Nekromanti Att låta spelarna komma undan med saker

[Svarte Faraonen]

• clean elemental gusto, where you can call it like you see it and punch anyone who disagrees;
• drugged swaying decadence, where all is permitted and nothing is valued.

 

[Anarchclown]

Alltså. I alla fall i det grundläggande cyberpunk så är det väl just samhällets kollaps som är en del av temat. DVS att storföretagen bara övervakar det de bryr sig om och att staten inte finns längre och därför kan man göra vad fan man vill och komma undan med det. Det är definitivt extremt korrupt och även om det finns en del strukturer som har mycket makt så består dessa av individer som oftast inte drivs av lojalitetskänslor utan av vad de själva kan få ut av att vara där de är. DVS, klassisk Cyberpunk kan definitivt vara en sådan setting. Vet inte hur det är med Kranks variant dock. Jag har inte satt mig in i det än.

 

[God45]

även där är ju rollpersonerna omgärdade av restriktioner och nyfikna överordnade.

Det finns ett sätt att göra det här på som fungerar rätt bra i cyberpunk och likannde där ens sida inte bryr sig så mycket om moral som de bryr sig om PR. Karaktärerna är syndabockar in the making

Man behöver någon som gör de farliga och olagliga sakerna och skjuter vittnena i huvudena. Men man vill ha plausible deniability. Detta gör att ens överordnader medvetet ignorerar vad karaktärerna gör så länge de producerar resultat. Karaktärerna har alltså fria händer och får dessutom en väldigt fet lön, bästa utrustningen, bästa drogerna och bästa robothororna. Men om de fuckar up och så kommer företaget kasta dem till vargarna. Detta funkar förutom i cyberpunk också bra i Mage om man spelar Seers of the throne/Technocracy eller om man spelar Infernals/abyssals i Exalted.

Aproachen kan också fungera om man spelar frilansare. Då gör man smutsjobbet åt övervakarna medan de låtsas att de inte vet vad som händer. Går någonting åt helvetet så kommer de slå ner på er men så länge ni håller era aktiviteter tysta så bryr de sig inte om ifall ni sätter upp er som gängherrar över slummen, använder olaglig utrustning eller ens begår lite seriemord för att stilla blodtörsten.

 

[Svarte Faraonen]

Alltså. I alla fall i det grundläggande cyberpunk så är det väl just samhällets kollaps som är en del av temat. DVS att storföretagen bara övervakar det de bryr sig om och att staten inte finns längre och därför kan man göra vad fan man vill och komma undan med det. Det är definitivt extremt korrupt och även om det finns en del strukturer som har mycket makt så består dessa av individer som oftast inte drivs av lojalitetskänslor utan av vad de själva kan få ut av att vara där de är. DVS, klassisk Cyberpunk kan definitivt vara en sådan setting. Vet inte hur det är med Kranks variant dock. Jag har inte satt mig in i det än.

Problemet uppstår för mig i de flesta fall då rollpersonerna är folk nerifrån skiten som begår brott mot folk uppåt i hierarkin. Det är ju där pengarna finns, men det är också just de fallen där det känns som om det skulle vara viktigt att statuera exempel.

 

[Svarte Faraonen]

Aproachen kan också fungera om man spelar frilansare. Då gör man smutsjobbet åt övervakarna medan de låtsas att de inte vet vad som händer. Går någonting åt helvetet så kommer de slå ner på er men så länge ni håller era aktiviteter tysta så bryr de sig inte om ifall ni sätter upp er som gängherrar över slummen, använder olaglig utrustning eller ens begår lite seriemord för att stilla blodtörsten.

Men det kommer ju gå åt helvete. Det är lite det som är poängen -- det är kul med misslyckanden, men det blir drygt om konsekvensen blir att man gör sig till fiende med en avsevärt mäktigare organisation som det inte finns något vettigt sätt att slippa behöva ta hänsyn till hela tiden.

 

[krank]

Vet inte hur det är med Kranks variant dock. Jag har inte satt mig in i det än.

Det har inte Krank heller, riktigt. Det är en intressant frågeställning, dock.

Men, eftersom det nu dök upp, så har jag tänkt ungefär såhär just nu: Samhället är utsatt för yttre hot och resursbrist, och vittrar sönder av tusen olika orsaker i Rotsystem. Koalitionsregeringen bryr sig egentligen bara om fullskaliga krig mellan megaföretagen eller andra grupper, och om saker som antyder att Grönskan tagit sig in. Eller, det är där deras prio ligger.

