Svarte Faraonen
Sumer is icumen in
På RPGnet läste jag nyligen något jag fann interessant. En postare förklarade hur han spelade en kampanj som handlade om en isolationistisk kultur med taggarna utåt och dess väg mot att förstå och uppskatta även andra kulturer. Det fanns dock ett problem: så fort han slog tärningar gick det bättre för den isolationistiska kulturens företrädare. Att döma av de faktiska resultaten verkade det som om den kulturen faktiskt var bättre.
Luke Crane (författare till bland annat Burning Wheel) postade då detta:
Luke Crane (författare till bland annat Burning Wheel) postade då detta:
Så, med några tärningsslag ändras vad spelet handlar om. Jag själv har vid olika tillfällen upplevt detta -- att slumpen driver berättandet till en ny vinkel, och att det blir intressant att bara följa med. Men hur gör ni med det? Om kampanjens premisser hotas av tärningsslagen, ser ni det som en styrka eller en svaghet i systemet? Kämpar ni emot eller följer ni med?In your game, their culture really is the best! That's what your game is about now.