yxa mot en TV och ser arg ut är det rätt lätt att anta vad personen kommer att göra. Att tolka "arg" är en del av pusslet.

Tankeläsning är däremot omöjligt, mig veterligen, om det är vad du syftar på med "läsa människor".
 
Joined
22 Sep 2011
Messages
1,451
Location
Malmö
Jag vet inte. Det är ju typ samma. Det grundar sig på myten att det går att läsa människor. Det gör det inte. Det går att lägga pussel men det kräver tid och kontext. Ingen kan läsa någon de går förbi på gatan eller utbyter en eller några meningar med. Det är helt enkelt omöjligt. Det sagt kan man ju ha sådana inslag om man vill. Sherlock Holmes är ju ett bra exempel. Själv tycker jag inte att det tillför något men det är ju en smaksak.
Det är precis som du säger otroligt svårt att läsa av människors avsikter. Vi gör dock detta konstant i vår vardag. Vi bedömer utifrån en persons tonfall, beteende och ordval vad vi tror att den vill. Problemet är väl snarast om personen verkar tveksam och kallsvettig kanske vi antar att personen ljuger med det kan likaväl vara att den är obekväm. Sen precis som ursprungsposten sa, om vi antar att en person ljuger kommer vi leta efter tecken som bevisar vår tes och konfirmera dessa tankar som sanna.

Jag hade nog använt en sådan färdighet för att beskriva kroppsspråket lite noggrannare, ge lite mer information som spelarna får tolka.
 

Franz

Nin geed gali jirey geed loo ma galo
Joined
4 Dec 2010
Messages
6,946
Jag vet inte. Det är ju typ samma. Det grundar sig på myten att det går att läsa människor. Det gör det inte. Det går att lägga pussel men det kräver tid och kontext. Ingen kan läsa någon de går förbi på gatan eller utbyter en eller några meningar med. Det är helt enkelt omöjligt. Det sagt kan man ju ha sådana inslag om man vill. Sherlock Holmes är ju ett bra exempel. Själv tycker jag inte att det tillför något men det är ju en smaksak.
Jo precis, det beror ju på vilket sätt man vill spela. Vill man spela på det sättet jag nämnde innan, där rollpersonerna ska kännas coola och lite bättre än alla andra så tycker jag att det kan tillföra något. Jag personligen är dock inte så förtjust i den typen av spel bör kanske tilläggas. Det är ju lite som med strid, vilket ju har diskuterats här innan. I många heroiska spel skulle en rollperson lätt kunna ta sig av fem fiender, vilket skulle vara snudd på omöjligt i verkligheten. Men en klassisk action-trope.

Ett exempel som kanske är lite långsökt men som jag tycker prickar rätt bra hur det kan användas. Jag läste nyligen James Bond-romanen Agent 007 ser rött. I den boken låter sig Bond luras flera gånger, inte minst av skriken Red Grant. En annan James Bonsfantast som jag diskuterat med gillar inte boken och tycker att Bond borde ”känt på sig” att Red Grant lurade honom. Jag undrade hur Bond skulle känt på sig detta, vad i skurkarnas plan var så bristfälligt att Bond logiskt sätt borde fattat att det var något lurt. Min bekante sa att det inte hade med logik att göra, det hör till att Bond ”känner på sig” när någonting är skumt, och det kändes helt enkelt fel att han inte gjorde det här.

Jag kan tänka mig att folk känner samma sak i rollspelsammanhang. Om deras rollpersoner är coola och heroiska och bättre än de flesta borde de också kunna ”känna på sig” när något inte står rätt till, annars framstår de som lättlurade?
 

Genesis

Ni dés ni maître
Joined
17 Aug 2000
Messages
15,550
Location
Göteborg
Min favoritmetod att använda det är att spelaren som spelar den som upptäcker lögnen hittar på att personen ljuger. Sedan är det upp till den som spelar lögnaren att bygga vidare på det, även om hen inte visste när hen sade det att det rollpersonen sade var en lögn. Jag använder ju sällan tärningsslag, men motsvarande "Om du lyckas med slaget så ljuger hen".
 

RasmusL

Champion
Joined
15 Jan 2012
Messages
9,991
Location
Stockholm
Egentligen inte eftersom hela konceptet skaver som sagt, jag har mest använt dem som ett sätt att få reda på mer om en SLP och ge SL en ursäkt att berätta mer, mer meta-spelande än något annat. Eftersom jag är mer av kulturspelare än tärningsrullare är jag nog egentligen ute efter någon form av förklaring till vad rollpersonen anser sig göra när denne rynkar pannan och tittar intensivt på köpmannen på värdshuset.
Jo, men nu pratar ju folk i tråden om vilt olika saker :) Kan vi inte hitta ett exempel att utgå ifrån så att vi kan prata om samma grej? <3
 

Quadrante

Grisbonde
Joined
14 Mar 2003
Messages
5,314
Location
Skellefteå,öjebyn,umeå
Jag undrar hur ni använder er av sådana färdigheter i spel
Jag undviker helst sådana här färdigheter (metafärdigheter, som denna och finna dolda, upptäcka fara och så vidar. Även sociala färdigheter dom övertala, köpslå, hota/skrämmas med mera).

