Nekromanti Att läsa rollspel när man inte spelar rollspel

[Dilandau]

Det var ett bra tag sedan jag spelade rollspel senast. Kanske fem år sedan. Jag har inte heller någon befintlig spelgrupp eller samanhang som jag lätt kan hoppa in i, och med tanke på att jag snart blir tvåbarnsfarsa så tror jag inte att jag kommer ha jättemycket tid till aktivt spel någon gång snart.

Jag läser dock en hel del rollspel. Det har jag alltid gjort, det är ju ändå typ 75% av hobbyutövandet. Men där jag tidigare läst som aktiv rollspelare, eller i alla fall med baktanken att jag ska spela, så gör jag det idag utan en tanke på att jag faktiskt kommer använda det jag läser. Det är numera ren nöjesläsning. Underhållning. Istället för att läsa en roman.

Den skillnaden i, tja, intention, kontext eller vad man vill kalla det, har medfört en drastisk förändring: Det är inte längre roligt att läsa rollspel. Eller inte lika roligt som tidigare i alla fall. Regelpartier känns helt meningslösa att läsa, medan världsbeskrivningar fortfarande funkar. Äventyr går fetbort – om de inte är riktigt jäkla välskrivna, och då bara själva plotten.

Hur har erat rollspelsläsande förändrats genom åren?

 

[luddwig]

Jag köper fortfarande mer än jag läser, vilket innebär att mängden oläst material sakta ökar. Jag skriver också mer än jag läser, sett till tid och inte till sidantal. Vad som förändrats är hur jag läser. Mitt eget spelskapande och korrekturläsning åt andra har gjort mig mycket mer observant och analytisk. Numera läser jag därför mer som en kritiker och mindre som en konsument. Den funktionen är svår att stänga av, på gott och ont.

 

[Knight_Schmidt]

Jag älskar att läsa regler. Det är en Stor del av hobbyn. Har två barn så max 2 ggr/mån kan det bli spel.

 

[Minimoni]

Har själv två barn, en dotter som är åtta och en son som är fem och har själv aldrig upplevt att det är svårt att ha kvar mina intressen bara för att jag blev förälder. Det krävde en omställning och mer planering då både jag och min fru jobbar långa dagar med arbetspass som oftast inte är likadana. Trots detta så spelar jag rollspel två tolv timmars pass i månaden med min spelgrupp.

Men visst har sättet att läsa rollspel på förändrats, jag skulle nog säga att det jag skurit ned på när jag blev förälder och jobbet började ta mer tid är just att jag nu läser färre rollspel. Jag har blivit kräsnare och kanske mindre modig i vad jag tar mig tid att läsa och om ett rollspel inte ”fångar” mig ganska snabbt när jag börjar läsa det, så lägger jag snabbt bort det till förmån för något rollspel som jag vet att jag gillar. Jag köper också betydligt fler rollspel än jag hinner läsa och framförallt spela.

Även om jag som tidigare nämnt kunnat behålla mina intressen någorlunda intakta när jag blev förälder så ändrades självklart prioriteringarna från att först och främst se till mina och min frus behov till att både jag och min fru främst ser till våra barns behov. Så de rollspel jag fortfarande hittar tid till att läsa vill jag också se att jag har en möjlighet att spela, vilket självklart inte är lika lätt som innan jag blev förälder men det löser sig oftast även om spelgruppen i stort numer spelar färre men längre kampanjer. Så mitt läsande och min roll som SL hör ihop till den grad att mitt sätt att läsa rollspel också direkt påverkat mitt sätt att vara SL då jag numer är betydligt mer målinriktad när jag läser rollspel för att inte spilla tid. Spelet jag läser måste alltså på något sätt vara ett spel jag som SL rent praktiskt anser att det finns en möjlighet att jag kommer vara SL i.

Det blev en massa ord och kanske lite innehåll men det är svårt att förklara för mig exakt hur och varför min läsning förändrats utan att också beskriva kontexten.

 

[Khan]

Jag är i uppstartsfasen av min tredje parallella rollspelsgrupp. Inte ett problem med två barn än, men det kräver mer fingertoppskänsla och framförhållning i planeringen.

Jag läser fortfarande mycket rollspel, främst de nya jag köper på mig. Men det går alltid att återvända till Chronopias böcker och läsa världsbeskrivningarna och guidningarna genom staden som ren nöjesläsning. Annars är det riktigt kul att bara botanisera genom de udda och skumma indie-rollspelen jag hittat på DrivethruRPG och fundera över alla galna idéer folk gör rollspel av. Conspiracist är det senaste fyndet.

