Mogger
Hipsteranka
Orättvist nog är det mycket enklare att ljuga än att genomskåda lögnerMen när jag som spelare ljuger för spelledarens slp brukar den oftast genomskåda min lögn annars hade ju inte färdigheten bluffa behövts eller köpslå
Orättvist nog är det mycket enklare att ljuga än att genomskåda lögnerMen när jag som spelare ljuger för spelledarens slp brukar den oftast genomskåda min lögn annars hade ju inte färdigheten bluffa behövts eller köpslå
Behövts å behövts, dom färdigheterna är väl mest ett komplimemt till folk som inte kan eller vill rollspela så bra eller vill ha en lätt utväg.Men när jag som spelare ljuger för spelledarens slp brukar den oftast genomskåda min lögn annars hade ju inte färdigheten bluffa behövts eller köpslå
...eller så gör man tvärtom och slår först och alla gestaltar utifrån resultatet. För jag menar, rollpersonen är inte spelaren.Behövts å behövts, dom färdigheterna är väl mest ett komplimemt till folk som inte kan eller vill rollspela så bra eller vill ha en lätt utväg.
För mig är det tvärtom. Kan inte ljuga, för det är så uppenbart för mig att det är en lögn.Orättvist nog är det mycket enklare att ljuga än att genomskåda lögner
Eller så rollspelar man sina värden....eller så gör man tvärtom och slår först och alla gestaltar utifrån resultatet. För jag menar, rollpersonen är inte spelaren.
Jag kommer inte till spelbordet för att spela mig själv, mina förmågor eller testas mot mina förmågor. Det behöver jag ändå utsättas för dagligen i min yrkesroll, som privatperson och i utbildning. Behöver inte försätta mig i samma begränsningar runt spelbordet.Eller så rollspelar man sina värden.
För mig är syftet med färdighetsslag att simulera spelvärlden och rollpersonens förmågor. Jag vill inte att min rollperson alltid ska vara lika dålig som jag på allt jag är dålig på och inte heller att hen ska vara lika bra som jag på allt jag är bra på.Behövts å behövts, dom färdigheterna är väl mest ett komplimemt till folk som inte kan eller vill rollspela så bra eller vill ha en lätt utväg.
Eller så rollspelar man sina värden...eller så gör man tvärtom och slår först och alla gestaltar utifrån resultatet. För jag menar, rollpersonen är inte spelaren.
Tja, jag tror vi pratar samma sak. Bara det att jag gillar att skådespela min roll utan att blanda in tärningar hela tiden.Jag kommer inte till spelbordet för att spela mig själv, mina förmågor eller testas mot mina förmågor. Det behöver jag ändå utsättas för dagligen i min yrkesroll, som privatperson och i utbildning. Behöver inte försätta mig i samma begränsningar runt spelbordet.
För den som gillar det dock, kul för den! För oss andra, låt våra rollpersoners styrkor skina istället för att tvinga oss bli medvetna om våra egna tillkortakommanden.
Visst, men hur hanterar du din rollgestaltning när rollpersonen har 50% chans att lyckas?Eller så rollspelar man sina värden.
Men för att göra det behöver man ju ha färdigheterna. Jag tolkade dig först som att du inte vill ha färdigheterna men du vill ha dem bara inte slå för dem utan rollspela utifrån dem istället?Eller så rollspelar man sina värden.
Tja, byter system.Visst, men hur hanterar du din rollgestaltning när rollpersonen har 50% chans att lyckas?
Friform? Vilka system har inte %-chans?Tja, byter system.
Well, det finns ju system som har värden man inte slår mot. Kutulu till exempel; det enda man slår för där är ju grejer som att slåss eller vara atletisk. Allt annat sköts antingen via rollspelande, player skill eller raka binära jämförelser.Friform? Vilka system har inte %-chans?
Ja, jag gillar inte tärningar mer än absolut nödvändigt.Men för att göra det behöver man ju ha färdigheterna. Jag tolkade dig först som att du inte vill ha färdigheterna men du vill ha dem bara inte slå för dem utan rollspela utifrån dem istället?
Ah, man tänker så.Well, det finns ju system som har värden man inte slår mot.
Jag har haft spelledare som sagt att det enda som räknas är tärningsslaget, och då blir det ju menlöst att rollspela.Ah, man tänker så.
Tror att du nog skulle trivas vid mitt spelbord (i alla fall utifrån denna lilla beskrivning).Lösningen vid mitt bord
Relaterat till det har jag ett liknande problem. Mina spelare vill gärna försöka "Genomskåda" diverse SLP, när de från min sida är helt improviserade och jag inte har tänkt på varken deras sinnesstämning, motivationer eller hur ärliga de är.Jag har märkt (när jag använder och tillåter) [läsa intension™ ] är att jag har två problem. Det ena att det inte säger något om vad som är sant utan att vad den andre tror på och att informationen man får är för vag.
De gånger det funkar bra är när man lyfter det och pratar med spelaren mer än beskriver vad rollpersonen ser/hör/upplever. Lite metasnack om vad intrycken antagligen betyder.
Förstår att det kan vara ditt perspektiv. Mitt är tvärtom: om man lyckas med allt bara för att spelaren kan argumentera, då känner jag att det är menlöst att rollspela.Jag har haft spelledare som sagt att det enda som räknas är tärningsslaget, och då blir det ju menlöst att rollspela.
Sedan har jag haft spelledare som tycker att "du måste ha en bluff som låter övertygande", och sedan slå tärning. Jävligt subjektivt det där.
Lösningen vid mitt bord är att du argumenterar lätt från din gubbe, drar en liten skolpjäs om hur du gör och om du låter som.och ser ut som en anka så är saken biff. Annars kanske du kommer in, men drar blickarna till dig, vilket kanske inte är helt fel det heller, att gömma en 300kg stridscyborg på en galamiddag garanterar ju att alla vakter nervöst glor på honom medans hans polare kan flänga runt lite friare.