Det var ett bra tag sedan jag spelade rollspel senast. Kanske fem år sedan. Jag har inte heller någon befintlig spelgrupp eller samanhang som jag lätt kan hoppa in i, och med tanke på att jag snart blir tvåbarnsfarsa så tror jag inte att jag kommer ha jättemycket tid till aktivt spel någon gång snart.
Jag läser dock en hel del rollspel. Det har jag alltid gjort, det är ju ändå typ 75% av hobbyutövandet. Men där jag tidigare läst som aktiv rollspelare, eller i alla fall med baktanken att jag ska spela, så gör jag det idag utan en tanke på att jag faktiskt kommer använda det jag läser. Det är numera ren nöjesläsning. Underhållning. Istället för att läsa en roman.
Den skillnaden i, tja, intention, kontext eller vad man vill kalla det, har medfört en drastisk förändring: Det är inte längre roligt att läsa rollspel. Eller inte lika roligt som tidigare i alla fall. Regelpartier känns helt meningslösa att läsa, medan världsbeskrivningar fortfarande funkar. Äventyr går fetbort – om de inte är riktigt jäkla välskrivna, och då bara själva plotten.
Hur har erat rollspelsläsande förändrats genom åren?
Jag läser dock en hel del rollspel. Det har jag alltid gjort, det är ju ändå typ 75% av hobbyutövandet. Men där jag tidigare läst som aktiv rollspelare, eller i alla fall med baktanken att jag ska spela, så gör jag det idag utan en tanke på att jag faktiskt kommer använda det jag läser. Det är numera ren nöjesläsning. Underhållning. Istället för att läsa en roman.
Den skillnaden i, tja, intention, kontext eller vad man vill kalla det, har medfört en drastisk förändring: Det är inte längre roligt att läsa rollspel. Eller inte lika roligt som tidigare i alla fall. Regelpartier känns helt meningslösa att läsa, medan världsbeskrivningar fortfarande funkar. Äventyr går fetbort – om de inte är riktigt jäkla välskrivna, och då bara själva plotten.
Hur har erat rollspelsläsande förändrats genom åren?