Men som du säger, regler är betydligt tråkigare att läsa än förr. Jag orkar heller inte med dem i samma utsträckning i spel i största allmänhet. Det är en av anledningarna till att jag hoppat Symbaroum, till förmån för Ligans andra spel. Det är fruktansvärt skoj att läsa År Noll-böckerna fortfarande. Samma sak med Ur Varselklotet, särskilt alla de mysterier och zonsektorer jag vet att jag inte kommer spela och därför inte behöver memorera, utan bara kan läsa för att det är skoj.

Däremot märker jag att jag sällan orkar läsa något stort och tungt och nytt i fantasyväg, och så har det varit ett tag. Jag har gillat grundidéen med Eberron sedan jag hörde talas om den första gången, men att verkligen köpa böckerna och sätta mig in i en ny sorts alver, en ny sorts dvärgar, en ny sorts hober och... njae. Det lockar liksom inte. Men stora tåg som går på magi, zeppelinare och magiska lågenergiglödlampor i gatlyktorna? Det är coolt.

 

[Bifur]

Jag läser nog mer spel än någonsin sen jag började hänga här, men backloggen byggs ändå upp eftersom jag köper mer... Helst äser jag faktiskt äventyr eller renodlat setting-material. Regler är väl det tristaste, det skummar jag fram tills dess att det är speldags. (För att frondera tyckte jag År noll var ganska tråkigt fram till zonsektorerna, det är något med det modulära som gör det träigt).

Men sanningen är väl att mitt läsande inte ändras så mycket, i varje fall inte av att få barn (två, 8 och 10 år, även om det klart var aningens hetsigare när de var mindre). Då är det nog snarare åldrandet i sig som spelar in: mer etablerat yrkesliv och mindre ängslighet i för omvärldens åsikter skapar mer utrymme och gör att jag läser mer.

Rollspel är helt enkelt min hobby som jag valt framför andra fritidsintressen och då prioriterar jag därefter. Det kräver planering för att ihop spelpass och göra dem kvalitativa men egentligen inte mer än många andra aktiviteter.

 

[Jocke]

Fem år är en ganska lång tid utan att spela, barn eller ej. Du håller ju inte på med bloggen längre och kanske inte heller går runt och tänker på rollspel lika mycket. Då är det klart det blir lite tristare att läsa spelen.
Själv har jag aldrig vart en läsare av rollspel. Jag läser bara de grejer jag antingen behöver för att kunna spela eller som känns intressanta av någon annan anledning (tex Fire on the Velvet Horizon).

Att sitta och plöja sida efter sida med förmågor i Vampire är inget som någonsin vart mitt kul, men att bläddra runt lite i V20 och kolla på vad klanerna har för olika discipliner och tänka lite på hur en rollperson skulle kunna vara eller för den delen bara kolla på bilderna i Barkhäxan är det jag gillar mest med böckerna utanför prepp. (Prepp är alltså relaterat till att spela eller se om något duger till att spela).

 

[krank]

Jag spelar mer sällan än jag gjort tidigare, men det är nog egentligen inte tiden som tryter för min del; det är jag som tackar nej och bromsar eftersom rollspel visserligen är roligt men också innebär en investering i tid och ork. Liksom alla sociala aktiviteter. Så ofta orkar jag helt enkelt inte, och premierar återhämtningstid.

Däremot har jag nästan inte läst rollspel för att spela dem på typ 20 år eller så. När jag först började spela rollspel var det ju så; vi spelade Mutant Chronicles liksom. Men direkt efter det hamnade jag ju i grupper där hemmabyggen dominerade. Jag vande mig ganska snabbt av med det här med att "spela köpe-spel", frånsett ett par mindre undantag.

Så det som gör att jag känner igen mig är nog mycket att jag helt enkelt inte läser spel för att spela dem. I mitt fall är det mycket för inspiration jag läser; för att se vad jag kan stjäla till mina egna skapelser, vad jag kan lära mig av hur andra gjort.

Regelkapitel hoppar jag i princip över, eller skummar. Eller det är iaf min målsättning, i praktiken har jag svårt att inte vilja suga ut varje ord ur en bok jag betalat pengar för. Men min målsättning är att läsa mindre regler. De skulle jag ju inte ens bry mig om ifall jag skulle spela spelet, så de går bort.