Och olika områden i arkologin är ganska "self-contained", har egna rättssystem etc. Är du eftersökt i ett område kan du fly till ett annat.

Sedan förväntas å andra sidan rollpersonerna i Rotsystem, som i de flesta spel och kampanjer jag bygger, hålla sig någorlunda till en uppdragsstruktur. Jag ser inget jättevärde i att ha "gör vad skit ni vill" som del av det sociala kontraktet kring spelbordet.

Så... Jag förordar nog en kombination av att man hittar sätt att luckra upp den totala kontrollen i de fall där det känns relevant, och att kring spelbordet ha en explicit överenskommelse att man inte kaosar loss alltför mycket för då måste SL antagligen avsluta kampanjen om det inte ska bli en fängelsekampanj eller en gå-under-jorden-kampanj.



EDIT: Dessutom: Rollpersonerna är frilansare. Företagen är inte dummare än att de fattar att det inte är rollpersonerna man ska skylla på för att en viss teknologi eller så blev snodd, utan konkurrenten som anlitade dem. Bankar man ner ett gäng frilansare när skadan redan är skedd finns det tusen åter. Därmed inte sagt att man inte gör sitt bästa för att få tillbaks det stulna innan det nått uppdragsgivaren...

 

[God45]

Aproachen kan också fungera om man spelar frilansare. Då gör man smutsjobbet åt övervakarna medan de låtsas att de inte vet vad som händer. Går någonting åt helvetet så kommer de slå ner på er men så länge ni håller era aktiviteter tysta så bryr de sig inte om ifall ni sätter upp er som gängherrar över slummen, använder olaglig utrustning eller ens begår lite seriemord för att stilla blodtörsten.

Men det kommer ju gå åt helvete. Det är lite det som är poängen -- det är kul med misslyckanden, men det blir drygt om konsekvensen blir att man gör sig till fiende med en avsevärt mäktigare organisation som det inte finns något vettigt sätt att slippa behöva ta hänsyn till hela tiden.

Då kör man lobby scenen från The Matrix och tar över företaget. Sedan blir man själv big brother

 

[Anarchclown]

Alltså, Zaibatsu är ju drakarna man vill sno skatten ifrån. Det ska ju inte vara lätt att jävlas med dem. Men man börjar så klart på gatunivå med gäng, droger och andra mindre teman, innan man ger sig på att bryta sig in på något företags kontor för att sno något.

 

[w176]

Jag skulle nog skapa en struktur där anonymitet går att köpa. Jag skulle tycka det var skitcoolt med rollpersoner som genomgick plastikkirurgi och cybernetiska operationer gång på gång på gång och om och om gavs nya täckmantlar och tillfälliga identiteter. Upp till en punkt att identitetskriset och längtan efter en fast identitet blir ett tema.

 

[God45]

Jag skulle nog skapa en struktur där anonymitet går att köpa. Jag skulle tycka det var skitcoolt med rollpersoner som genomgick plastikkirurgi och cybernetiska operationer gång på gång på gång och om och om gavs nya täckmantlar och tillfälliga identiteter. Upp till en punkt att identitetskriset och längtan efter en fast identitet blir ett tema.

Det här är en grymt cool ide. Man skulle kunna basera ett helt spel runt identitetskriserna.

"He wears a mask, and his face grows to fit it."
— George Orwell, Shooting an Elephant

Det här kanske är lite superhjälteaktigt men man skulle kunna göra någonting coolt med hemliga identiteter. När man sätter på sin "mask" aktiverar man sin arbetsidentitet. De båda personligheterna delar kropp men har helt olika färdigheter, tankemönster och kroppsspråk och kan därför inte identifieras med orginal personen.

"We are what we pretend to be, so we must be careful about what we pretend to be."
— Kurt Vonnegut, Mother Night

Problemen uppstår när någon inte vill byta identitet. Kanske skräms man av vad man gör nör man har på "masken" eller så känner man sig bara som sig själv med den på. Eller när man förlorar en av identiteterna och tvingas stanna i den andra.

"Shock of impact ran along my arm. Jet of warmth spattered on chest, like hot faucet. It was Kovacs who said "Mother" then, muffled under latex. It was Kovacs who closed his eyes. It was Rorschach who opened them again."
— Rorschach, Watchmen

"Masken" kan vara allt från en faktisk mask till en plastikoperation till en mental förändring. Det viktiga är den skarpa uppdelningen mellan personligheterna som den representerar.