… hur (skulle jag) förklara hur det fungerar i spel?
Antingen inte som en del av världen utan som en spelmekanism. Ska de vara med så är det något metafysiskt/mystimagiskt.
 

THZ

Warrior
Joined
13 Apr 2016
Messages
200
Jag använder denna förmåga dagligen i mitt jobb.....det fungerar...men kräver interaktion.

Läsa folks tankar - nej det går inte.
Läsa folks känslor - ibland men det är svårt.
Att inse att det finns mer att hämta i ett ämne. Ofta, (men här vet jag ju inte false-negativa )
Att inse att patienten egentligen vill berätta om något men inte vill intiera. Ja definitivt
Att inse hur man skall prata med personen . Ja definitivt.

Men allt detta kräver kommunikation. Att titta på en person som reagerar på något och sedan avläsa känslan....nja, det är jag tveksam till. Men om vi kommunicerar och jag återupptar samma "ämne" men från ett annat perspektiv så kommer jag allt närmare känslan personen får.

Vissa personer vill inte interagera. De sitter tysta och tittar ner i golvet. De personerna går inte att läsa. Jag vet aldrig förrän de reser sig och går och då i dörren vänder sig om och uttrycker sin åsikt (jättevanligt)


Gör detta att jag kan förstå hustrun och hennes modswings......nja....det är oftast fummel där skulle jag säga.


Skämt åsido.
För att "läsa" så måste jag vara fokuserad. Annars läser jag inte av något
Personen och jag måste interagera
Det tar lite tid.
I en för mig familjär miljö (interaktionsmässigt.....i detta fall ta en patients sjukdomshistoria....inte fysiska platsen) gör det enklare att läsa av.




Vad tror jag det är egentligen?
Helt enkelt inlärt kropps och uttycksspråk.
Ingen skillnad alls mellan A,B,C / ord och detta.
Ingen mystiskt utan bara kommunikation.


När jag lite snabbt innan detta inlägg kollade upp studierna som säger att det inte fungerar så tycks de vara av "du får se en person reagera...vad tänker den"....och det tror jag inte går. Du måste interagera över tid.....
 

lupmet

Swordsman
Joined
19 Feb 2014
Messages
736
Location
Göborg
Jo, men nu pratar ju folk i tråden om vilt olika saker :) Kan vi inte hitta ett exempel att utgå ifrån så att vi kan prata om samma grej? <3
Bra poäng.

Rollpersonerna letar uppdrag och har slagit sig ned värdshuset Äventyrarens längta och snart nog kommer en köpman in.
Rollpersonen Stråtrövare sitter i baren för att "ha översikt" och försöker bedöma köpmannen precis då denne kommer in (dvs 5-15 s).
Köpmannen går fram till bordet där rollpersonerna Magiker och Pirat sitter.
Pirat observerar köpmannen när han går fram till bordet och harklar sig och Pirat försöker bedöma köpmannen.
Köpmannen slår sig ned och börjar prata med Magiker som ställer frågor om uppdraget och de förhandlar fram ett pris.
Magiker försöker bedöma köpmannen innan han går med på uppdraget å gruppens vägnar.
De kommer överens – åtminstone på ytan – och köpmannen går ut.
Rollpersonen Riddare har varit på annat ärende och anländer för att se en köpman – han vet inte om vad som hänt inne i värdshuset – gå ut, kasta en blick omkring sig och sedan snabbt stega iväg längs en sidogata. Riddare skuggar köpmannen – som är ärofyllt enligt riddarens orden – och efter ett flertal kvarter försöker Riddare bedöma köpmanen.
Skillnaden mellan Pirat och Riddare är att köpmanen inte vet om att han är observerad i det senare fallet.

Fråga: Vad kan respektive RP få reda på om köpmannen med ett enkelt färdighetsslag om denne
  1. har rent mjöl i påsen
  2. försöker lura RP:erna (kommer inte betala, uppdraget är inte alls lagligt, ljugit om bakgrunden, …)
  3. är mycket orolig ety köpmannen står under ett hot relaterat till äventyret (men detta är inte nämnt, t.ex. kan köpmannen vara tvingad till att låta utföra uppdraget). Köpmannen har inte ljugit eller planerar lura RP.
  4. är mycket orolig för sin brorsdotter som är mycket sjuk i lungsot, helt orelaterat till uppdraget.
 

obak

Hero
Joined
17 Jul 2013
Messages
1,253
Som spelare brukar man väl tolka spelledarens rollspelande. Ofta överagerar man om man skall rollspela en lögnare, just så man skall slippa "-Jag slår för att avslöjja lögn!" mitt i en melodramatiskt monolog
 
Top