Världsbeskrivningar funkar bra så länge det inte blir för Game of Thronesigt med en massa ointressanta människor och namn. Världshemligheter och hur saker hänger ihop däremot, det kan jag läsa mycket av. Äventyr läser jag gärna, eftersom jag alltid försöker lära mig hur man bygger bra äventyr. Däremot skippar jag såklart här även de tråkiga bitarna, typ statblock och sånt.

 

[entomophobiac]

Jag läser och skriver mycket numera, men spelar egentligen mindre än jag skulle önska. Men dels vill jag ta mig igenom rollspelen jag gillade förut som mest samlat damm på hyllorna senaste åren, och dels köper jag en del nytt som intresserar mig. Så jag läser faktiskt betydligt mycket mer nu än på väldigt länge. Kanske någonsin.

Dessutom läser jag kampanjer och äventyr—saker jag struntat i nästan helt förut.

Så även om jag inte spelar så mycket som jag önskar så tror jag egentligen inte mitt intresse avtagit. Det är bara att mer tid läggs på att läsa istället, för att alla andra i spelgruppen är så jäkla upptagna hela tiden.

 

[Henke]

Innan min fru och jag fick barn spelade jag och min spelgrupp ungefär en gång i veckan. Nu handlar det mer om en handfull gånger per år vilket troligtvis hänger ihop med att barnen är små (6, 4 och snart 1). Det blir däremot fortfarande att jag läser en hel del rollspel vilket är dels som Gorillotaur beskriv ovan (istället för skönlitteratur), men också för att jag är naiv och hoppas på att spelgruppen skall ha mer tillfälle än vi har.

Jag köper och hämtar fria rollspel/scenarion i en mycket större omfattning än jag hinner läsa (av ca 3300 rollspel/scenarion har jag läst knappt 300).

En skillnad jämfört med övriga är att jag verkligen gillar att läsa regler och främst dem som på ett enkelt och elegant sätt knyter mekanik till företeelser i spelvärlden. Sen gillar jag givetvis scenarion på samma sätt (de som enkelt och elegant skapar en intressant berättelse som innehåller konflikter ur nya eller oanade vinklar eller som har bäring på världsordningen). Vänder man på det så är det inte lika intressant att läsa standardäventyr eller tunga standardregler som kan appliceras på valfri setting.

 

[entomophobiac]

En skillnad jämfört med övriga är att jag verkligen gillar att läsa regler och främst dem som på ett enkelt och elegant sätt knyter mekanik till företeelser i spelvärlden.

Helt med på din linje här! Regler och spelvärld behöver existera i harmoni för att intressera mig.

 

[Khan]

En skillnad jämfört med övriga är att jag verkligen gillar att läsa regler och främst dem som på ett enkelt och elegant sätt knyter mekanik till företeelser i spelvärlden. Sen gillar jag givetvis scenarion på samma sätt (de som enkelt och elegant skapar en intressant berättelse som innehåller konflikter ur nya eller oanade vinklar eller som har bäring på världsordningen). Vänder man på det så är det inte lika intressant att läsa standardäventyr eller tunga standardregler som kan appliceras på valfri setting.

Helt med på din linje här! Regler och spelvärld behöver existera i harmoni för att intressera mig.

Me three! Det är anledningen till att hellre läser indiespel pärm till pärn nuförtiden, där brukar det finnas nyskapande mekaniker och intressanta tankar, jämfört med mer traddinspirerade spel där jag oftast plockar vad jag vill läsa. Smala spel har oftast mer specad mekanik och då är det roligare att läsa reglerna till spel jag tvivlar på att jag kommer få spela.

 

[Rangertheman]

Mitt rollspelande har ökat i takt med att yngsta dottern (fyller 10 till senhösten) blivit äldre. Hon både spelar och spelleder själv också. Jag har dessutom fördelen av att ha en mycket rollspelsintresserad sambo. Det underlättar att vi kan spela ihop.

Jag läser en hel del rollspelsmaterial och är både intresserad av regler och fluff/setting. Alltid kan man använda det på något sätt i de rollspel som vi faktiskt spelar. Men jag köper och laddar ner bra mycket mer än jag hinner läsa. Jag har upplever samma som luddwig beskriver ovan att korrekturläsning innebär mer kritisk läsning även annars. Det har hänt att jag lagt ifrån mig material som är för dåligt korrekturläst och inte klarat av att läsa vidare.